Ingen rädder för terrorister här

 
 Svenska arméns hemliga vapen?
 
 
Kan man verkligen skrämma bort terrorister genom att tusentals människor samlas på samma plats, tätt sammanpackade, uppsluppna och glada?
 
I fredags stängde polisen in tusentals personer i en storstad, för att man befarade att en mordlysten terrorist gick lös bland alla dessa människor. Sedan lät man alla dessa tusentals människor gå hem över broarna, trots att en terrorist nyligen hade mejat ner gående på en bro i London med en bil.
 
Men ingenting hände. Man vänjer sig snabbt.
 
Och igår utllyste en hög kommunal chef ett stormöte för att ge folket chansen att visa sin oräddhet. Efter terrordåd i andra länder, har myndigheterna avrått från stora folksamlingar. 

Den svenska godheten satt på prov

Inte ens efter fredagens hemska händelser kan svenska politiker avhålla sig från att blåsa upp den svenska godheten som bättre än alla andras. Jag skriver den svenska godheten, inte svenskarnas godhet. För visst var den överväldigande majoriteten av de personer, som öppnade sina hjärtan och sina hem under fredagskvällen, etniska svenskar. Åtminstone att döma av medias rapportering. Det märkliga är att det folkslag, som våra politiker och journalister nu öser beröm över, av samma politiker och journalister brukar anklagas för rasism. 
 
Och hur många främmande människor med orientaliskt utseende, och dessutom iklädda hijab (den muslimska slöjan), om hon dessutom hade sällskap med sin man, erböjds en sängplats. Om jag skulle skriva att jag skulle inte erbjuda sängplats åt sådana personer, om jag hade haft en stor lägenhet i centrala Stockholm, så skulle det inte dröja innan jag skulle utpekas som rasist av någon f.d. kommunist inom journalistkåren. Så det skriver jag inte. Naturligtvis skulle jag, som alla andra godhjärtade svenskar, erbjuda sängplatser åt ett helt gäng skäggiga imamer med vidhängande väl påklädda fruar,  som bevistat fredagsbönen i Stora moskén i Stockholm. Det svenska godhets-hyckleriet kräver att jag skriver detta, och nu är det gjort. 
 
Därmed kan sägas att den svenska godheten sattes på prov och klarade inte provet. Omtanken sträckte sig inte längre än till andra svenskar, företrädesvid de som bodde i Stockholmstrakten och hade någorlunda god kännedom om staden och var man skulle söka hjälp. Själv skulle jag p.g.a. ålder och ett visst rörelsehinder inge kunnat gå hela vägen till mina anhöriga, men jag kunde dock ringa och be att bli hämtad. Om jag inte redan hade fått skjuts av någon för mig okänd hjälpare. Ändå känner jag en lätt panik vid tanken. Får det verkligen gå till så här, att man stänger inne tusentals människor, som bara vill komma hem eller till något annat resmål, i en storstad där en livsfarlig terrorist just har tagit livet av fyra människor och skadat femton?
 
En engelsman i min egen ålder intervjudes på Stockholms centralstation vid 5-tiden i lördags morse. Han berättade att han skulle ha åkt till Göteborg vid 16-tiden i fredags, och nu hade fått plats på ett tåg, som skulle gå 11,25 och komma fram först efter fem timmar. Det var inget snabbråg.  Han skulle alltså komma fram drygt 24 timmar senare än planerat. Detta är en komplett skandal, som återigen visar att Trafikverket måste fråntas ansvaret för våra järnvägar. Trafikverket visar aldrig något samhällsansvar, vad gäller tågtrafiken. 
 
Ett par från Sri Lanka, som efter en lång resa kommit till Arlanda och skulle fortsätta med tåg till Göteborg, fick tillbringa natten på Stockholms central. sedan de blivit utkörda från ett hotell i närheten. En annan utlänning klagade på att han fått betala "oerhört mycket" för ett hotellrum. Så här behandlar man inte människor, och skulden måste i viss mån läggas på polisen, men i ännu högre grad på Trafikverket och Stockholms stad, som hade öppnat övernattningsställen i närheten av Centralstationen, men tydligen bara för svenskar. 
 
Särskilt märkligt är det, när de stockholmska myndigheterna skryter med att de har övat sådana här situationer. Hur kan man vid en sådan övning glömma alla turister och andra utlänningar? Sverige har skämt ut sig inför hela världen. Men den hårt kritiserade rikspolischefen missade förstås inte chansen att visa upp sig som effektiv och sammanbiten, som en konstapel Kling eller Klang. 

En reva i mörkläggningsgardinen

I morse skrev jag att svt hade mörklagt attentatsmannens nationalitet. Bara strax efteråt kom det första erkännandet från svt att han är uzbek. Förklaringen till denna reva i mörkläggningsgardinen kan vara att detta redan var känt av alla, som läser utländsk nyhetsmedia - och Aftonbladet, som just hade lämnat tryckpressarna. Det gäller att vara först med nyheter, som inte längre kan hemlighållas. 
 
Rikspolischefen tvingades vid sin presskonferens vid lunchtid avslöja attentatsmannens identitet och att han varit känd av Säpo under en tid p.g.a. "underrättelser". Inrikesministern besvarade undvikande på en fråga från en reporter, om vi samarbetar även med Ryssland i kampen mot terrorismen. 
 
Det borde vi göra. Det var nämligen uzbeker som genomförde attentatet i S:t Petersburgs tunnelbana bara ett par dagar före attentatet i Stockholm. Uzbekistan är mest känt i Sverige för det halvstatliga svenska telekombolaget Teliasonera:s skumraskaffärer med den uzbekiska presidentdottern Gulnara Karimova-.
 
Landet borde också vara känt för tvångsarbetet på bomullsfälten och för att världens värsta miljökatastrof, sjön som försvann, utspelas i Uzbekistan och det norra grannlanet Kazaktstan. Aralsjön var lika stor som Bottenhavet mellan mellan Norduppland och Umeå, men vattnet har avletts till bomullsodlingarna i Uzbekistan och det södra grannlandet Turkmenistan. 
 
Kvar av den forna sjön är bara några f.d. djupgravar i söder och en mindre uppdämd vik i Kazakstan, där den maritima miljöm har återskapats med stöd av EU-pengar, samt enorma saltöknar. Varifrån saltet sprids med vindarna till Sydryssland och Ukraina, så att åkrarna där på sikt kommer att bli obrukbara. Detta är ett betydligt värre hot mot regionens livsmedelsförsörjning än det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl.
 
