Det akademiska livet - här och där och då och nu..

 
Den avslöjande texten på det nya universitetshuset från 1877 i Uppsala. Då och då rasar debatten i Uppsala om i vilken anda den akademiska eliten fostras, vilka "sanningar" som man söker. Kanske särskilt viktigt nu i nobelpristider. Jag brukar säga att gränsen mellan utbildning och inbillning är hårfin. 
 
Under mina första år efter återflyttningen till Uppsala såg jag det här huset på avstånd. Det fanns en biograf i närheten. Annars var det ju en strikt uppdelning mellan borgarnas och senare arbetarnas Uppsala öster om ån, och akademikernas Uppsala väster om ån. Nöjeslvet var starkt segregerat. Ett apartheid mitt i Sverige. Detta förnekades naturligtvis av de rätt-tänkande med motiveringen av vi som diksriminerades - vi som inte fick komma in - hade samma hudfärg som de diskrinerande. 
 
Men nu handlar det om en annan akademi, den svenska, och ett annat universitet, Stockholms. Jag frågade en gång en studentska varför det var så, varför man inte kunde umgås över klassgränserna, och fick till svar att arbetare inte har sex på samma sätt, har ett brutalare sex. I Stockholms tingsrätts dom berättas att den kvinnliga doktoranden vid Stockholms universitet hade samtyckt till både vagnalt och oralt sex med kulturprofilen, men han hade stoppat ner saken så långt i hennes hals, så att hon inte fick luft och fick kräkreflexter, och hade hållit fast hennes huvud så att hon inte kunde komma loss, samt att detta hade varat i 30 - 60 sekunder. 
 
Så har man alltså sex i akademien - om det är sant. Det fanns ju inga vittnen, och ingen bevarad teknisk bevisning, såsom rivmärken, sperma i munnen  eller liknande. Jag tvivlar inte på att det är sant - men är det  "bortom rimligt tvivel" att det gått till på just det här sättet? Som förklaring till varför hon väntat nästan sju år med polisanmälan, svarade doktoranden att hennes handledare på universitetet var god vänt med kulturprofilen, som därmed hade möjlighet stt stoppa hennes doktorsavhandling och fortsatta akademiska karriär.
 
Och att detta även kunde drabba vänninan, som hördes som vittne i domstolen, fastän hon inget sett. Det här ställer fråga om eventuell vänskapskorruption inom det akademiska livet. Och hur insyltade de olika eliterna är med varandra. Borde inte detta "granskas" av journalist-liten? I stället överöses vi av nya avslöjanden om kulturprfilen, som tydligen ensam får bära all skuld, när den informella domstolen (media) fastställer skuld.
 
Och så var det detta  med den påstådda mobbningen av lille Jimmie. Min åsikt i den frågan är att SD har fått precis så mycket utrymme som konstitutionen kräver. Om jag har rätt, har någon annan fel. Eller är det tvärtom? Kan två till synes motstridiga uppfattningar båda vara sanna. Kanske är de delar i samma helhet? Vill påminna om att en professor (socialdemokrat) vid ett av de nyare universteten har uppmanat till näst intill förföljelse mot lokala SD-företrädare.
 
Och detta med motiveringen av partiledningen är alltför slipade personer, för att det ska löna sig att angripa dem. Med sådana "akademikersossar" är det inte undra på att S har tappat så många LO-medlemmar till SD.Kanske är detta"negrernas" sätt att göra uppror mot det apartheidsystem, som jag mötte som ung arbetare efter återflytten till min barndomsstad Uppsala? Sverige har aldrig haft en så välutbildad arbetarklass som nu - men har aldrig haft så lite att säga till om i "arbetarnas eget parti". 
 
Jag har också läst statsvetenskap - vid Uppsala universitet. Jag var en av de första eleverna vid det, som senare kom att kallas Komvux. Studierna i statsvetenskap handlade om Sveriges statsskic, främmande länders statsskick, den offentliga förvaltningen, hur besluten växer fram, "tredie statsmakten" (media) och om politiska ideologier: liberalismen, konservatismen, marxismen, fascismen och nazismen. 
 
