Vettigt med livstid för ett enda mord?

Anhöriga till mordoffret brukar brukar klaga "mördaren fick tio år, men vi fick livstid", varmed de menar den tid de fär leva med sorgen. Men varför nämns så sällan vad mordoffret har förlorat? Tag som exempel den 18-åriga kvinnan, som troligen mördades av misstag (mördaren tog fel på person) i Vällingby, som kanske hade blivit 98 år, om hon fått leva. 80 år kvar, som hon troligen hade fått leva i frihet. 
 
De år i frihet, som gärningsmannen förlorar genom straffet sär i detta fall betydligt färre än de år som mordoffret har förlorat. Men så kan man väl ändå inte räkna, eftersom det skulle leda till lägre straff för mord på en gammal än på en ung person? Frågan är relevant, men det finns inget relevant svar. En annan fråga är den som nämns i rubriken: Ska det inte kosta mer att begå flera brott än ett enda? Det skulle inte alltid vara möjligt om livstid vore straffet för ett enda brott. Den borgerliga oppositionen (till vilken även L ska räknas?) verkar inte ha tänkt igenom saken riktigt, när man vill livstid för vissa mördare, men inte för andra, exempelvis om mordet har begåtts i gängmiljön eller på en närstående. Det är väl ändå tillvägagångssättet, som ska avgöra var inom straffskalan för det aktuella brottet som straffet ska utmätas?
 
Partierna ifråga blandar ihop olika saker, nämligen straffet för det aktuella brottet och hur länge samhället och allmänheten måste skyddas mot speciellt farliga personer.Det var just samhällsskyddet, att inga straff "hjälper" mot vissa farliga förbrytare, som var anledningen till införandet av internering av psykiskt friska brottslingar som en särskild påföljd för särskilt farliga återfallsförbrytare. De kunde dömas till internering på livstid, även om maxstraffet för det begångna brottet var lägre. 
 
I en kriminalpolitisk diskussion, som jag deltog i under slutet av 1990-talet, föreslog jag att livstidsstraffet skulle förbehållas folkmord och grova krigsförbrytelser, då fler personer mördas. Och alltså att enstaka mord skulle ge tidsbestämda straff. Men det förutsätter givetvis att mördare straffas för samtliga brott, att den nuvarande mängdrabatten avskaffas. Men som jag skrev i mitt förra inlägg, måste någon form av mängdrabatt ändå finnas, för att ingen ska dömas till fängelse under flera hundra år. Om Breivik hade dömts till det längsta fängelsestraff, som får utdömas i Norge, för vart och ett av alla sina mord, hade straffet blivit fängelse i mer än 1.500 år. 
 
Norge har emellertid behållit påföljden internering, som i Norge kallas förvaring. Breivk dömdes till internering / förvaring på obestämd tid, men med omprövning vart femte år. Denna obligatoriska omprövning tycker jag är stötatande. Det borde åtminstone krävas en ansökan från den internerade. Dessutom tycker jag inte att internering ska vara i stället för fängelse, utan komma som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff, som inte bör uppgå till längre tid än en människa kan leva, eller högst 90 år.Eller lägre? Lägsta ålder som någon kan dömas till fängelse i Sverige är 15 år.
 
I Sverige krävs emellertid "synnerliga skäl" för att någon under 18 år ska dömas till fängelse. Illegala invandrare, som ljugit om sin identitet och ålder, går fria fastän de har begått brott, som hade bestraffats med fängelse, om de varit födda i Sverige. De slipper därmed utvisning. I Sverige straffas de hederliga, som talar sanning. I Sverige kan en mördare, som har fyllt 18 men ej 21 år, bli fri och begå nya brott efter två år i fängelse. Att någon under 21 år skulle dömas för mord av en svensk domstol är osannolikt. även om brottet objektivt var mord. Straffet för dråp är fängelse i lägst sex och högst tio  år - för den som fyllt 21. Med den omtalade ungeomsrabatten på 50 % blir det tre år. Och med frigivning när 2 / 3-delar av straffet har avtjänats blir det två år.
 
Strafet för ett enda mord är i Sverige fängelse på lägst tio och högst arton år eller på livstid. Eftersom straffet för övriga brott (om de ens tas med i domen) "absorberas" av straffet för det grövsta brottet, som därför bedöms aningen hårdare finns inget annat än fängelse under högst arton år eller fängelse på livstid att välja mellan. Det är exempelvis inte möjligt att döma någon, som förutom mordet har begått andra allvarliga brott till fängele under tjugofem år. Men den dömande domstolen kan ju döma till fänngelse på livstid i trygg förvissnning om att Örebro tingsrätt efter några år i fängelse kommer att sänka straffet till högst livstid. Örebro tingsrätt är enda domstol som har den befogenheten. 
 
Dessa löjliga "benådningsrättegångar" för livstidsdömda drevs igenom att Kristdemokraternas dåvarande rättspolitiska  i talesperson  i riksdagen, advokaten Peter Althin. Som hastigt och lustigt lämnade partiet, när Ebba Busch-Thor valdes till ny partiordförande. Althiin kan misstänkas för att ha fortsatt att kämpa för sina klienter i egenskap av riksdagsledamot / lagstiftare, även sedan domen falliet. Althin har fortsatt som försvaradvokat även under tiden som riksdagsledamot. Vilket luktar illa, enligt min mening. Resultate är givetvis att KD idag saknar egen genomtämt kriminalpolitik. utan har att svassa efter Moderaterna.
 
