Marxismen och "överbefolkningen".
De svenska marxisterna gjorde inte mycket väsen av sig 1880, ty de var fortfarande för få. Annat liv i skällan blev det 1889, ty då grundades det Socialdemokratiska partiet, som under de första åren var skeptiska till de liberala barnbegränsningsidéern. Jag har fått en kommentar till mitt inlägg om invånarna på soptippen i Manilla, som är huvudstad i Fillipinerna: "Har du ett meningsfullt liv, Lars?". Jag förstår inte riktigt frågan. Är det inte meningsfullt att skriva på bloggar? Eller menar den anonyma kommentateron att jag har ett meningsfullt liv till skillnad mot invånarna på soptippen i Manilla?
Att det bästa för dem hade varit om de aldrig hade blivit födda? Det var just den inställningen som 1800-talets och det tidiga 1900-talets marxister vände sig mot. De reagerade mot att medel- och överklassen bortförklarade den orättvisa inkomst- och egendomsfördelning med att det var något fel på de drabbade själva, att de var för många. På Fillipnerna idag är klasskillnaderna minst lika stora som i Sverige under slutet av 1800-talet. Teorin om "överbefolkningen" framlades ursprungligen av den engelska nationalekonomen Thomas Malthus, och malthusianismen är en hörnsten i darwinismen**.
Malthusianismen är en direkt konfrontaion mot marxismen, som förklarar misären som resultat av klasskillnaderna. Enligt Malthus var det inte meningsfullt att förbättra för de fattiga, för då skulle de föröka sig ännu mer.
Ni kan anklaga mig för att vara teologiskt konservativ kristen. Men ni kan också anklaga mig för att vara marxist. Nåja. Men jag är inte obekant med marxistisk ideologi. Det kom också att bli öfre medelklassossarna makarna Myrdals paradnummer under 1930-talet att vänsteropposition inom socialdemokratin tyckte som svartrockarna i Svenska kyrkan i moralfrågor. Gunnar Myrdal kallade sig själv för "ny-nymalthusian". Öfre medelklassen har i alla tider haft en panisk skräck för att de fattiga skulle bli för många.
______
*) Stigund är troligen fortfarande kvinnoprästmotståndare. Han har valt att förneka det traditionella prästämbetet. Därför finns i Luleå stift i dag varken manliga eller kvinnliga präster. Och visst kan kvinnor vara pseudo-präster, om jag förstått biskopen rätt. Men då är han väl själv en pseudo-biskop?
**) Darwins utvecklingslära är ett hopkok av flera populära teorier vid mitten av 1800-talet, bl. a: aktualitetsprincipen (att alla förändringar i naturen sker långsamt och i samma takt som nu), lamacks ärtlighetsteori (förvärvade egenskapers ärftlighet), samt Mathus' populationsteori (att förökningen inom en djur- eller männiikpopulation går fortare än ökningen av tillgång på livsmedel, varigenom en "kamp för tillvaron", uppstår med de starkaste som vinnare. Sociala förbättringar för de fattiga skulle alltså leda till en ännu snabbare folkökning, en ny bristsituation och nyfattigdom. 1800-talets marxister vände sig med kraft mot denna teori. som slog undan benen för deras egen vision om ett socialistiskt samhälle där ingen nöd skulle existera.
Djungelboken och normativiteten
Halvvägs mellan Stockholm och Göteborg kan man under några minuter uppleva en vidunderlig utsikt över den svenska Vargavidderna från tågfönstret. Mellan Laxå och Finnerödja, på norra sidan. Västra stambanan och E20:an utgör tillsammans en barriär som hindrar vargens spridning söderut. Under forntiden, innan anlagda vägar fanns, var denna vildmark ett effektivt hinder för mänskliga kontakter mellan Svealand och Västergötland. Under slutet av medeltiden anlades här ett antonniterkloster med inriktning på vägfarande. Klosterruninen ligger i direkt anslutning till Borasjöns rastplats vid E20.
Domprosten Åke Bonnier har skrivit på sin blogg att Stockholms domkyrkoförsamling har beslutat att bli "medansvarig" till pridehouseverksamheten nästa år. Ett fånigt beslut, tycker jag. Någon har frågat mig om det inte är att "problematisera homosexualiteten" om man påstår att utlevd homosexualitet är en synd. Jag tycker nog att de som problematiserar är de, som ständigt konfronterar kyrkan och kristendomen med diverse homosexuella krav. Den debattören har tydligen blandat ihop biologi och teologi, genom påståendet att homosexualitet skulle vara vanligt bland djur. Jag har skrivit ett svar, som jag fått mycket beröm för (bl.a. frågan om jag är präst). Svaret återges här:
Låt oss för en stund lämna Djungelbokens sagovärld och återvända till de svenska Vargavidderna!
Mottot för det alltmer genomkommersialiserade pride-spektaklet var härom året "Den svenska synden spränger gränser". Alltså en värdig uppföljare till den särkönade porrbranschens jubileumsfilm några år tidigare "Den svenska synden 25 år". Ojdå fanns det ingen svensk synd dessförinnan? Nej för då var den dansk (den danska s.k. gladporren) och dessförinann var den fransk.
Om detta motto var att "problematisera homosexualiteten" så tycker jag verkligen inte att domkyrkoförsamlingen ska ställa upp! Dessutom är ju pridehouseverksamheten ingen kristen verksamhet, om man inte med "kristen" menar att vidga klyftan mellan kristna och muslimer (som genom domkyrkoförsamlingens medansvar får en helt felaktig bild av kristendomen).
Det är skillnad mellan att vara medansvarig för verksamheten och delt i enstaka debatter. Men den debatt under fjolårets pridehouse, som domprosten deltog i, skämde ut Svenska kyrkan på det grövsta - trots domprostens försök att dämpa tonläget hos två av de övriga medverkande prästerna, varav den ena hotade Svk med repressalier om inte kyrkomötet skulle komma att säga ja till homovigslar i kyrkan.
Efter att ha hört denna uppvisning i hat och intolerans och rigid tvåsamhetsnorm, var det en befrielse att bevista de polyamorösas propaganda för gruppsex (alla kn*ll*r alla, både särkönat och samkönat). Men är det kristet? Debattdeltagarna var betydligt yngre, varför jag anar en generationsmotsättning i de sexliberala leden. Dessutom klagade de på att de hade förpassats till undervåningen för att deras åsikter inte var riktigt rumsrena.
För att reglera gruppsexet rättsligt skulle man upprätta ett äktenskapskontrakt med alla gruppsexdeltagarna. På en direkt fråga från mig, om det skulle finnas en särskild ruta på detta äktenskapskontrakt för "livslångt heterosexuellt äktenskap mellan en man och en kvinna" blev svaret "Ja, allt ska ju vara tillåtet".
Jag kände en stor lättnad efter att ha lyssnat på de intoleranta tvåsamhetsförespråkarna i de fina salongerna på övervåningen. Men då tycker jag att kyrkan ska ta hand om de heterosexuella vigslarna, och låta någon annan ta hand om såväl de homosexuella som de polyamorösa vigslarna.
Någon verklig mångreliositet och mångkulturalism får vi ju inte om alla ska tryckas på samma norm! Och sin acceptans av mångfalden borde domkyrkoförsamlingen visa genom att inte delta i sådant som inte är kristet, och alltså överlåta åt profana organisationer att ansvara för det okristliga.
Om de polyamorösa även fortsättningsvis ska förpassas till källarplanet, när domkyrkoförsamlingen ska vara medansvarig, är det risk att domkyrkoförsamlingen även blir medansvarig för censur av allt som inte stinker av rigid tvåsamhetsnorm. Bekännelsetrogna kristna och polyamorösa har kanske från sina diamentralt motsatta utgångspunkter ett gemensamt intresse av försvar för religionsfrihet och yttrandefrihet?
Och hur har domprosten tänkt sig att hantera medansvaret i pridehouseverksamheten i den intereligiösa dialogen med muslimerna? Ska de också tvingas in i den könsneutrala tvåsamhetsnormen? Jag är mot upphöjandet av den obibliska tvåsamhetsnormen till nya lära i kyrkan, eftersom kyrkan därmed inför en ny diskrimineringsgrund - med udden riktad mot framför allt ensamlevande. Vad svarar domprosten den ensamme bögen (och heterosexuella i motsvarande situation) som jagar runt på gaybarerna och byter partner varannan månad (eller t.o.m köper sex), utan att finna den stora kärleken?
Resultat blir ett förstärkt utanförskap, och en förvärrad syndaånger utan utsikt till nåd. Vore det inte bättre med ett "Vi är alla lika stora syndare"? Om kyrkan ska förneka i stället för att förlåta synder, borde väl alla få sina synder förnekade?
Eller är det bara de synder som begås av någon biskop som ska förnekas?
Självporträtt?
för en katolsk präst i Sverige har avhandlat Svenska kyrkan på det ständiga temat
att katoliker förföljs i Sverige,
Väldigt få kan något om katolska kyrkans dominerande och avgörande
betydelse för vår civilisations uppkomst. Hur skulle detta perspektiv
någonsin kunna få plats bland alla som bara söker litteratur för att
bekräfta sina fördomar?
Jag tror en del av förklaringen handlar om tribalism och social
osäkerhet. Att många söker sig till grupper med liknande värderingar och
intressen. Då är det uppenbart att fördomar både förstärks och
bekräftas. Tänk er att sitta i en grupp vars enda syfte är att alltid
framhäva sin egen förträfflighet och förringa andra? Knappast vidsynt,
men däremot oerhört sekteristiskt.
Våra svenska katoliker utgår från att kyrkan under antiken och medeltiden är
identisk med den nutida katolska kyrkan. De erkänner inte att även Svenska kyrkan
är en fortsättning på den medeltida kyrkan.
