Det akademiska livet - här och där och då och nu..

 
Den avslöjande texten på det nya universitetshuset från 1877 i Uppsala. Då och då rasar debatten i Uppsala om i vilken anda den akademiska eliten fostras, vilka "sanningar" som man söker. Kanske särskilt viktigt nu i nobelpristider. Jag brukar säga att gränsen mellan utbildning och inbillning är hårfin. 
 
Under mina första år efter återflyttningen till Uppsala såg jag det här huset på avstånd. Det fanns en biograf i närheten. Annars var det ju en strikt uppdelning mellan borgarnas och senare arbetarnas Uppsala öster om ån, och akademikernas Uppsala väster om ån. Nöjeslvet var starkt segregerat. Ett apartheid mitt i Sverige. Detta förnekades naturligtvis av de rätt-tänkande med motiveringen av vi som diksriminerades - vi som inte fick komma in - hade samma hudfärg som de diskrinerande. 
 
Men nu handlar det om en annan akademi, den svenska, och ett annat universitet, Stockholms. Jag frågade en gång en studentska varför det var så, varför man inte kunde umgås över klassgränserna, och fick till svar att arbetare inte har sex på samma sätt, har ett brutalare sex. I Stockholms tingsrätts dom berättas att den kvinnliga doktoranden vid Stockholms universitet hade samtyckt till både vagnalt och oralt sex med kulturprofilen, men han hade stoppat ner saken så långt i hennes hals, så att hon inte fick luft och fick kräkreflexter, och hade hållit fast hennes huvud så att hon inte kunde komma loss, samt att detta hade varat i 30 - 60 sekunder. 
 
Så har man alltså sex i akademien - om det är sant. Det fanns ju inga vittnen, och ingen bevarad teknisk bevisning, såsom rivmärken, sperma i munnen  eller liknande. Jag tvivlar inte på att det är sant - men är det  "bortom rimligt tvivel" att det gått till på just det här sättet? Som förklaring till varför hon väntat nästan sju år med polisanmälan, svarade doktoranden att hennes handledare på universitetet var god vänt med kulturprofilen, som därmed hade möjlighet stt stoppa hennes doktorsavhandling och fortsatta akademiska karriär.
 
Och att detta även kunde drabba vänninan, som hördes som vittne i domstolen, fastän hon inget sett. Det här ställer fråga om eventuell vänskapskorruption inom det akademiska livet. Och hur insyltade de olika eliterna är med varandra. Borde inte detta "granskas" av journalist-liten? I stället överöses vi av nya avslöjanden om kulturprfilen, som tydligen ensam får bära all skuld, när den informella domstolen (media) fastställer skuld.
 
Och så var det detta  med den påstådda mobbningen av lille Jimmie. Min åsikt i den frågan är att SD har fått precis så mycket utrymme som konstitutionen kräver. Om jag har rätt, har någon annan fel. Eller är det tvärtom? Kan två till synes motstridiga uppfattningar båda vara sanna. Kanske är de delar i samma helhet? Vill påminna om att en professor (socialdemokrat) vid ett av de nyare universteten har uppmanat till näst intill förföljelse mot lokala SD-företrädare.
 
Och detta med motiveringen av partiledningen är alltför slipade personer, för att det ska löna sig att angripa dem. Med sådana "akademikersossar" är det inte undra på att S har tappat så många LO-medlemmar till SD.Kanske är detta"negrernas" sätt att göra uppror mot det apartheidsystem, som jag mötte som ung arbetare efter återflytten till min barndomsstad Uppsala? Sverige har aldrig haft en så välutbildad arbetarklass som nu - men har aldrig haft så lite att säga till om i "arbetarnas eget parti". 
 
Jag har också läst statsvetenskap - vid Uppsala universitet. Jag var en av de första eleverna vid det, som senare kom att kallas Komvux. Studierna i statsvetenskap handlade om Sveriges statsskic, främmande länders statsskick, den offentliga förvaltningen, hur besluten växer fram, "tredie statsmakten" (media) och om politiska ideologier: liberalismen, konservatismen, marxismen, fascismen och nazismen. 
 
Men jag har ytterligare akademiska ämnen. Det första var sociologi (som handlar om mellanmänskliga relationer utanför de formella strukturerna), men i det fick jag inget betyg. Jag var då fortfarande inte behörig att studera vid ett universitet, så det läste jag på ett korrespondensinstitut, som saknade examensrätt. Det rättänkande folket försvarade sin revirt. Och gör så fortfarande. Det gick till så att jag skickade in uppgifter, som rättades av riktiga universitetslärare. 
 
Jag bodde alltså mitt i (fastän på östra sidan) i en universtietsstad. Men studerade vid ett universitet, som jag aldrig besökte,  i en annan del av landet. Det var då. Nu handlar det tydligen om hur och med vem man har sex för att bli godkänd 

Förvånad?

Att S, M och KD tillsammns hade fått 98 % av alla röster, och att övriga fem partier hade fått dela på 2 % om det varit val idag, tror väl ingen på? Ändå lyckades TV och Mats Knutsson lura i minst halva svenska folket, och inte minst KD-ledaren Ebba Busch Thor att C och L "rasar" och att KD stiger som en raket. Men nu var ju inte frågan hur intervjupersonerna skulle ha röstat om det vore val idag - och man kan ju bara rösta på ett parti - utan om man har stort eller mycket stort förtroende för partiledarna. Och det kan man ju ha för flera partiledare Men det underlät TV att informera tittarna om.
 
