Otacksamt att försvara katoliker

Jag har tyckt att det är viktigt att försvara de få katolikerna i Sverige mot medias förenklade förklaring av pedofilproblemen. Glömt de svenska dagispedofilerna under 1990-talet? On vi instämmer i råskallet mot katolikerna kan det slå tillbaka mot oss själva. Alla kristna riktningar har nämligen en mer restriktiv syn på sexualiteten än det omgivande samhället - även de mest liberalteologiska kretsarna i Svenska kyrkan. Exempelvis framträder en ung kvinna med namn och bild på löpsedlarna och beerättar att hon haft sex med den yngsta prinsessans fästman. Och kungen var rasande under familjerådet, tror sig våra moraliskt högstående journalister veta.

Jag deltar i debatten på en högkyrklig prästblogg. Som god lutheran gisslar den högkyrkliga prästen Svenska kyrkans ledning. Det är närmast en luthersk dogm att kyrkliga auktoriteter får och skall ifrågasättas och kritiseras! För våra katoliker är detta ett bevis för att ingenting gott finns i Svenska kyrkan. Skulle något liknande ha sagt av en katolik om den svensk-katolske biskopen, vore det liktydigt med en anklagelse mot biskopen att ha sålt sig till fan själv. Så katolikerna tror att splittringen i Svenska kyrkan är mycket värre än den faktiskt är.

Men är inte denna devota förgudning av kyrkliga auktoriteter roten till det onda, att pedofilin ostört kunnat få en så stor utbredning bland det katolska prästerskapet? Varningstecken har viftats undan. Varje försök att ifrågasätta vissa katolska prästers uppfyllelse av celibatlöftet har avfärdats som djävulens anslag.

Anonyma katoliker skriver på den högkyrkliga prästbloggen och spetsar till kritiken, så att det blir obehagligt. Personer som inte genomskådar att det är katoliker, som skriver, tror att de anonyma skribenterna uttrycker vad högkyrkligheten verkligen vill men inte säger offentligt: att vi ska ha en präststyrd elitkyrka för ett rättroende fåtal. Detta drabbar inte bara högkyrkligheten utan oss alla som slår vakt om den traditionella svenskyrkliga förkunnelsen.

Nu senast har en av de anonyma skrivit att folkskolan, som jag gick i, folkhemmet, som gav fattiga svenskar medborgarrätt och hela idén om folkkyrkan är nazistisk! Jodå, när den lutherska kyrkan i Tyskland kritiserade nazisternas rasläror, grundande Hitler en ny "luthersk" kyrka, som kallades något i stil med "Deutche Volkskirche". Därför är allting som kallas något med "folk" inspirerat av nazismen!

För våra svenska katoliker är varje kyrka, som har majoriteten av ett lands befolkning som medlemmar, en nazistisk kyrka. Vad säger de då om Katolska kyrkan i Polen? Jodå, när en nyinvandrad polsk katolsk präst försöket ge mig nattvarden, trots att jag gjorde den avvärjande gest som jag blivit instruerad (som den nyinvandrade prästen uppenbarligen inte kände) till, skrek en nykonverterad svenskfödd katolik "Han ska inte ha". Den nyinvandrade prästen var kanske en nazist som trodde att Katolkska kyrkan är en "Volkskirche" även i Sverige?

Katolska kyrkan i Sverige är den mest okatolska kyrkan i världen! Svenska kyrkan är den enda katolska kyrkan i Sverige - och många invandrade f.d. katoliker är ju faktiskt medlemmar i Svenska kyrkan. Från sina f.d. hemländer har de ju med sig att en katolsk kyrka inte ska isolera sig från sitt eget land och dess traditioner.
Man frestas att påminna om att Hitler var katolik - och att han som ung sålde sex till homosexuella män. Sådana är de, katolikerna. Alla katoliker - "guilt by association".  Katoliker säljer sex. De går och biktar sig och får nattvarden och sedan går de dirket ut på gatan och bjuder ut sig till oskuldsfulla svenska turister. Men bara kvinnorna förstås. Gay-klubbar tolereras inte i katolska länder. De måste dölja sitt sex, och därför söker de sig till prästseminarierna och blir gudomligt upphöjda över alla misstankar. Och pedofilerna åker snålskjuts på hemlighetsmakeriet!

Det var inte länge sedan en katolsk bloggare försökte bilda opinion för att Svenska kyrkan skulle fråntas vigselrätten, och ersätta kyrkvigslarna med det katolska älskareinnesystemet, som innebär att välsituerade katolska män har en älskare eller älskarinna som de har sex med - medan den lagvigda hustrurna får sköta marktjänsten, tvätta kalsonger, och leva i ofrivilligt celibat. Men ur katolsk synvinkel är det förstås bättre än samkönade vigslar i kyrkan?

Kommentarer
Postat av: tant lila

Katolska vigselbegreppet? Så protenstantiska män, vigda i kyrkan, kan inte låta frun sköta marktjänsten medan de har älskarinnor? Fast fruarna är kanske tacksammma...Vem vet?

2010-04-23 @ 12:03:55
URL: http://www.metrobloggen.se/lilatankar
Postat av: Lars Flemström

Det är väl klart att fruarna är tacksamma om de är ute på egna äventyr. Men det är nog ganska ojämnlikt om bara den ena vänstrar. Bland i synnerhet franska katoliker är det väl så att fattiga mäns fruar är rika mäns älskarinnor. Så det är alltså två som inte blir tillfredställda.



Den katolska bloggaren menade att ett äktenskap som ingås i en "riktig" kyrka inte behöver skyddas av statens lagar - utan det räcker med kyrkans egna lagar, den kanoniska lagen. Därmed bevisat att Katolska kyrkan är mycket bättre än Svenska kyrkan.



Men jag ställde frågan hur det är i praktiken, på vilket sätt den kanoniska lagen ger bättre skydd för äktenskapet, när bigami är fullt accepterat i praktiken, trots att det är förbjudit enligt den kanoniska lagen.



I Sverige är det väl fortfarande kutym att en man ska hålla sig till sin hustru? Och att han ska skilja sig från sin förra kvinna om han inleder en relation med en ny kvinna, i synnerhet om det år en varaktig relation?

2010-04-23 @ 17:04:16
Postat av: Dåren på gatan

Jag håller med dig eftersom jag är en vampyrjägare och jag vill ha kontakt med alla som känner, eller som känner någon som känner en vampyr. Kontakta mig!

2010-04-26 @ 22:50:48
URL: http://darenpagatan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0