Vad gör de om de inte ständigt framhäver sin egen förträfflighet och förringar andra?
Jag skrev en kommentar till Bittes blogg att det citerade stycker är en utmärkt
beskrivning av de svenska katolikerna själva. Men då stängde hon av kommentars-
funktionen.
Burka
Det är skillnad, skrev någon på sin blogg, mellan att tycka OM kultur och TYCKA om kultur. Det senare klarar bara den kulturella eliten. (Och till den räknar jag verkligen inte den verklighetsfrånvände Göran Hägglund). Jag kontrade med att det är skillnad att tycka OM teologi och TYCKA om teologi.
Men där hade jag fel, fick jag veta och anklagades för att "Det tror du inte själv på" (jungfrufödseln). Man behöver tydligen inte ha några kunskaper alls i ämnet för att avfärda allting som Svenska kyrkan har trott på under 1000 år som icke svenskyrkligt. I våra dagar tror folk på allt möjligt, det ena tokigare än det andra, men "den biologiska omöjligheten" jungfrufödsel när Gud kom till världen, kan inte ens jag själv tro på. Däremot förväntsas jag tro att jorden snurrar runt solen i stället för tvärtom - trots att jag inte har sett tillstymmelsen av bevis. Jag är ju inte astronaut!
Det som har skett /jungfrufödseln) och det som sker (jordens vandring runt solen) har skett / sker nog oavsett om vi tror det eller ej. Gud fanns innan det fanns en enda människa, som trodde på honom! Och det har varit Svenska kyrkans tro under 1000 år, även om en del yngre förmågor, som inte var födda före det stora avfallet, inte tror det. Och det finns verkliga människor, vars existens Göran Hägglund är helt okunnig om. Han tror helt enkelt att de inte finns!
Men om det nu finns en SANN religion, så måse väl de andra religionerna vara falska religioner, som tror på avgudar - som bara existerar i människors tro? Beklagligtvis är mänskligheten inte överens om vilken gud som är den SANNA Guden. För att kunna leva i fred med varandra, måste vi acceptera att det finns människor med en annan tro än vi själva.
Och därför vågar jag påstå att monokulturerna är en förutsättning för mångfalden. Och (bland annat) därför är jag mot religionssynkretism. Och därmed är frågan egentligen besvarad om vi ska tillåta burka och niqab (och andra religiösa symboler)i vårt land, med dess kristna traditioner.
Å andra sidan har Åke rätt i att det inte kan finnas någon oinskränkt rätt att bära burka. Vi kan inte ha kvinnliga poliser med uniformsburka. Och att man inte får bada med tjocka lager kläder i badhuset är en hygienfråga. Men det får vara undantag, och inte regel. Jag stödjer inte SD:s krav på generellt förbud mot burka och niqab på allmänna plats.
Jag kan försvara muslimers rätt att vara muslimer. Men i Svenska kyrkan ska vi vara kristna. Det innebär inte att alla medlemmar måste svara rätt på frågor om de kristna dogmerna (de är ganska många), men kyrkan som sådan ska vara en kristen kyrka, d.v.s. ett "monoreligiöst" samfund. Kyrkan och staten ska inte tycka lika i alla frågor. Det är inte demokrati. Staten kan tvingas att tillåta sådant, som är synd för ett flera religiösa samfund.
Det finns en otäck tendens att Svenska kyrkan ska ge något slags gudomlig legitimitet åt statens beslut, så att det exempelvis har blivit en synd mot den kristdemokratiska guden att vägra abort, om man inte har garanterad inkomst under barnets hela uppväxttid.
Verklighetens folk i kristdemokratisk tappning är de ekonomiskt välsituerade. Både Mammon och Fruktbarhetsgudinnan är avgudar. De ska inte tillbes i Svenska kyrkan. I Svk tror vi på en treenig gud och att en jungrufödd Jesus är Guds son. I moskén tror de att Gud är en och att Muhammed är hans profet. Förvissor tror även muslimerna på en jungfrufödd Jesus, men för dem är han en profet och inte Guds son.
Så länge vi tillåts ha våra fäderneärvda religioner i kyrkan respektive moskén - och praktisera den lívsstil och bära de kläder eller religiösa symboler som religionen föreskriver, har vi religiös mångfald på samhällsnivå. Om vi däremot börjar praktisera "religiös mångfald" med bön till alla tänkbara gudar i kyrkan eller moskén, blir resultatet religiös enfald och intolerans. Och det märker ju vi av, som vill att Svk ska förbli en kristen kyrka, i traditionell bemärkelse.
Nu försöker avfälliga teologer och polilitiker fårn Reinfeldt till Ohly göra om Svenska kyrkan enligt de riktlinjer som förespråkas i J.V. Stalin: Marxismen och den nationella frågan. Stalin förespråkade faktiskt (åtminstone i teorin) en tidsbegränsad tolerans mot muslimerna, så att de skulle hinna anpassa sig. Den kristna kyrkan skulle däremot anpassa sig direkt.
Jag råkar vara lycklig ägare till ett exemplar av den nämnda, mycket intressanta boken, utgiven på Förlaget för litteratur på främmande språk, Moskva 1955. En profetisk bok, sett till de senaste decenniernas utveckling i Svk.
Pensionskapitalet i arbete på soptippen i Manilla
Många människor bor på soptippar i fattiga länder. De försörjer sig genom att leta efter föremål, som de kan sälja. Barnen är särskilt duktiga sopletare. Barnen är inte bara ett pensionskapital, utan de försörjer faktiskt sina arbetsföra, men arbetslösa föräldrar. Öfre medelklassradikaler har i alla tider försökt skyla över klassklyftorna med att skylla på de fattiga själva. De borde inte ha fötts! I de svenska fp-prästinnornas värld är kondomer en mirakelmedicin som gör den politiskt kontroversiella klasskampen överflödig. Det finns rasistiska myter som fina folkpartidamer, som är präster i Svenska kyrkan, aningslöst utnyttjar till bristningsgränsen. Nu måste jag skynda mig att tillägga att alla folkpartiser inte är sådana. Men det är myten om störtkåta "negrer" med jättek*k*r, som oupphörligen gör sina fruar med barn. Den dolda rasismen är den lömskaste. Men det handlar om ett väldigt insnöat svenskt öfre medelklass-feministperspektiv, när den prästvigda EU-parlamentarikern Cecilia Wikström gallskriker gällt i TV-rutan och anklagar påven för att sprida aids i Afrika. Hur det nu är möjligt för en man, som lever i celibat, att sprida aids.
I den prästerliga öfre medelklassvärlden har man väl - alltsedan konserveringen av prästänkor upphört - kunnat åtnjuta generösa statliga pensioner? Har prästdöttrarna, som själva är präster, hört talas om något annat?
Min mormor bodde under de sista åren i livet hos en av sina ogifta döttrar. Mormor var sängliggande under två år. Någon kommunal hemtjänst fanns fortfarande inte. Dottern var alltså hennes pensionsförsäkring. Mormor begravdes på min födelsedag, när jag blev tio år. Det kom massvis med gäster till begravningen. De gav mig i födelsedagspresent. Det blev hela 31 kr. De räckte ett helt år. Jag var rik! Vem som betalade för begravningsmiddagen på stadshotellet vet jag inte. Mormor lämnade inget arv efter sig. Men någon i släkten måste väl ha haft pengar. Mamma ärvde denna släkting, fastän jag inte vet vem det var. Arvet räckte till inköp av en tvättmaskin - en ofattbar lyx på den tiden. Ja, den släktingen måste ha varit rik, för det var ingen nära släkting. De närmaste måste ha fått betydligt mer.
Mormor var prästdotter och vidskeplig (enligt min pappa). Hon var rädd för Gud (enligt min mamma). Om vi går riktigt långt tillbaka i tiden, så visst trodde man på en sträng och straffande Gud i Svenska kyrkan. Man krävde ju inte att Gud skulle uppföra sig som folk - vilket många nutida Svk-präster kräver för att de ska tro på Honom. Men under min barndom var Gud inte längre en straffande Gud, utan en förlåtande Gud. Det var dock på den tiden då synder skulle förlåtas, och inte förnekas.
När mormor föddes någon gång under 1870-talet hade systmet med konservering av prästänkor sannolikt upphört. Det hade upphört någon gång under första hälften av 1800-talet. Då hade prästerna ingen statlig pension. Och någon statlig änkepension fanns naturligtvis inte. Prästerna fick arbeta tills de dog. Men vad hände med prästänkorna. Dem fick den nya prästen gifta sig med. En prästänka kunde överleva både en och två präster, och kunde alltså ha barn med flera män. En av våra allra största präster, Henric Schartau, hade försörjningsansvar för sjutton barn, sina egna och sin företrädares, om jag inte minns fel. Idag förfasar vi oss över att unga präster kunde dela säng med fruar, som kanske var mycket äldre en de själva. Och att de sedan gifte om sig med en kvinna, som kanske var mycket yngre.
Vi förfasar oss speciellt över att detta utspelades prästfamiljerna. Själv kunde jag inte tänka mig att ha sex med en äldre kvinna, speciellt inte om hon hade varit gift förut. Men precis så blev det. Min första kvinna var tio år äldre och hade varit gift. Ingenting som jag ångrar. Men visst var det synd, för vi gifte oss inte först. Och inte efteråt heller. Vi hade känt varann sådär fyra - fem timmar.
Det var ett väldigt hallå i media om en kvinnlig präst, som misstänktes ha haft sex med en konfirmand. Det kunde inte bevisas. Enligt media var det fel, eftersom hon var äldre än han. Inte för att hon hade begått äktenskapsbrott, om historien hade varit sann. Media och Socialstyrelsens egen upplysningssajt för ungdomar uppmanar, som jag skrivit förut, 13-åringar att knulla runt och prova alla tänkbara sexuella varianter. Men det ska vara med jämnåriga, för annars är det utnyttjande. Vad är det för konstig dubbelmoral, man propagerar för?