Samtliga här nämnda länder har varit delrepubliker i Sovjetunionen, och hårda strider förekom fortfarande under 1930-talet mellan sovjetiska trupper och uzbekiska samt turkmenska rebeller. Bomullsodlingarna startade som ett sovjetiskt projeket redan under 1920-talet, men någon större krympning av Aralsjön förekom inte före 1960, då man tog i bruk en enorm bevattningskanal i Turkmenistan. Bomull är en ren naturpdodlukt, som kräver enomra vattenmängder. 
 
"Klimathotet" ,framstår för mig alltmer som en lögn, som prids av mörkläggnings-media för att dölja de verkliga orsakerna till de verkliga klimatförsämringarna på olika platser på vår jord. De verkliga klimatförsämringarna berör visserligen enorma ytor, men är likväl regionala och inte globala. Och beror inte på ökande koldioxidhalter i atmosfären, som sagorna om "klimathotet" gör gällande. 
 
Under dagen har dock nya uppgifter kommit fram om den uzbekiska terrorismen, bl.a. att fattiga uzbeker utgör en mycket stor del av IS-invandrarna till Syrien och Irak. Men personer från andra länder, som har kommit till Syrien och Irak och har mördat eller kört iväg ursprungsbefolkningen där och stulit dras hem för att bilda ett "kalifat" får som bekant inte kallas "invandrare". Vi ska luras att tro att de är "resande" på en tillfällig utflykt, när de i själva verket är illegala invandrare i Syrien och Irak, från bl.a. Uzbekistan, Algeriet och Sverige..
 
Vart ska de nu ta vägen, när de förlorar mark i Syrien och Irak? Det är som ett domino-spel. Den första brickan, som faller, slår omkull nästa bricka. som slår omkull den tredje bricka, och så vidare. Den svenska politiken har länge nog gått ut på att vänslas med terrorister, och att acceptera IS' fördrivning av ursprungsbefolkningen -, oavsett om de är muslimer,. kristna eller yasidier  - för deras hemtrakter. De fördrivna, som har lyckats ta sig hela vägen till Sverige, erbjuds nya hem i Sverige. 
 
Varför kan vi inte samarbeta med Ryssland, när en så stor del av problemet finns på Rysslands bakgård, nämligen de muslimska f.d. sovjetiska delrepublikerna i Centralasien? Efter en kortvarig glädje över kommunismens fall i f.d. Sovjetunionen, har "väst" med stöd inte minst av den förra svenska utrikesministern Carl Bildt dragit igång ett nytt kallt krig mot Ryssland, för att motivera Nato: fortsatta existens. Detta har lett till svält bland de talrika uzbikiska gästarbetarna i Ryssland. Det finns en stor uzbekisk enklav i S:t Petersburgområdet, som har regelbundna förbindelser med Stockholm. 
 
När Carl Bildt med hjälp av svt:s terrorexpert utpekar någon "sjuk" persom som ansvarig för "vansinnesdådet" i Stockholm, så är det syndabockjakt för att dölja Bildts egen skuld i egenskap av svensk f.d. utrikesminister. Det mest beklagliga just nu, är att fortsättningen av Bildts kallakrigspolitik mot Ryssland har blivit en del av den nuvarande svenska regeringens "feministiska" utrikespolitik. 
 
Och nu är det en jäkla soppa i Syrien, även om Trump har gjort vad han måste göra: markerat att kemisk krigföring inte är tillåten, vilka motiv man än må ha för sina krigsansträngningar. Hur länge till ska etablerade media lyckas föra svenska folket bakom ljuset genom att döja sanningen? Nu blev det i alla fall en liten reva i mörkläggningsgardinen. 

Sjuka fantasier av en f.d. statsminister och en terrorexpert

Några timmar före den fruktansvärda händelsen i Stockholm fick jag ett riktigt beröm av en annan bloggar, som skrev att det finns ingen, som har läst mina "oändliga blogginlägg under många år" som inte tycker att jag är "skärpt och analytisk". Tack för det! Att samma bloggare sedan skriver att  man ibland kan " ifrågasätta analysen om man noga läser vad som står är en annan sak.", ja det är en annan sak. Ingen kan väl ha rätt jämt. Det vore ju kusligt. Och när man gör en analys, innan facit finns, kan det ju bli fel.
 
Om man alltid får rätt, har man nog inte gjort någon egen analys, utan bara skrivat av andras analys. Och hur bllir det om den är fel? Det är inte alltid som de officiella förklaringarna stämmer med verkligheten. Olycksbussen i Härjedalen hade fel på hjullagret på höger framhjul. Men varför hade föraren inte märkt någonting förrän efter 60 mil och drygt 8 timmars körning? .Om viloreglerna har följts, så var körtiden något kortare än normalt för en persobil.  Detta motsäger dock inte antagandet att ett kraftigt tjälskott kan ha slagit sönder hjullagret. Bussen kan därefter ha fortsatt några mil, innan hjulet har låst sig. Det torde dock vara helt klart att bussbolaget har räknat på för korta körtider, som ett konkurrensmedel.
 
Jag minns terrordåden i Norge. Mycket kort efter gripandet av Breivik gick den norska polisen ut med uppgiften att den gripne var "etnisk norsk" - uppenbarligen för att få stopp på spekulationerna om att det var ett islamistiskt dåd. Den svenska polisen vägrar fortfarande efter flera timmar att svara på svt:s frågor om den gripne är svensk. Om den var en etnisk svensk , borde väl svensk polis och svt ha gjort som norrmännen och avslöjat den gripnes nationalitet, just för att undvika spekulationer och felaktiga utpekanden.
 
I stället har svt under morgonen anklagat "rasistmedia" för att ha påstått att den gripne är en invandrare. Jag gör ett undantag från min princip att inte läsa sådana alster, och läser att han är en uzbekisk medborgare med IS-sympatisörer och hänvisar till Aftonbladet. Jag loggar in på Aftonbladet, och läser just det. Aftonbladet har därmed brutit mot Publicistklubbens etniska regler, enligt klubbens stora annons i landsortspressen för ett par månader sedan, att inte avslöja brottslingars etnicitet. 
 
Carl Bildt, som var utrikesminister i alliansregeringen och statsminister under 1990-talet, uttalade sig i går och stämplade gärningsmannen som "sjuk, sjuk, sjuk.". Han upprepade detta flera gånger med motiverigen att gärningsmannen inte skulle hedras med att det var ett politiskt dåd- I medias (denna gång med undantag för rasistpressen och Aftonbladet) självpåtagna censur, startar alltså den f.d. statministern den sedvanliga syndabocksjakten. 
 
