Januarisnö är inget oväder

 
Det har fallit snöflingor under eftermiddagen där jag bor. Det var ett kort, men ganska intensivt snöfall, men nu har "ovädret" dragit förbi. Efter den varma sommaren, tycks vi nu ha fått en helt normal vinter. Det kallas "oväder". SMHI utfärdar "stormvarningar". Indoktrineringen att vi är mitt inne i en svår klimatkris är i full gång. Ingen kan längre skilja mellan klimat, väder och oväder. Förr sa man "Över klimatet rår endast Gud". 
 
Viktiga regeringsbeslut om vädret ligger på is. 
 
 

Vill EU-parlamentariker Cecilia Wikström, L, arrestera riksdagsledamöter som hon ogillar?

S, C, L ovh MP har kommit överens om att V inte ska ha något inflytande. Stefan Löfvén har backat och förklarat att den märkliga skrivningen endast var ett konstaterande av rådande förhållanden, sedan de fyra partierna har bildat en "mini-majoritet", eller vad det ska kallas, och då behövs inget ytterligare parti för att man ska uppnå majoritet vid omröstningar i riksdagen.Enligt partiledaren Jonas Sjöstedt, V, är detta en reträtt från Löfvéns sida. Han har "rört sig i rätt riktning". 
 
I själva verket är MP det parti, som inte behövs för att uppnå någon majoritet. Alla tänkbara majoriteter kan bildas utan att MP ingår i någon av dem. MP är inte bara riksdagens minsta parti, utan dessutom det parti som tappade mest i det senaste val - och som fortsätter att krympa. 
 
Men hur kan Jan Björklund som är major och har varit kursetta på Krigshögskola och dessutom har varit utbildningsminister inbilla sig att 167 (= antal mandat sammanlagt för de fyra sammansvurna partierna) kan vara en majoritet, när vi har 349 riksdagsledamöter? Det är visserligen sant att utom vid statsministerval så utörs majoriten av över hälften av de närvarande riksdagsledamöterna. Men vilka garantier har Björklund för att inte motståndarna till regeringförslagen ska vara tillräckligt många närvarande, för att fälla förslagen?
 
EU-parlamentarikerna Cecilia Wikström har gått ett steg längre, då hon i intervjuer har sagt att när terrängen ändras måste man rita om kartan. Men snälla nån, terrängen (d.v.s. mandatställningen i riksdagen) ändrades senaste gången genom riksdagsvalet 9 september 2018. Nu har fyra partier agerat om om två av riksdagens partier, med sammanlagt 90 mandat inte finns. Dessutom har de agerat som om M och KD, som har 92 mandat tillsammans , inte heller finns. C och L har inte ens flest mandat inom den forna alliansen. De har tillsammans 51 mandat. 
 
Det sägs ofta att Hitler kom till makten genom ett demokratiskt val. Det är inte sant. Nazisgerna fick 37 % av rösterna vid det tyska riksdagsvalet 1933. Hitler utsågs till rikskansler av presidenten, eftersom de övriga partierna bekämpade varandra, så intensvit så att de inte hade tid med Hitler och hans parti. Hitler skaffade sig majoritet i riskdagen genom att arrestera kommunisterna och ersätta dem med nazister.
 
Hitler ritade alltså om både kartan och terrängen. Vilket Ceciala Wikströmförsöker  göra nu. Därmed har hon legitimerat detta förfaringssätt för andra, som eventuellt också vill bli en majoritet fastän de är en minoritet, om valresultatet räknas. Det är nu en sak att SD inte har inbjudits till interna möten inom alliansen och olika informella samarbeten. Men Cecilia Wikström, som sitter ner i Bryssel och fantiserar, kan inte hindra vare sig SD eller V att rösta i riksdagens kammare. Om hon inte har ngon hemlig polis, som åkeer dit och arresterar,
 
 
 
 

MP bakom markeringen mot V?

Om ett par timmar kommer Vänsterpartiet att ge besked om man stödjer Isabella Lövins (MP) fortsättning som vice statsminister. Ministerkollegan Gustav Fridolin, MP, framträdde i Morgonstudion och försvaradse fyrpartiuppgörelsens skarpa angrepp mot V. Han skyllde ifrån sig på C och L, som faktiskt behöver Vänsterpartiets stöd för att få igenom det de vunnit i överenskommelsen. Fridolin skyllde på att C och L så gärna ville ha med markeringen mot V, och att han bara hade att "respektera" det.
 
Nog verkar det här vara en fortsättning på MP:s kamp sedan 1990-talet för att beröva V poilitiskt inflytande? Så länge S och V tillsammans hadse 50 % eller mer av riksdagsmandaten, stod V i vägen för MP:s möjligheter att diktera de socialdemokratiska regeringarnas (som då var enpartiregeringar) politik.
 
