larsflemstroms

Jodå, det finns en bok om psykiatrimissbruket i Sovjetunionen, Blomberg: Opposition - en sinnesjukdom? Den är bra. Låna! De sjuka var de religiösa, de oppositionella och vanliga kriminella. Enligt den officiella ideologin hade den framskridna sovjetstaten nått socialismens högsta stadium, varför det inte längre fanns anledning till någon politiskit opposition. Inget fanns längre att opponera sig mot. Religionen hade spelat ut sin roll.

Kriminaliteten i kapitalistiska samhällen kunde förklaras med där rådande klassförtryck (känns argumentet igen?), och därför borde all kriminalitet ha upphört i ett samhälle som nått socialismens högsta stadium. Förekomsten av religion, politisk opposition och kriminalitet i ett sådant samhälle, kan alltså inte bero på något fel i samhällsstrukturen, och därför endast förklaras med en sjukdom hos individen själv.

Det är ju precis så ledande kristdemokrater i Riksdagen, kommuner och landsting ser saken,  men med den skillnaden att det nuvarande kapitalistiska samhället är lika felfritt som sovjetsamhället under socialismens högsta stadium var enligt de kommunistiska ideologerna. Alla sociala eller andra problem beror på en sjukdom hos individen själv. 

Det är sjukvårdens uppgift att fängsla och medicinera dem, som exempelvis inte får matpengarna att räcka till sedan regeringen har sänkt deras inkomster. Det är därför inte så lite förvånande, att ministrarna Göran Hägglund och Maria Larsson, båda kd, nu vill skingra fördomarna om de psykiskt sjuka. Börja med det egna partiet!

Och som bekant är SSPX (Pius den tiondes prästbrödraskap) något slags utbrytargrupp i Katolska kyrkan. En av de fyra SSPX-biskoparna, Richard Williamson har i en intervju i svenska Uppdrag Granskning i det närmaste förnekat förintelsen av judar i Nazityskland. Detta är rent kriminellt - det är straffbart i Tyskland och många andra länder, dock ej i Sverige. Är Williamson sjuk - eller har han helt enkelt fel? Har han rentav begått en kriminell handling, genom det ha sa i programmet? Är han sjuk, eller bara kriminell? En katolsk läkare i Sverige, har skrivit på sin blogg att Williamson uppfyller diagnoskriterierna för en psykisk sjukdom, men har fått mothugg av både mig och många katoliker.

En ung katolik frågar t.ex. om läkaren brukar diagnosticera personer, som han inte ens har träffat. Jag tycker att det väldigt mycket liknar det amatörmässsiga diagnosticerandet, som man ofta ser hos kristdemokratiska politiker. Jag har skickat in två kommentarer till läkarens blogg. Han har dock raderat både sitt eget inlägg och samtliga kommentarer. I debatten om vårdslöst diagnosticerande, med anledning av de fördomar om psykiska sjukdomar, som har luftats av Dagenss chefredaktör Elisabet Sandlund, kan dock mina kommentarer i Williamson-debatten vara av intresse. Mina två kommentarer följer här:

I.
Alla som inte passar in i den frikyrkliga (i detta fall: katolska) mallen ska alltså sjukförklaras? Kanske fråntas yttrandefriheten?

Bakgrunden till detta var att en hävning av exkommuniceringen kunde förutses minst ett halvår i förväg. Påvens fiender inom kyrkan hade alltså gott om tid att hitta något komprometterande. Misstankarna faller direkt på en tidningsredaktör i Göteborg. Men det handlar inte om något som var känt i västsvenska journalistkretsar, utan snarare i Katolsk visions amerikanska motsvarighet. Vad man fick fram var alltså att Williamsson hade ifrågasatt omfattningen av Förintelsen i en predikan, som han håll i Montreal för nästan 30 år sedan. Märkligt att det inte har använts mot Williamsson och SSPX innan någon tipsade Ali Fegan i Uppdrag Granskning.

Fegan lurade Williamsson i en fälla, att spetsa till lite. Vad Williamsson inte visste, är att sådant som accepteras i andra länder, särskilt Frankrike, uppfattas som rasism i Sverige. Som gammal kolonialmakt är Frankrike ett ovanligt rasististiskt land, där det mesta i den vägen kan sägas utan att mötas av invändningar. Och Frankrike är ju även SSPX' ursprungsland. Har läkaren  några belägg för att Williamsson skulle ha svårt med interaktionen i sina egna sammanhang?


II.
Skulle vara intressant med en diagnos på redaktör Gelotte. Paranoid schizofreni med religiöst färgade vanföreställningar om påven???