Men jag har ytterligare akademiska ämnen. Det första var sociologi (som handlar om mellanmänskliga relationer utanför de formella strukturerna), men i det fick jag inget betyg. Jag var då fortfarande inte behörig att studera vid ett universitet, så det läste jag på ett korrespondensinstitut, som saknade examensrätt. Det rättänkande folket försvarade sin revirt. Och gör så fortfarande. Det gick till så att jag skickade in uppgifter, som rättades av riktiga universitetslärare. 
 
Jag bodde alltså mitt i (fastän på östra sidan) i en universtietsstad. Men studerade vid ett universitet, som jag aldrig besökte,  i en annan del av landet. Det var då. Nu handlar det tydligen om hur och med vem man har sex för att bli godkänd 

Förvånad?

Att S, M och KD tillsammns hade fått 98 % av alla röster, och att övriga fem partier hade fått dela på 2 % om det varit val idag, tror väl ingen på? Ändå lyckades TV och Mats Knutsson lura i minst halva svenska folket, och inte minst KD-ledaren Ebba Busch Thor att C och L "rasar" och att KD stiger som en raket. Men nu var ju inte frågan hur intervjupersonerna skulle ha röstat om det vore val idag - och man kan ju bara rösta på ett parti - utan om man har stort eller mycket stort förtroende för partiledarna. Och det kan man ju ha för flera partiledare Men det underlät TV att informera tittarna om.
 
SVT är Sveriges värsta fake news-fabrik. och Mats Knutssons "expertkommentarer" har sedan långt före valet varit ren SD-propaganda. Jag vet lika lite som stollarna i Svea Hovrätt om en viss person sov eller låg vaken innerst i en säng i en övernattningslägen i Stockholm för sju år sedan. Eller om hon drömde. Lika lite vet jag varför så många svarade att de har stort förtroende för Ebba. Men jag gissar att de, som har stort förtroende för Jimmie har uppfattat Ebba, som skryter med att hon inte har "beröringsskäck" som så naiv och lättlurad, så att de har stort förtrende för henne också. 
 
Nej, jag blev inte förvånad, när den vedervärdige kulturprofilen dömdes för våldtäkt vid det andra tillfället också. Om det verkligen har gått till på de sättet, som vinnan påstår, att hon vaknade med trosorna nere vid knäveckan efter fullbordat samlag, så var det en våldtäkt enligt lagens bokstav. Jag kan bara inte hålla med hovrätten om att det fanns "stödbevisning". För stödbevisning måste väl ändå vara något annat än vad en av parterna har berättat för sina vänner, även om det var kort efter händelsen?
 
Den stödbevisning som saknades i häxprocesserna var att det inte hade gjorts någon brottsplatsundersökning i Blåkulla, som bevisade att häxorna och de minst 20 medförda barnen verkligen hade varit där. Men enligt dåvarande rättegångsregler behövdes det tjugo barnvittnen för att väga upp en vuxen, För att barnvittnea inte skulle påverkas av någon vuxen att vittna falskt mot de häxåklagage hölls barnen inlåsta i väntan på rättegången,
 
Ingen tänkte på att barn kan påverka varandra, i synnerhet om de hålls inlåsta tillsammans i väntan på att någonting stort och spännande ska ske. Vad är det som domstolarna inte har tänkt på idag? Vad som har hänt sedan häxprocessernas dagar är införandet av den s.k. fria bevisvärderingen. Det finns inte längre några bestämmelser för hur ett bevis ska vara beskaffat för att godtas. Den fria bevisvärderingen infördes under 1800-talet i samband med att tortyr i syfte att pressa fram sanningen ur misstänkta förbjöds. 
 
Man sänkte  beviskraven. Och de två väldtäktsrättegångarna, som jag har skrivit om, visar att beviskraven läggs på olika nivåer, beroende på vem våldtäktsoffret är. Knarkhoran är, trots medicisnk (blåmärken, hudavskrapningar, etc) inte lika trovärdig som den kvinnliga doktoranden, som vet hur man uttrycker sig bland akademiskt utbildade - och det är ju hovrättsråden, som meddelat den friande domen. 
 
