V-ledaren Jonas Sjöstedt kan inte heller räkna

För några dagar sedan konstaterade vi att förre skolministern och reservmajoren Jan Björklund inte kan räkna. Han trodde att häften av 349 är 167. Nu lovar Jonas Sjöstedt att V inte ska fälla regeringen med hjälp av SD. Hur ska det då gå till? Jo, M och KD lär ha lovat att de kommer att stödja ett eventuellt V-initiativ för att fälla regeringen. Mycket imponerande. De tre partierna V, M och KD har tillsammans 120 mandat. Fattas en hel del för att nå de 175 mandat som behövs för att fälla regeringen. 
 
Tillsammans med SD är det dock möjligt. V. M, KD och SD har nämligen tillsammans 182 mandat. Det här kommer att bli jättekul. Löfvén, S, Lööf, C och Björklund, L, har ju lovat med en mun att de 73 punkterna i "jöken" ska genomföras. S kommer alltså att lägga förslag att införa marknadshyror och förändra arbetsrätten. Sjöstedt framträder i TV och tar på sig skarprättarminen. Han ser ut som en blivande statsministeermördare. Han hotar regeringen med misstroendevotum. Kristersson. och Bush-Thor lovar att stödja V. Visserligen är de inte alls motståndare till den S-ledda regeringens förslag, men det viktigaste är att avsätta regeringen, säger de. "Borgerlig politik blir bäst med en borgerlig regering" säger de ockå, och försäkrar att de inte tänker förhandla med SD
 
Under tiden har Sjöstedt skrämt upp svenska folket med att ett par miljoner hyresgäster kommer att vräkas, och att hundratusentals anställda kommer att få sparken. M ,och KD vägrar fortfarande att förhandla med SD, som oväntat (?) avslöjar att man kommer att stödja V-initiativet att avsätta regeringen. Sjöstedt ändrar sig, och lovar att V inte ska stödja avsättningen av regeringen. 
 
Ett mycket tomt hot, alltså. Men antag att oenigheten inom regeringsunderlaget  är så stor, så att både C och L stödjer avsättningen av regeringen. Men det räcker inte för att V ska slippa det förargerliga stödet från SD. V, M, KD, C och L har tillsammans 171 mandat. Och det behövs fortfarande 175 mandat för att avsätta regeringen. Kommer det att bli uppror inom V nu? Sjöstedt har målat in sig i ett hörn, som han inte kan ta sig ur utan en hjälpande hand från Jimmie Åkesson. 
 
Vänsterpartisten Rosanna Dinamarca har alldeles rätt, när hon säger att V har haft en historiska chans att påverka svensk politik, men har kastat bort den chansen .Den chansen har felräknaren Jonas Sjöstedt avstått till SD. 

Januarisnö är inget oväder

 
Det har fallit snöflingor under eftermiddagen där jag bor. Det var ett kort, men ganska intensivt snöfall, men nu har "ovädret" dragit förbi. Efter den varma sommaren, tycks vi nu ha fått en helt normal vinter. Det kallas "oväder". SMHI utfärdar "stormvarningar". Indoktrineringen att vi är mitt inne i en svår klimatkris är i full gång. Ingen kan längre skilja mellan klimat, väder och oväder. Förr sa man "Över klimatet rår endast Gud". 
 
Viktiga regeringsbeslut om vädret ligger på is. 
 
 

Vill EU-parlamentariker Cecilia Wikström, L, arrestera riksdagsledamöter som hon ogillar?

S, C, L ovh MP har kommit överens om att V inte ska ha något inflytande. Stefan Löfvén har backat och förklarat att den märkliga skrivningen endast var ett konstaterande av rådande förhållanden, sedan de fyra partierna har bildat en "mini-majoritet", eller vad det ska kallas, och då behövs inget ytterligare parti för att man ska uppnå majoritet vid omröstningar i riksdagen.Enligt partiledaren Jonas Sjöstedt, V, är detta en reträtt från Löfvéns sida. Han har "rört sig i rätt riktning". 
 
I själva verket är MP det parti, som inte behövs för att uppnå någon majoritet. Alla tänkbara majoriteter kan bildas utan att MP ingår i någon av dem. MP är inte bara riksdagens minsta parti, utan dessutom det parti som tappade mest i det senaste val - och som fortsätter att krympa. 
 
Men hur kan Jan Björklund som är major och har varit kursetta på Krigshögskola och dessutom har varit utbildningsminister inbilla sig att 167 (= antal mandat sammanlagt för de fyra sammansvurna partierna) kan vara en majoritet, när vi har 349 riksdagsledamöter? Det är visserligen sant att utom vid statsministerval så utörs majoriten av över hälften av de närvarande riksdagsledamöterna. Men vilka garantier har Björklund för att inte motståndarna till regeringförslagen ska vara tillräckligt många närvarande, för att fälla förslagen?
 