Men enligt våra bigotta feminstteologer, som inte ens känner det egna landets historia, beror de stora barnkullarna i fattiga länder enbart på att männen tillfredsställer sina egna lustar. Att även kvinnorna - liksom min gamla mormor - kan ha ett eget intresse i att ha många barn, kan dessa lyxvarelser inte föreställa sig. Därför spelar de sig i rasistiska myter, som den om störtkåta "negrer" med jättek*k*r, som oupphörligen gör sina fruar med barn. Och tror att lösningen stavas K-O-N-D-O-M-E-R. Kondomer ger kvinnorna makt, inbillar de sig.
Nu har jag fullföljt min ovana att skriva jättelånga inledningar, innan jag kommer till det ämne som utlovades i rubriken. Det nyttjar alltså inget att ösa preventivmedel över fattiga länder, som saknar moderna pensionsförsäkringar, eftersom de ändå inte blir använda. De, som har läst föregående inlägg, har kanske förstått det. Om de inte visste det förut. Men frågan kvarstår: Vad gör folk, när pensionsfrågan är löst? Vad gör de för att hejda "befolkningsexplositionen" i samhället som helhet, och försörjningsbördan för egen del?
Frågan är ju om försörjningsbördan för föräldrarna i fattiga länder är så stor, som vi moderna svenskar inbillar oss. Barnarbete har förekommit under nästan hela mänsklighetens historia. Jag har träffat åtskilliga äldre svenskar, som har arbetat ihop till sin egen försörjning senast vid fem års ålder. Våra långa sommarlov i skolan är en kvarleva från den tiden, då barnens arbetskraft behövdes i det svenska jordbruket, speciellt under skördetid. Och när korna hölls på fäbod, då kreaturen fick gå fritt på skogen.
För något år sedan visade svensk TV ett franskt TV-program från Fillipinernas huvudstad Manilla. Där den 73-åriga katolska borgmästaren hade stoppat gratisudelningen av kondomer. Filmmakarna påstod att detta hade lett till att folk förökar sig som kaniner i Manilla. Som exempel visades en ensam mor, som bodde på soptippen med sina 11-åriga tvillingar. Vi fick veta hur hemskt det var för den stackars modern, som hade långt kvar till svenska pensionsålder, att försörjas av sina barn. Själv arbetade hon inte. Detta var borgmästarens fel, trots att tvillingarna föddes tio år innan han stoppade gratiskondomerna. Vilket i sin tur var påvens fel.
Filmarna drog inga slutsatser av det faktum att modern inte hade blivit gravid på nytt under det år, då gratiskondomerna varit stoppade. Eller var det bortklippt?
Kondom på pensionsförsäkringen hjälper mot oönskad tillväxt?
Handelsbankens pampiga bankpalats på Barnhusgatan i Stockholm. Pensionsfondförvaltarna sitter på tredje våningen. Nils Adamsson-butiken låg i källarplanet i huset till höger på bilden. Pensionsfonderna har numera konkurrerat ut kondomkramarna
Häromdagen var jag i Stockholm, och nu tänker jag göra reklam för Handelsbanken, som är en "riktig bank" enligt sin egen reklam. Jag vet inte om gratisreklamen på min blogg uppskattas av bankens marknadsstrateger. Men en riktig bank är det, som väl förvaltar de rikas stora kapitaltillgångar utan att förakta sina fattiga småkunder. Det kan man verkligen inte säga om alla storbanker. Således har Handelsbanken ett brett utbud av pensionfonder, med allt från "högrisk" till "dubbel säkerhet".
Både hängslen och svångrem, som banken säger i sin reklam.
I fattiga länder är stora familjer med många barn den pensionsförsäkring man har. Att ha bara ett eller två barn är en högrisk pensionsfond. Att ha stora barnskaror är dubbel säkerhet.
Jag gick in på Handelsbankens kontor på Barnhusgatan. Gatan heter så eftersom de som hade alltför stora pensionsförsäkringar, som de inte kunde förvalta (försörja), brukade dumpa överskottet i en s.k. social inrättning på den gatan förr i tiden. Jag frågade: "Har ni kondomer?"
Kassörskan, modell äldre (högst ett par år yngre än mig) tittade strängt på mig: "Herrn är nog för sent ute. Nils Adamsson, som fanns här när herrn var ung, slog igen 1966."
Jag svarade: "Men det står ju i reklamen för era pensionsfonder att ni kör med dubbel säkerhet. Både p-piller och kondomer."
Nu blev kassörskan nyfiken, och frågade: "Och på vilket sätt skulle kondomer öka tillväxten i pensionssystemet? Jag trodde att man använder kondomer för att det inte ska bli någon tillökning."
Jag pekade på ett skyltställ med reklam för olika fonder. "Europa Aggresiv. För dig som vill ta riktigt stora risker. Var med och bygg det nya Europa." "Nordiska småbolagsfonden med livboj". "Rysslandsfonden. Om du gillar berg- och dalbana.""
Jag frågade: "Har ni ingen Afrikafond? Men de kanske inte placerar sitt pensionskapital i fonder?"
Bankkassörskan sken upp: "Nej de placerar sitt pensionssparande i många barn. Jag tror faktiskt inte att de är särksilt intresserad av kondomer."
"Men om man nu inte har råd att förvalta sitt pensionskapital, kan det väl vara bra med kondomer?", försökte jag. Annars måste de ju abortera sitt pensionskapital. Gör ni det på Handelsbanken också, aborterar pensionskaptitalet? Och sedan berättade jag hur Aktie-invest hade aborterat mitt aktiesparande i ABB Ltd, som jag trodde var ett stabilt företag. Men sedan jag köpt aktier för 2000 kr i företaget, fick ju VD Percy Barnevik för sig att köpa det amerikanska företaget Combustion, som dragit på sig astronomiska skadeståndskrav. Den sista resten av mitt aktieinnehav i ABB Ltd försvann i förvaltningsavgifter till Aktie-invest. Så det blev inga pensionspengar av den aktieposten. Aktie-invest aborterade mitt pensionskapital. Glad blev jag inte
Sexradikalerna i Svenska kyrkan tror däremot att invånarna i de fattiga länderna gladeligen aborterar sitt pensionskaptial. Och nu pratar Sven Wollter i den statskontrollerade radion. Han talar om lyckan att få barn. Men lyckan är inte stor, säger han, för den som får sitt åttonde barn och har två kilometer till brunnen. Han har inte hört talas om Handelsbankens Afrikafonder, med balanserad tillväxt!
Kassörskan på Handelsbankens kontor på Barnhusgatan hade länge granskat mig intensivt. Och jag tittade tillbaka. Hon verkade bekant på något vis. Hade hon barn på barnhusgatan? Tanken for genom mitt huvud. Hade det inte funnits en Nils Adamsson-butik där borta. Plötsligt pekade hon åt motsatt håll: "Det fanns en krog där borta. Delade inte vi en taxi hem till mig?"
Tanken svindlade. Men så sa hon: "Jag hade ju mina säkra perioder. Har de inte det i Afrika också?"
Naturlig familjeplanering är ingenting nytt. Det sysslade man med lite till mans, och lite till kvinns, innan läkemedelsindustrin tog kvinnokroppen i besittning. "P-pillren har befriat kvinnan", utropa en manlig liberal ledarskribent. Så sjutton heller. Kvinnokroppen har gjorts till ett kemiskt fängelse för kvinnosjälen. "Unga kvinnors psykiska hälsa", som det kallas på byrkratspråk, har blivit ett nationellt katastrofområde. Det skrivs ut psykofarmaka som aldrig förr till unga kvinnor, Är det inte mot posttraumatiskt stressyndrom efter en abort, så är det mot p-pillrens biverkningar: depression och minskad sexlust. Men de manliga liberala ledarskribenterna kan förstås glädja sig åt ekonomiskt riskfria kompisknull med unga karriärsugna journalissor.
Demografisk transition.
1) I utgångsläget råder hög barnadödlighet. Låt oss ta ett mycket enkelt exempel: Av fyra barn överlever två till så hög ålder att de kan försörja sina gamla föräldrar. Om barnadödligheten minskar till nära noll, kommer dubbelt så många att överleva. Landets folkmängd fördubblas. I praktiken är det omöjligt för dem, som investerar i barn som pensionsförsäkringar, inte förutse hur många barn som kommer att överleva. Trots att det i exemplet räcker med fyra barn per kvinna, sätter många kvinnor åtta - tio, eller ännu fler barn till världen. Detta redan innan barnhälsovården förbättrades.
2) I utgångsläget är medellivslängden låg. Låt oss ta ett mycket enkelt exempel: Medellivslängden är i utgångsläget 37.5 år. Den ökar till i genomsnitt 75 år. Landets folkmängd fördubblas. Nu måste vi väl ändå skicka kondomer? För utan kondomer kommer ju folkmängden att fördubblas en gång till. Men är då medellivslängden i utvecklade länder som Sverige 150 år?
Nu märkte jag att chefen för bankkontoret hade lyssnat på vårt samtal. I handen höll han ett papper, som han nödtorftigt försökte dölja. "Hemlig marknadsutvecklingsplan".
"Bättre än kondomer".
"Jag ska tipsa bankledningen", sa han. "Vi borde nog starta en Afrika-fond. Pensionsfonder är bättre än kondomer, om vi vill bromsa befolkningsexplositionen. Annars använder de ju inte ens kondomerna. Om jag förstått ert samtal rätt, så besökte herrn aldrig Nils Adamsson-butiken. Jag beklagar. Men min fru hade inga barn, när vi gifte oss. Men nu har vi två vuxna barn och fyra barnbarn, och ett barnbarnsbarn är på gång. Vi jobbar ju båda på bank."