En av media ofta anlitat "terrorexpert" förklarar att det kan vara en "mentalsjuk vettvilling" och skrävlar om någon som mördade folk med ett järnrör för många år sedan, med tillägget "Han hade uppenbara mentala problem". Detta had "terrorexpeten" läst i den svenska tidningspressen, med Aftonbladet och Dagens Nyheter i spetsen, som då drev en lögnkampanj mot psykiskt sjuka. Kampanjjournalistiken var bara alltför genomskinlig, så jag begärde ut domen mot mördaren från Stockholms tingsrätt. Jag fick ut domen helt ocensurerad, vilket numera är ovanligt. 
 
Det var ingen psykiskt sjuk person, som hade blivit avvisad från en psykiatrisk vårdinrättning, som DN hade ljugit ihop till och med på ledarplats. Så jag ringde upp ledarskribenten och frågade varför hon hade ljugit, och fick det fantastiska svaret att han hade "en psykisk sjukdom enligt tidningens definition". I själva verket var han en gammal alkoholist, vars lever plötsligt hade pajat med följd att metabolismen av alkholen i kroppen hade upphört ganska tvärt, så att han hade fått en black out, och alltså inte varit medveten om vad han gjorde, medan han gjorde det.
 
Det är en allvarligare form än grey out, som också kan drabba personer med stor tillvänjning vid alkohol, så att de tål alkoholhalter, som är direkt dödliga för andra människor. Som exempel hade en person, som starkt alkholpåverkad hade satt sig i bilen utanför en krog i Malmö för att köra till sitt hem i samma stad, men vaknat morgonen efter på en parkeringsplats i Stockholm - utan att minnas hur han hade kommit dit. Han visste vad han gjorde, medan han gjorde det, men mindes ingenging efteråt. 
 
Denna typ av minnesförlust får inte förväxlas med svårigheter att minnas vad man har gjort eller sagt, medan man har varit starkt uppörd. Detta är en fullt normal reaktion under stort hormonpådrag, och man kan nog friska upp minnet med lite hjälp. Denna typ av hormonpådrag har biologiskt till uppgift att öka muskkelprestatinonen hos ett djur eller människa, som uppfattar en akut fara, då man måste försvara sig eller fly. 
 
Vi måste skilja mellan psykiska sjudomar, missbruksskador och biologiskt adekvata reaktioner hos nyktra och (psykiskt) friska personer. 
 
Om en psykiskskt sjuk person över huvud taget hade lyckats starta en lastbil, hade han inte kommit långt innan han hade kört på något. Och samma gäller naturligtvis en person med black out. En person med grey out skulle förstås teoretiskt ha klarat av att utföra dådet, men ett enkelt blodprov hade varit nog. för att avslöja missbrukaren. Dådet tyder på stor körskicklighet och dessutom kunskaper om lastbilars dynamiska egenskaper. 
 
 

Klimathotet, värmepannan och vattenbristen.

Från den här fina sjön får jag mitt dricskvatten. Men så här fin är inte sjön idag. Den håller på att försvinna.  Det har varit några insändare i tidningen från folk i vattenbranschen, som påstår att vattenverket bara tar en tjugondel av vattnet. Vart tar resten vägen? Om inte hela klimathotet är en bluff, så används det för att bluffa kommuninvånarna. 
 
Det mesta tyder på att det är då små vattenkraftverken, som tömmer sjöarna innan sommaren kommer, och med den det årliga elöverskottet, när solpanelerna producerar som mest. Snopet för alla villaägare, som har använt ROT-avdrag till simbassänger på villatomterna. Nu får de inte fylla bassängerna med kranvatten. 
 
Detta är "energiomställningen". Kärnkraften ska ju "fasas ut" och ersättas med sol, vind och vattenkraft. Och då får man ju köra slut på vattnet i sjöarna innan efterfrågan på el sjunker ännu mer. Med vattenransonreringen visar politikerna att de "tar klimathotet" på allvar. Och på köpet blir vi svenskar så upptagna med våra egna problem, så att vi inte riktigt kan ta in den pågående svältkatastrofen i Afrika, där det verkligen är vattenbrist. 
 
För några år sedan räknade jag på kostnaden och energibesparingen på att byta värmepanna i ett c:a 35 år gammalt hus. För att det överhuvud taget skulle löna sig måste den nya värmepannan kompletteras med en värmeväxlare (luft-vatten). Förutsatt att räntan skulle ligga kvar på nuvarande nivå, skulle det dröja 20 år innan det skulle bli någon besparing i pengar. 
 
Jag har naturligtvis inte bestämt att någon ska byta värmepanna. Det är  något som politikernat försöka tvinga fram, med prismanipulationer på energi. Detta drabbar äldre, som inte kan räkna hem vinsterna under sin återstående livstid. Grannarna, som är yngre personer, hade bytt värmedpannor för att kunna lagra energi under enventuella tillfälliga köldknäppar. Dagens värmeväxlare slutar fungera vid minus 20 grader, när behovet är som störst. 
 
I södra Sverige är det sällan under minus 20 grader, men i Norrland har många blivit lurade. Naturligtvis handlar det inte om att göra Sverige mer "hållbart", utan om att diverse firmor ska tjäna på folks godtrogenhet. Men om man ska bygga ett nytt hus idag, eller göra en grundligare ombyggnad av sitt gamla, ska man givetvis välja de energisnåla lösningarna. En ny värmepanna, med intag från värmeväxlare torde knappast kosta mer en modell utan. Har man ingen värmeväxlare kan man ju plugga igen intagen, till ett senare tillfällle, tills man själv eller en senare ägare skaffar värmeväxlare. Men att enbart byta värmepanna ger ju ingen vinst. 
 
Är det "macho-kultur" att ha kunskap och intresse för sådana saker? 
 
Det berörda huset, som jag räknade på, är utan tvivel mycket välbyggt och välisolerat, med ett bra från-luftsystem, vilket givetvis minskar vinsten på ytterligare energibesparingsåtgärder. För hus som är byggda före 1980 och kan en tilläggsisolering löna sig., om det aldrig har gjorts. Slutligen kan sägas att en luft-luftvärmeväxlare kan köras baklänges , så att det blir kallare inomhus. Kanske en användninga av elöverskottet under heta sommardagar. Men då får man inget varmvatten.  
 
Här kan man tycka att politikerna borde ge rejäla bidrag till äldre människor, som äger gamla och dåligt isolerade hus, så att de kan räkna hem vinsten av energibesparingen under sin egen livstid. Men beskattnings- och bidragssystemet är uppbyggt för att gynna unga Mp-väljare med höga inkomster. Det äller även de föreslagna förändringarna av beskattningen av bilismen. Äldre utpekas som miljöbusar, som ska straffbeskattas - även så om de satsade på den bästa tekniken som fanns när de byggde sitt hus eller köpte sin bil. 
 
