Krisregering väntar om hörnet

  • Centerneldaren Annie Lööf har skrivit nedanstående text på Instagram.  

    Det bästa för Sverige är en Alliansregering. För att en sådan ska kunna regera i detta parlamentariska läge krävs antingen aktivt stöd av SD eller förankring över blockgränsen. I det första alternativet kräver SD garantier och inflytande över en sådan regering. Centerpartiet vill istället fortsatt söka blocköverskridande lösningar som omfattar hela Alliansen. Trots att det gått snart fem veckor sedan det första sonderingsuppdraget gavs, har dessa alternativ tyvärr inte diskuterats på djupet.
     
    Jag har uppfattat att mycket av låsningen beror på statsministerfrågan.Jag berättade därför i förra veckan för talmannen att jag står till förfogande som sonderingsperson. För att lösa upp knutar tror jag att det vore bra med en sonderingsperson som inte har som främsta ambition att bli statsminister utan som har sitt främsta fokus på det politiska innehållet.Det har funnits intresse för detta hos flera olika partier.
     
    Tisdagens gruppsamtal hos talmannen förstärkte min bild av att fördjupade samtal över blockgränsen mellan framför allt Alliansen och MP skulle vara bra. Ett sådant samarbete, som kan se ut på flera olika sätt, skulle vara bra för Sverige, hålla ihop Alliansen och göra oss till den största konstellationen i riksdagen. De politiska skillnaderna mellan Alliansen och MP är inte större än att vi nu tillsammans styr fem regioner och ett flertal kommuner.
     
    Tyvärr har ett sonderingsuppdrag för mig med målet att hitta en lösning som gör att Alliansen kan hålla ihop stoppats av M och KD. Det är därför talmannen idag väljer att gå fram med en skarp omröstning i kammaren istället för att ge mig sonderingsuppdraget.
     
    Jag och Centerpartiet beklagar att jag inte fått möjligheten att sondera, eftersom det innebär att möjligheterna att få till stånd en alliansregering inte undersökts på djupet. Jag är givetvis även i fortsättningen redo att spela en aktiv och konstruktiv roll i arbetet för att Sverige ska få en ny handlingskraftig regering.
     
     
    Jag har fetmarkerat den mest väsentliga meningen. Det vore bra med en sonderingsperson, som inte själv har ambitionen att bli statsminister, men representerar ett av de tänkbara regeringspartierna och har mandat att diskutera det politiska innehållet, att ge och ta. Det mandatet har inte talmannen. 
     
    Det är mycket som jag inte håller med Annie Lööf om, när det gäller sakpolitiken, men hon är skärpt och förstår vad det handlar om, Vad som måste göras för att Sverige ska få en regering, som inte är en krisregering. Jag minns när Annie Lööf sa att SD inte vill vara en dörrmatta åt alliansen. Även om SD skulle släppa fram först Kristersson, m, som statsminister och därefter alliansens budgetförslag, kommer andra tider, när SD börjar kräva gentjänster. Det kan bli i för alliansen superkänsliga omröstningar i riksdagen. Antingen avgår regeringen, eller också kommer SD att jag alliansminstrarna, som vore de små smöklickar i en stekpanna. 
     
    Jag läste nyss på en annan blogg "Det blir som det blir, eftersom det är som det är". Detta förstår både Annie Lööf, c, och Jan Björklund, l, och därför hatas de båda av SD-vurmarna inom M och KD. De kan inte skilja mellan verklig demokrati och klassrumsdemokrati, där en beskäftig skolfröken slår pekpinnen i katedern och säger nej till allt som eleverna vill, för "det tilllåter inte politikerna i skolnämnden. Och nu ska vi vara snälla mot varandra. Lille Kalle vill säkert inget ont. Han har nog bara ADHD. Jag ska ta upp det med skolsköterskan, så kommer han säkert på bättre tankar". 
     
    Vem ska agera skolfröken när SD börjar jaga regeringspartierna som smörklickar i stekpannan? Ska kungen ingripa och diktera vad regeringen har att rätta sig efter? 
     
    Parlamentarisk demokrati - som enligt historisk erfarenhet är den enda form av demokrati som fungerar, går ut på att man bildar majoritet, och att minoriteten går i opposition. Majoriteten kan bestå av både stora och små partier. Man har ingen given hemortsrätt i majoriten, bara för att man råkar vara det tredje stösta partiet. Med Löfvéns ständiga mantra om att det måste vara möjligt att regera i opposition, har han öppnat dörren för frågan "Hur stor minoritet har rätt att bilda regering?" 
     
    Var Hitlers väljarstöd på 37 % i det tyska riksdagsvalet 1933 tillräckligt stor för att rättfärdiga,omvandlingen av Tyskland till en enpartistat och diktatur, där all opposition förbjöds? Alliansen och Socialdemokraterna har gemensamt ansvar för att Sverige inte utvecklas i den riktningen. Och när väljarna inte givit något av regeringsalternativen egen majoritet, måste det bli en lösning över blockgränsen. Det har Annie Lööf försått. 
     
    Det innebär givetvis inte att S måste bli ett stödparti åt alliansen, eller att allianspartierna måst bli stödpartier åt S. Det finns andra möjligheter. Och de borde Annie Lööf ha fått chansen att sondera. Bevare oss för Annie Lööf som statsminister, säger jag. Men hon verkar ha de rätta kvalifikationerna som sonderingsperson 
     
     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0