Jag gick bedrövad ut i snålblåsten. Inga barnskratt hördes på Barnhusgatan. Vilken glad nyhet, det hade varit, om jag fått veta att jag var pappa till ett barn, vars existens jag inte hade känt till.
Mina tankar gick till prästen Karin Lånström-Vinge, som ska viga samkönat. Om hon inte redan har börjat. Hon kan ju passa på och kränga pensionsförsäkringar åt Handelsbanken, när hon viger. Särkönat eller samkönat spelar inte längre någon roll för tryggheten på ålderdomen.
_______
Anm: I början av 1960-talet var det fortfarande förbjudet att göra reklam för preventivmedel. Men alla visste ju vad som såldes under disk i Nils Adamssons sjukvårdsaffärer, som fanns över hela Sverige. Nej, dit gick man inte för att köpa plåster och mitellor.
Också en Maria
Lars Levi Laestadius, den lysande och sprakande brandfacklan i höga norden, hade slocknat, men den heliga eld han tände brinner fortfarande i hundratusende människohjärtan.
Lars Levi Laestadius (1800 - 1961) var kyrkoherde i Karesoando när han gick ur tiden. Förutom att han var socialreformator, var han en teologisk förnyare av stora mått. Han är en av Svenska kyrkans mest färgstarka kyrkoherdar. Den andre var Henric Schartau, som jag tidigare har skrivit om*. Laestadius startade en fantastisk kristen väckelse bland huvudsakligen samer och finskspråkiga i norr. Men detta hade inte skett utan att Laestadius själv hade blivit omvänd.
Detta började med att Laestadius efter en predikan 1844 söktes upp av en ung samekvinna, som hette Maria. Hon hade rest runt hela Norrland för att finna någon som ville lyssna på hennes budskap. Deras samtal slutade med att det blev ombytta rollen. Maria talade och prästen lyssnade.
Om denna Maria, som är den egentliga upphovsmannen till "laestadianismen" är föga känt. Hon är en i raden av de glömda kvinnorna i kyrkans och kristendomens historia. Paradoxalt nog används nu kvinnoprästfrågan som medel att provocera laestadianerna att lämna Svenska kyrkan.
________
*)http://larsflemstroms.blogg.se/2008/august/henric-schartau-1757-1825.html
http://larsflemstroms.blogg.se/2008/august/vem-ar-egentligen-schartaun.html
Fyllkajorna på Haiti
Den frispråkige prästen Dag Sandahl, som läxades upp av biskopen för att han sa det som all vet, har skrivit på sin blogg att vi serveras "nödporr" från Haiti. Jag är tacksam för allt intresse som mitt inlägg om jungfru Maria har väckt bland bloggens läsare. Jag har ju tagit s-kvinnorna i Övertorneå i försvar för att de de citerat Bibeln. Men naturligtvis handlar det om att använda Biblen för egna syften. Men det finns ju både bra och dåliga sätt att främja sina egna intressen. Och s-kvinnorna i Övertorneå valde alltså ett bra sätt. Det är inte alls fel att uppvärdera jungru Maria och de övriga kvinnorna kring Jesus. Och själv har jag inget emot kvinnliga präster som håller sig till den traditionella kristendomen - det som kristna kvinnor har lärt ut till sina söner och döttrar under 2000-år. Marias egen berättelse om hur hon blev havande med Gud själv. Hur hon blev Herrens moder.
En insändare i tidningen Världen idag har levererat en svidande kritik mot falsariet Bibel 2000, som skriver Herren med stort H när det gäller Fadern och liten h när det gäller Sonen. Som om inte Sonen vore lika mycket Gud som Fadern. Därigenom nedvärderas inte bara Sonen. Även den heliga jungfrun nedvärderas. Som om hon inte vore gudsföderska. I Sydeuropa fråntas Maria sin kvinnlighet genom att män döps till Maria. Och i Sverige förnekas hennes jungfrudom av bl.a. en kvinnlig biskop. Inte ens Gud själv kan komma till världen utan en jordisk mans medverkan! Hur feministiskt är det? Nåväl, jag har kommenterat Dag Sandahls inlägg:
Du fortsätter att utmana. Nödporr. Men du har rätt. och nu är det lättare att förstå. För avarterna finns. Vem granskar granskarna? Journalister kallas sig gärna granskare. Men det är något som de ytterst sällan sysslar med. För visst gäller inom katastrofjournalisteiken att den enes död är den andres bröd.
Det gäller förvisso också präster som begraver de döda. Men de gör ju ändå en sanitär insats. Och har de inga döda att begrava kan de jú föra ut det glada budskapet. Det gör inte journalister, för goda nyteheter säljer inte. Som exempel kan nämnas Expressens tilltag att göra profit på katastrofen. Jag ska sätta in 12 kr till Haiti. Det har jag sparat på att inte köpa Expressen. Hade jag gjort det hade bara 2 kr gått till Haiti. Man har alltså en hel radda sidor med, som jag förmodar riktigt smaskiga bilder från Haiti.
För nöjet att titta på de hade jag alltså fått betala för en tilfällig prishöjning på 1 kr för blaskan. Aha, tidningsföretaget "bjuder" alltså på 1 kr för varje krona som Expressen-köparna betalar i tillfällig prishöjning! Tror någon på fullt allvar att de svenska reportrarna på Haiti har tagit ut en semestervecka, och betalat resan själva som om det vore en vanlig semesterresa och arbetar ideellt för att väcka hemmapublikens medlidande?
Att enbart amerikanska och franska reportrar (finns inga från närbelägna Cuba) ska rapportera från Haiti tror jag inte är någon bra idé. Det behövs några oberoende också. Men då ska de inte sitta på samma hotell och byta information med varandra. Jag skulle dessutom vilja ha ett avslöjande reportage om vilka journalister som efter hemkomsten söker vård på privata behandlingshem för att inte hamna i offentliga missbrukarregister. Vi ska förstås vara tacksamma för att vi har journalister som avslöjar piktanta deltaljer om exemeplvis präster privatliv och prästers fylleri i tjänsten.
Men sådant förekommer som bekant inte inom journalistkåren. Nä, journalistskrået har ju monopol på nynhetsförmedling - och opinionsbildning.
Det fanns som bekant en tid när prästskrået hade monopol på opinionsbildningen. Inte bra. Men vad handlar det egentligen om när libera ledarskribenter driver sina kampanjer mot traditionell kristendom. Att de vill ha monopol även på opinionsbildningen i kyrkan och styra vad som får sägas från predikstolen. Och vad som ska ske framför altaret. Nu har tydligen kyrkorådet i Övertorneå vikit sig för ledarskribenterna i södra Sverige och anställt den präst som de har bestämt.
Jag har tidigare skrivit om både behovet av en "underjordisk kyrka" och en bred folkrörelse till försvar för religionsfriheten. Mot det starkt monopoliserade "fria ordet" alltså. Hur mycket av sanningen om Haiti får vi egentligen veta?.
Märkligt nog har jag inte skrivit något om den "underjordiska kyrkan" på min egen blogg. Men det handlar alltså om försvaret av Svenska kyrkans traditionella tro. Och den håller man på att kasta ut med badvattnet, så att säga, när Svenska kyrkan ska befrias från kvinnoprästmotståndarna. Och att Svk fortsätter att vara en kristen kyrka är viktigare än att den ena eller den andre får vara präst. Laestadianerna behövs i Svenska kyrkan, eftersom de står för traditionell kristendom. Laestadianerna förnekar inte att jungfrun blev havande med Herren Jesus, utan någon jordisk mans medverkan.
Och för vem är oönskade graviditeter oönskade?
Finansmarknadsminister Mats Odell, kd, har tilldelats årets "bängkäpp" för att han har underlättat utförsäljningen av kommunala hyresrätt, och därmed försvårat för hemlösa att få ett hem. Fattiga kvinnor i Sverige får väl göra som fattiga kvinnor i uländer: Bo på soptippar med sina barn. Odell är pingstvän, men vilken gud dyrkar han egentligen?
Jag håller inte alls med om att "undvika oönskade graviditeter så långt det är möjligt ... är grunden för att få ner antalet aborter".
Det är en helt annan fråga. Man bekämpar graviditeterna i stället för aborterna. Men om nu en ung kvinna är ute och "slarvar" och blir med barn utan att vara vare sig gift eller förlovad, och kanske inte ens minns namnet på barnafadern? Skulle det vara en större synd än om en monogam, ambitiös studerande kvinna gör abort, för att hon vill göra karriär och ha en fast och hög inkomst innan hon får barn? Detta är grunden för kd:s abortpositiva politik. Det är värre att synda mot socialtjänstens budgetramar än att synda mot Guds lagar.
Barnönskan styrs i hög grad av hormonproduktionen hos både den icke-gravida och den gravida kvinnan, och är alltså både orsak till att den icke-gravida kvinnan "glömmer" pillret, och att barnönskan ökar med graviditetens längd. Snacket om "oönskade" graviditeter är manliga värderingar, som har inkorporetats med en "feminism" som vill jämställa kvinnor på mäns villkor.
Och är ytterst ett utslag av samma skräck för "överbefolkning" som ligger bakom övertron på kondomer som världens frälsare. Emellertid handlar det om en gigantisk statistisk synvilla, som kallas "demografisk transition". Detta var också en av drivkrafterna bakom den svenska tvångssteriliseringspolitiken. Samma mål - andra medel!
I regeringsställning bekämpar kd graviditeterna i stället för aborterna. Jag har skrivit flera inlägg i detta ämne på min blogg. Klicka på länkarna "Naturlig familjeplanering, demografisk transition, mm", samt "Kategorier. Sexualitet och fortplantning" i spalten till höger".