Man börjar nu skönja vilka som skött förhandlingarna. Mikael Damberg, S, som har goda relationer med Frankrikes president Emanuel Macron, som har som mål att knäcka de franska fackföreningarna, har tydligen haft ett betydande inflytande.  

Inte helt förvånad

Jag blev inte helt förvånad, när Liberalernas partiråd sagt ja till Löfvén. Men det var inte helt väntat. Att Centerpartiet sagt ja var ännu mindre förvånande, eftersom överenskommelsen innehåller löften till C:s traditionella väljare på landsbkygden. Men som jag har skrivit i inlägget "Stackars Annie" kommer landsbygdssatsningarna, som vi inte ens vet om de blir av, att motverkas av fortsatta kraftiga satsningar på att storstäderna ska fortsätta att expandera på landsbygdens, småorternas och glesbygdens bekostnad. 
 
Att media inte kan se några som helst framgångar för C, även om det kanske stannar med ord, visar bara i vilken bubbla Sveriges ledande och högst avlönade journalister lever. Vet de ens att Sverige finns, att det finns ett Sverige även på andra sidan viltstängslena, som omger våra motorvägar?
 
Rulla ner och läs inlägget, om du inte redan har gjort det. 

Också ett alternativ

En S-veteran har skrivit på sin blogg: "Men Stefan Löfven och partiledningen har naturligtvis ett alternativ. En regering ledd av Ulf Kristersson kommer förr eller senare att falla. Och i det nyval som sedan följer kommer socialdemokratin att ytterligare stärka sin ställning "
 
Helt rätt om S-veteranen hade skrivit att Stefan Löfvén och s-partiledningen hade ett alternativ - i stället för har. Alternativet att släppa fram Kristersson som statsminister torde nu vara överspelat för sossarnas del. Precis som S-veteranen skriver, hade en Kristersson regering fallit förr eller senare. Troligen förr än senare. Under tiden hade Kristersson-regeringen hunnit genomföra det som är bra i S- ,och C-överenskommelsen, som är bra men svårsmält för alla nostalgi-sossar, såsom nedläggningen av Arbetarförnedringen (d.v.s. Arbetsförmedlingen) i nuvarande form. 
 
Det är en strategi, som S har valt i en del kommuner, när det interna motståndet mot növändiga reformer har varit för starkt. Man har gjort en medvetet dålig valrörelse, och låtit borgarna ta över under en mandatperiod för att de ska rensa upp i nostalgiträsket och ta kritiken, för att sedan själva komma tillbaka till ett avstädat bord. 
 
Men risken hade förstås varit, om S hade valt den linjen i rikspolitiken och regeringsfrågan, att man hade kommit tillbaka utan "hjärnkontoret", d.v.s. MP som förmodligen hade åkt ur riksdagen efter ett extraval. S-ledningen har alltså val "psokifiering" i stället för att försöka klara sig utan MP.
 
PASOK - så hette det socialdemokratiska partiet i Grekland, som länge hade regeringsmakten, men skötte den så illa, så att partiet nu är i det närmaste utplånat. I Sverige har S glömt att det är väljarna som väljer politikerna, och inte tvärtom. S har nu valt att försöka regera med stöd av de borgerliga riksdagsledamöter som har röstats in av alliansväljarna (naturligtvis i första hand C- och L-ledamöterna, men även M och / eller  KD-ledamöterna, för att få ihop den nödvändiga majoriteten) i stället för att öka sin egen väljarandel genom att  återerövra LO-medlemmarna från M och SD.
_ _ _
 
Centerpartisten, ur vars blogg jag citerade i förra inlägget, har också skrivit i samma blogg:  "Överenskommelsen omfattar ett budgetsamarbete och de 73 punkter som finns i uppräknade i dokumentet. I övriga frågor är vi i oppositionsställning och i den rollen ska vi vara en blåslampa på S och Mp. För vår del har det aldrig varit aktuellt att sitta med i regeringen..."   Hur länge kommer Löfvén att sitta som statsminister. om han nu blir vald, innan han kommer att röstas bort av en riksdagsmajoritet inklusive både C och SD? Hur effektiv kommer den centerpartistiska blåslampan att vara, när S ska tvingas uppfylla allting som man lovat? Den som hotar måste vara beredd att sätta hotet i verket, för att det ska tas på allvar.  

Den lilla lögnen

"Det var för Centerpartiet det enda alternativet för att ta ansvar för regeringsbildningen och skapa förutsättningar för att få en regering som har beslutsmandat utan att behöva söka stöd från Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet."
 
Detta har har jag klippt från en C-blogg. De ljuger, så att de själva tror på vad de säger. För hur ska regeringen få igenom sina förslag i riksdagen utan stöd från var sig SD eller V? 
 
Eller räknar man helt kallt med att M och /eller KD inte kommer att rösta ner borgerliga förslag, som är signarade S? 

Stackars Annie. Grundlurad? För bra för att vara sant.