SVT är Sveriges värsta fake news-fabrik. och Mats Knutssons "expertkommentarer" har sedan långt före valet varit ren SD-propaganda. Jag vet lika lite som stollarna i Svea Hovrätt om en viss person sov eller låg vaken innerst i en säng i en övernattningslägen i Stockholm för sju år sedan. Eller om hon drömde. Lika lite vet jag varför så många svarade att de har stort förtroende för Ebba. Men jag gissar att de, som har stort förtroende för Jimmie har uppfattat Ebba, som skryter med att hon inte har "beröringsskäck" som så naiv och lättlurad, så att de har stort förtrende för henne också. 
 
Nej, jag blev inte förvånad, när den vedervärdige kulturprofilen dömdes för våldtäkt vid det andra tillfället också. Om det verkligen har gått till på de sättet, som vinnan påstår, att hon vaknade med trosorna nere vid knäveckan efter fullbordat samlag, så var det en våldtäkt enligt lagens bokstav. Jag kan bara inte hålla med hovrätten om att det fanns "stödbevisning". För stödbevisning måste väl ändå vara något annat än vad en av parterna har berättat för sina vänner, även om det var kort efter händelsen?
 
Den stödbevisning som saknades i häxprocesserna var att det inte hade gjorts någon brottsplatsundersökning i Blåkulla, som bevisade att häxorna och de minst 20 medförda barnen verkligen hade varit där. Men enligt dåvarande rättegångsregler behövdes det tjugo barnvittnen för att väga upp en vuxen, För att barnvittnea inte skulle påverkas av någon vuxen att vittna falskt mot de häxåklagage hölls barnen inlåsta i väntan på rättegången,
 
Ingen tänkte på att barn kan påverka varandra, i synnerhet om de hålls inlåsta tillsammans i väntan på att någonting stort och spännande ska ske. Vad är det som domstolarna inte har tänkt på idag? Vad som har hänt sedan häxprocessernas dagar är införandet av den s.k. fria bevisvärderingen. Det finns inte längre några bestämmelser för hur ett bevis ska vara beskaffat för att godtas. Den fria bevisvärderingen infördes under 1800-talet i samband med att tortyr i syfte att pressa fram sanningen ur misstänkta förbjöds. 
 
Man sänkte  beviskraven. Och de två väldtäktsrättegångarna, som jag har skrivit om, visar att beviskraven läggs på olika nivåer, beroende på vem våldtäktsoffret är. Knarkhoran är, trots medicisnk (blåmärken, hudavskrapningar, etc) inte lika trovärdig som den kvinnliga doktoranden, som vet hur man uttrycker sig bland akademiskt utbildade - och det är ju hovrättsråden, som meddelat den friande domen. 
 
Inte minst #metoo-rörelsen har drivit en aggressiv kampanj för ytterligar sänkning av beviskraven i just våldtäksmål. När man i själva verket borde har krävt en snabbare och mer effektiv bevissäkring. Personligen tror jag att kulturprofilen är en "riktigt ful fisk", - åtminstone om media inte har ljugit om hans förehavanden, med b.a. (hittills) obevisade påstående om ekonomisk brottslighet - men sådant ska ju en domstol inte ta hänsyn till, när de dömer i ett specifikt mål. Då är ju frågan om den misstänkte har  begått just det brottet, som han har åtalats för. 
 
Det mest allvarliga är kanske inte att just den här mannen har dömts, utan domens prejudicerande inverkan på kommande våldtäktsmål. Vågar den tillträdande regeringen ta i den här dyngan?
 
 
 

Har väljarna straffat Lööf och Björklund?

Det är ju närmast krigsrubriker. SVT ljuger. Man påstår att C och L rasar, att S, M och SD ligger stilla, att även MP och V rasar och att KD "sticker ut" med en kraftig ökning.
 
Men vad är det man mäter egentlgen? Jag blir misstänksam, när jag räknar ihop stödet för S, M och KD och får resultatet 98 %.Har då alla andra partier blara 2 % sammanlagt?
 
Tydligen kan en och samma person svara att hon /han har "mycket stirt" eller "stort" förtroende för två eller flera partiledare. Och jag som trodde att alla partiledare hade ganska lågt förtroend just nu. De har ju ännu inte lyckats bilda regering. 
 
Hur ska det tolkas attfem gånger så många säger sig ha stort eller mycket stort förtroende för  Ebba Busch-Thor, som det antal som faktiskt röstade på henne?
 
108 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för de fyra alliansledarna sammanlagt. Inte illa" Jag kan inte se att någon har straffats.
 
Kan man verkligen säga att väljarna har straffat Annie Lööf, när över tre gånger så många har stort eller mycket stor förtroende för henne än det antal, som röstade på hennes parti i valet? 

Våldtäktsrättegångarna - vår tids häxprocesser?

För att någon skulle bli dömd som häxa, som hade fört med sig barn till Blåkulla, krädes att 20 barn vittnade om att de varit i Blåkulla. Enligt dåtida rättegångsregler gick et 20 barn på en vuxen. Detta betyder ju att rättssäkerheten under 1600-talet var mycket större än i nutida rättegångar. Idag vet vi emellertid att alla dömda och avrättade häxor var oskyldiga till det påstådda brottet. Ett brott, som ingen kan begå eftersom Bläkulla inte finns. 
 
Hur många oskyldigt dömda sitter i svenska fängelser idag, p.g.a. den så kallade "fria bevisvärderingen" - och hur många skydliga går fria - speciellt efter en gruppvåldtäkt, därför att domstolen har bestämt sig för att kvinnan är häxan?
 