Varför skickar vi inte kondomer till Haiti, om graviditerna är problemet? Med mindre "befolkningsexplosition" hade det varit färre döda i jordbävningen. Hur kan "oönskade" graviditeter vara ett större problem i ett land med
högt skattetryck och skattefinansierad social välfärd än i ett av världens fattigaste länder?
Varför är det så känsligt att visa bilder på arborterade foster (och varför undviker jag ordet "barn"). Barnönskan växer alltså med graviditetens längd, och den upphör inte tvärt av aborten. En del kvinnor lyckas helt förtränga sina känslor, som kanske väller fram om de påminns om den genomgångna aborten. Men något säger mig också att det är fel att försvara sin egen abort genom att bedriva regelrätt mission för aborter, vilket förekommer i Sverige idag.
Jag håller helt med om att det behövs nya strategier i kampen mot aborterna. För mig är den nya strategin att angripa paradigmet att man ska bekämpa graviditerna i stället för aborterna. Vissa kd-sympatisörer tar till brösttonerna och jämför de svenska aborterna med Förintelsen. Det kan man göra. Men då bör man också säga att kd-ledaren Göran Hägglund är en nutida Himler.
Det finns en krog i varenda gathörn. Men nu ska kd "liberalisera" alkoholpoliltiken, så att vi äntligen får ha lite roligt i det här landet. Häromåret sålde finansmarknadsminister Mats Odell, kd, Vin & Sprit till utländska vinstdrivande kapitalintressen. Detta statliga bolag grundades en gång i tiden för att eliminera de privata vinstintressena i alkoholhanteringen. Mats Odell är en av de mest obehagliga Mammons-dyrkarna som jag känner till.
I Bibeln berättas att folket vid ett tillfälle slutade be till Gud och i stället dyrkade avguden Mammon, som var en kalv av renaste guld. Sedan dess har Mammon stått som symbol får dyrkan av pengar och ekonomisk framgång som en gud.
Kvinnan bakom allt!
Den avlídna jungfru Maria tas upp i himlen. Spansk målning.
Under veckan som gick har det stått i Stockholms-pressen att kvinnoprästfrågan fortsätter att splittra i Tornedalen. Helena Hapaniemi, som är ledamot i kyrkorådet, tycker att det inte går ihop med Bibeln att kvinnor ska vara präster. Men s-kvinnorna i Övertorneå har gått till motattack, och citerar Bibeln. Detta har givit eko på Norra Öland, där Dag Sandahl är präst. Han är kvinnoprästmoståndare, vilket inte hindrar honom att samarbeta med de kvinnliga prästerna i sin församling, dock inte "fullt ut". Jag har kommenterat:
> Bra att s-kvinnorna läser Bibeln. Det bör de fortsätta med, för då¨blir vi överens om ännu mer. Jag uppmanar dem dock inte att läsa hela Bibeln (men avråder ej heller), för det har jag inte ens gjort själv. Inte hela Bibeln. Jag har exempelvis missat tredje Petrusbrevet, som Dag skriver om i sin Jesusbok. Alltså det där brevet sin ´nutida arkeologer hittade, med följd att Vatikanen tog beslut att fortsätta som vanligt. Ett av alternativen var ju att lägga ner hela kyrkan.
Svk-ledningen har som bekant valt en tredje väg: Fortsätta som vanligt, men byta religion. Det som s-kvinnorna tydligen tror (att Gud blev människa genom en kvinna), tror inte längre Svenska kyrkan - åtminstone inte biskopen i Stockholms stift. Så där har man dragit igång en annan religion, som gör oss män jämställda med kvinnorna., Jaja, livmodertransplantationer, så att vi får manliga barnaföderskor, är nog snart en verklighet!
Naturligtvis instämmer jag i s-vkinnornas slutsats: "Detta visar tydligt att Gud fann kvinnorna bäst lämpade att föra detta viktiga budskap vidare." Och det har kvinnor gjort under 2000 år. Från tre kvinnor, min mor, diakonissan som ledde söndagsskolan och lärarinnan i småskolan (som "lågstadiet" då kallades) fick jag höra om jungfrufödseln. Och på den vägen är det. I sin adventspredikan slog den kvinnliga kyrkoherden i min nuvarande församling fast samma budskap om Maria, "Herrens moder". Som hon sa. Och så sjöng vi psalmen. Och så sjöng vi psalmen om ängeln som står på trösken till Marias hem och berättar om undret som ska ske. Maria (inte Josef eller någon präst) är den första människan som får veta.. Och är det inte anmärkningsvärt att samma Maria, är en av de tre personer - samtliga kvinnor - som först nås av budskapet andra gången Jesus återvänder till jordelivet?
Och från vem har apostolarna och evangelisterna fått vetskap om jungfrufödseln om inte från Maria själv? (Visst skrevs Bibeln under den heliga Andes ledning,. men det motsäger inte att uppgiften kom från Maria - DHA uppmanade dem att tro på hennes berättelse.)
Men säger detta att kvinnor dessutom ska vara präster? Om vi väger argumenten för och argumenten mot kvinnliga präster, så är detta enligt min mening det absolut starkaste argumentet FÖR. Är det då inte besynnerligt att det numera är "feministteologi" att förneka Marias unika roll i frälsningshistorien? Är det inte besynnerligt att jungfruföseln förnekas av en kvinnlig biskop. - Hon slår ju fullständigt undan benen för sig själv som kristen kvinna, präst och biskop!
Och om vi sedan går till vad vi mer vet om Maria, utöver hennes medverkan i dessa bägge händelser, så visst har hon en mycket viktigt roll i den första kristna kyrkan - inte minst det faktum att hon "adopterades" av aposteln Johannes som om hon varit hans egen mor. Och så blir hon "urmodern" för alla kristna kvinnnor, och för den kvinnliga delen av den 2000-åriga traditionen, inklusive den första undervisningen som små pojkar (en del av dem blivande präster, biskopar och påvar) så att säga fått med modersmjölken.
En feministteologi, som gör skäl för namnet (både feminism och teologi) ska väl återupprätta Maria, och inte förneka hennes frälsningshistoriska roll? Bra att s-kvinnorna har upptäckt detta - men det finns mer att upptäcka! <
Detta har fått någon anonym kristendomsbekämpare att skriva att socialdemokrater inte alls kan vara kristna. Jag skriver "kristendomsbekämpare" eftersom det är mot kristendomen att påstå att någon inte kan vara kristen på grund av sin politiska partillhörighet. Var inte diktatorn Pinochet, som mördat och torterat hej vilt, kristen? Han lämnade dock ifrån sig makten, sedan han fått besök av påven. Vad påven sagt till diktatorn vet ingen utomstående, men jag förmodar att det var något om evigt straff. Inget hindrar alltså att Pinochet var kristen, men en svensk sosse skulle inte kunna vara det? Är det för övrigt inte kyrkans uppgift att omvända syndare? Och kunde det göras med Pinochet, kan det väl göras med s-kvinnorna i Övertorneå? Att de läser Bibeln är en bra början! Alltså.
Om de sedan kommer att ansluta sig till Helena Hapaniemis linje i kvinnoprästfrågan återstår att se. Deras argument för kvinnliga präster är visserligen ett starkt argument för. Men kan faktiskt också användas som argument för ståndpunkten att kvinnor har andra viktiga uppgifter i kyrkan än att vara präster.
Denna fråga har splittrat och skadat Svenska kyrkan under ett halvsekel nu, utan att någon av sidorna har lyckats prestera ett svar, som är så övertygande, att jag har blivit övertygad. Jag håller alltså frågan om det var rätt att ge kvinnor tillträde till prästämbetet helt öppen för egen del. Vi kommer inte närmare en lösning genom att fortsätta älta frågan.
Detta innebär dock inte att frågan ska sopas under mattan. Utan bara att båda linjerna måste ha hemortsrätt i Svenska kyrkan. Däremot är det helt klart att även s-kvinnor kan vara kristna - även om de ibland skulle blanda ihop feminism och teologi. För vem blandar inte ihop teologi och politiska övertygelser.
Det ska man inte göra, för det är synd. Men vi är alla syndare - även på detta område. Och Pinochet var nog värre än s-kvinnorna i Övertorneå i det fallet.
Det råder väl inget tvivel om att Marias roll för framväxten av den kristna teologin har underskattats - speciellt inom protestantismen. Minns inte var jag läst det, kanske i Dag Sandahls Jesus-bok, att Maria inte var en judisk flicka vilken som helst. Nej, hon kom från en s.k. finare familj och sattes i en klosterliknande internatskola. Hon bör alltså ha varit väl förtrogen med de gammaltestamentliga texterna, när hon fick besök av ängeln som sa att hon skulle bli Herrens moder. Att någon judisk flicka skulle bli utvald till det uppdraget, visste hon alltså. Men kunde inte förstå att hon själv var den utvalda.
Men till detta kom alltså den judiska seden att gamla föräldrar skulle försörjas av sina söner. Och att en kvinna, som mist sin enda son, skulle "adopteras" av någon annan yngre man som om hon vore hans egen mor. Och så kom Maria att leva i Johannes hem under flera år. Den Johannes, som varit Jesu lärjunge och som skrev Johannes-evangleliet. Som skiljer sig från de tre andra evangelierna genom sina teologiska utläggningar. De andra evangelierna är mer referat av de historiska händelserna. Johannes har även skrivit Johannes-evangeliet, där "Himladrottningen" syftar på Maria. Åtminstone enligt Katolska kyrkan.