EU-parlamentarikerna Cecilia Wikström har gått ett steg längre, då hon i intervjuer har sagt att när terrängen ändras måste man rita om kartan. Men snälla nån, terrängen (d.v.s. mandatställningen i riksdagen) ändrades senaste gången genom riksdagsvalet 9 september 2018. Nu har fyra partier agerat om om två av riksdagens partier, med sammanlagt 90 mandat inte finns. Dessutom har de agerat som om M och KD, som har 92 mandat tillsammans , inte heller finns. C och L har inte ens flest mandat inom den forna alliansen. De har tillsammans 51 mandat. 
 
Det sägs ofta att Hitler kom till makten genom ett demokratiskt val. Det är inte sant. Nazisgerna fick 37 % av rösterna vid det tyska riksdagsvalet 1933. Hitler utsågs till rikskansler av presidenten, eftersom de övriga partierna bekämpade varandra, så intensvit så att de inte hade tid med Hitler och hans parti. Hitler skaffade sig majoritet i riskdagen genom att arrestera kommunisterna och ersätta dem med nazister.
 
Hitler ritade alltså om både kartan och terrängen. Vilket Ceciala Wikströmförsöker  göra nu. Därmed har hon legitimerat detta förfaringssätt för andra, som eventuellt också vill bli en majoritet fastän de är en minoritet, om valresultatet räknas. Det är nu en sak att SD inte har inbjudits till interna möten inom alliansen och olika informella samarbeten. Men Cecilia Wikström, som sitter ner i Bryssel och fantiserar, kan inte hindra vare sig SD eller V att rösta i riksdagens kammare. Om hon inte har ngon hemlig polis, som åkeer dit och arresterar,
 
 
 
 

MP bakom markeringen mot V?

Om ett par timmar kommer Vänsterpartiet att ge besked om man stödjer Isabella Lövins (MP) fortsättning som vice statsminister. Ministerkollegan Gustav Fridolin, MP, framträdde i Morgonstudion och försvaradse fyrpartiuppgörelsens skarpa angrepp mot V. Han skyllde ifrån sig på C och L, som faktiskt behöver Vänsterpartiets stöd för att få igenom det de vunnit i överenskommelsen. Fridolin skyllde på att C och L så gärna ville ha med markeringen mot V, och att han bara hade att "respektera" det.
 
Nog verkar det här vara en fortsättning på MP:s kamp sedan 1990-talet för att beröva V poilitiskt inflytande? Så länge S och V tillsammans hadse 50 % eller mer av riksdagsmandaten, stod V i vägen för MP:s möjligheter att diktera de socialdemokratiska regeringarnas (som då var enpartiregeringar) politik.
 
Man börjar nu skönja vilka som skött förhandlingarna. Mikael Damberg, S, som har goda relationer med Frankrikes president Emanuel Macron, som har som mål att knäcka de franska fackföreningarna, har tydligen haft ett betydande inflytande.  

Inte helt förvånad

Jag blev inte helt förvånad, när Liberalernas partiråd sagt ja till Löfvén. Men det var inte helt väntat. Att Centerpartiet sagt ja var ännu mindre förvånande, eftersom överenskommelsen innehåller löften till C:s traditionella väljare på landsbkygden. Men som jag har skrivit i inlägget "Stackars Annie" kommer landsbygdssatsningarna, som vi inte ens vet om de blir av, att motverkas av fortsatta kraftiga satsningar på att storstäderna ska fortsätta att expandera på landsbygdens, småorternas och glesbygdens bekostnad. 
 
Att media inte kan se några som helst framgångar för C, även om det kanske stannar med ord, visar bara i vilken bubbla Sveriges ledande och högst avlönade journalister lever. Vet de ens att Sverige finns, att det finns ett Sverige även på andra sidan viltstängslena, som omger våra motorvägar?
 
Rulla ner och läs inlägget, om du inte redan har gjort det. 

Också ett alternativ

En S-veteran har skrivit på sin blogg: "Men Stefan Löfven och partiledningen har naturligtvis ett alternativ. En regering ledd av Ulf Kristersson kommer förr eller senare att falla. Och i det nyval som sedan följer kommer socialdemokratin att ytterligare stärka sin ställning "
 
Helt rätt om S-veteranen hade skrivit att Stefan Löfvén och s-partiledningen hade ett alternativ - i stället för har. Alternativet att släppa fram Kristersson som statsminister torde nu vara överspelat för sossarnas del. Precis som S-veteranen skriver, hade en Kristersson regering fallit förr eller senare. Troligen förr än senare. Under tiden hade Kristersson-regeringen hunnit genomföra det som är bra i S- ,och C-överenskommelsen, som är bra men svårsmält för alla nostalgi-sossar, såsom nedläggningen av Arbetarförnedringen (d.v.s. Arbetsförmedlingen) i nuvarande form. 
 
Det är en strategi, som S har valt i en del kommuner, när det interna motståndet mot növändiga reformer har varit för starkt. Man har gjort en medvetet dålig valrörelse, och låtit borgarna ta över under en mandatperiod för att de ska rensa upp i nostalgiträsket och ta kritiken, för att sedan själva komma tillbaka till ett avstädat bord. 
 