Och nu tillåter man alltså kraftbolagen att tömma våra sjöar För då kan man skrämma upp väljarna ännu mer "klimathotet" 

Könsuppdelad skolbuss värre än giftgasattack

Drygt 70 personer, vara 20 barn uppges ha dödats av giftgasattacken i Idlib i Syrien i förrård. En svensk debattör, som tydligen inte vill peka ut någon skyldig, säger att det var "en avskyvärd händelse". Var det en olyckshändelse? Det kan väl kanske inte uteslutas att en raket från ett anfallande stridsflyg har träffat en gasbehållare som läckt ut giftgas. Men jag finner den förklaringen något osannolik.
 
Så kom då avslöjandet igår om att en könsuppdelad skolbuss kör elever till och från en muslimsk friskola. Glömd är redan giftgasattacken i Syrien. Samma debattör, som dagen före stämplade giftgasattacken som en avskyväridg händelse skriver idag att könssegretation inte hör hemma i svenska skolor - och inte  i resten av sahället heller. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt vill sätta sig ner och förhandla om förbud. Pojkar och flickor ska alltså tvingas sitta tillsammans. 
 
Onekligen en delikat fråga, när ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om mänskliga rättigheter medger föräldrar rätten att uppfostra sina barn i sin egen reliigiösa eller filosofiska övertygelse. Men det gäller bara ateister, som representerar politiska partier i Svenska kyrkans högsta beslutande organ - kyrkomötet?! Genom religiös intolerans mot muslimer i Sverige visar vi ingen solidaritet mot kristna i muslimska länder, som drabbas av just religiös intolerans. 
 
Sjöstedt kan kanske göra upp med Liberalernas Jan Björklund om förbud mot religiösa friskolor i en ge och ta-förhandling i utbyte om att Sjöstedt och Vänsterpartiet slutar kampanja mot vinstdrivande skolbolag, som indoktrinerar barnen i "ekonomisk vetenskap", som inget anna är en lovsånger till kapitalismen. 
 
Frågan är bara när Sjöstedt ska sätta stopp för den könssegregerade kollektivtrafiken i Kalmar län, exempelvis särskilda skolbussar för flickor för att de inte ska bli tafsade på och avstigning genom framdörren på bussen för kvinnor. Jag känner inte till att detta förekommer någon annanstans i Sverige, men har blivit verklighet i Kalmar län, sedan Vänsterpartiet lyckas driva ingenom betalningsfria resor för asylsökande.unga män. 
 
Naturligtvis också för asylsökande kvinnor, men hur många av dem utnyttjar möjligheten? 
 
Vad skränfockar av inom de åtta riksdagspartierna åstadkommer med sin intolerans mot muslimer och islam är ett ökat överseende mot ren islamofobi hos det svenska majoritetsfolket samt en ökad radikalisering hos den muslimska minoriteten. Gamla kommunister och nazister samt extrema liberaler kan ta varandra i hand. Som de håller på, kan vi få veritabla raskrig på svenska gator. 
 
Vi borde i stället isolera de våldsbejakande extrema islamisterna, genom att ena precis alla andra - även muslimer med en med en mer traditionell och konservativ muslimsk tro - mot dessa, som verkligen är farliga 

För känslig för den här världen?

Det kan man vara. Och det kan vara besvärligt, för både personen själv och för omgivningen. Hur gör man för att lugna en såda person? Genom att tala om den ytterst obetydliga sannolikheten att något ska inträffa? Genom att tala om meningslösheten att oroa sig för sådant, som man ändå inte kan påverka. Det verkligt påfrestande, det som kan utlösa s.k. posttraumatiska stressyndrom är nog sådant som man kunde påverka, men alla ansträngningar var förgäves. Rädslan för att bli övergiven kan leda till att man faktiskt blir övergiven. Det kan föra till ett kontrollbehov, som kan slita sönder en relation.En sådan person är nog värd att hedras och älskas, men vad gör man, när man möts av "anfall är bästa försvar" fastän det inte fanns något angrepp att försvara sig mot? När allt man gör tolkas som onda avsikter och maktutövning? Till slut ger man upp. 
 
Tillägg:
 
Det här inlägget är inte alls avsett att misskreditera någon. Hur kan man misstolka så? Handlar det om en förväntan att bli misskrediterad? Det är ju så oerhört frustrerande. Har jag inte skrivit att en sådan person är värd att hedras och älskas? 
 
 

Bussolyckan

Jag har själv varit med om en liknande olycka på en liknande väg genom ett liknande landskap i Norrlands inland. Vid den här årstiden och samma väderlek. Jag var ensam i bilen och körde med normal fart. Plötsligt var det som om en jättehand tog tag i bilen och kastade den mot ett broräcke, som den att döma av skadorna på bilen hade träffat i nästan rät vinkel. Totalt ur kurs, alltså. Därför tittade jag på bilderna från bussolyckan, och ser att bussen just hade passerat ett skogsslut på höger sida och kommit ut i ett parti med bara enstaka träd längs en sjö. I båda fallen fanns alltså ett vattendrag vid sidan av vägen, där det hände.
 
Jag var själv helt oskadd och motorn gick fortfarande, så att jag kunde fortsätta färden. Bottenplattan på bilen var emellertid knäckt och bildade en vinkel. Jag fortsatte att köra med bilen i väntan på reparation av bottenplattan, men efter några dagar havererade motorn. Något liknande kan alltså ha hänt med bussen, med skillnad att det inte fanns något broräcke på platsen. Ett tjälskott eller en isfläck, kan ha fått bussen ur kurs, och den har vält när föraren försökt räta upp den i körriktningen. Vad är tjälskott? Det är stora stenar i vägbanan, vilka lyfts uppåt av isbildning under stenen. När resten av vägunderbyggnaden är mjuk och varm p.g.a. tjällossningen är tjälskotten hårda och kalla. Tidigt på morgonen eller förmiddagen kan dessutom dimma från en sjö ge ett helt annat lokalt klimat än på angränsande vägsträckor bara några meter bort.
 
Trots att jag var helt oskadd, kom denna olycka, som ju medförde att jag inte längre hade någon bil. att helt förändra mitt liv för all framtid. Det är lätt att döma andra som totalt misslyckade, när man vet så lite om dem. En liknande olycka och flera döda. Blev jag chockad? Inte som jag själv har uppfattat det. Men motorhaveriet blev droppen.Det var så mycket annat, som jag måste göra då, och inte orkade ta itu med. Från den dagen var jag sjukskriven under lång tid framöver. Nu kan jag känna mig lättad för att slippa skuldkänslor för andras död.
 