Det kom visserligen att dröja ända till år 1950 innan legenden om Marias himmelsfärd fastslogs som dogm i Katolska kyrkan. Detta genom ett "ofelbart" beslut av påven Pius XII (enligt dogmen om påvens "ofelbarhet" från 1971). Men som medeltida väggmålningar i flera svenska kyrkor vittnar om, är denna dogm gammal kristen tro. Jag har illustrerat inlägg på denna blogg med bilder av väggmålningar föreställande Marias himmelsfärd, där hon lyfts upp i himlen av starka ängaarmar. Oavsett om detta är historisk sanning, eller ej (att Maria har upptagits i himlen förnekas av de flesta protestantiska samfund) visar det vilken oerhörd betydelse Herrens Moder Maria har tillmätts. Speciellt i vårt land. Den s.k. Maria-kulten i det medeltida Sverige lär ha varit extrem - även i jämförelse med samtiden i andra länder.
Den som söker "inomvärldsliga" förklaringar till relgiösa fenomen, pekar kanske på kvinnans förhållandevis starka ställning i det hednatida Sverige. Och att Maria helt enkelt kom att inta tomrummet efter gudinnan Freja. Att återupptäcka "glömda" kvinnor i den kristna kyrkans historia anser jag vara god "feminstteologi". Att avfärda jungfrufödseln som utslag av ett manligt renhetsideal är urdåligt. Då låter man de glömda kvinnorna vara gömda.
Naturlig födelsekontroll, demografisk transition, med mera
http://larsflemstroms.blogg.se/2009/july/fodelsekontroll-och-demografi.html
http://larsflemstroms.blogg.se/2009/july/naturlig-familjeplanering.html
http://larsflemstroms.blogg.se/2009/july/sa-raknar-du-ut-nar-hon-far-agglossning.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Demografisk_transition
Kvinnors menstruationscykler överensstämmer i stort sett med nötkreaturens brunstcykler, varför kvinnliga boskapsskötare i mycket lätt kan tillgodogöra sig principerna för naturlig födelsekontroll (NFP), även om de så är analfabeter. I stället för att tillvarata kvinnors kompetens, som delvis bygger på iakttaglser av den egna kroppen, och lära ut den till deras män, idiotförklaras de av högindustrisamhällets preventivmedelsfantaster, med följd att situationen förvärras. Vad ulandsbefolkningarna behöver är ett modernt pensionssystem, och inte kondomer! I många länder är barnalstringen det enda "pensionssystemet".
Den enda "försäkringen" mot hög barnadödlighet i de länderna är att skaffa ännu fler barn - och mot det hjälper inga aborter. Det är lika dumt som att "abortera" våra egna pensionsfonder! För femtio år sedan etiketterades social välfärd och inkomsttrygghet som "vänsterpolitik". Nu har öfre medelklassens sexliberalism blivit "vänster" - och kemisk manipulation av kvinnokroppen kallas "feminism".
Om man ändå kunde välja bort att vara svensk
Är detta den italienska kyrkans centralhelgedom? Det är kanske finare
att vara gotlänning än att vara italienare. Svenska kyrkans
utlandsförsamlingar har länge organisatoriskt tillhört Visby stift.
I Polen finns några få procent lutheraner. Jag gissar att de är av tyskt ursprung, och helt enkelt blev polacker, när de östligaste delarna av Tyskland inkoroporerades med Polen efter andra världskriget. Men de kan också vara en ursprunglig minoritet i Polen. Redan när Polen bröts sig ur det ryska väldet efter första världskriget fanns det en luthersk minoritet i landet. Sedan kan ju förstås polacker, som inte vill vara polacker, ha anslutit sig. Bitte Assarmo har skrivit om sin "konversion" till Katolska kyrkan på sin blogg. Hon "konverterade" så sent som 2005, samma år som jag skulle konvertera.
Men Assarmo hade redan tidigare gått ur Svenska kyrkan, eftersom hon då var ateist, vilket är anledningen till att jag skriver "konversion" inom citattecken. Man konverterar väl från en religion till en annan, inte från ateism till tro? Trots att hon hade läst för en svenskfödd, svensk katolsk präst i Sverige skedde själva konversionen i hennes "hemförsamling" i New York. Det besynnerliga i kråksången är att alla svenska konvertiter har någon utlandsanknytning, antingen genom tidigare släktled, giftermål eller utlandsresor.
Om jag hade konverterat, hade jag blivit den första svenska katoliken, som inte har någon utlandsanknytning alls - om vi inte går tillbaka till 1600-talet. Assarmo har skrivit om sin omvändelse (vilket är ett riktigare ord än "konversion" i hennes fall) på sin blogg. Jag har skrivit en kommentar, där jag skrev att jag aldrig har besökt en katolsk kyrka i utlandet samt att jag inte kände en enda katolik när jag första gången besökte en katolsk kyrka. Jag har vid flera tillfällen skrivit att svenskfödda svenska katoliker odlar utanförskap visavi det svenska samhället. Det har som vanligt givit upphov till missförstånd. Som om jag skulle ha något emot katoliker som vill vara svenskar. Men det är snarare de utlandsfödda än de svenskfödda katolikerna, som vill vara det.
Tyska katoliker har inget emot att vara tyskar, och det underlättar givetvis för de tyskar som konverterar från den lutherska till den katolska kyrkan i Tyskland. Katolska kyrkan är på snabb frammarsch i det lutherska Nordtyskland. Och det beror alltså på att tyskar konverterar. I Sverige råder ett outtalat krav på att man måste välja bort att vara svensk, om man vill bli katolik. Det är inte så lätt vid min ålder - speciellt om man har varit utomlands så lite som jag har varit. Nedan följer min senaste kommentar på Assarmos blogg:
>> Tänk så mycket ni missförstår. Hur gör ni? Det måste ju krävas mycket tankemöda för att komma på alla missförstånd.
Jag säger bara det. En tyskfödd svensk lutheran är väl bosatt i Sverige och medlem i Svenska kyrkan. Och kan vara en f.d. tysk katolik.
Nu ska ni få något att klura på. Är Svenska kyrkan i Italien (Svk har en utlandsförsamling i Rom) en svensk eller en italiensk kyrka? Om vi talar om Den italienska kyrkan, menar vi väl ändå påvekyrkan?
För att Svenska kyrkan i Rom ska bli en italiensk kyrka i verklig bemärkelse, måste den väl ändå vända sig till fler än svenska affärsmän och turister och Svk-präster på officiellt besök i Vatikanen?
Svenska kyrkan i Rom blir inte en italiensk kyrka ens om man har enstaka italienare som medlemmar - om de har blivit medlemmar i SKUT för att visa att de inte vill vara italienare och inte vill ha något att göra med italienare, som älskar Katolska kyrkan.
SKUT = Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. SKUT är organisatoriskt en del av Visby stift.
Frågan handar inte om var man är född, och inte ens om vilken tro man har, utan om vem man vill vara - eller snarare om vem man inte vill vara. Gert Gelotte skrev på Katolsk visions blogg när den var ny, att han blev katolik, för att han inte ville vara svensk.
Och det tror jag inte att han är ensam om. Men nu vill han tydligen inte heller vara katolik. Kanske sekulariserad kosmopolit? <<
Såsom bisamhället klarar vintern, kan även kyrkan övervintra.
Som du kanske har märkt, skriver jag kommentarer på andra bloggar. Den stridbara prästen Dag Sandahl, som fallit i onåd hos den nuvarande ärkebiskopen Anders Wekryd, och nu blivit halvt upprättat med en komministerjänst på Öland, har skrivit några tänkvärda ord på sin blogg (se länk i spalten till höger):
"Vad sa jag? Jag talade om traderandet av tron. I dag var det panelsamtal. Kan man, fråpgade jag, tænka sig kristendomens framtid "Adenauer, typ" - alltså ældre herrar, som øverlevt katastrofåren och som sedan kan ta ansvar, undervisa, fira mæssor, føra tron vidare till nya nyfikna. Tanken kan vara værd att spinna på. Før det finns somliga høgkyrkliga hær som tror att de førlorat. Egentligen ær det ju sjælva kyrkosystemet som kollapsar. Och då ær de, som inte står mitt i, i ett sækrare læge. Kan man tænka."
Sandahl har varit på någon konferens i ett "köldhål" i Norge, och har tydligen skrivit ner sina tankar på ett norskt tangentbord. Jag har skrivit nedanstående kommentar:
>> Det är inte bara de högkyrkliga i Norge som tror att de redan har förlorat. Det tror hela Svenska kyrkan. De lågkyrkliga säljer ut allt, för att behålla - vad? De verkar inte ens vilja ha en kristen begravning för egen del, om de bara får leva gott på kyrkans pengar, så länge det varar.
Liknar en av mina tidigare arbetsplatser, där fackordförandens enda ambition var att fördröja nedläggningen tills han själv hunnit gå i pension. Vi som då var yngre ville ha en snabb nedläggning av halva fabriken, som var helt nedsliten, för att behålla den andra halvan som fungerade bättre. Tyvärr hade han stöd av platschefen, som också väntade på pension, och insåg att han inte kunde vara platschef för en halv fabrik.
Men i Svk är det snarare de medelålders och en del yngre präster, som resonerar så. Efter dem ska ingen kyrka finnas kvar - hur nu Riksantikvarieämbetet ska ha råd med hela kulturarvet. Lösningen är kanske att bygga om kyrkorna till moskéer. En präst skrev i tidningen att det var "Guds försyn" (enda gången jag sett en modern präst använda det yttrycket) att Svk har övertaliga kyrkor när muslimerna har brist på moskéer.
Men Dag. är det inte så att traditionsöverföring, när den är som bäst, på den manliga sidan går från de allra äldsta till de allra yngsta - och på den kvinnliga sidan från mor till barn? De gamla kristtrogna kvinnorna då - vad ska de göra? Jag respekterar din hållning i kvinnoprästfrågan, men vi får inte tappa bort kvinnorna. Om det finns kristna feminister, som verkligen är kristna, så vill de väl inte förringa jungfru Maria, som vare sig "Gudsföderska" och föredöme för kristna kvinnor under 2000 år? Vem har berättat för apostolarna om junfrufödseln, om inte hon själv? Ska man då förneka hennes roll för kyrkans framväxt och evangeliets utformning, som "qeer-feministerna" i kyrkan gör? Denna kommentar ska inte utmynna i en argumentation för kvinnliga präster, men faktum är att de kastar bort det bästa argumentet FÖR kvinnliga präster genom att nedvärdera Marias roll i frälsningshistorien.