Moderaterna har föreslagit att det inrättas en särskild avdelning för våldtäkter vid polisen. Det är vad som behövs i stället för dagens häxprocesser, där skuldfrågan avgörs av vem som ör mest "trovärdig". Det är en naturlig reaktion efter en våldtäkt att tvätta både sig själv och sina kläder - men därigenom tvättas bevisen bort. Och såren hinner läka, när ärenda läggs på hög, och uredningen startar fler aveckor eller månader senare. 
 
Eventuella rivsår hos gärningsmannen hinner också läka, och gärningsmännen hinner snacka ihop sig, om det var en gruppvåldtäkt. Det finns andra brottstyper, t.o.m. mord där mördarna har intygat varandras oskuld, och utpekat oskyldiga som förövare. Den, eller de misttänkta måste plockas in genast och förhöras. I det nu aktuella fallet, har kulturprofilen förnekat att sexet gått till på det sätt som kvinnan har berättat. Hennes berättelse har - enligt domstolen - styrkts av "vittnen", som kvinnan har beröttat om händelsen för, i något fall inom en vecka efteråt. 
 
Det enda som ett sådant vittne möjligen kan styrka, är att kvinnan inte har hittat på händelsen flera år senare, när hon gick till polisen. Men var berättelsen sann från början? Det hade kanske kunnat styrkas genom polisutredning och läkarundersökning under de närmaste timmarna efter det påstådda brottet. 
 
 
 
 
 

Surkärringar och sötgubbar

Fantasirik skönlitteratur
 
 
Jag förstår inte riktigt varför en gammal gubbe på ett äldreboende hela tiden kallar jämnåriga för "gamla kärringar". Men det är kanske seniliteten som blommar. Dessutom är det jag som fortfarande är aktiv i politiken och som ordförande i en välkänd skrivarklubb. Han verkar mest ägna sig åt att lyssna på nostalgiska sånger och prata om gamla tider med andra åldringar.
 
Om jag inte hade vetat att det här handlar om mig, hade jag trott att det handlar om någon gammal stamhövding i Sydafrika. Lyser inte självhävdelsebehovet igenom, behovet att nedvärdera andra för att behålla självförtroendet? 
 
Undrar vilka nostalgilåtar hon själv lyssnar på. Kanske något från könskampens storhetstid under 1970-talet: Åh, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras...
 
 Finns ingen fiende, måste han uppfinnas. Om man är en äldre man, är man per defintion en kvinnoförtryckare,,, Något har gått i baklås.Om inte grammofonskivan har hakat upp sig. 
 
Märkligt att de mest förtryckta kvinnorna, är de som har den högsta utbildningen, kan uttrycka sig väl, bättre än de flesta, och har klättrat högst på samhällsstegen.
 
                                                        - x -
 
Jag har nyligen läst två våldtäktsdomar. Den ena kvinnan på samhällets absoluta botten. De fem gruppvåltäktsoffren blev frikända och fick skadestånd från staten för att de suttit häktade. Kvinnans "brott": hon lyckades inte uttrycka sig tillräckligt väl. Både gärningsmän och offer tillhörde samhällets bottenskikt. Det var otvivelaktigt en grov våldtäkt, bevisat genom läkarundersökning samma dag,men kanske aningen svårutrett vem sm hade gjort vad.
 
Den andra kvinnan höll på att skriva sin doktorsavhandling, och ville ha tilfälligt sex men ingen relation. Hon var nyskild. Både gärningsman och offer tillhörde samhällets toppskikt. Vem skulle rätten tro på? Det saknades både ögonvittnen och teknisk bevisning, och dessutom gjordes polisanmälan nästan sju år senare. Kulturprofilen, ty det var han, dömdes till fängelse i två år, vilket är minimistraffet för våldtäkt. 
 
Hovrättens dom väntas i morgon, och det mesta tyder på att fängelsedomen kommer att fastställas. I båda fallen kvinnliga domare, tillhörande övre medelklassen. Lägg nu märke till att jag inte påstår att kulturprofilen är oskydlig. Jag kan inte veta vad som har hänt för sju år sedan på en plats, där jag aldrig har varit,  och i en överklassmiljö, som jag aldrig har tillhört. För nog får man intryck av en skandalös dekadens i de fina salongerna - där litterära prestationer bedöms och belönas. 
 
Var för sig kan båda domarna uppfattas som både rimliga och välskrivna, med hänvisningar till en massa rättsfall hit och dit. Men sedda i ett sammanhang är de ett tecken på allvarlig rättsröta, där kön och klass avgör skuldfrågan. Och värst av allt: En "knarkhora" kan inte våldtas, även om hon är fullständigt mörbultad, misshandlad.
 
                                                          - x -
 
Strax före midsommar skrev kvinnan, som jag har citerat i första stycke, att hon var som en av de där kvinnorna som väntar utanför fängelserna på att deras män ska friges från straffet, som de fått för att ha misshandlat dem. Ville hon ha sagt att hon älskar mig lika mycket, som dessa kvinnor älskar sina våldsamma män?
 
Att ens jämföra mig med dessa män, är rent förtal, varför jag reagerade mycket kraftigt (med ord på min egen blogg) mot detta blogginlägg.  Man kan kanske jämförapsykisk misshandel med fysisk. 
 
Men det är bara inte sant det som hon påstår. Hon förtränger sin egen skuld. Jag har blivit kallad både "råtta" och "spagetti" (det senare är en sexuell kränkning). Hon förväxlar mig med andra män, som hon haft i sitt liv, och troligen också med romanfigurer. som hon har läst om. Det är förstås bra med flödande fantasi, om man har planer på att debutera som skönlitterär författare. 