Men risken hade förstås varit, om S hade valt den linjen i rikspolitiken och regeringsfrågan, att man hade kommit tillbaka utan "hjärnkontoret", d.v.s. MP som förmodligen hade åkt ur riksdagen efter ett extraval. S-ledningen har alltså val "psokifiering" i stället för att försöka klara sig utan MP.
 
PASOK - så hette det socialdemokratiska partiet i Grekland, som länge hade regeringsmakten, men skötte den så illa, så att partiet nu är i det närmaste utplånat. I Sverige har S glömt att det är väljarna som väljer politikerna, och inte tvärtom. S har nu valt att försöka regera med stöd av de borgerliga riksdagsledamöter som har röstats in av alliansväljarna (naturligtvis i första hand C- och L-ledamöterna, men även M och / eller  KD-ledamöterna, för att få ihop den nödvändiga majoriteten) i stället för att öka sin egen väljarandel genom att  återerövra LO-medlemmarna från M och SD.
_ _ _
 
Centerpartisten, ur vars blogg jag citerade i förra inlägget, har också skrivit i samma blogg:  "Överenskommelsen omfattar ett budgetsamarbete och de 73 punkter som finns i uppräknade i dokumentet. I övriga frågor är vi i oppositionsställning och i den rollen ska vi vara en blåslampa på S och Mp. För vår del har det aldrig varit aktuellt att sitta med i regeringen..."   Hur länge kommer Löfvén att sitta som statsminister. om han nu blir vald, innan han kommer att röstas bort av en riksdagsmajoritet inklusive både C och SD? Hur effektiv kommer den centerpartistiska blåslampan att vara, när S ska tvingas uppfylla allting som man lovat? Den som hotar måste vara beredd att sätta hotet i verket, för att det ska tas på allvar.  

Den lilla lögnen

"Det var för Centerpartiet det enda alternativet för att ta ansvar för regeringsbildningen och skapa förutsättningar för att få en regering som har beslutsmandat utan att behöva söka stöd från Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet."
 
Detta har har jag klippt från en C-blogg. De ljuger, så att de själva tror på vad de säger. För hur ska regeringen få igenom sina förslag i riksdagen utan stöd från var sig SD eller V? 
 
Eller räknar man helt kallt med att M och /eller KD inte kommer att rösta ner borgerliga förslag, som är signarade S? 

Stackars Annie. Grundlurad? För bra för att vara sant.

Den Stockholmsbaserade medaeliten har som vanligt fört svenska folket bakom ljuset. Överenskommelsen mellan S, C, L och MP ger vid första påseende bilden av Centerpartiet och svensk landsbygd som den stora vinnaren. Vid ett andra påseende ges intrycket av de större städerna med över 100.000 invånare som de stora vinnarna. Storsatsningen på landsygden har reducerats till tröstpengar för att håll de centerpartistiska kommunalråden i småkommunerna lugna. Rena bondfångeriet. 
 
Bara ett exempel: Var kommer det att byggas, när marknadshyror i nybyggda hus införs? 
 
Det som media och deras poltiska kommentatorer har missat, är att C har fått igenom många bra C-förslag, som hade kunnat göra skillnad, om inte storstadspartierna MP, L oh C hade fått igenom förslag, som verkar i rakt motsatt riktning. 
 
Uppgörelsen får dessutom ett löjets skimmer över sig, när man räknar med att V ska stödja borgerlig poltik, utan att få något i utbyte. Det är lika naivt som M:s och KD:s fantasier om att SD skulle stödja dessa parier utan att få något i utbyte.
 
Man måste ha majoritet i riksdagen för att få igenom sina förslag - om man inte heter Adolf Hitler. vars nazstparti fick 37 % av rösterna i det tyska riksdagsvalet 1933. Han fixade majoritet för sina förslag genom att arrestera de kommunistiska riksdagsledamöterna och ersätta dem med nazister. 
 
Det som Lööf och Löfvén inte har förstått. är att man bara kan ha en huvudmotståndare - inte två eller flera. När tanken var att man skulle isolera dem alla, är risken att man målar int sig själv i ett hörn. 
 
Jag har med viss bestämdhet hävdat att det inte är fel att inte samarbeta med ett parti, som man ser som sin huvudmotståndare. Och att det därför inte är ett dugg synd om SD. Som för övrigt har ett stort inflytande, som ingen kan ta ifrån dem., genom sina 62 riksdagsmandat och utskottsplatser. 
 
Men för att få igenom sina egna förslag, måste man ha majoritet i riksdagen. I en parlamentarisk demokrati bildar man majoritet, helst tillsammans med likasinnade partier, och minoriteten går i opposition. Om inte antalet likasinnade partier är tillräckligt stort för att bilda majoritet tillsammans med dem, får man komplettera med de partier som man tycker minst illa om. Det bör dock inte bli för många partier i regeringen eller regeringsunderlaget.*  Ju fler kockar desto sämre soppa. 
 