Så visst är din tanke värd att spinna vidare på! Det beror på oss äldre, präster såväl som lekmän, kvinnor såväl som män, om det kommer att finnas en KRISTEN kyrka i framtiden. Men vi måste också ägna en tanke åt mottagarna av traditionen, barn och yngre såväl som de medelålders. Även om man kan få intrycket att de medelålders är en förlorad generation. Men för somliga kommer ju omvändelsen sent i livet. Frågan är hur de spridda skarorna ska samlas. Och en brännande fråga är ju hur all den utmärkta kristna litteratur, som har producerats av högkyrkliga och andra bekännelsetrogna präster, ska göras tillgänglig för de nya generationerna kristna.
Det borde finnas en högkyrlig "litteraturkanon" - en lista på böcker som aldrig får vara slut från förlaget. På min blogg har jag just skrivit ett inlägg om hur man övervintrar bisamhällen. <<
Jag anser mig inte vara högkyrklig. Inte lågkyrklig heller, för den delen. Möjligen "gammalkristen". Kristendomen är en traderad religion. Och traditionen måste vi hålla fast vid, och föra vidare. Folk måste upptäcka att det finns något bestående i en föränderlig värld: Guds eviga sanningar! Det är de sanningarna som avgudadyrkande präster försöker byta ut mot en nygnostisismens lögner*. Till skillnad mot stora delar av frikyrkligheten erkänner den traditionella svenskkyrkligheten att det finns en bibeltolkningstradition**, som är lika gammal som Bibeln själv. Man kan alltså inte tolka Bibeln som det passar tidsandan.
Lögnen kan segra tillfälligt, men nya paradigmskiften kommer, och gamla sanningar tas till heder igen. Därför är mottot för denna blogg: Gårdagens sanningar är dagens lögner. Dagens sanningar är morgondagens lögner.
Saken är inte så enkel, som somliga påstår, att kyrkan är ockuperad av politikerna. Den är lika mycket ockuperad av avfälliga präster, som uppträder som stränga domare som fördömer alla som har en traditionell kristen tro. Det är väligt mycket moraliserande och fördömande från det hållet. Inte minst i homosex- och pedofildebatterna. Sexliberalerna försöker använda kyrkan som en plattform för starkt sexualiserade villoläror. Med homoäktensskapsfrågan som plog. Men det handlar egentligen om helt andra saker än att homopar ska få gifta sig. Exempelvis förnekas jungfrufödslen, som inte har ett dyft att göra med homoäktenskapsfrågan.
Vad har då kyrkan att lära av bisamhället? Det är liv i kupan, även om det inte märkst utåt, även under de kallaste vinterdagarna. Det finns vinterbin, som inväntar våren, då de föder upp den nya bigeneration som ska ta över. Likksom den nya bi-generationen behöver näring, behöver de nya generationerna kristna andlig näring.
_____
*) Medan kristna ännu förföljdes av den romerska överheten, bredde gnosticiska villoläror ut sig i den unga kristna kyrkan. Gnostikerna hade framgång eftersom de inte utmanade överheten på samma sätt som de bekännelsetrogna kristna, som höll fast vid bibelordet "Man ska lyda Gud mer än människor". Det var ett krav på alla invånare i det romerska riket, oavsett vilken religion de hade i övrigt, att de skulle dyrka kejsaren som en gud. De kristna provocerade överheten genom att kalla Jesus Kyrios (på svenska: Herren), en titel som tillkom kejsaren. Sankta Lucia var en av de många martyrer som miste livet för sin vägran att be till falska gudar. Gnosticismen är en idériktning, med hedniska rötter, som hade som metod att infiltrera andra religioners församlingar. Gnostiska idéer har uppträtt inom såväl kristendomen som judendomen och islam. De gnostiska idéerna fick en renässans under andra hälften av 1900-talet, efter upptäckten 1947av en mängd gnostiska skrifter från 300-talet i Nag Hamadi i Egypten. Nygnosticismen är en blandreligion mellan den antika gnosticismen och europeisk nyhedendom, i framför allt J G Jungs tappning.
Vinterklotets stillsamma liv
På bilden till vänster ses en honungskaka, som ännu inte har täckts med vaxlock. På bilden i mitten syns en yngelkaka med nästan fullvuxna larver. Nederst syns en delvis täckt pollenkaka, som känns igen genom pollenets starka färger. Flera celler är täckta med vita vaxlock.
- Tur att jag inte började med bin i somras, tänker du kanske nu när vinterkylan kommit tillbaka. Men då tänker du fel. Risken för vinterförluster är mindre när det är riktigt kallt dygnet om. När temperaturen stiger upplöses vinterkloget, så att varje enskilt bi får värma sig självt. Och det kräver energi. Foderförbrukningen ökar. Fodret kan i värsta fall ta slut. Bin lever på blommornas nektar (energi) och pollen (protein), och de flesta blommor blommar på våren och försommaren.
Förr var man rädd för att bina skulle frysa ihjäl under de kallaste vinterdagarna. Man hade dåligt ventilerade kupor och mycket isolering. Resultate blev hög luftfuktighet inne i kupan och problem med mögel och sjukdomar. De helt kvadratiska svea-ramarna (280 x 280 mm invändigt) passade denna filosofi. Med 8 ramar i lådan, blev lådorna dessutom lika långa som breda.
Varmblodiga djur förbränner mer energi när det är kallt. Insekter anpassar däremot kroppsvärmen till den omgivande temperaturen, och blir stela och orörliga när det är kallt. När det blir varmare piggnar de till igen. De klarar dock inte minusgrader. Under vintern, när alla ungbin är kläckta och innan drottningen har börjat lägga ägg igen, är + 10 grader en lämplig temperatur inne i kupan. Om det är - 30 grader utomhus gör det en temperaturskillnad på 40 grader. När drottningen har börjat lägga ägg, krävs en kostant temperatur på minst +35 grader i kupan. Om yttertemperaturen är - 5 grader, gör det också en temperaturskillnad på 40 grader.
En yttertemperatur på - 5 grader i april är farligare för bisamhällets överlevnad än en yttertemperatur på - 40 grader i januari. Och det kan ju vara kalla nätter i april.
Bisamhället är dessutom svagast, räknat i antal vuxna bin, tidigt på våren innan det nya årets ungbin kläcks. Och det är ju de vuxna bina som producerar värmen i kupan, när det är kallt ute. Och till det krävs energi. Och för att det ska bli nya sommarbin behövs protein. Det är lätt att tänka att man kan minska isoleringen av kupen, när de riktigt kalla vinternätterna är över. Men det kan alltså vara tvärtom. Dessutom minskar isoleringen av sig självt, när den snön på kuptaket smälter.
Det är dessutom lätt att tänka "Åh så bra, nu börjar de själva samla nektar och pollen så nu behövs det ingen utfodring", när bina börjar flyga ut. Och det är nog sant att de klarar sig själva. Men bina anpassar själva yngelproduktionen efter födotillgången. Och det är inte alls säkert att bistyrkan tidigt på våren är tillräckligt stor för att samla in den föda som behövs för maximalt yngelproduktion. Ett svagt samhälle på hösten kan komma att bli ett svagt samhälle under nästa hela säsong, utan stödutfodring.
Eftersom högsäsongen är över redan i mitten av juli, är kanske den första tanken att förlänga säsongen genom att plantera blommor som blommar under sensommaren och hösten. Och rudbeckia, som blommar i september - oktober är en skönhet i varje trädgård. Men då är dagarna korta och dessutom kalla. Och bina är lata. Den enda höstväxt som ger ett bra utbyte är ljung. Och ljunghonung anses av många konsumenter vara den bästa honungen. Men den är mycket svår att slunga. Om man satsar på ljunghonung till försäljning bör man ha speciell utrustning för slungningen. Och det kan då röra sig om investeringar på flera tusen kronor.
Det är däremot en bra idé att förlänga säsongen genom att ha full bistyrka redan under de första varma vårdagarna. Den första förutsättningen är att övervintra bisamhället med fyllda förråd, och då även se till att det finns gott om pollen i förrådet. Det finns särskilda proteinfoder att köpa, men utfodringen med dessa är ett extra besvär som helst bör undvikas. Om man har en rationell foderanordning för utfodring med sockerlösning, är det betydligt lättare att tilläggsutfodra med extra energi. Det enklaste är att använda en foderlåda, som sitter på under hela vintern, även om den efter höstutodringen kommer till användning först i april. Då måste den ju ändå sitta på. Men då måste man också tänka över att det finns tillräcklig isolering. Det allra enklaste är förstås att låta bina behålla sensommarhonungen.
Ett misstag, som är lätt att göra, är att man förväxlar honungskakor och pollenkakor, i synnerhet som bina gärna lägger honung i utkanterna av pollenkakorna i yngelrummet. Bina lägger emellertid pollenet närmast ynglen, för det är ju de som ska ha pollenet. Man ser skillnad mellan honung och pollen på färgen. Om man har flyttat på ramarna, ska man alltid se till att placera pollenkakorna närmast yngelkakorna och honungskakorna utanför.