Tillägg:
 
Jag har naturligtvis inte fantiserat om orsaken till bussolyckan. Men det finns inget som tyder på att föraren har somnat vid ratten eller har drabbats av en hjärtinfarkt. I så fall hade ju bussen kört ner i diket, eller i varje fall kommit utanför asfaltkanten med minst ett hjul på höger sida. Att döma av bilderna från olycksplatsen, har bussen vält med alla hjulen kvar på vägbanan. Dessutom har haverikommissionen redan i ett tidigt skede bestämt att vägen ska vara avstängd tills en teknisk undersökning av själva vägen har gjorts. Det har dessutom skett en annan svår bussolycka på nästan samma plats för några år sedan. 

Bortvald

Så var det. Som äldre orkar man inte med lika många engagemang som förut. Man måste välja bort något. För mig spelar det ingen roll, men jag trodde att det skulle ge mer att behålla engagemanget i en kulturförening än att vara något slags ombud för ett parti, som man är så missnöjd med så att man har gått ur. Hon kunde ha skippat kulturföreningen och varit aktiv fullt ut i partiet. Det är ingen måtta hur hon har försökt bestämma över mig under sju år, att jag absolut inte fått ha några engagemang vid sidan om henne, om det så är att dricka kaffe med gubbarna. Kaffe med tanterna hade varit helt otänkbart. Har det inte varit svartsjuka, har det varit avundsjuka för att jag är "ute och roar mig", när hon sitter ensam hemma och har tråkigt. Men då borde hon väl uppskatta mitt sällskap i stället för att dra igång hemska gräl om när jag skulle åka hem? Hon minns aldrig sin del i de grälen, och inte heller vad hon har skrivit om mig på olika bloggar. Är det konstigt att jag har försökt få stopp på det?

Inget nytt på könskampfronten från gamla rödstrumpor

 
 
 Mrs skrev för någon vecka sedan på sin blogg om ett par äldre herrar, som har pucklat p varandra  med samma argument under fler år, om och om igen:
 
Karl (fingerat namn)  håller ståndaktigt fast och rapar samma saker om och om igen- och får samma svar om och om igen. Karls ålder känner jag, och jag misstänker att jag känner någon/några andras. Så klart att de är senila! Så pinsamt! 
 
Men hur är det med Mrs själv? Nej, jag påstår inte att hon är senil. Det är hon inte. Men det är inte bara män, som kan bli gaggiga på äldre dar. Det är samma visa om könskampen, som hon fick höra från några S-kvinnor som knackade dörr i den fashionabla förorten under sent 60-tal /tidigt 70-tal. Det var ju inte precis rätta platsen att tala om den utsugna arbetarklassen, men däremot om de förtryckta medelklasskvinnorna. 
 
Och det upprepas hela tiden. På sin blogg har hon avslöjat att hennes dagboksanteckningar från våra sju år är fulla av "Bråk om" och att det har alltid handlat om makt. 
 
Det handlar om en otrolig machokultur och om ett inkräktande på mitt revir, för det är väl mitt hem? Där måste jag väl ha bestämmanderätten!
 
Men, som det heter, så kan man inte både äta upp kakan och ha den kvar. Jag är ingen älskare, som kommer och gör sitt jobb och är nöjd om han får betalt för inbokad tid, även om besöket blev mycket kortare än så.  En dag i februari fick jag nog och åkte hem. 
 
Det kan hon fortfarande inte förstå. Nej, hon är inte senil, men hetsar upp sig för minsta småsak, och har sedan glömt vad hon själv har sagt. I början av vår bekantskap kunde hon skriva fyra svavelosande mejl met hätska anklagelser, och ringde sedan och var väldigt generad och uppmanade mig att inte läsa mejlen. 
 
Det är kanske inget fel att ha ett hett temperament, men ...Om bara utbrotten går över lika fort som de kom. Det gör de inte längre.
 
Det räcker att ha en annan åsikt än hon, eller att föreslå något, så är det "machokultur". Hon är kanske van med män, som bestämmer själva utan att ens fråga? Nu vill hon bestämma utan att fråga. Det omvända könsförtrycket. 
 
Exempel på att jag har inkräktat på hennes revir: 
 
Vem bestämmer om jag ska kasta min gamla TV? Vem bestämmer om jag ska byta min värmepanna? Vem bestämmer vilka träd och buskar jag ska ha i min trädgård?Jodå, tack för träd och buskar,som jag fick, i alla fall!
 
1. Hon hade själv bestämt att vi skulle åka ner till återvinningstationen med hennes gamla TV, som inte kunde  användas längre,. sedan det analoga nätet hade släckts ner. Hon hade själv driagit fram den tilll altandörren och bett mig att bära ut den till bilen. Det var en hel del jobb med detta, när hon plötsligt ändrade sig och ville behålla den gamal TV:n som något slags museiföremål.
 
2. Hon hade sett att grannar hade bytt värmepanna och var nervös för att det var något fel på hennes egen. Men det var inget fel på hennes värmepanna och förmodlgen inte heller på grannarnas, förutom att de saknade intag från värmeväxlare, som de skaffat sig. Själv är hon stenhård motståndare till värmeväxlare, och varför skulle hon då byta värmedpanna. . En helt onödig utgift på c:a 30.000 kr, som inte skulle ge någon besparing alls. Nu har hon dessutom haft besök av rörmokare, som har konstaterat att det är inget fel på värmepannan. Beslutet att inte byta är hennes eget. 
 
3. Jodå, jag hade köpt nya träd och buskar med mina pengar), men de har inte tagit sig trots markberedning, vattning och gödsling. Efter att ha prövat allt, återstår bara att ett stort träd i närheten suger upp allt vatten och växtnäring. En lösning kunde vara att ersätta det stora trädet, med ett nytt träd av samma sort. Det finns flera på tomten, som har självsåtts med frön från det stora trädet  Arbete och pengar bortkastade! 
 
På grund av könskamp!
 
Till råga på allt envisas denna människa med att stödja ett seniorförbund, som har ett familjeideal typ pappa, mamma, barn, när hennes griller om könsmaktordningen att karlar är troll som ska utrotas passar bättre hos Gudrun Schymans extremfeminister.
 
 

Det var sej och dillsås!

Restaurangen har tröttnat på alla "Jag vill äta upp dej" och har rättat felskrivningen (?) på matsedeln. 
 