Inte minst #metoo-rörelsen har drivit en aggressiv kampanj för ytterligar sänkning av beviskraven i just våldtäksmål. När man i själva verket borde har krävt en snabbare och mer effektiv bevissäkring. Personligen tror jag att kulturprofilen är en "riktigt ful fisk", - åtminstone om media inte har ljugit om hans förehavanden, med b.a. (hittills) obevisade påstående om ekonomisk brottslighet - men sådant ska ju en domstol inte ta hänsyn till, när de dömer i ett specifikt mål. Då är ju frågan om den misstänkte har  begått just det brottet, som han har åtalats för. 
 
Det mest allvarliga är kanske inte att just den här mannen har dömts, utan domens prejudicerande inverkan på kommande våldtäktsmål. Vågar den tillträdande regeringen ta i den här dyngan?
 
 
 

Har väljarna straffat Lööf och Björklund?

Det är ju närmast krigsrubriker. SVT ljuger. Man påstår att C och L rasar, att S, M och SD ligger stilla, att även MP och V rasar och att KD "sticker ut" med en kraftig ökning.
 
Men vad är det man mäter egentlgen? Jag blir misstänksam, när jag räknar ihop stödet för S, M och KD och får resultatet 98 %.Har då alla andra partier blara 2 % sammanlagt?
 
Tydligen kan en och samma person svara att hon /han har "mycket stirt" eller "stort" förtroende för två eller flera partiledare. Och jag som trodde att alla partiledare hade ganska lågt förtroend just nu. De har ju ännu inte lyckats bilda regering. 
 
Hur ska det tolkas attfem gånger så många säger sig ha stort eller mycket stort förtroende för  Ebba Busch-Thor, som det antal som faktiskt röstade på henne?
 
108 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för de fyra alliansledarna sammanlagt. Inte illa" Jag kan inte se att någon har straffats.
 
Kan man verkligen säga att väljarna har straffat Annie Lööf, när över tre gånger så många har stort eller mycket stor förtroende för henne än det antal, som röstade på hennes parti i valet? 

Våldtäktsrättegångarna - vår tids häxprocesser?

För att någon skulle bli dömd som häxa, som hade fört med sig barn till Blåkulla, krädes att 20 barn vittnade om att de varit i Blåkulla. Enligt dåtida rättegångsregler gick et 20 barn på en vuxen. Detta betyder ju att rättssäkerheten under 1600-talet var mycket större än i nutida rättegångar. Idag vet vi emellertid att alla dömda och avrättade häxor var oskyldiga till det påstådda brottet. Ett brott, som ingen kan begå eftersom Bläkulla inte finns. 
 
Hur många oskyldigt dömda sitter i svenska fängelser idag, p.g.a. den så kallade "fria bevisvärderingen" - och hur många skydliga går fria - speciellt efter en gruppvåldtäkt, därför att domstolen har bestämt sig för att kvinnan är häxan?
 
Moderaterna har föreslagit att det inrättas en särskild avdelning för våldtäkter vid polisen. Det är vad som behövs i stället för dagens häxprocesser, där skuldfrågan avgörs av vem som ör mest "trovärdig". Det är en naturlig reaktion efter en våldtäkt att tvätta både sig själv och sina kläder - men därigenom tvättas bevisen bort. Och såren hinner läka, när ärenda läggs på hög, och uredningen startar fler aveckor eller månader senare. 
 
Eventuella rivsår hos gärningsmannen hinner också läka, och gärningsmännen hinner snacka ihop sig, om det var en gruppvåldtäkt. Det finns andra brottstyper, t.o.m. mord där mördarna har intygat varandras oskuld, och utpekat oskyldiga som förövare. Den, eller de misttänkta måste plockas in genast och förhöras. I det nu aktuella fallet, har kulturprofilen förnekat att sexet gått till på det sätt som kvinnan har berättat. Hennes berättelse har - enligt domstolen - styrkts av "vittnen", som kvinnan har beröttat om händelsen för, i något fall inom en vecka efteråt. 
 
Det enda som ett sådant vittne möjligen kan styrka, är att kvinnan inte har hittat på händelsen flera år senare, när hon gick till polisen. Men var berättelsen sann från början? Det hade kanske kunnat styrkas genom polisutredning och läkarundersökning under de närmaste timmarna efter det påstådda brottet. 
 