Bisamhällena klarar alltså kalla vinterdagar och vinternätter bra. Men det finns naturligtvis gränser även för det. Biodlare i Sibirien brukar därför vinterförvara sina bisamhällen i jordkällare. Ett uthus eller en vanlig villakällare, där det inte är alltför varmt (ej över + 10 grader) går också bra. Men det är bara aktuellt i mycket kalla trakter. I Sverige i de kallaste delarna av Norrland. Bina övervintrar inne i kupan genom att samlas till ett klot, vinterklotet, där de värmer varandra. Aktiviteten i vinterklotet är mycket låg, men bina byter oupphörligen plats i vinterklotet, så att de turas om att vara inne i värmen i centrum av klotet.
Är celibat sjukdomsframkallande?
Blommor och bin används som symbol för den sexuella fortplantningen. Men det är en falsk symbol. Arbetsbiet på bilden är en gammal ungmö, som aldrig har blivit parad, och aldrig kommer att bli det. Hon har högst några veckor kvar att leva. Arbetet utanför kupan är arbetsbiets sista uppgift i livet. Den dagen är nära när vingarna inte längre bär, och hon faller till marken och svälter ihjäl. Aretsbina sexualitet hämmas av drottningens feromon, varför arbetsbina börjar lägga ägg, om droggningen förolyckats och samhället varit utan drottning under en längre tid. Men arbetsbinas ägg är obefruktade. Bara drönare kläcks ur de obefruktade äggen, varför det drottninglösa samhället är dödsdömt på sikt.
En 15-årig pojke åtalades på fredagen misstänkt för våldtäkt mot barn alternativt sexuellt utnyttjande av barn. Enligt åklagaren har pojken tvingat en 14-åring att utföra oralsex, rapporterar TV4 Nyheterna Skaraborg. Händelsen ska ha inträffat i ett samhälle utanför Skara i oktober i år.
Det är förstås påvens fel!
De svenska landstingen, och deras uppmaningar till minderåriga (13-åringar och uppåt) att prova på alla sexuella varianter, är förstås helt oskyldiga. De har ju kastat med brasklappen att de unga bara ska göra det som de själva vill, som degen efter jästen. Vad gör en femtonåring, om han inte hittar något som gör det han vill göra med honom? Naturligtvis syftar jag på webbplatsen Umo, som drivs av regeringen och landstingen. Och som på sistone har börjat uppmana de unga att skicka in sina egna sexäventyrshistorier. Nejdå, när landstingen anklagas skyller de på porrbranschen. Och när porrbranschen anklagas skyller våra ledande opinionsbildare på påven! Det är inte helt enkelt att skilja mellan den halvt föraktade porrbranschen och media över lag. Aftonbladet är Sveriges största snukstidning - som har som affärsidé att snaska i sexualiserat våld mot kvinnor. Detta förser ledarskribenter och andra anställda inom media med feta löner.
Katoliken Gert Gelottes tryckkokarteorem lancerades under 1950-talet av porrförläggaren Curt Hson-Nilsson. Om det finns någon ännu ursprungligare upphovsman till tryckkokarteoremt, så är det amerikanen Kinsey - han med Kinseyrapporten. Som flitigt citerades av hela den svenska pressen under 1950- och 60-talen.
Gelotte, som är ledarskribent i liberala Götebors-Posten när han inte leder pilgrimsvandringar på Västgötaslätten skrev i GP 20 juli 2007 om pedofilproblemen i Katolska kyrkan:
"I en prästkast där kvinnor är ett alltid närvarande hot mot celibatlöftet är det inte underligt om känslomässigt undernärda mäns sexualitet pyser åt fel håll. Sexualiteten är en oerhörd kraft. Att försöka kväsa den är som att kontrollera en kokande ångpanna genom att skruva åt säkerhetsventilen."
Jag har på denna blogg uppmanat Gelotte att berätta om egna erfarenheter, så han under frivillig eller påtvingad sexuell avhållsamhet har förvandlats till en exploderande ångpanna, då hans sexualitet har pyst åt fel håll. Saknar han sådana erfarenheter, bör han be alla som han har förolämpat om ursäkt. Och då handlar det inte bara om icke-celibatbrytande katolska präster, övriga munkar och nunnor. Det handlar också om kristna ungdomar som väntar med sex till gifter sig. Det handlar om vanliga svenskar i alla åldrar. Hälften av alla svenska hushåll är ensamhushåll. Vilket innebär att vi svenskar har världsrekord i ensamhet. Det är tråkigt för alla som inte själva medvetet har valt att leva i ensamhet och /eller sexuell avhållsamhet.
Menar Gelotte, och hans fjantiga uppbackare bland svenskkyrkliga präster, verkligen att 1 /3-del av alla svenska vuxna går omkring som exploderande tryckkokare, som när som helst kan våldta barn?
Under 1950-talet propagerade både porrförläggaren Curth Hson-Nilsson och hans kollegor i den "anständiga" pressen för teorin att sexuella avhållsamhet leder till "neuroser" och andra svåra psykiska sjukdomar. Prästen Cecilia Wikström, som har kandiderat till EU-parlamentet låter som ett eko av 1950- och 60-talens sexliberaler, när hon anklagar påven för de sexuella övergreppen. Hon verkar ta för givet att sexualiteten är en oerhörd kraft, som pyser åt fel håll hos män som inte har regelbundna veckoknull.
Under 1950- och 50-talen jämförde sexliberalerna sexualdriften med de mest basala drifterna som att äta och dricka. Sexualdriften må vara nödvändig för hela artens överlevnad, men är inte alls nödvändig för den enskilda individens överlevnad, och är därför underordnad de mer basala drifterna som att äta och dricka. Detta är också förklaringen till att vi tappar lusten till sex när vi utsätts för svåra påfrestningar. De sexuella funktionerna kan under extrema omständigheter uppghöra helt. Åtskillinga "idrottsänkor" kan verifiera att den manliga sexualdriften inte är starkare än att sexet kan vänta, om det kolliderar med träningen inför en viktig match. Och varenda krograggare vet att nykiljda kvinnor är lättast att få i säng.
Utlevd sexualitet är "berondeframkallande". Men det är även celibat och frivillig eller ofrivillig avhållsamhet. Även den som har levt i ofrivillig avhållsamhet under den längre tid behöver en ganska så kraftig förälskelse för att få fart på sexet igen. Men det har kanske pryda katoliker och "Fisk-damer", som saknar erfarenhet av sex utanför den äkta sängen, ingen aning om?
Bidrottningens feromon påverkar arbetsbina så att deras sexualla aktivitet upphör. Även människor påveras av varandras feromon, men hos människor ökar sexlusten genom påverkan av feromon, i första hand det motsatta könets feromon. Ett par, som delar säng, är kåtare än ett par som har skiljda sängar. Påverkan av det egna könets feromon är svagare, men inte obefintlig. Man blir inte homosexuell för det, men feromonerna kan vara en möjlig delförklaring till fenomenet homosexualitet. Detta bevisas exempelvis av att elever på flickskolor med gemensamma sovsalar tenderar att få mensturation samtidigigt.
Soldater, som delar logement, drar ofta omkring i gäng och "raggar brudar". Detta kan utösas av att någon gift lumparkompis har varit hemma och "satt på" frun, och därigenom fått stegrad feromonproduktion. Att hålla ett celibatföfte handlar till viss del om att inte utsätta sig för mycket för andras feromoner. Fakta talar mot gelotteriets sexuella fördomar om celibat, sexuell avhållsamhet och ensamliv.
Bitte Assarmo, som jag har skällt ut av andra orsaker, har dock på ett förtjänstfullt sätt försvarat Katolska kyrkan mot den obefogade och överdrivna kritiken i pedofilskandalernas kölvatten. Ska Katolska kyrkan få bukt med pedofilproblemen, måste den ringa in problemen och inte tillgripa falska förklaringar. Dessutom är ju angreppen på den katolska läran ett angrepp på kristenheten i stort. http://http//www.newsmill.se/artikel/2009/10/17/hur-forklaras-sexuella-overgrepp-utanfor-katolska-kyrkan *- Hennes argument är att sexuella övergrepp, som förekommer utanför Katolska kyrkan, kräver andra förklaringar. Och att det sannolikt är samma förklaringar till övergreppen inom kyrkan som utanför kyrkan - som alltså har påverkats av den profana samhällets värderingar. (Se föregående inlägg på denna blogg.)
Sexuella övergrepp kan överhuvud taget inte förklaras med vare sig frivilligt celibat eller frivillig eller ofrivillig avhållsamhet. Brott mot barn kan överhuvud taget inte förklaras med bristande tillgång till en vuxna sexualpartners. Våldtäkter kan överhuvud taget inte förklaras med bistande tillgång till vuxna sexualpartners. Den s.k. Haga-mannen i Umeå var gift och hade barn. Men han fick väl inte den önskade kicken tillsammans med sin fru, som ställde upp frivilligt. Och den man, som överföll, våldtog och mördade en tio-årig flicka i Stjärnsund i Dalarna, hade ju tidigare överfallit, våldtagit och mördat en 29-årig kvinna i Falun. Han var visserligen ogift, men hade ett långvarigt "särbo"-förhållande med en kvinna i Norrland.
Om sexuell avhållsamhet vore sjukdomsframkallande, vore landstingsdrivna bordeller och samlag på recept den självklara lösningen. Men jag anser inte alls att avhållsamhet är sjukdomsframkallande. När jag har skrivit att pedofilprästerna hade möjlighet att köpa sex av prostituerade, i stället för att ge sig på barn, så menar jag givetvis inte att de borde ha gått på bordell. Jag ville bara visa att även om man syndar, finns det olika sätt att synda på.
Men om det inte alls handlar om att få utlopp för sexualdriften, utan om att maximalt skända kyrkan, väljer man medvetet det sätt som skadar andra människor allra mest. Och det är ju dessutom numera en etablerad åsikt att våldtäktsbeteende snarare handlar om makt än sex.
_______
*) Artikeln ska finnas på Newsmill, och är mycket läsvärd. När jag klickade på länken häromdagen fungerande den, men igår och idag har den inte fungerat.