Om det inte vore 1 april skulle man kunna tro att det är en felskrivning på hennes blogg, när Mrs har skrivit: 
 
Även om vi nu är gamla kan man kanske ana mönster långt tillbaka med ett barn som bar sig illa åt, och sedan blev allt bra bara man sade "förlåt". Och så blev det självklart att man blev förlåten.

Det är så långt från verkligheten som man kan komma. Men själv var Mrs ett mycket bortskämt barn, om man får tro på vad hon själv har skrivit. 

Men snälla, ta sig samman nu och försök förstå att om man så tydligt visar att någon inte är önskvärd och tjatar om när han ska åka hem, så åker han kanske hem till ensamheten.

Kanske inte så lätt att förstå för den som, enligt egen uppgift, har varit bortskämd med att friarna har stått på kö. Det har hon ju själv skrivit på sin blogg. 

Och dessutom har hon valt att feltolka det som jag har skrivit om förlåtelse. Jag har skrivit att ömsesidig förlåtelse kan vara ett sätt att lämna det gamla bakom sig och gå vidare i livet, när ingen kan erkänna ens för sig själv att hon /han har gjort fel. 

 

 

 

 


Hemskheter

"Vi har fortfarande problem med statistiken. Vi arbetar på det. Lovar" Så har det stått på bloggen de senaste dagarna, där uppfiften brukar finnas om antal besökare. Häromdan försvann halva inlägget, när jag skulle publicera det. 
 
Här i huset finns ett slags elektroniisk anslagstavla. Man hinner bara läsa hälften, innan den växlar till ett annat budskap. Men detta hann jag läsa: 
 
Restaurangen erbjuder: Fiskgratäng med dej och sillsås-. jag undrar hur dej smakar
 
Och så läser jag att utanförskapet bara blir värre: Är du nykter? Du är inte ensam...
 
Alla vet ju att det är fattigpensionärer, som inte har råd att berusa sig, som åker runt och bränner bilar och kastar sten på poliser. 
 
Och som vanligt skylls våldsbeteendet hos vissa missbrukare på att de är "sjuka": De är farligast när de är nyktra. 
När hörde jag senast en KD-politiker kalla missbruk av alkhol och narkotika för "självmedicinering"?
 
Somliga har gått den långa vägen från helnykterister till lobbyister för legal förskrivning av knark. 
 
En nubbe till dejen botar pensionärerna, så att sköter sig. 
 
 
 
 
 

Helt egotrippad

Mrs har kommenterat föregående inlägg på den här bloggen på sin egen blogg, där hon har skrivitL
 
" Jo, vi skickade några mejl för ett tag sedan, och jag hade inte svarat om Mr hade ringt. För precis som jag sade när han stod i dörren på väg ut - Om du går nu, så är det definitivt slut!

Det handlade inte alls om att inte vara önskvärd, och jag grälar inte inför folk, så jag vet inte vad det är för trams han skriver idag."
 
Svart på vitt. Jag var inte önskvärd. Under två dagar hade hon tjatat om att jag skulle åka hem tidigare än vi kommit överens om, Och nu var vi inne på tredje dagen
 
Om du går nu, så är det definitivt slut! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag förstår inte heller

Men när det var ett ständigt tjat om jag ska åka tidigare än vad vi senast har kommit överens om, så kände jag mig inte önskad. Ännu mer förvirrat blev det eftersom den senaste överenskommelsen hade gjort efter en massa tjat om att jag borde stanna längre än vad som sagts från början. När mitt förslag att skjuta upp grälet till efter besöket, som redan var på väg, helt nonchalerades och jag inte såg något slut på grälet innan de skulle komma, måste jag bestämma mig snabbt. Och det var dessutom lördag.
 
Skulle det fortsätta så här ända till måndag morgon? Och man vet ju inte vad kvinnor kan ta sig till för att ömka sig själva och få mannen att framstå som klandervärd. Nog för att det har hänt förut att jag har stannat tills det har gått över. Eller tagit en promenad tills det gått över. Vid de tillfällena har jag knappt hunnit utanför dörren, innan hon har ringt och krävt att jag skulle komma tillbaka. Efter högst en timme. Den här gången ringde hon inte, vilket jag givetvis tog som en bekräftelse på att hon inte ville att jag skulle komma tillbaka.
 
Jag kollade att tåget inte var försenat och väntade till tio minuter före avgångstid innan jag köpte billjett i biljettautomaten. Sedan dröjde det ytterligare ett par timmar innan jag köpte den dyra´biljetten för den längsta delsträckan. Det var egentligen efter det biljettköpet som det var för sent att återvända. Vad ska jag tro, n
är jag nu läser att relationen borde ha tagit slut för länge sedan. . 
 
Två saker är säkra. Det ena är att jag inte har inte avslutat något. Det andra är att man får stå sitt kast, om andra gör vad de har blivit tillsagda att göra. Visserligen blev det två dagar tidigare. Men budskapet var tydligt. Jag kände mig väldigt oönskad just då, och förstod inte alls vitsen med att hålla masken. Och jag såg ingen möjlighet att göra det, när hon drog igång ett nytt gräl bara en dryg timme innan de skulle komma. 
 
Och sedan säger jag som förut, att ska man leva för varandra, så ska det vara ömsesidigt. När man inte längre orkar med allting som man vill göra. "Lägg dig inte i mitt liv." Nehej. Men säger man så får man stå sitt kast, om man får som man vill. ..Det där med att åldras tillsammans. Inte. 
 
Läs även min politiska blogg: motdrevet.blogg.se
 

Stackars väderkvarnar.

Efter mitt senaste inlägg, skrivit tidigare i kväll, har Mrs övergått till att slåss mot väderkvarnad. Men saken är inte så enkel som hon tror. Så här har hon skrivit på sin blogg, endast 33 minuter efter publiceringen av mitt inlägg:
 
"Han verkar tro att vi har någon sorts pågående rättegång, där ena parten ska utgå med segern att ha haft rätt. Eller samsas i någon sorts förlikning."
 
Snabb ryck, må jag säga. På dem bara. Väderkvarnarna alltså. Det tragikomiska är bara att hon tror att allting är könskamp. Stereotyperna kommer tillbaka, när rödstrumporna blir gamla ...Alla män har onda avsikter. Vill de inget värre är de ute för att sätta kvinnorna på plats!
 
Tillägg:
 
Även detta, senaste inlägg (delvis citerat ovan) är nu raderat på hennes blogg, efter bara någon timme. Nej, detta är ingen tävling, som går ut på att någon ska vinna över den andra, Jag vill i stället minnas de ljuva åren, de lyckliga åren, som jag saknar så mycket......