Snabba ryck

Jag skrev ett inlägg om kvinnliga härskartekniker. Mest är det ju andra kvinnor som drabbas... Jag har tröttnat på de gamla kvinnornas medlidande med Jimmie Åkesson, som enligt dem är mobbad av Annie Lööf. För dessa gamla kvinnor, som tror att de har gjort uppror mot en gammeldags kvinnoroll, är det självklart att sköna kvinnor ska underordnas sig farliga män. Att Annie ska underordna sig Jimmie.Och inte rösta mot regeringsalternativ, som han kan styra över.
 
Svaret på nämnda inlägg kom efter några timmar, vilket motsäger det som står i slutet av svaret:  
 
 
Tala om brist på verklighetsuppfattning!
Nog umgås man hellre med respektfyllda män, som inte kallar en för "en gammal kärring"! Eller vad tror ni, mina läsare?
Den enda följd den här sortens inlägg får blir ju, givetvis, att man totalt tappar intresset för personen bakom dem.
 
Nej, nu ska jag försöka få tag på vad som hänt med "kulturprofilen". Jag tvivlar inte på att han är skyldig till en väldig massa sattyg - men inte just det som han är dömd för. Det är ju bara en fråga om vem som är mest "trovärdig". Och vems trovärdighet har inte körts totalt i botten under det senaste året? När fem grovt kriminella män ger sig på en "knarkhora", så är det hon som inte är trovärdig. Men nu var det ju en litterär kvinna, som skrivit en roman om en våldtäkt. Försvaret har försökt hävda att hon förväxlat dikt och verkighet i sina samtal med en terapeut, men sälv inte sett något. 
 
Men om vi då antar att "kulturprofilen" (och hans fru, akademiledamoten,  som mig veterligt ännu inte har åtalats för något brott) har gjort sig skyldig till oegentligheter med Svenska akademiens pengar, så är han därmed mindre trovärdig än våldtäktsmännen i Fittja?
 
Tänker på misshandelsdomen i Solna, där två muslimska nämndemän hade frikänt mannen och anklagades för att ha dömt enligt sharialagen, trots att domen var helt enligt svensk lag och rättspraxis. Det saknades vittnen och teknisk bevisning.  Men det stod i domskälen att mannen var av "god familj", men inte kvinnan. Antagligen hade det varit någon diskussion om trovärdighet under rättens enskilda överläggning, men det vet vi inte säkert, och än mindre exakt vad som hade sagts. Nämndemän skriver inga domar, Och den domen var otroligt illa skriven, men likväl godkänd av den kvinnliga domaren - som inte stod bakom domen. Vid 2 - 2 ska den åtalde personen frikännas. Det står i svensk lag. Och jag tvivlar starkt på att samma sak står även i sharia-lagen. 
 
Kom inte och snacka om att svenska domstolar inte fäster avseende vid helt ovidkommande saker, som social ställning, anseende (även om det har solkats ner av mediadrev)  och politisk hemvist. Bilden av Jimmie Åkesson stämmer inte alls med den mediala bilden av sverigedemokrater, att de skulle vara råbarkade våldsverkare, se ut som sådana och uppföra sig som sådana. Denna motsättning leder till en moralisk kollaps hos tidigare politiska motståndare, som inte klarar av kulturkrocken mellan det de ser och det som de hade förväntat sig att se.
 
Jag har satt fingret på kvinnors (och speciellt äldre kvinnors) fördomar och förutfattade meningar om både män och yngre kvinnor. Det behövs kanske ett #metoo för män, som är offer för kvinnliga härskartekniker?. 

Sköna kvinnor och farliga män - en fråga om underordning

Jag har fått svar - dock inte på min egen blogg, trots att jag inte har undanbett mig debatt - på inlägget om kvinnliga härskartekniker. Det handlar alltså om en handfull gamla kvinnor, som är sura på Annie Lööf, för att hon vägrar underordna sig Jimmie Åkesson. Och han är ju lite "farlig"!?
 
Nu tyckte ju en av de gamla damerna (en prästfru, vars man inte torde få tjänstgöra i Svenska kyrkan p.g.a. sina åsikter i "ämbetsfrågan" att man måste kunna samtala med "alla" (d.v.s Jimmie Åkesson men inte Jonas Sjöstedt) för att utröna om det finns något som man kan komma överens om. där fick sköna Annie en riktig käftsmäll Men nu handlar det inte om något slags terapisamtal eller själavård, utan om makt och inflytande. Det har Jimmie aldrig förnekat, så det är ingen hemliget. Och om SD har något slags hemlig agenda (vilket somliga tror och andra inte tror), så är den naturligtvis hemlig. 
 
Om man lyssnar på Jan Björklunds kritik mot SD, så skiljer sig det han säger avsevärt från det som Jonas Sjöstedt säger. Sjöstedt talar gärna om SD:s historiska rötter. Björklunds kritik är mer ideologiska än historisk (även om han drar fram det också). SD är det parti (möjligen med undantag för vänstersekterna till vänster om Vänsterpartiet) som står längst från de liberala idealen.
 
Man behöver inte själv vara liberal för att konstatera att så är det bara. Att socialdemokraterna står närmare liberalerna än SD, är inget att förvånas över. S är ju inget renodlat socialistiskt parti, utan snararare ett socialliberalt parti. Men framför allt: SD är inget alliansparti. Hur sjutton har någon kunnat inbilla sig att man kan driva allianspolitik med halva alliansen, men med stöd av ett direkt anti-liberalt parti  - som man tror inte har för avsikt att påverka?
 
Jag kan förstå frustrationen över att det inte blev någon alliansregering. Men det var ju uteslutet från början när Kristersson ställde upp som statsministerkandidat utan att ha hela alliansen bakom sig 
 
 
 
 

Kvinnliga härskarteniker och kvinnliga vadå

Mina inlägg här är tänkta för att jag ska framföra mina åsikter. De är inte ämnade för debatt.
Du som anser att allt jag tycker och gör är fel rekommenderas att skriva på din egen blogg! Jag har tröttnat på dina kommentarer.
 
