Mångkultur - är det något att ha?

Den nya liberal-ledaren Nyamko Sabuni möttes av protester efter sitt uttalande, som nyvald, att mångkultur inte är något att sträva efter. Hon tvingades till reträtt, d.v.s. "förklara" vad hon menade, d.v.s. delvis ta avstånd från sitt uttalande. Det är hur tydligt som helst att de vita männen i Sveriges, enligt egen uppfattning mest jämställda och mest antirasistiska parti, slipar knivarna för att i ett väl valt tillfälle sticka dem i den svarta kvinnan. De lyckades inte stoppa valet av henne till partiledare.
 
Det hade varit alltför genomskinligt. Men hon kommer inte att vara partiledare inför nästa riksdagsval. L är ett elitparti. Och eliten är en vit man. Bara högutbildadeoch högavlönade  vita män kan ha de egenskaper som bara högutbildade och högavlönade  vita män har. Vem du än är, kvinna, svart, arbetare eller annan låginkomsttagare, så har du någon personlig brist som gör dig olämplig att leda ett parti eller att leda ett land.  
 
Att L tog många väljare från KD direkt efter valet at Sabuni till partiledare för L, spelar ingen roll, eftersom regerigen med stödpartier åter stöds av en majoritet av väljarna. Borgerlig "kannibalism" ger ingen borgerlig valseger. Och KD-ledaren Ebba Busch-Thor har gjort om sossarnas klassika misstag, när de försökte bredda regeringsunderlaget genom att lova ministerposter till ytterligare ett parti (MP), På denn manövern förlorade sossarna fler mandat än det antal mandat som tillfördes regeringsalternativet genom MP.
 
Det borgerliga regeringsalternativet har inte fått ökat väljarstöd efter EBT:s lunch med Jimmie Åkesson. Hade det inte varit bättre med en lunch med den nyvalda L-ledaren? Nu blev det ju så att EBT stal föreställningen från Nyamko Sabuni. 
 
De båda kvinnliga partiledarna kunde ju tillsammans har rett ut vad de egentligen menar med "mångkultur". Och varför - eller varför inte - det är något att sträva efter. För- och nackdelar. Själv menar jag att det är skillnad mellan att acceptera något som redan finns, att det finns, och att önska mycket mer av samma vara. Börjar det inte gå till överdrift med "månkulturen". Är den kanske bara ett listigt sätt att ersätta den gamla svenska monokulturen med en ny monokultur? Mångkulturen är kanske nyttig, bara så länge den är mot något, exempelvis den traditionella kristna tron i Svenska kyrkan? 
 
När politiker stiftar lagar (skollagen) som förbjuder präster att välsigna människor, som har samlats i kyrkan, då har dessa politiker dragit kulturskymning över vårt land. Och inte blir det bättre när KD, som är ett parti som länge kämpade för religionsfrihet för alla, oavsett religionstillhörighet, vill förbjuda böneutgrop från moskéer. Samma politiker som har sölat med att införa straff för deltagande i terrorstaten IS. Dessa lagstiftare är så in i roten obildade, så att de inte kan skilja mellan islam och islam, mellan falsk och äkta vara.
 
Enligt min mening ska Sverige vara ett kristet land. med religiösa minoriteter, som skall åtnjuta den religionsfrihet, som de ska ha enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter, inklusive alla tilläggsprotokoll. Bl.a. det om föräldrars rätt att uppfostra sina barn i sin egen religiösa övertygele -, så länge densamma inte strider mot konventionens artikel 17 (förbud mot extremism, som hotar de mänskliga rättigheterna). 
 
De vita männen, som alltid vet bäst (eliten), hytter med fingret och säger att den som ifrågasätter mångkulturen, som den blivit, det allra minsta, bryter mot lagen om mångkultur från 1975. Googla på "Proposition 1975:26", och läs vad där står. Mest bara politiska floskler, som uttrycker en enorm övertro på Sverige och svensk social ingenjörskonst. Samt en otrolig förmåga att hitta nya arbetsuppgifter åt en svällande offentlig sektor.
 
Men där står också kloka ord (på sidan 14), som nu verkar ha fallit i glömska: Att många invandrare kommer att återvandra till sina gamla hemländer, och då kommer att drabbas av anpassningssvårigheter, om de har glömt sin gamla identitet, sitt språk, sin religion och sin kultur. Som därför måste bevaras under vistelsen i 'Sverige.
 
På annan plats i propositionen står att invandrarna själva måste få välja om de vill behålla sin gamla identitet eller byta den mot en svensk identitet. Det är något annat än den tvångsförsvenskning, som de flesta partierna anför som en universalmedicin mot alla problem och inte minst mot det dödliga våldet. . 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0