Därför har jag förespråkat att det enda rimliga. med rådande mandatställning i riksdagen, hade bildat en trepartiregering bestående av S, M och L omedelbart efter valet. Denna regering hade under de två första åren av mandatperioden genomfört allting, och det är mer än man vill erkänna utåt, är överens om, och därefter utlyst extraval.
 
Alltså: Först genomföra det som man är överens om, och sedan låta folket avgöra hur man ska gå vidare med dem frågor, som regeringspartierna (då främst S och M) inte är överens om. I stället för denna enkla lösning, ser vi nu ut att gå mot ett extraval, utan att sittande regering egentligen inte har uträttat något. Med ett bortkastat halvår, av meningslösa maktstrider bakom sig. 
 
_____________
*) Med "regeringsunderlaget" menas de partier som vanligtvis brukar stödja regeringen i riksdagen, i första hand regeringspartiernas riksdagsledamöter. Men även andra partier, som av ideologiska eller likande skäl brukar stödja regeringen. Ett klassiskt exempel är Vänsterpartiet, som har stött S-regeringar under decennier, som det minst dåliga av möjliga alternativ - eftersom det inte har funnits något alternativ till vänster som V. Men hur blir det, om S börjar föra en rent borgerlig politik för att kunna räkna in C och L i regeringsunderlaget? 
 
 

Slutet på regeringskaoset eller början på något ännu värre?

Rubriken säger allt - för den som har mandatställningen i riksdagen i sitt huvud. Men för den, som inte har det, skriver jag här hur många mandat de fyra partier, som nu är överens, faktiskt har.
 
S  100 mandat
C    31 mandat
L     20 mandat
MP 16 mandat
 
 
Summan är 167 mandat. Det räcker inte för att få majoritet i riksdagen för regeringens förslag. Regeringen kommer att behöva stöd från Vänsterpartet för att få igenom den borgerliga politik, som man nu har enats om. Kommer V att stödja borgerlig politik? 
 
Det är som V-ledaren Jonas Sjöstedt har sagt, att MP är fullständigt irrelevant men att V däremot är relevant. MP behövs inte. Byt ut MP mot V, så får regeringen majoritet för sina förslag. 
 
Men det går inte, eftersom S och MP har kommit överens om - förutom ett stort antal sakfrågor - även att både SD och V ska berövas allt inflytande. 

Akvariefiskarna studerar inte sig själva

I tidigare inlägg har jag skrivit om min tid som ung återflyttad arbetare i lärdomsstaden Uppsala. Det var en lycklig tid, då jag inte var intresserad av politik och knappt var medveten om klassklyftorna, trots att jag bodde i en av Sveriges mest klasse-segregerade städer. Men jag bodde ju i borgarnas och sedermera arbetarnas stadsdel östra Uppsala. Och akademikernas och studenternas västra Uppsala kunde ha legat på månen. Det var en värld, som man visste fanns men inte visste så mycket om. De orättvisor, man såg, var att vissa arbetare hade högre lön än andra arbetare. 
 
Ordet lärdomsstad har alltid känts fånigt för mig. Nu mer än någonsin. Det är ungefär som TV-programmet Fråga Lund, där ett gäng professorer sitter och gör sig löjliga med komplicerade (och roande?) svar på enkla frågor. Det är väl reklam för något - kanske för den akademiska "lärdomen"? Man brukar ju säga att "Nu har forskarna äntligen kommit på det, som alla andra har vetat hela tiden." Den vetenskapliga auktoriteten har bevisat att det som alla trodde var rätt. Så nu vet vi. 
 
Men så kom det sig att mina första studier på akademisk nivå, kom att bli vid Lunds universitet, fastän jag aldrig satte min fot där. Det var en brevkurs i sociologi. Uppsala universitet var fortfarande totalstängt för oss arbetare. Jag hade tidigare läst två brevkurser i psykologi. Sociologi är som när akvariefiskar studerar andra akvariefiskar. Aldrig sig själva. Så är det i varje fall i Sverige. Förvisso var det en forskare i sociologi - vid universtitetet i Lund - som började studera andra forskarare. Och blev vederbörligen utskälld och föraktad av forskareliten. Hon kom nämligen på att andra forskare ägnade sig åt vetenskpasfusk.Resultatet  blev att fi fick ADHD i stället för Damp. Samma "sjukdom", men en ny bokstavskombination.
 
Sedan blev det faktiskt studier vid Uppsala universitet. I statsvetenskap - som då hette statskunskap. Vetenskap låter ju finare än kunskap. Enligt äldre svenska (och nutida engelska) definitioner handlar vetenskap (sciense) om någoting som Gud har skapat (om man tror på gudomlig skapelse), medan kunskap elle lärdom (knoledge) handlar om någonting som människor har skapat, exempelvis statssckiet och rättsreglerna.  Samt konst och litteratur.
 