Så tycker hon nu. Och om jag inte har kommenterat på hennes blogg under några dagar, beskyller hon mig för att praktisera härkatteknik mot henne.  Det är så kvinnor använder härskarteknik. Om man håller händerna borta från någon kvinna, uppfattar hon det som sexuella trakasserier, som en antydan att man inte uppfattar henne som helt oemotståndligt tilldragande. Lagom är inte alltid bäst.
 
Att inte kommentera kan förstås uppfattas som att hennes inlägg inte ens är värda ett bemötande. Och nu har hon, som halva sitt liv har krävt att kvinnoprästmotståndare inte ska få vara präster fått ihop det  med en annan gammal surkärring, som är gift med en kvinnoprästmotståndare och själv tycker att kvinnor inte ka få vara präster, Men nu har de gamla kärringarna hittat ett gemensamt hatobjekt: En yngre kvinna, som kanske är på väg in i nedre medelåldern. Vad annat? 
 
Annie Lööf. Vem annars? Hon vägrar ju underordna sig Jimmie Åkesson. 
 
Jämställdhet var ordet. De sköna kvinnorna ska underordna sig de farliga männen. Det tycker IS också. Och de ska  vi ha fler av i Sverige, om de gamla suffragetterna får bestämma. Det är ju så synd om IS-männen. De är ju missförstådda. Någon omtänksam kvinna borde tala dem tillrätta. läka deras själsliga sår. 
 
Nu är hon så arg på Annie Lööf, så att hon vill ha nyval. Men avslutar med att då kommer det inte att finnas något borgerligt alternativ....
 
Vems fel är det? Till slut återstår kanske bara Liberalerna. De sista entusiasterna på den smala vägen mellan vänsterdiket och högerdiket. 

Inte sedan Karl den tolftes dagar har en svensk befälhavare varit så illa förberedd för strid

 

Här nedanför publicer jag en kommentar, som jag har skickat till en annan blogg, vars ägare dock vägrade publicera kommentaren. Det  var med anledning av den bloggägarens ständiga påhopp på Annie Lööf och Jan Björklund för att ha splittrat alliansen. Men vems fel är det egentligen att alliansen nu har kastat bort chansen att bilda en alliansregering med s-stöd?

 

Nehej, generalen som tappade halva armén, men drog ut i strid ändå, är inte skyldig till någon splittring. Det svidande nederlaget är de olydiga majorernas fel.... En lika allvarlig felbedömning av läget, har ingen svensk befälhavare gjort, sedan Karl XII gav order om anfall i Poltava 1709, trots att halva armén låg i sjukläger, t.o.m kungen själv.

 

Det är kanske bättre att samla sina egna styrkor än att hoppas på opålitliga allierade. Kosackhövdingen Mazepa kom inte till svenskarnas undsättning, när han bäst behövdes. Han delade gärna segrarna med svenskarna, men inte nederlagen.

 

Består (eller bestod?) inte alliansen av fyra självständiga partier, som måste vara överens inför de avgörande striderna? När blev Kristersson "chef" och när blev Ebba chefens lilla piga?

 

Och dessa två trodde att de var kapabla att styra ett land med självuppoffrande SD-stöd

 

Exkurs om slaget vid Poltava 28 juni 1709

Slaget beskrivs på Wikipedia som den svenska arméns kollaps. Det lyser förvisso ingen midnattssol i nordöstra Ukraina, där Poltava ligger - långt. långt från Sverige. Men även där är midsommarnatten kort, och det var ju bara en vecka efter den astronomiska midsommardagen. Kungen hade tänkt anfalla de sovande ryssarna i skydd av nattens mörker. Men när en svensk soldat råkade trampa på en kvist, vaknade en rysk soldat och såg siluetterna av svenskarna i det svaga gryningsljuset. Och avfyrade sin pistol. Och inom någon minut var hela den ryska armén på fötterna och bemannade kanonerna och sköt kartesch (järnskrot som ger fulare sår en vanliga kanonkulor).

 

Kungen hade tänkt att svenskarna skulle komma så nära ryssarna, så att det var för sent att använda kanonerna. Hur kunde kungen komma på den vansinniga idén att använda den taktiken i midsommarnatten? Och hur kom det sig att den svenska armén befann sig så långt hemifrån, där okända sjukdomar lurade? Den ryske tsaren Peter den store hade räknat ut det. Trots att mikroorganismerna bakterier och virus ännu inte var upptäckta, var den osyliga fienden (sjukdomarna) välkänd för varje militärbefälhavare, som var mer kommen till åren än den unga svenska kungen. Det var hans nionde krigsår.

 

Och faktum är ju att digerdöden hade börjat sitt härjningståg över hela Europa 362 år tidigare inte långt frin Poltava, i en liten stad vid det just nu så omtalade Kertjsundet, som skiljer Krimhalvön från det sydryska fastlandet. När de anfallande styrkorna inte lyckades inta staden levande, skickade de sina döda soldater in över stadsmuren med katapult. Och det var nog inte historiens första exempel på bakteriologisk krigföring. 

 

Och nog kan man tala om operation mörkläggning när M och KD skulle erövra regeringsmakten med hjälp av SD. Vilka dunkla  krafter låg bakom de hätska dreven på Facebook mot Lööf och Björklund, för att tvinga in dem i allians med SD? Som många  totalt aningslösa Facebook-användare låtit sig utnyttjas till.  Snällhet gränsar till dumhet. Men när man lånar sig till rena hatkampanjer mot alla som inte älskar SD, då har man gått långt över gränsen mellan snälleten och dess motsats.