Slutet på följetongen?

Mrs har raderat de inlägg på sin blogg, vilka jag har kommenterat i mina tre senaste inlägg. I ett kort inlägg har hon skrivit 
 

tisdag 21 mars 2017

 

Slutar bemöta

Det går inte att bemöta saker som inte är verklighet. Jag slutar därför kommentera.

Upplagd av nya xxx kl. 01:38 2 kommentarer:

 

2 kommentarer

1 – 2 av 2

Anonym kao sa...

Hej.

Hur menar du?

// Kao

 

21 mars 2017 13:27

Blogger xxxx sa...

Hej Kao!

Jag hade kommenterat på min blogg vad som skrevs på en annan blogg, men när detta blev alltför långt från verkligheten var det meningslöst, tyckte jag. Inläggen är dessutom borttagna.

 

21 mars 2017 15:45

 

Jag undrar bara vad som inte är verklighet? Några axplock av vad jag har skrivit:

"Jag vill alltså inte på något sätt dementera vad en annan bloggare har skrivit om sig själv i inlägget "Rättelse" på sin egen blogg. Det är naturligtvis en partsinlaga, men även en partsinlaga kan ju vara sann. Den lilla upplysningen om mig att jag skulle ha känt mig förbigången är naturligtvis också i sig sig sann. Men än rättvis bild hade krävt mer. Fanns det en reell orsak till att jag kände så?" - Är  det inte sant som hon har skrivit i de nu raderade inläggen på sin blogg?

"Men den som vill rätta en felaktig uppgift, vill väl i alla fall själv bli trodd?"  - Är detta långt ifrån verkligheten? Vii hon inte bli trodd?
 
"Jag har i sak inga invändningar mot dessa "ättelser".- Borde jag ha det?
 
Jag beklagar att hon har raderat inläggen på sin blogg. De var ju - som jag har skrivit i de tidigare inläggen på min blogg - inte osanna i sak. Och överskred dessutom inte någon gräns för vad som man får skriva, när man lägger fram sin egen syn på något som har hänt, och som man tycker har återgivits felaktigt av någon. Kan det vara så att myntet har två sidor, och att två delvis skiljaktiga beskrivningar av något båda kan vara sanna?
 

Förtydligande

Jag vill alltså inte på något sätt dementera vad en annan bloggare har skrivit om sig själv i inlägget "Rättelse" på sin egen blogg. Det är naturligtvis en partsinlaga, men även en partsinlaga kan ju vara sann. Den lilla upplysningen om mig att jag skulle ha känt mig förbigången är naturligtvis också i sig sig sann. Men än rättvis bild hade krävt mer. Fanns det en reell orsak till att jag kände så?
 
Jag skulle kunna skriva ett längre inlägg om psykologers "yrkessjukdomar". Men det vore kanske orättvist mot personer, som verkligen är psykologer. Det är ju inte alls säkert att alla beter sig, som i denna lilla berättelse:;
 
En student var lite sen på väg till en föreläsning, som skulle hållas av en psykolog. I hissen upp till föreläsningssalen fanns en annan man. Utan att veta att den andre mannen var föreläsaren själv, frågade studenten, som var rädd för att komma för sent: "Vad är klockan?". Psykologen svarade "Det känner du väl själv". 
 
Sens moral: Ingenting är på riktigt. Allting är bara känslor. Tro aldrig på vad någon säger. Misstro alla!
 
Men den som vill rätta en felaktig uppgift, vill väl i alla fall själv bli trodd?
 
Naturligtvis har ingen kallat mig "dålig människa". Utan det har varit grova okvädningsord, som brukar användas om sådana människor. Och naturligtvis dök känslomoset upp igen.  Nej, det är inget som någon har sakt. Det är bara känslor och fantasier, som jag har. 
 
Detta har Mrs skrivit i sitt senaste inlägg på sin blogg. Själv minns hon ingenting. Jag vet inte vad man ska göra med en sådan människa. Alltid ha en dold bandspelare, så att hon får höra vad hon själv har sagt i fulll affekt. Är det ångest? 
 
Idag har jag druckit kaffe med gubbarna. Det gillar inte Mrs, som brukar klaga på att jag "roar" mig, medan hon sitter ensam. och inte har någon att prata med, sedan hom kallat den trognaste vänninan för "byns värsta skvallerkärring". 

KORRIGERING

När det jag skriver, innehåller anspelningar på verkliga händelser där en annan - inte namngiven person - varit involverad, återger jag naturligtvis inte alla detaljer exakt. Detta för att ingen, som inte redan känner till saken mycket väl, ska kunna lista ut vem det är. På en annan blogg, där jag i flera tidigare inlägg har kallats "Mr" - då i vanligltvis mycket posiliva sammanhan, t.ex. hur trevligt det ska bli att träffa "Mr" - kan man idag läsa att boggägaren nu måste bemöta "felaktigheter" på Mr:s blogg. 
 
Jag har i sak inga invändningar mot dessa "rättelser". Men därmed har bloggägaren erkänt "Det var jag". Vilket jag tycker var aningen osmart. Men för all del. Mig bekommer det inte. Men jag måste ändå invända mot den psykoloogiserande attityden:  Om någon känner sig förbigången, kan ju orsaken vara att han faktiskt har blivit förbigången. Och därför har börjat tvivla på den organisationens eller partiets ymninga prat om alla människors lika värde. 
 
Jag har levt under sju år nu, som någon "därnere", som inte lever i den verkliga världen, där regler följs och viktiga beslut tas, i kontexten ""vi häruppe och dom därnere". Samt gliringar att jag inte skulle vara någom riktig arbetare för att min far inte var arbetare - som om det vore ett mentalt tillstånd, som inte har med social position att göra, eller en genetiskt ärftlig egenskap att vara arbetare. Mindre intelligent och reagerar känslomässigt på ett primitivt sätt. Förstår inte att man tillhör underklassen. Detta är ett vanligt synsätt bland nuvarande och före detta akademikersossar, som menar sig vara självskrivna för ledande uppdrag inom den så kallade arbetarrörelsen. 
 
Jag har deltagit i mycket föreningsaarbete, mest föreningsarbete som har krävt mycket stora ideella insatser. Och då har jag lärt mig att ta vara på nya medlemmars entusiasm och vilja att göra stora insatser, medan glöden finns kvar. Ofta är det ju personer, som nyligen har brutit upp från något, och har gott om tid. Det har de inte längre, om de har hittat något ennat engagemang, medan de väntar på att bli upptäckta. 
 