Inom statsvetenskapen läser man om Sveriges statsskick, andra länders statsskick, parti-organisationer och politiska ideologier, media och ägarkoncentrationen inom media, hur politiska beslut växer fram, d.vs om formella strukturer, vad som fungerar och inte fungerar. Det är stor skillnad mellan demokrati i teorin och demokrati i praktiken. Det är inte som en skolklass, där alla ska få komma till tals och behandlas lika och där lärarauktoriteten säger att "Nu ska vi vara snälla mot varandra. Lilla Jimmie ska ha lika mycket att säga till om, som ni andra". 
 
Många diktaturer har varit resultat av försök att skapa den perfekta demokratin, där alla har lika mycket att säga till om och där alla är överens. Detta utgår från föreställningen om något slags mystisk "folkvilja" och att alla som inte tyckte som "folket" var folkfiender och sattes i fängelse eller rentav avrättades. Detta är en bärande tanke i både fascismen och vänsterextremismen. För egentligen handlade det inte bara om vad folket tyckte, för folket kunde vara fört bakom ljuset, utan även om vad som var bäst för folket. Diktatorn var den som bäst kunde uttolka din sanna folkviljan. 
 
Inom sociologin studeras informella strukturer. Det kan vara hur makten utövas inom kriminella ungdomsgäng, vilket är de flesta svenska sociologers favrítämne. Fiskar som studerar andra fiskar i ett annat akvarium än i den egna akademiska ankdammen. Annars är ju sociologin studiet av andra drikrafter än de formella. Umgänget med andra människor i stället för umgänget med Gud, som är den formella drivkraften bakom kyklig verksamhet, att få nobelpriset i stället för att söka sanningen om något, som är den formella drivkraften bakom vetenskaplig forskning. 
 
Att sexualiteten är en viktig drivkraft bakom föregivet vetenskapliga och finkulturella verksamheter, är skandalerna inom Svenska Akademien ett lysande exempel på. Även sexualiteten som medel, att ha sex med rätt person (kulturprofilen) verkar ha varit ett medel till framgång hos den litteraturvetenskapliga och finkulturella eliten.
 
Jag har förgäves sökt efter någon vetenskaplig instituton, som forskar i rättssociologi i Sverige: Vilka är de verkliga drivkrafterna bakom svenska domstolars i vissa fall mycket märkliga domar? Att kulturprofilen är den av de många fula fiskarna i det vetenskapliga akvariet, råder det inget tvivel om. Men hur kunde han dömas för två fall av våldtäkt utan skymten av bevis sju år efter de påstådda brotten, när demn åtalades skuld ska vara bevisad "bortom rimligt tvivel"? 
 
Vetenskapssociologi är inte heller särskilt populärt bland svenska sociloger, och förklaringen är "skocilogisk": Man vill inte stöta sig med de andra fiskarna i det egna akvariet. Svenska sociologers huvudintresse verkar vara den sociala ingenjörskonsten: att förebygga brott. Ledande auktorietet på det området har länge varit   socilologen Jerzy Sarncki vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Och hur det har lyckats vet vi alla, utom forskarna vid BRÅ. De talar om behovet av mer forskning, för att komma underfund med vad allmänhetens tro att antalet grova våldsbrott ökar, egentligen beror på.
 
Sarnecki har för resten skrivit en bra bok, som heter Byråkratins innersta väsen, där han mycket trovärdigt förklarar att polisens huvudintresse inte är att lösa brott, utan att bli fler poliser.  
 
Under mina första år i Uppsala var jag definitivt inte en av fiskarna i det akademiska akvariet, som jag såg på mycket långt avstånd. När jag kom närmare upptäckte jag att inte ens de forskare, som borde ha gjort det, studerade sig själva och sina kollegor. Denna "beröringsskräck" i förhållande till vad som borde ha varit en mycket angelägen forskningsuppgift, berodde kanske på att universitetets rektor, Torgny Sgerstedt, själv var professor i sociologi. Hans huvudintresse tycks ha varit att ingen skugga skulle falla över detta universitet inför dess 500-årsjubileum. 
 
Är det inte en skandal med tanke på att Sverige är det land, som utser nobelpristagare i flera ämnen?Vi vet varken drivkrafterna bakom valet av pristagare eller om drivkrafterna bakom deras forskning. 

Det akademiska livet - här och där och då och nu..

 
Den avslöjande texten på det nya universitetshuset från 1877 i Uppsala. Då och då rasar debatten i Uppsala om i vilken anda den akademiska eliten fostras, vilka "sanningar" som man söker. Kanske särskilt viktigt nu i nobelpristider. Jag brukar säga att gränsen mellan utbildning och inbillning är hårfin. 
 
Under mina första år efter återflyttningen till Uppsala såg jag det här huset på avstånd. Det fanns en biograf i närheten. Annars var det ju en strikt uppdelning mellan borgarnas och senare arbetarnas Uppsala öster om ån, och akademikernas Uppsala väster om ån. Nöjeslvet var starkt segregerat. Ett apartheid mitt i Sverige. Detta förnekades naturligtvis av de rätt-tänkande med motiveringen av vi som diksriminerades - vi som inte fick komma in - hade samma hudfärg som de diskrinerande. 
 