Den Stockholmsbaserade medaeliten har som vanligt fört svenska folket bakom ljuset. Överenskommelsen mellan S, C, L och MP ger vid första påseende bilden av Centerpartiet och svensk landsbygd som den stora vinnaren. Vid ett andra påseende ges intrycket av de större städerna med över 100.000 invånare som de stora vinnarna. Storsatsningen på landsygden har reducerats till tröstpengar för att håll de centerpartistiska kommunalråden i småkommunerna lugna. Rena bondfångeriet. 
 
Bara ett exempel: Var kommer det att byggas, när marknadshyror i nybyggda hus införs? 
 
Det som media och deras poltiska kommentatorer har missat, är att C har fått igenom många bra C-förslag, som hade kunnat göra skillnad, om inte storstadspartierna MP, L oh C hade fått igenom förslag, som verkar i rakt motsatt riktning. 
 
Uppgörelsen får dessutom ett löjets skimmer över sig, när man räknar med att V ska stödja borgerlig poltik, utan att få något i utbyte. Det är lika naivt som M:s och KD:s fantasier om att SD skulle stödja dessa parier utan att få något i utbyte.
 
Man måste ha majoritet i riksdagen för att få igenom sina förslag - om man inte heter Adolf Hitler. vars nazstparti fick 37 % av rösterna i det tyska riksdagsvalet 1933. Han fixade majoritet för sina förslag genom att arrestera de kommunistiska riksdagsledamöterna och ersätta dem med nazister. 
 
Det som Lööf och Löfvén inte har förstått. är att man bara kan ha en huvudmotståndare - inte två eller flera. När tanken var att man skulle isolera dem alla, är risken att man målar int sig själv i ett hörn. 
 
Jag har med viss bestämdhet hävdat att det inte är fel att inte samarbeta med ett parti, som man ser som sin huvudmotståndare. Och att det därför inte är ett dugg synd om SD. Som för övrigt har ett stort inflytande, som ingen kan ta ifrån dem., genom sina 62 riksdagsmandat och utskottsplatser. 
 
Men för att få igenom sina egna förslag, måste man ha majoritet i riksdagen. I en parlamentarisk demokrati bildar man majoritet, helst tillsammans med likasinnade partier, och minoriteten går i opposition. Om inte antalet likasinnade partier är tillräckligt stort för att bilda majoritet tillsammans med dem, får man komplettera med de partier som man tycker minst illa om. Det bör dock inte bli för många partier i regeringen eller regeringsunderlaget.*  Ju fler kockar desto sämre soppa. 
 
Därför har jag förespråkat att det enda rimliga. med rådande mandatställning i riksdagen, hade bildat en trepartiregering bestående av S, M och L omedelbart efter valet. Denna regering hade under de två första åren av mandatperioden genomfört allting, och det är mer än man vill erkänna utåt, är överens om, och därefter utlyst extraval.
 
Alltså: Först genomföra det som man är överens om, och sedan låta folket avgöra hur man ska gå vidare med dem frågor, som regeringspartierna (då främst S och M) inte är överens om. I stället för denna enkla lösning, ser vi nu ut att gå mot ett extraval, utan att sittande regering egentligen inte har uträttat något. Med ett bortkastat halvår, av meningslösa maktstrider bakom sig. 
 
_____________
*) Med "regeringsunderlaget" menas de partier som vanligtvis brukar stödja regeringen i riksdagen, i första hand regeringspartiernas riksdagsledamöter. Men även andra partier, som av ideologiska eller likande skäl brukar stödja regeringen. Ett klassiskt exempel är Vänsterpartiet, som har stött S-regeringar under decennier, som det minst dåliga av möjliga alternativ - eftersom det inte har funnits något alternativ till vänster som V. Men hur blir det, om S börjar föra en rent borgerlig politik för att kunna räkna in C och L i regeringsunderlaget? 
 
 

Slutet på regeringskaoset eller början på något ännu värre?

Rubriken säger allt - för den som har mandatställningen i riksdagen i sitt huvud. Men för den, som inte har det, skriver jag här hur många mandat de fyra partier, som nu är överens, faktiskt har.
 
S  100 mandat
C    31 mandat
L     20 mandat
MP 16 mandat
 
 
Summan är 167 mandat. Det räcker inte för att få majoritet i riksdagen för regeringens förslag. Regeringen kommer att behöva stöd från Vänsterpartet för att få igenom den borgerliga politik, som man nu har enats om. Kommer V att stödja borgerlig politik? 
 
Det är som V-ledaren Jonas Sjöstedt har sagt, att MP är fullständigt irrelevant men att V däremot är relevant. MP behövs inte. Byt ut MP mot V, så får regeringen majoritet för sina förslag. 
 
Men det går inte, eftersom S och MP har kommit överens om - förutom ett stort antal sakfrågor - även att både SD och V ska berövas allt inflytande. 

RSS 2.0