I mina kretsar ...

... är det inte vanligt att sjukvårdsanställda frågar ut andra gäster på privata bjudningar, som om de vore deras patienter. I julhelgen följde jag med en person till en psykolog i ett icke yrkesmässigt ärende. Psykologen var en mycket trevlig person, som inte hade tagit med sig jobbet hem, utan betedde sig helt naturligt, som vem som helst hade gjort. Om jag inte vetat att han var psykolog, hade jag inte ens kunnat gissa det. 
 
Om man träffar en polis privat, förväntar man sig inte att bli bemött som någon som har begått eller blivit utsatt för ett brott. Man förväntar sig att även poliser kan vara lediga från jobbet och trevliga att umgås med. Så går det till i mina kretsar. 
 
Min morfar titulerades godsägare, men arbetade som biträdande jurist på en advokatbyrå. Andra skötte jordegendomen. Det berättas att en av lantarbetarna hade varit inbjuden och fått äta på det finaste porslin. Mormor hade passat upp. Lantarbetaren hade varit mycket imponerad och frågat mormor, hur hon skulle gjort om kungen hade kommit på besök. Han kunde ju inte tro att han fått äta på godsägarens finaste porslin. 
 
Mormor hade då svarat "På precis samma sätt som nu". Detta har mina mostrar, som inte längre är i livet, berättat. De menade att fint folk vet hur man ska uppföra sig, och alltid uppför sig väl, som om kungen hade kommit på besök. 
 
Och kungen behandlar man ju inte nedlåtande på något sätt. 
 
Mostrarna hade en del konstiga idéer, d.v.s. som vi nu tycker är konstiga. De hade inte en massa pengar. Morfar hade förvärvat jordegendomen mot inteckningar i densamma, och hade alltså inte lämnat något stort arv efter sig. Mostrarna menade sig dock tillhöra överklassen, Vilket de menade inte var en fråga om pengar, utan en fråga om att uppföra sig. 
 
Som om man väntar besök av kungen. 
 
Nyrika personer, som inte uppförde sig ståndsmässigt, räknade de till underklassen. Detta tyckte jag var komiskt. För mig handlar klasstillhörighet om ekonomisk makt. Och då kan man inte tillhöra överklassen om man bor i en hyreslägenhet och bara äger några fina möbler och lite fint porslin. 
 
Men när mina mostrar var barn, det var före den allmänna rösträtten, var det förstås skillnad mellan dem och arbetarbarnen. De förväntades uppföra sig ståndsmässigt och konversera på ett fint sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0