Men nu handlar det om en annan akademi, den svenska, och ett annat universitet, Stockholms. Jag frågade en gång en studentska varför det var så, varför man inte kunde umgås över klassgränserna, och fick till svar att arbetare inte har sex på samma sätt, har ett brutalare sex. I Stockholms tingsrätts dom berättas att den kvinnliga doktoranden vid Stockholms universitet hade samtyckt till både vagnalt och oralt sex med kulturprofilen, men han hade stoppat ner saken så långt i hennes hals, så att hon inte fick luft och fick kräkreflexter, och hade hållit fast hennes huvud så att hon inte kunde komma loss, samt att detta hade varat i 30 - 60 sekunder. 
 
Så har man alltså sex i akademien - om det är sant. Det fanns ju inga vittnen, och ingen bevarad teknisk bevisning, såsom rivmärken, sperma i munnen  eller liknande. Jag tvivlar inte på att det är sant - men är det  "bortom rimligt tvivel" att det gått till på just det här sättet? Som förklaring till varför hon väntat nästan sju år med polisanmälan, svarade doktoranden att hennes handledare på universitetet var god vänt med kulturprofilen, som därmed hade möjlighet stt stoppa hennes doktorsavhandling och fortsatta akademiska karriär.
 
Och att detta även kunde drabba vänninan, som hördes som vittne i domstolen, fastän hon inget sett. Det här ställer fråga om eventuell vänskapskorruption inom det akademiska livet. Och hur insyltade de olika eliterna är med varandra. Borde inte detta "granskas" av journalist-liten? I stället överöses vi av nya avslöjanden om kulturprfilen, som tydligen ensam får bära all skuld, när den informella domstolen (media) fastställer skuld.
 
Och så var det detta  med den påstådda mobbningen av lille Jimmie. Min åsikt i den frågan är att SD har fått precis så mycket utrymme som konstitutionen kräver. Om jag har rätt, har någon annan fel. Eller är det tvärtom? Kan två till synes motstridiga uppfattningar båda vara sanna. Kanske är de delar i samma helhet? Vill påminna om att en professor (socialdemokrat) vid ett av de nyare universteten har uppmanat till näst intill förföljelse mot lokala SD-företrädare.
 
Och detta med motiveringen av partiledningen är alltför slipade personer, för att det ska löna sig att angripa dem. Med sådana "akademikersossar" är det inte undra på att S har tappat så många LO-medlemmar till SD.Kanske är detta"negrernas" sätt att göra uppror mot det apartheidsystem, som jag mötte som ung arbetare efter återflytten till min barndomsstad Uppsala? Sverige har aldrig haft en så välutbildad arbetarklass som nu - men har aldrig haft så lite att säga till om i "arbetarnas eget parti". 
 
Jag har också läst statsvetenskap - vid Uppsala universitet. Jag var en av de första eleverna vid det, som senare kom att kallas Komvux. Studierna i statsvetenskap handlade om Sveriges statsskic, främmande länders statsskick, den offentliga förvaltningen, hur besluten växer fram, "tredie statsmakten" (media) och om politiska ideologier: liberalismen, konservatismen, marxismen, fascismen och nazismen. 
 
Men jag har ytterligare akademiska ämnen. Det första var sociologi (som handlar om mellanmänskliga relationer utanför de formella strukturerna), men i det fick jag inget betyg. Jag var då fortfarande inte behörig att studera vid ett universitet, så det läste jag på ett korrespondensinstitut, som saknade examensrätt. Det rättänkande folket försvarade sin revirt. Och gör så fortfarande. Det gick till så att jag skickade in uppgifter, som rättades av riktiga universitetslärare. 
 
Jag bodde alltså mitt i (fastän på östra sidan) i en universtietsstad. Men studerade vid ett universitet, som jag aldrig besökte,  i en annan del av landet. Det var då. Nu handlar det tydligen om hur och med vem man har sex för att bli godkänd 

Förvånad?

Att S, M och KD tillsammns hade fått 98 % av alla röster, och att övriga fem partier hade fått dela på 2 % om det varit val idag, tror väl ingen på? Ändå lyckades TV och Mats Knutsson lura i minst halva svenska folket, och inte minst KD-ledaren Ebba Busch Thor att C och L "rasar" och att KD stiger som en raket. Men nu var ju inte frågan hur intervjupersonerna skulle ha röstat om det vore val idag - och man kan ju bara rösta på ett parti - utan om man har stort eller mycket stort förtroende för partiledarna. Och det kan man ju ha för flera partiledare Men det underlät TV att informera tittarna om.
 
SVT är Sveriges värsta fake news-fabrik. och Mats Knutssons "expertkommentarer" har sedan långt före valet varit ren SD-propaganda. Jag vet lika lite som stollarna i Svea Hovrätt om en viss person sov eller låg vaken innerst i en säng i en övernattningslägen i Stockholm för sju år sedan. Eller om hon drömde. Lika lite vet jag varför så många svarade att de har stort förtroende för Ebba. Men jag gissar att de, som har stort förtroende för Jimmie har uppfattat Ebba, som skryter med att hon inte har "beröringsskäck" som så naiv och lättlurad, så att de har stort förtrende för henne också. 
 