 
 
 
 

Surkärringar och sötgubbar

Fantasirik skönlitteratur
 
 
Jag förstår inte riktigt varför en gammal gubbe på ett äldreboende hela tiden kallar jämnåriga för "gamla kärringar". Men det är kanske seniliteten som blommar. Dessutom är det jag som fortfarande är aktiv i politiken och som ordförande i en välkänd skrivarklubb. Han verkar mest ägna sig åt att lyssna på nostalgiska sånger och prata om gamla tider med andra åldringar.
 
Om jag inte hade vetat att det här handlar om mig, hade jag trott att det handlar om någon gammal stamhövding i Sydafrika. Lyser inte självhävdelsebehovet igenom, behovet att nedvärdera andra för att behålla självförtroendet? 
 
Undrar vilka nostalgilåtar hon själv lyssnar på. Kanske något från könskampens storhetstid under 1970-talet: Åh, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras...
 
 Finns ingen fiende, måste han uppfinnas. Om man är en äldre man, är man per defintion en kvinnoförtryckare,,, Något har gått i baklås.Om inte grammofonskivan har hakat upp sig. 
 
Märkligt att de mest förtryckta kvinnorna, är de som har den högsta utbildningen, kan uttrycka sig väl, bättre än de flesta, och har klättrat högst på samhällsstegen.
 
                                                        - x -
 
Jag har nyligen läst två våldtäktsdomar. Den ena kvinnan på samhällets absoluta botten. De fem gruppvåltäktsoffren blev frikända och fick skadestånd från staten för att de suttit häktade. Kvinnans "brott": hon lyckades inte uttrycka sig tillräckligt väl. Både gärningsmän och offer tillhörde samhällets bottenskikt. Det var otvivelaktigt en grov våldtäkt, bevisat genom läkarundersökning samma dag,men kanske aningen svårutrett vem sm hade gjort vad.
 
Den andra kvinnan höll på att skriva sin doktorsavhandling, och ville ha tilfälligt sex men ingen relation. Hon var nyskild. Både gärningsman och offer tillhörde samhällets toppskikt. Vem skulle rätten tro på? Det saknades både ögonvittnen och teknisk bevisning, och dessutom gjordes polisanmälan nästan sju år senare. Kulturprofilen, ty det var han, dömdes till fängelse i två år, vilket är minimistraffet för våldtäkt. 
 
Hovrättens dom väntas i morgon, och det mesta tyder på att fängelsedomen kommer att fastställas. I båda fallen kvinnliga domare, tillhörande övre medelklassen. Lägg nu märke till att jag inte påstår att kulturprofilen är oskydlig. Jag kan inte veta vad som har hänt för sju år sedan på en plats, där jag aldrig har varit,  och i en överklassmiljö, som jag aldrig har tillhört. För nog får man intryck av en skandalös dekadens i de fina salongerna - där litterära prestationer bedöms och belönas. 
 
Var för sig kan båda domarna uppfattas som både rimliga och välskrivna, med hänvisningar till en massa rättsfall hit och dit. Men sedda i ett sammanhang är de ett tecken på allvarlig rättsröta, där kön och klass avgör skuldfrågan. Och värst av allt: En "knarkhora" kan inte våldtas, även om hon är fullständigt mörbultad, misshandlad.
 
                                                          - x -
 
Strax före midsommar skrev kvinnan, som jag har citerat i första stycke, att hon var som en av de där kvinnorna som väntar utanför fängelserna på att deras män ska friges från straffet, som de fått för att ha misshandlat dem. Ville hon ha sagt att hon älskar mig lika mycket, som dessa kvinnor älskar sina våldsamma män?
 
Att ens jämföra mig med dessa män, är rent förtal, varför jag reagerade mycket kraftigt (med ord på min egen blogg) mot detta blogginlägg.  Man kan kanske jämförapsykisk misshandel med fysisk. 
 
Men det är bara inte sant det som hon påstår. Hon förtränger sin egen skuld. Jag har blivit kallad både "råtta" och "spagetti" (det senare är en sexuell kränkning). Hon förväxlar mig med andra män, som hon haft i sitt liv, och troligen också med romanfigurer. som hon har läst om. Det är förstås bra med flödande fantasi, om man har planer på att debutera som skönlitterär författare. 

RSS 2.0