Olika skepnader av "dödens kultur"

Jag har skrivit ett avslutande inlägg i abordebatten på domprostens blogg:

Låt oss avsluta denna diskussion med att konstatera att abort alltid är fel (utom när moderns liv är i fara etc). Hur starka argumenten för än är, så kan de inte uppväga att ett liv förloras. Kyrkan måste i alla lägen stå på livets sida, och får inte skrämmas till tystnad av skrämselpropaganda om strumpstickor, samtidigt som riskerna med en illegal abortmarknad måste tas på största allvar.

När vi säger nej till förbud, måste effektiv moteld anläggas mot abortfanatikerna i bl.a. RFSU, som propagerar för en "dödens kultur" - för att låna påven Johannes Paulus II:s uttryck.

"Dödens kultur" - inte islam - slog till i Stockholm city i går. Två sidor av samma mynt: När man dödar oskyldiga för att uppnå politiska syften. Jag är visserligen ingen islam-expert, men har till skillnad mot snorvalparna som rusade ut ur Storkyrkan i protest mot en predikan om alla människors lika värde en religiös allmänbildning.

Och därför tror jag på ledande imamer, när de säger att denna "dödens kultur" som explerade igår, inte är islam. Det är knarkhandel och storvulna politiska drömmar under religiös täckmantel. Kriget kom inte till Stockholm igår. Det har rasat i åratal i de europeiska storstäderna. Afghanistan är världens största opiumproducent, och kommer så att förbli tills talibanerna har besegrats.

Ledargarnityret i SD fick genom terroristattacken en utsäkt chans att visa svenskhet och nationell samling. Vi behöver en "nationell front" mot både den rasism, som opererar under den falska nationalismens täckmantel, och den terrorism, som opererar under falsk religiös täckmantel.

En enad front över alla politiska, religiösa och etniska gränser. Moderater och vänsterpartister och allt däremellan. Kristna och muslimer. Etniska svenskar och invandrare. Terroristen, som sprängde sig till döds, själv ett offer för "dödens kultur" har har klart uttalat sig att han inte är svensk. Svenskarna har han beskrivit som "dom". Jag är säker på att våra muslimska invandrar anser sig vara svenska muslimer - en del av den svenska nation, som nu bör uppträda som en enad front mot rasism och terrorism.

Som jag skrivit förut anser jag att islam är en annan religion. Därför kan vi inte ha ekumenik med muslimer. Men vi kan fördjupa den interreligiösa dialogen för religionsfrihet fred, säkerhet och nationell enhet. Kristna och muslimer tillsammans i kampen mot den "dödens kultur" som i olika skepnader kräver oskyldigas liv. Kanske du, Åke, kan ta initiativet till den nationella fronten över religionsgränserna?

Återigen har knäppgökarna i SD:s ledning missat chansen att uppträda som "nationalister" i positiv bemärkelse. I stället har de utnyttjat det inträffade till att underblåsa religiösa och etniska motsättningar - den grogrund ur vilken terrorister rekryteras.

37.000 ofödda svenskar dödas varje år inom den svenska sjukvården för att de inte passar in i den politiskt beslutade samhällsmodellen, ett utbildningssystem som gör det svårt att kombinera studier och föräldraskap, en arbetsmarknads- och socialförsäkringspolitik som inte ger unga föräldrar inkomsttrygghet, en föräldrarförsäkring som ger högre ersättning till dem som kommit en bit på karriärstegen.

Terroristerna, som opererar under religipös täckamantel, dödar också oskyldiga i politiskt syfte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0