Nej, jag blev inte förvånad, när den vedervärdige kulturprofilen dömdes för våldtäkt vid det andra tillfället också. Om det verkligen har gått till på de sättet, som vinnan påstår, att hon vaknade med trosorna nere vid knäveckan efter fullbordat samlag, så var det en våldtäkt enligt lagens bokstav. Jag kan bara inte hålla med hovrätten om att det fanns "stödbevisning". För stödbevisning måste väl ändå vara något annat än vad en av parterna har berättat för sina vänner, även om det var kort efter händelsen?
 
Den stödbevisning som saknades i häxprocesserna var att det inte hade gjorts någon brottsplatsundersökning i Blåkulla, som bevisade att häxorna och de minst 20 medförda barnen verkligen hade varit där. Men enligt dåvarande rättegångsregler behövdes det tjugo barnvittnen för att väga upp en vuxen, För att barnvittnea inte skulle påverkas av någon vuxen att vittna falskt mot de häxåklagage hölls barnen inlåsta i väntan på rättegången,
 
Ingen tänkte på att barn kan påverka varandra, i synnerhet om de hålls inlåsta tillsammans i väntan på att någonting stort och spännande ska ske. Vad är det som domstolarna inte har tänkt på idag? Vad som har hänt sedan häxprocessernas dagar är införandet av den s.k. fria bevisvärderingen. Det finns inte längre några bestämmelser för hur ett bevis ska vara beskaffat för att godtas. Den fria bevisvärderingen infördes under 1800-talet i samband med att tortyr i syfte att pressa fram sanningen ur misstänkta förbjöds. 
 
Man sänkte  beviskraven. Och de två väldtäktsrättegångarna, som jag har skrivit om, visar att beviskraven läggs på olika nivåer, beroende på vem våldtäktsoffret är. Knarkhoran är, trots medicisnk (blåmärken, hudavskrapningar, etc) inte lika trovärdig som den kvinnliga doktoranden, som vet hur man uttrycker sig bland akademiskt utbildade - och det är ju hovrättsråden, som meddelat den friande domen. 
 
Inte minst #metoo-rörelsen har drivit en aggressiv kampanj för ytterligar sänkning av beviskraven i just våldtäksmål. När man i själva verket borde har krävt en snabbare och mer effektiv bevissäkring. Personligen tror jag att kulturprofilen är en "riktigt ful fisk", - åtminstone om media inte har ljugit om hans förehavanden, med b.a. (hittills) obevisade påstående om ekonomisk brottslighet - men sådant ska ju en domstol inte ta hänsyn till, när de dömer i ett specifikt mål. Då är ju frågan om den misstänkte har  begått just det brottet, som han har åtalats för. 
 
Det mest allvarliga är kanske inte att just den här mannen har dömts, utan domens prejudicerande inverkan på kommande våldtäktsmål. Vågar den tillträdande regeringen ta i den här dyngan?
 
 
 

Har väljarna straffat Lööf och Björklund?

Det är ju närmast krigsrubriker. SVT ljuger. Man påstår att C och L rasar, att S, M och SD ligger stilla, att även MP och V rasar och att KD "sticker ut" med en kraftig ökning.
 
Men vad är det man mäter egentlgen? Jag blir misstänksam, när jag räknar ihop stödet för S, M och KD och får resultatet 98 %.Har då alla andra partier blara 2 % sammanlagt?
 
Tydligen kan en och samma person svara att hon /han har "mycket stirt" eller "stort" förtroende för två eller flera partiledare. Och jag som trodde att alla partiledare hade ganska lågt förtroend just nu. De har ju ännu inte lyckats bilda regering. 
 
Hur ska det tolkas attfem gånger så många säger sig ha stort eller mycket stort förtroende för  Ebba Busch-Thor, som det antal som faktiskt röstade på henne?
 
108 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för de fyra alliansledarna sammanlagt. Inte illa" Jag kan inte se att någon har straffats.
 
Kan man verkligen säga att väljarna har straffat Annie Lööf, när över tre gånger så många har stort eller mycket stor förtroende för henne än det antal, som röstade på hennes parti i valet? 

Våldtäktsrättegångarna - vår tids häxprocesser?

För att någon skulle bli dömd som häxa, som hade fört med sig barn till Blåkulla, krädes att 20 barn vittnade om att de varit i Blåkulla. Enligt dåtida rättegångsregler gick et 20 barn på en vuxen. Detta betyder ju att rättssäkerheten under 1600-talet var mycket större än i nutida rättegångar. Idag vet vi emellertid att alla dömda och avrättade häxor var oskyldiga till det påstådda brottet. Ett brott, som ingen kan begå eftersom Bläkulla inte finns. 
 
Hur många oskyldigt dömda sitter i svenska fängelser idag, p.g.a. den så kallade "fria bevisvärderingen" - och hur många skydliga går fria - speciellt efter en gruppvåldtäkt, därför att domstolen har bestämt sig för att kvinnan är häxan?
 