 

Nog för att major Björklund har hånats för sitt militära yrkesval, innan han blev politiker på heltid. Men lättlurad är han inte. Liberal ut i fingerspetsarna. I politiken skadar det inte att känna till något om strategi och taktik - och risken att det kan finnas hemliga allianser. I detta fall mellan SD och en mycket speciell del (inte den mest hederliga delen) av det svenska näringslivet.

 

 


Liberalerna är och förblir liberaler

Mormors lilla kråka skulle ut och åka... Den smala liberala vägen mellan vänsterdiket och högerdiket.
 
Så är det naturligtvis. Liberalerna är och förblir ett genuint borgerligt och liberalt parti. Det kommer de att vinna på i längden. Utgången av mötet inom L-toppen blev precis som jag trodde. Jan Björklund fick stöd för sin linje och sitter kvar som partiledare. Däremot har mormor (Ulf Kristersson) och mormors lilla kråka (Ebba Busch-Thor) gjort bort sig rejält. De har splittrat alliansen. Detta är förstås tråkigt för alla, som har röstat borgerligt, men inte på SD. Det råder nog delade meningar om SD överhuvud taget är ett borgerligt parti...
 
Både Jan Björklund och Anne Lööf har under hela valrörelsen och långt dessförinnan - och fortfarande - gjort klart att de vill haen borgerlig fyrpartiregering, en alliansregering. Skulle inte alliansens fyra partier få egen majoritet - och det fick de ju inte - vill de bilda en alliansregering ändå, men med stöd från andra sidan blockgränsen. Kruxet är bara att inget parti på "andra sidan" blockgränsen sagt sig vilja stödja en alliansregering.
 
Löfvéns linje har hela tiden varit att sålittra alliansen, som han nu fått hjälp att göra från ett ytterst oväntat håll, från den tilltänkta statsministern i den tilltänkta allansregeringen.Både Kristersson och Busch-Thor torde vara rejält blöta efter deras försök att finna en botten i högerdiket. Men det råkade vara djupar än de trodde.
 
Det har stormat rejält på Facebook. Det har sett ut som ett medlemsuppror mot framför allt Björklund. Vilka dunkla krafter har legat bakom det? Kan det vara Kreab, vars Sverigechef gjorde upp med SD om att hjälpa SD in i maktens korridorer i utbyte mot politiska gentjänster?
 

Galna gumsjukan

Säg ordet "gubbsjuka" och alla förstår att det handlar om äldre män som dras till unga kvinnor. Men finns det inte en kvinnlig variant, "gumsjuka"? Jag har uppmärksammats på några exempel på detta under senare tid. Först har vi den snart 80-åriga kvinnan, som tror att hon är uppvaktad av en arabisk kronprins. Det handlar visserligen inte om Saudiarabien, men om en annan och lika ruskig diktatur på den arabiska halvön. När gamla gummor dras till unga män, ska det gärna vara fascistoida typer...
 
Vad den här kvinnan såg hos mig, kan jag inte förstå, för jag är ju inte ung och vacker och har inget nazistiskt förflutet.Men jag träffade henne för ett par år sedan hon en gemensam bekant och hon försökte uppenbarligen inleda en relation med henne. Hon försökte kartlägga mitt tidigare liv, när hon bodde i S-holm, för att utröna om våra vägar hade korsats. Det kändes ganska pinsamt för mig, när det gick upp för mig att hon var en av mina närmaste grannar i öster, på andra sidan av den stora skogen. Avståndet var över en mil,sådär en och en halv mil,  och trots långa skogspromenader gick jag aldrig så långt.
 
Att måga kvinnor dras till "farliga" män. gärna med extrema åsikter, är ett välkänt faktum. Jämställda svenska män är inget för dem. Jag har sett det glödande hatet på gamla kvinnors bloggar mot Annie Lööf, för att hon inte delar deras förälskelse i de stila, unga herrarna i S-toppen. Vars mormödrar de kunde ha varit Det sägs ju att SD har ett nazistiskt förflutet, och att de nuvarande topparna gick med i partiet under den tiden, när de var mycket unga och studerade i Lund.. Vad såg de hos partiet då?  
 
Det  är som att leka med elden. Det ger tillvaron extra spänning. Och framkallar samma beskyddarinstinkter hos de gamla kvinnorna, som de hyste för sina söner, när de var unga. Ja, nu börjar väl dessa söner själva närma sig gubbåldern och har ledsnat på överbeskyddande mödrar. Så de söker nya objekt, som behöver renas av deras känslosås.
 
Mig veterligt stödjer inte de här gamla kvinnorna SD politiskt. De har bara förväxlat flyktingar och flyktingmotståndare. Det är de senare som det är synd om. De är missförstädda. Det skulle Lööf och Björklund upptäcka, om de bara vill prata med de farliga unga männen, som nu är på väg in i medelåldern. SD-topparna menar inte vad de säger. 

Ebba i sagan om Rödluvan och vargen

 
Lilla Ebba i Riksdagshusskogen med alliansfrukten i korgen. Den snälla stygga vargen verkar vara lika sugen på Ebba som på det hon har i korgen. Ja, han verkar vilja äta upp både henne och hela hennes parti (mormor).
 
I förra inlägget skrev jag om den bortgjorda allinasledaren som generalen som tappade halva armén men drog ut i strid ändå. Han borde naturligtvis ha dragit tillbaka sin kandidatur till statsministerposten på onsdagsmorgonen, när det stod klart för alla oss andra att han skulle förlora omröstningen.  Ser han inte vad som händer omkring honom. Både döv och blind och okänslig för hur vindarna blåser, och en sådan tror att han kan leda ett land.
 