Och en folkrörelse - och ett folkrörelseparti - bygger väl sin verksamhet på medlemmarnas ideela engagemang? Avsaknaden av ideela krafter kan vara självförvållade av organisationens ledande företrädare. Inom Kristdemokraterna handlar det både om frikyrklig sekterism och ren mobbning och utfrysning. Halva partiet mobbar den nuvarande partiordföranden p.g.a. fel kyrkliga bakgrund, då hon har gått i Livets ords skola. 
 
Men det handlar om någonting annat också. I en relation måste man ha tid med varandra. Och det ska vara ömsesidigt. Varför ska jag kasta bort min tid på någon som inte har tid med mig, p.g.a. fler uppdrag än hon orkar med? 

Ensam hemma

Nu har jag varit hemma i tre veckor.. Det kändes skönt de första dagarna. När man får höra att man är oönskad ,och vilken dålig människa man är, och ett nytt gräl är under uppsegling om när jag ska åka hem, fanns det bara en sak att göra: Åka hem. Det har hänt förut att sådant har gått över. Och det har hänt förut att jag har väntat tills det har gått över. Men bara för att få ovett nästa gång för att inte ha respektera t uppmaningen att åka hem. Och nu väntades besök om bara en timme, och jag visste inte vad som skulle ske då.
 
När jag uppfattade situationen så att jag inte var önskvärd Om jag ändå var det, fanns ju dock möjligheten att ringa och be mig komma tillbaka. Vanligtvis hinner jag inte långt innan det sker. Men ingen ringde. Det hann gå nästan tre timmar innan jag fick biljett till den längsta delsträckan. Så visst hade jag kunnat avbryta hemresan. Men fortfarande har "ingen" ringt, utom den närmaste släkten. 
 
Vi har däremot haft mejkontakt under något intensivt dygn, ganska nyligen. Att förlåta och glömma är en bra kristen metod, när man inte kan komma överens om vem som har gjort fel. Så jag gjorde en liten trevare om att jag kanske hade missförstått situationen (fastän jag inte alls tycker det), men svaret blev en kalldush. Återigen har jag fått höra vilken dålig människa jag är. Det är inte så att jag tror på det själv, men det har börjat dyka upp halvt omedvetna självanklaglser under det senaste året. 
 
Händelser ur mitt liv, som när jag skulle lasta in en kartong med semlor i en vagn. och vände kartongen upp och ner. När jag minns detta, känner jag mig som om jag vore världens värsta förbrytare. Eller när jag av obetänksamhel lade handen på en stolpe under lastning av betongelement, som vägde flera ton. Och en vindpust grep tag i betongelementet, så att det landande på min hand. Kranföraren, som såg vad som hänt, vågade inte göra något under ett par minuter, men drog sedan beslutsamt åt sig  spaken till lyftarmen, så att betongelementet lättade ett par millimeter. Jag fick loss handen ur handsken, som satt kvar. Blodet forsade, men ingenting inne i handen var skadat. När jag nu minns detta, tänker jag att det hade varit rätt åt mig, som är en så dålig människa, om jag hade förlorat handen. 
 
Under veckan som gick var jag på ännu en läkarundersökning, denna gång i den  privata vården. Jag antar att det är med stor vånda, som landstinget har gått med på den etableringen.   Det var andra gången sedan jag kommit hem. Den här gången hittades ingenting farligt. Det är min läkare på vårdcentralen, som skriver remisser till  olika specialister., och har koll på vart man kan komma utan orimligt långa väntetider. Det som upptäcktes förra gången var väl inte helt ofarligt, men inte alldeles akut. Så nu väntar jag på en ny kallelse till det stora sjukhuset, som drivs av landstinget.
 
Vi blir alla äldre, och då behöver vi varandra mer än någonsin. Men då måste man ha tid med varandra. När man känner att krafterna inte räcker till hur många engagemang som helst, måste man välja. Och vad är viktigare än den man älskar? Det är vad saken gäller. Jag har fått nog av att alltid ha lägsta prioritet, när tiden inte räcker. När oavlönat arbete för ett parti, som man har gått ur, har högre prioritet. Spelar ingen roll vilket parti. Även om det är livsviktigt att landet får en ny regering, så frågar man först, och inte bara skickar ut saker som ska göras.
 
Så hade det partiet kanske inte behövt göra, om man i stället hade satt värde på medlemmarna, och givit uppdragen åt dem som ViILL arbeta ideellt. Då hade man kanske inte haf någon brist på frivilliga. Det är så man driver ideellt arbete. När det inte finns något anställningsförhållande, finns heller ingen arbetsgivarens rätt att ge order om vad som ska göras.
 
Den som erbjuder sig att göra ett ideellt arbete, måste få ett sådant tämligen omgående. Erbjudandet gäller bara en kort tid, innan den nya medlemmen har hittat något annat engagemang.  Spelar ingen roll hur mycket han sympatiserar med organisationens eller partiets syfte. Min syn på folkörelse-arbete är att alla som vill, har en uppgift. 

Ta hand om sig själv.

Ta hand om sig själv måste vi väl alla göra. Spcecellt om man är gammal och sjuk. Det kommer liksom smygande, utan att man märker det själv. Förrän någon doktor upptäcker sjukdomarna, om ens då. Vi ska nu inte överdramatisera det här, som någon omtänksam person har gjort. Jag är innerligt tacksam för omtanken. Men det kan kännas som en extra börda, när man måste trösta den omtänksamma. 
 
Detta när man liksom har nog med att ta hand om sig själv. Nu har de omtänksamma fått veta att hon är sjuk själv, men hur sjuk och vilken sjukdom vet jag inte. Mrn tydligen någon bristsjukdom, eftersom svaret dröjde. Det är lätt att projucera sin egen sjukdom på andra, speciellt när man inte själv vet att man är sjuk. Ja, det är nog bäst att ta hand om sig själv. Och låta andra ta hand om sig själva, så änge de kan. Att bära andra bördor är inte det lättaste. 
 
Ingen behöver bära mina bördor. An så länge klarar jag det själv. Men jag saknar närhetenJag bor visserligen ensam, men i huset är jag omgiven av hundra gamlingar. Och ingen av de cirka 50 kvinnorna går upp mot mitt livs stora kärlek. Vad säger man? Att gräset är grönare på andra sidan...
 
I förra veckan var jag hos en specialistläkare på det stora sjukhuset och fick min dom. Men så farligt är det inte. Jag överlever. Men märker att jag mer och mer sugs im i vårdapparaten. Jo, jag har en sjukdom, som kan bli allvarlig, om  den inte behandlas. det bör ske under våren. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0