När jag läser detta kommer jag att tänka på Viktor Wigert, jude och professor i psykiatri. Jag har läst hans lärobok i psykiatri från 1930. Pingstvänner är bara gränspsykotiska får vi veta, och kan utföra enklare arbeten. Manliga patienter tror att de är ärkeängeln Gabriel och kvinnliga att de är Guds moder jungfru Maria. Man blir väl kallad antisemit, om man kallar Wigert för "den judiske hämnaren". Men är det inte märkligt att religiöst färgade psykiska sjukdomar hos judar lyser med sin frånvaro i Wigerts bok, som kommit att prägla svensk psykiatri under årtionden?

Finns det inget som heter differentialdiagnos? Finns det inte kontraindikationer, som ska uteslutas när man ställer diagnos? I det ena fallet handlar det om andra sjukdomar eller symtom på missbruk, i andra fallet om icke-sjuka förklaringar till en persons beteende.

Anledningen till att jag skrev om "alla som inte passar in i den frikyrkliga (i detta fall: katolska) mallen" är att jag mött detta amatörmässiga diagnosticerande hos exempelvis en person med frikyrkobakgrund som har nominerats av kd till nämndeman i länsrätten - samma uppdrag som jag nu har.

Hon är ej längre nämndeman, varför jag kan skriva om saken. Jag har mött detta oseriösa diagnosticerande hos andra kd-are också, exempelvis ett kd-landstingsråd, som enligt egen utsago hade fått en komplett läkarutbildning på socialhögskolan och minsann kunde skilja mellan somatiska och psykiska sjukdomar! Han upprepade som ett mantra "Man reagerar med kroppen." Alla sjukdomar är psykiska. Den frikyrkliga hämnaren?

Som nämndeman i länsrätten ser man ju hur patienternas beter sig i rätten och får höra vilka diagnoser de har. Voila, detta beteende stämmer in på denna diagnos! Alla, som själva har den rätta tron, kan lätt lära sig att ställa diagnos på andra!

Alla katoliker har paranoida vanföreställningssyndrom om Gustav Vasa. Jag som har läst svensk historia vet att katolikerna har fel, alltså är de sjuka! Inte bara biskop Willianson alltså. Vem som är sjuk, beror kanske på vem som ställer diagnosen?

______

Anm: Gert Gelotte är katolik och ledarskribent i Göteborgs-Posten. På ledarsidan i GP och genom sitt nätverk Katolsk vision driver han en kampanj mot påven och mot den katolska sexualmoralen.  I en ledare i GP har han lancerat tryckkokarteoremet. Det går ut på att män som inte har regelbundet sex kan förvandlas till exploderande tryckkokare, så att deras sexualitet pyser åt fel håll. Så att de har sex med personer av samma kön, exempelvis. (Men det är väl snarare en slutsats som GP-lasaren drar av det som Gelotte har skrivit, ån något som Gelotte har skrivit själv. Så skulle inte en politiskt korrekt ledarskribent skriva idag, kanske för 15 år sedan.)

Om det är en sjukdom att inte hålla sig till de etablerade dogmerna i den kyrka eller stat, som man tillhör, så är Gelotte mycket sjuk. Men å andra sidan så är ju katolicismen en minoritetsreligion i Sverige. Så det kan tvärtom vara så att Gert Gelotte är den enda svenska katoliken som är riktigt frisk.

_______

Överskattningen av den egna diagnostiska förmågan är mycket stor bland kristna i Sverige. Efter att ha mött psykiskt sjuka, som dömts till tvångsvård, kan en nämndeman se att någon är sjuk på exempelvis hans klädsel. En socionom, som är landstingråd för kd, kan ställa somatisk differentialdiagnos på vilken patient som helst. Och en katolsk läkare kan ställa en exakt diagnos på en person som han inte ens har träffat, och vars eventuella journal han inte har läst.

Enligt den amerikanska diagnoshandboken DSM-III är facklig verksamhet, religiös tro och homosexualitet sjukdomar, om de medför subjektivt lidande för patienten. Och jag som trodde att det eventuella subjektiva lidandet beror på omgivningens reaktioner och inte på den fackliga verksamheten, den religiösa tron, eller den homosexuella läggningen i sig! Det här med orsak och verkan är tydligen svårt, även för högutbildade läkare. Men det är klart att sådana diagnoser gillas av såväl arbetsgivare som politiker, som med diagnosernas hjälp kan skylla kritik mot sig själva på något "fel" hos den som kritiserar.