Nu är det ju ett faktum att det går inte att regera utan någon form av stöd från andra sidan blockgränsen, om man inte vill göra sig beroende av SD. Och det gäller oavsett om Kristersson eller Löfvén blir statsminister. Hur kan man vara så rent ut sagt korkad, så att man tror att SD inte skulle utnyttja den utpressningschans som har givit dem?
 
SD har alltså blivit ett slags Svarte Petter, som någon till slut kommer att sitta med. Och denne någon kunde ju ha blivit Löfvén, om bara alliansen hade hållit ihop och väntat ut Löfvén.
 
 

Generalen som tappade halva armén men drog ut i strid ändå....

 
Det här inlägget borde jag kanske ha skrivit för en vecka sedan. Men så här tomhänt var denn borgerliga semi-generalen, när han försökte erövra regeringsmakten med halva alliansen bakom sig, Det var dumdristigt gjort. Skulle en sådan person kunna styra ett land?

Inget annat land i världen är som Sverige just nu

Medan andra pratar om vad partierna har lovat eller inte lovat väljarna, har jag ägnat några timmar åt att utforska bakgrunden till att det har blivit så här. Jag blir mer övertygad om att partierna (den s.k. sjuklövern) måste sätta demokratins framtid och överlevnad över partiegoismen och vallöftena om vilken regering de vill ha. Jag jämförde i slutet av förra inlägget med situationen i Tyskland efter det tyska riksdagsvalet 1933, då Adolf Hitller bildae en minoritetsregering med ett väljarstöd på 37 % bakom sig.  Diktaturenoch hela andra världskriget hade kunnat stoppas, om öriga partier - från kommunisterna till den ultrakonservativa högern - hade grävt ner stridsyxorna och de inbördes meningsskiljaktigheterna och bildat någon form av samlingsregering.
 
Det ideologiska avståndet mellan kommunisterna och den ultrakonservativa högern (iblamd kallad "den anstänidga högern" i motsats till nazisterna) var förvisso miltals större än avståndet mellan dagens Socialdemokrater och Moderater i Sverige. Men med tanke på vad som stod på spel. För arbetarklassen, och särskilt lantarbetarna, hade det betytt fortsatt förtryckande herrskapsvälde på de stora gårdarna. Men det hade dock varit lättare att uthärda en nazismens barbari. Och visst hade det betytt ökad kommunistisk aktivitet på industri-arbetsplatserna och svåra konflikter mellan arbetare och kapitalister, som hade upplevt att makten över deras egendom hade tagits ifrån dem. 
 
Men det hade definitivt varit lättare att uthärda för de kapitalister (inte bara judiska kapitalister) som slutade sina liv i gaskamrarna. Men är det då inte absurt att jämföra dagens och morgondagens Sverige med dåtidens Tysklland? Men observera att jag inte gör någon direkt jämförelse med något nutida svenskt riksdagsparti och dåtidens tyska nazistarti - trots de historiska och ideologiska rötterna. Det jag jämför är de andra partiernas agerande, främst S och M, som positionerar sig mot varandra. I stället för att ta ansvar tillsammans. 
 
Och det är därför jag tar Annie Lööf, c, i försvar. Inte för att jag vill ha hennes  politik (möjligen små delar) eller hennes själv som statsminister. Alternativet kan bli mycket, mycket  värre. Regeringscirkusen handlar om att kasta bort kakan och ha den kvar. Tron att det är riskfritt att sätta demokratins framtid på spel och ändå känna sig säker på att den kommer att finnas kvar, när dimmorna har skingrats.Inget av de tre största partierna har egen majoritet. Vilken minoritet ska regera? Den ena minoritetens väljare har sagt att Löfvén ska avsättas. Den andra minoritetens väljar har sagt nej till alliansregering. Betyder det att det finns en majoritet för ståndpunkten att vi inte ska ha någon regering? 
 
Eller finns det en majoritet för att den tredje största minoriteten, med ett väljarstöd på under 20 procent, ska ha det avgörande inflytandet på alla viktiga omröstningar i riksdagen? Vem som ytterst bestämmer gör detsamma, bara det inte blir Kristersson. Säger den ena av de något större minoriterna av väljarna. Vem som ytterst bestämmer gör det samma, bara om det inte blir Löfvén. Säger den andra av de något större minoriteterna väljarna. 
 
Det är väl ingen hemlighet att de tyska kommunisterna ville att Hitler skulle bli rikskansler, eftersom det skulle sköärpa klassmotsättningarna och bereda väg för den stora proletära revolutionen. Trodde de. Och et är väl  ingen hemlighet att de flesta av "junkrarna" inom den ärkekonsteravtiva högern ville att Hitler skulle bli rikskansler pch sätta stopp för den av kommunisteraterna önskade revolutionen. Trodde de - och fick rätt. Meen var det värt priset, om man förutom fasorna under Hitlers styre, även tänker påatt halva riket hamnade under kommunstiskt styre efter kriget?
 

"Finns det något land i världen som har det så?" Frågan ställdes av en reporter till Tommy Möller, professor i statsvetenskap, sedan decemberöverenskommelsen mellan de dåvarande rödgröna regeringen och den borgerliga oppositionen 2014 hade ingåtts.

