Ett helsegregerat samhälle

Det kommer sannolikt att bli sparsamt med inlägg nu under sommaren. Det har gjorts gällande i några kommentarer att jag inte skulle veta något om det moderna arbetslivet. Nej, det är klart att ska man syssla med fritidsaktiviteter som gympa och firmautflykter på arbetstid, så blir inte mycket tid över till arbete om arbetstiden ska förkortas till bara 6 timmar. Men om kravet är 8 timmars lön för 6 timmars arbete får man nog förlägga sådana aktiviteter till fritid, hur berikande de än må vara för arbetsmotivationen och kamratskapet med arbetskamraterna.

Detta framställs ju ibland som det huvudsakliga syftet med arbetet: att umgås med andra människor. Desto viktigare, tycker jag, att förlägga dessa aktiviteter till fritiden - som med nämnda arbetsreform kommer att öka med hela två timmar per dag. Så kan även arbetslösa, långtidssjuka och ålderspensionärer få del av gemenskapen med andra. Eller ska vi ha ett helsegregerat samhälle?

Detta har blivit följden av inte minst den s.k. arbetarrörelsens halstarriga vägran sedan 1970-talet att ta ut produktivitetsvinsterna som ökad fritid för de arbetande. Vi har fått ett segregerat samhälle, som inte bara är ålderssegregerat. Vi har dessutom fått en uppdelning av den arbetsföra befolkningen i en del, som kan få hur många jobb som helst och en del som inte kan få några jobb alls, hur mycket de än försöker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0