Moderaterna har föreslagit att det inrättas en särskild avdelning för våldtäkter vid polisen. Det är vad som behövs i stället för dagens häxprocesser, där skuldfrågan avgörs av vem som ör mest "trovärdig". Det är en naturlig reaktion efter en våldtäkt att tvätta både sig själv och sina kläder - men därigenom tvättas bevisen bort. Och såren hinner läka, när ärenda läggs på hög, och uredningen startar fler aveckor eller månader senare. 
 
Eventuella rivsår hos gärningsmannen hinner också läka, och gärningsmännen hinner snacka ihop sig, om det var en gruppvåldtäkt. Det finns andra brottstyper, t.o.m. mord där mördarna har intygat varandras oskuld, och utpekat oskyldiga som förövare. Den, eller de misttänkta måste plockas in genast och förhöras. I det nu aktuella fallet, har kulturprofilen förnekat att sexet gått till på det sätt som kvinnan har berättat. Hennes berättelse har - enligt domstolen - styrkts av "vittnen", som kvinnan har beröttat om händelsen för, i något fall inom en vecka efteråt. 
 
Det enda som ett sådant vittne möjligen kan styrka, är att kvinnan inte har hittat på händelsen flera år senare, när hon gick till polisen. Men var berättelsen sann från början? Det hade kanske kunnat styrkas genom polisutredning och läkarundersökning under de närmaste timmarna efter det påstådda brottet. 
 
 
 
 
 

Surkärringar och sötgubbar

Fantasirik skönlitteratur
 
 
Jag förstår inte riktigt varför en gammal gubbe på ett äldreboende hela tiden kallar jämnåriga för "gamla kärringar". Men det är kanske seniliteten som blommar.  Han verkar mest ägna sig åt att lyssna på nostalgiska sånger och prata om gamla tider med andra åldringar.
 
Om jag inte hade vetat att det här handlar om mig, hade jag trott att det handlar om någon gammal stamhövding i Sydafrika. Lyser inte självhävdelsebehovet igenom, behovet att nedvärdera andra för att behålla självförtroendet? 
 
Undrar vilka nostalgilåtar hon själv lyssnar på. Kanske något från könskampens storhetstid under 1970-talet: Åh, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras...
 
 Finns ingen fiende, måste han uppfinnas. Om man är en äldre man, är man per defintion en kvinnoförtryckare,,, Något har gått i baklås.Om inte grammofonskivan har hakat upp sig. 
 
Märkligt att de mest förtryckta kvinnorna, är de som har den högsta utbildningen, kan uttrycka sig väl, bättre än de flesta, och har klättrat högst på samhällsstegen.
 
                                                        - x -
 
Jag har nyligen läst två våldtäktsdomar. Den ena kvinnan på samhällets absoluta botten. De fem gruppvåltäktsoffren blev frikända och fick skadestånd från staten för att de suttit häktade. Kvinnans "brott": hon lyckades inte uttrycka sig tillräckligt väl. Både gärningsmän och offer tillhörde samhällets bottenskikt. Det var otvivelaktigt en grov våldtäkt, bevisat genom läkarundersökning samma dag,men kanske aningen svårutrett vem sm hade gjort vad.
 
Den andra kvinnan höll på att skriva sin doktorsavhandling, och ville ha tilfälligt sex men ingen relation. Hon var nyskild. Både gärningsman och offer tillhörde samhällets toppskikt. Vem skulle rätten tro på? Det saknades både ögonvittnen och teknisk bevisning, och dessutom gjordes polisanmälan nästan sju år senare. Kulturprofilen, ty det var han, dömdes till fängelse i två år, vilket är minimistraffet för våldtäkt. 
 
Hovrättens dom väntas i morgon, och det mesta tyder på att fängelsedomen kommer att fastställas. I båda fallen kvinnliga domare, tillhörande övre medelklassen. Lägg nu märke till att jag inte påstår att kulturprofilen är oskydlig. Jag kan inte veta vad som har hänt för sju år sedan på en plats, där jag aldrig har varit,  och i en överklassmiljö, som jag aldrig har tillhört. För nog får man intryck av en skandalös dekadens i de fina salongerna - där litterära prestationer bedöms och belönas. 
 
Var för sig kan båda domarna uppfattas som både rimliga och välskrivna, med hänvisningar till en massa rättsfall hit och dit. Men sedda i ett sammanhang är de ett tecken på allvarlig rättsröta, där kön och klass avgör skuldfrågan. Och värst av allt: En "knarkhora" kan inte våldtas, även om hon är fullständigt mörbultad, misshandlad.
 
                                                          - x -
 
Strax före midsommar skrev kvinnan, som jag har citerat i första stycke, att hon var som en av de där kvinnorna som väntar utanför fängelserna på att deras män ska friges från straffet, som de fått för att ha misshandlat dem. Ville hon ha sagt att hon älskar sin man  lika mycket, som dessa kvinnor älskar sina våldsamma män?
 
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0