Nu verkar M och KD fantisera om att de kan styra  (tillsammans) i minoritet. Utan att bilda majoritet tillsammans med något annat ytterligare parti, inte ens SD. Sverige, som länge framstått som det mest demokratiska landet i världen. är nu i full färd med att avskaffa demokratim till förmån för minoritetsstyre. Utan att ens genom någon form av maktanalys definiera hur liten en minoritet kan vara för att utgöra rättmätig aspirant på regeringsmakten, 

 

 


Krisregering väntar om hörnet

  • Centerneldaren Annie Lööf har skrivit nedanstående text på Instagram.  

    Det bästa för Sverige är en Alliansregering. För att en sådan ska kunna regera i detta parlamentariska läge krävs antingen aktivt stöd av SD eller förankring över blockgränsen. I det första alternativet kräver SD garantier och inflytande över en sådan regering. Centerpartiet vill istället fortsatt söka blocköverskridande lösningar som omfattar hela Alliansen. Trots att det gått snart fem veckor sedan det första sonderingsuppdraget gavs, har dessa alternativ tyvärr inte diskuterats på djupet.
     
    Jag har uppfattat att mycket av låsningen beror på statsministerfrågan.Jag berättade därför i förra veckan för talmannen att jag står till förfogande som sonderingsperson. För att lösa upp knutar tror jag att det vore bra med en sonderingsperson som inte har som främsta ambition att bli statsminister utan som har sitt främsta fokus på det politiska innehållet.Det har funnits intresse för detta hos flera olika partier.
     
    Tisdagens gruppsamtal hos talmannen förstärkte min bild av att fördjupade samtal över blockgränsen mellan framför allt Alliansen och MP skulle vara bra. Ett sådant samarbete, som kan se ut på flera olika sätt, skulle vara bra för Sverige, hålla ihop Alliansen och göra oss till den största konstellationen i riksdagen. De politiska skillnaderna mellan Alliansen och MP är inte större än att vi nu tillsammans styr fem regioner och ett flertal kommuner.
     
    Tyvärr har ett sonderingsuppdrag för mig med målet att hitta en lösning som gör att Alliansen kan hålla ihop stoppats av M och KD. Det är därför talmannen idag väljer att gå fram med en skarp omröstning i kammaren istället för att ge mig sonderingsuppdraget.
     
    Jag och Centerpartiet beklagar att jag inte fått möjligheten att sondera, eftersom det innebär att möjligheterna att få till stånd en alliansregering inte undersökts på djupet. Jag är givetvis även i fortsättningen redo att spela en aktiv och konstruktiv roll i arbetet för att Sverige ska få en ny handlingskraftig regering.
     
     
    Jag har fetmarkerat den mest väsentliga meningen. Det vore bra med en sonderingsperson, som inte själv har ambitionen att bli statsminister, men representerar ett av de tänkbara regeringspartierna och har mandat att diskutera det politiska innehållet, att ge och ta. Det mandatet har inte talmannen. 
     
    Det är mycket som jag inte håller med Annie Lööf om, när det gäller sakpolitiken, men hon är skärpt och förstår vad det handlar om, Vad som måste göras för att Sverige ska få en regering, som inte är en krisregering. Jag minns när Annie Lööf sa att SD inte vill vara en dörrmatta åt alliansen. Även om SD skulle släppa fram först Kristersson, m, som statsminister och därefter alliansens budgetförslag, kommer andra tider, när SD börjar kräva gentjänster. Det kan bli i för alliansen superkänsliga omröstningar i riksdagen. Antingen avgår regeringen, eller också kommer SD att jag alliansminstrarna, som vore de små smöklickar i en stekpanna. 
     
    Jag läste nyss på en annan blogg "Det blir som det blir, eftersom det är som det är". Detta förstår både Annie Lööf, c, och Jan Björklund, l, och därför hatas de båda av SD-vurmarna inom M och KD. De kan inte skilja mellan verklig demokrati och klassrumsdemokrati, där en beskäftig skolfröken slår pekpinnen i katedern och säger nej till allt som eleverna vill, för "det tilllåter inte politikerna i skolnämnden. Och nu ska vi vara snälla mot varandra. Lille Kalle vill säkert inget ont. Han har nog bara ADHD. Jag ska ta upp det med skolsköterskan, så kommer han säkert på bättre tankar". 
     
    Vem ska agera skolfröken när SD börjar jaga regeringspartierna som smörklickar i stekpannan? Ska kungen ingripa och diktera vad regeringen har att rätta sig efter? 
     
    Parlamentarisk demokrati - som enligt historisk erfarenhet är den enda form av demokrati som fungerar, går ut på att man bildar majoritet, och att minoriteten går i opposition. Majoriteten kan bestå av både stora och små partier. Man har ingen given hemortsrätt i majoriten, bara för att man råkar vara det tredje stösta partiet. Med Löfvéns ständiga mantra om att det måste vara möjligt att regera i opposition, har han öppnat dörren för frågan "Hur stor minoritet har rätt att bilda regering?" 
     
    Var Hitlers väljarstöd på 37 % i det tyska riksdagsvalet 1933 tillräckligt stor för att rättfärdiga,omvandlingen av Tyskland till en enpartistat och diktatur, där all opposition förbjöds? Alliansen och Socialdemokraterna har gemensamt ansvar för att Sverige inte utvecklas i den riktningen. Och när väljarna inte givit något av regeringsalternativen egen majoritet, måste det bli en lösning över blockgränsen. Det har Annie Lööf försått. 
     
    Det innebär givetvis inte att S måste bli ett stödparti åt alliansen, eller att allianspartierna måst bli stödpartier åt S. Det finns andra möjligheter. Och de borde Annie Lööf ha fått chansen att sondera. Bevare oss för Annie Lööf som statsminister, säger jag. Men hon verkar ha de rätta kvalifikationerna som sonderingsperson 
     
     

Om

Min profilbild

RSS 2.0