Reträtten från det mångkulturella Sverige

 
Reträtt är en militär manöver, som går ut på att överge de mest framskjutna positionerna. Reträtten är ordnad och disciplinerad, åtminstone inledningsvis, men kan övergå i panik och flykt. På bilden ses en beslutsam general, framför den nya svenska nationsflaggan, som aldrig kom att hissas. Det är stunden innan paniken bryter ut i de svenska leden. 
 
Åtta riksdagspartier är överens.Mångkulturalismen ska ersättas med integration. Invandrarna ska anpassa sig till svenska seder och bruk. "I Sverige tar vi i  hand när vi hälsar, säger statsministern", med den mycket svenska svenska flaggan i bakgrunden. Den med ett gyllene kors mot en blå himmel, utan halvmånar och annat "osvenskt". 
 
För att ingen ska mumla något om "diskriminering", ska både kristna och muslimska friskolor anpassa sig och införa ateistisk undervisning. Valfriheten inom skola, vård och omsorg ska likriktas. Olika leverantörer, men samma innehåll. Exakt samma innehåll. Ingen könsuppdelning tillåts. Vårdbehövande äldre ska inte ha rätt att välja bort hemtjänspersonal på grund av utseende.Personalen får inte se ut som de själva gjorde när de var yngre.
 
Det är drömmen om smältdegeln. Som vi kanske minns från den gamla skolans geografiundervisning. Vi fick läsa om små önationer som var smältdeglar, där svart och vitt smälte samman till ljusbrunt, och alla kulturella särarter smälte samman till en monokultur. Det är vad som håller på att hända med det mångkulturella Sverige just nu. Åtta riksdagspartier leder avvecklingen av mångkulturen och införandet av den nya monokulturen. Sju riksdagspartier har anslutit sig till det åttonde riksdagspartiets kulturpolitik. 
 
I varje land kan det bara finns en "kultur", i betydelsen ett enda sätt att vara. I Sverige tar vi i hand när vi hälsar. I Sverige måste alla skolflickor lära sig att visa sig nästan nakna inför främmande pojkar och män. Men då gäller förstås "se men inte röra". I Sverige kramas vi, men med kläderna på. 
 
Reträtten från det mångkulturella samhället har börjat, ännu så länge disciplinerat och ordnat. Men moralpaniken breder ut sig. Inom kort övergår reträtten i flykt. Flykt från det mångkulturella samhället. Men protesterna mot det nya monokulturella samhället, som håller på att införas, börjar höras, först som en tyst mummel. 
 
Att många kulturer, olika sätt att vara, rätten att vara sig själv, var en god, men kanske något naiv tanke. Vad har vi fått? Ett samhälle, som ingen känner samhörighet. Moralens upplösning. Eskalerande våld i förorterna. 
Ett segregerat samhälle.Åtta riksdagspartier tror att det finns en väg tillbaka. Om vi bara drar oss tillbaka från de mest framskjutna positionera, ordnar till klädseln och ställer upp oss på raka led längre bak, så återfår vi det mångkulturella samhället, där alla uppförde sig väl. På samma sätt. 
 
Åtta riksdagspartier vägrar inse att det är för sent. Ska Sverige överleva som nation, måste vi vänja oss vid tanken på skiljda stadsdelar för olika etniska och religiösa grupper. Som i andra länder, där många folkslag har att samsas i samma nationalstat, och kanske rentav har sina egna lagar. Åtta riksdagspartier vägrar inse att konformism och likritning föder motstånd. Ett  motstånd som ofta yttrar sig i en överbetoning av den egna etniska gruppens kulturella särart. . 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0