Vilken stat ska finansiera moskébyggen i Sverige?

Kyrkans Tidning, vars första nummer i år verkligen gav skäl för öknamnet "Torsdagsdepressionen", var klart bättre idag, när årets andra nummer kom. Chefredaktörern Anders Ahlberg har skrivit om förföljelser mot kristna i muslimska länder, och särskilt bombdådet mot en kyrka i Alexandria i Egypten, där 23 personer dödades. Han skriver att muslimska grannar till de dödade har hållit vakt utanför kyrkan, för att skydda besökarna i midnattsmässan mot nya terrordåd. Det är inte första gången, men fortfarande alltför sällan som muslimer skyddar den kristna minoriteten mot extrema islamister.

Stiftsadjunkten Anna-Karin Hammar, som verkar vara något slags kolumnist som kommenterar allt möjligt, har skrivit ett ovanligt bra inlägg idag. Hon noterar också den muslimska aktionen mot de extrema islamisterna. Det är bra. När kristna förfölljs i muslimländerna och muslimhatet har fått fäste även i Sveriges riksdag måste vi stärka alliansen för fred - mot religionskrig - mellan kristna och muslimer över hela världen. Religiösa ledare på båda sidor måste visa att de klarar detta själva, utan inblandning av sekulariserade politiker, som tror att religionssynkretism är en väg till fred. I stället måste vi försvara rätten att vara kristen fullt ut i muslimländerna ochrätten att vara muslim fullt ut i kristna länder.

Ingenting är så krigsframkallande som religiöst påtvingad religionssynkretism och andra former av religiös likriktning. De som vägrar låta sig likriktas gör motstånd med fredliga medel, vilket historiskt i många fall har mötts med vapenmakt, militärt eller polisiärt våld, av den frustrerade statsmakten. I länder med formell religionsfrihet har det statliga våldet ersatts av våldsamma aktioner av extrema politiska rörelser, som ibland opererar under en direkt religiös täckmantel eller under förevändning att skydda den "nationella" religionen.

Det måste vara en uppgift för religiösa ledare på båda sidor att förhindra att den egna religionen kidnappas av politiska extremister. Kampen mot sådan kidnappning måste föras i både kyrkor och moskéer - även om vissa tillgjort ömfotade riksdagsledamöter upplever sig trampade på tårna. Intressant att Jimmie Åkesson-gänget kände sig träffade av kritik från predikstolen i Storkyrkan mot den militanta högerextremismen!

Anna-Karin Hammar skriver i KT:

"Ibland är vi alldeles för rädda för att bry oss om den egna familjen och den egna trostraditionen. Den norska regeringen tog ett djärvt beslut utifrån en idé om ömsesidighet. Man stoppade Saudiarabien från att bekosta en moské i Norge. Observera att man inte stoppade moskébygge utan finansiering av Suadiarabien. Motivering: När kristna kyrkor får byggas i Saudiarabien får också saudiska pengar bekosta moskéer i Norge. Även så förankras människovärdet."

Jag vill tillägga att den franska regeringen tog ett djärvt och klokt beslut när den beslöt att utvisa imamer, som predikar hat och våld mot den "infödda" franska befolkningen. Man har sedermera anordnat kurser vid franska universitet i samhällskunskap för nyinvandrade imamer.

I Sverige har vi haft en debatt om imam-utbildning vid de svenska statliga universiteten. Mig veterligt har någon sådan utbildning inte kommit till stånd. Initativet välkomnades av de muslimska församlingarna i Sverige, med motivering att islam då blir jämställd med kristendomen. Men det är rent nys att det numera skulle finnas en kristen prästutbildning vid de svenska universiteten. Det ämne som kallas "teologi" är ett misch-masch av dogmhistoria och religionssoliologi, med inslag av litteraturvetenskapliga studier av Bibeln, som om den vore vilket skönlitterät verk som helst. Det som lärs ut är en pseudovetenskaplig "feel good" -religion på gränsen till psykoterapi. En liknande undervisning i islam skulle plöja marken för en proteströrelse, som lätt skulle kunna tas över av de extrema.

Undervisning i svensk historia och samhällskunskap för imamer skulle däremot sitta bra.

Den norska regeringen tog ett bra initativ, när den stoppade saudiska pengar i norska moskébyggen. Religionsfriheten ska vara ömsesidig. Rättigheter för muslimer i det kristna Europa måste följas av rättigheter för kristna i muslimländerna. Men då ska det i första hand handla om rättigheter för den infödda befolkningen samt för legala invandrare - och alltså inte om villkorslös rätt att med pengar påverka den religiösa situationen i andra länder.

Det gör, nämligen, både kristna och muslimska extrema rörelser. S.k. kristna missionärer som bedriver en direkt subversiv verksamhet i arabländerna och driver fram konflikter mellan den muslimska majoriteten och den kristna minoritet som redan finns i dessa länder. Som opererar under falsk täckmantel som biståndsarbetare. Har de också lurat till sig statliga biståndspengar? Å andra sidan finansieras moskébyggen i Europa med oljepengar, som betalas ut av ytterst reaktionära donatorer, som med pengarnas rätt kräver att få bestämma vilken slags islam som ska predikas i Europa. Det har varit hårda motsättningar om detta även i muslimska församlingar i Sverige.

Även Sverige borde förbjuda utlänsk finansiering av moskébyggen. Jag kan tänka mig att de svenska muslimerna kompenseras med statsbidrag till moskébyggen.

Utförsäljning av Svk-kyrkor för att de ska göras om till moskéer är däremot ett hugskott som med all kraft måste bekämpas. Det skulle f.o. ge mycket konstiga signaler till kristna minoriteter i muslimländer, vars kyrkor förstörs eller görs om till moskéer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0