Som förvisso har många bra förslag, men ingen väl genomtänkt sammanhållen kriminalpolitik. Redan 2010 tog alliansregeringen initativ till en översyn av hela straffsystemet, enligt den moderata riksdagsledamote Jessica Rosencrantz. Men av den översynen har vi fortfarande inte sett något resultat. I TV-debatten nyligen mellan Linda Snecker, V, och Johan Forsell, M, hävdade Snecker att "ungdomsrabatten" måste behållas. eftersom alla personer under 25 år enligt henne har outvecklae hjärnor och inte kan förutse konsekvenserna av sitt handlande. Så nu väntar vi bara på att V ska kräva att rösträtten för 18-åringar avskaffas... 
 
Skillnaden mellan mord och dråp är enligt nuvarande svensk lag: "Är brott som i 1 § sägs (d.v.s. mord) med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år."Rena snömoset: eller eljest  att anse som mindre grovt! Hur ser domstolarna på mördare som förmodas ha outvecklade hjärnor? 
 
 

Nuvarande mängdrabatt gör det lönsamt att begå flera brott

Moderaterna verkar trots allt vara mest drivande bakom kravet på en ändrad straffrätt. Men mest verkar det handla om skärpta straff för vissa typer av brott. Jag saknar krav på en total översyn av straffsystemet. Jag ville veta vad Moderaterna tycker om mängdrabatten för den, som begår flera brott. Nuvarande system verkar ju vara något slags bonus för flergångsförbrytare. Ju mer du köper, desto högre rabatt. Jag hittade en motion från 2010 från en moderat riksdagsledamot, Jessica Rosencrantz.
 
 
"En person som döms för tio rån döms i regel till ett ackumulerat fängelsestraff som är betydligt lägre än vad den motsvarande sammanlagda strafftiden skulle ha varit om tio olika personer skulle ha dömts för ett rån vardera. Det finns alltså en rabatt i straffutdömandet för varje brott som begås av samma gärningsman."
 
Problemet är att vissa brottslingar skulle dömas till fängelse i flera hundra år, alltså längre än någon månniska någonsin har levt, om man bara skulle multiplicera straffet för ett brott med antalet brott av samma slag. Det skulle vara löjeväckande. 

 "Att en person som döms för 100 fall av snatteri skulle dömas till livstids fängelse på grund av strikt ackumulering av påföljder är förstås inte rimligt. Men ordningen som råder idag är inte heller rimlig.. ."

Ja. så har JR skrivit i sin motion. Vi kommer inte ifrån att det behövs någon form av straffrabatt. Problemet är att straffrabatten är på tok för hög idag. Ofta blir det bara en marginell skärpning av straffet för det grövsta brottet. Ibland ingenting alls. Åklagaren anser dit inte mödan värt att utreda och redogöra för alla brotten. 


Minor under fötterna.

Om man har minor under sina fötter, känns det kanske som att gå på minerad mark. Härom kvällen skrev jag ett inlägg, som referade till serien Lilla Fridolf och hans ilskna fru, som jagade stackars Fridolf med sina vredesutbrott. För att göra en lång historia kort, började det med ett telefonsamtal för sju dagar sedan. Jag ringde upp och fick en utskällning till svar. För att jag ringde från ett café. Jag skickade ett mejl. Mottagaren publicerade halva mejlet på sin blogg.
 
Offentliggorde alltså en privat konversation. Sedan blandade sig en äldre kvinna, som har tjänstgjort som domare vid en tingsrätt i södra Sverige, i och påstod att jag inte vill bloggägaren väl. Att på det viset, utan vare sig anledning eller bevis, utpeka någon som klandervärd, är så nära brottet förtal man kan komma. Ett mycket anmärkningsvät beteende av en f.d. domare. Hur många oskyldiga har hon dömt till fängelse - och hur många skyldiga har hon frikänt? Utan att ha hört båda parter, innan hon avkunnat sin dom...
 
Kan man lita på svenska domstolar? Det har ju varit många rättsskandaler och rent slarv. Efter några timmar tog jag bort inlägget om Lilla Fridolf. Men under den korta tiden torde minst en av de båda kvinnorna, bloggägaren eller den f.d. domaren, ha sett inlägget. När jag idag kollade den andra bloggen var både inlägget "Svaret" och den f.d. domarens kommentar raderade, Kvar finns ett inlägg om att gå på minerade fält. 
 
Vid vår ålder behöver vi varandra. Mitt lilla förmiddagsnöje är att gå till det där caféet. Ibland träffar jag anda gubbar. Är der bättre att sitta ensam hemma hela dagarna? Men det kan förstås kännas surt för den som har svårt att gå. Kanske handlar hela historien om detta? Och om en f.d. domare, som ville vara en förstående medsyster...

Varför inte borgen i stället för häktning även i Sverige?

Möjligheten att bli fri mot borgen i väntan på rättegång finns i alla civiliserade länder, även i Danmark och Norge. Men används restriktivt i de länderna. Genom sina godtyckliga och långa häktningstider har Sverige placerat sig i en klass nära Kina och Nordkorea.
 
Vad vi behöver är långa fängelsestraff enligt straffskalan för "normala" brottslingar och internering på 10, 20 eller 30 år eller på livstid för särskilt farliga återfallsbrottslingar. Inte långa håktningstider för personer, som formellt är oskyldiga och kanse är oskyldiga. Alla misstänkta är formellt oskydliga tills de blivit dömda.
 
Sverige skämde ut sig rejält internationellt genom häktingen av hiphop-stjärnarn ASAP Rocky, sedan han hade provocerats av en 19-årig ligist, som borde ha utvisats ur Sverige för flera år sedan. Svenska medier och politiker skämde ut Sverige intrnationellt genom en smaklös exposé i unken nationalism, på temat Sverige har alltid rätt.
 
Statsministern skämde ut Sverige genom sitt klantiga försök att förkara "likhet inför lagen" för den amerikanska presidenten, som var villig att personligen betala borgen för Rocky. Han kunde ju i stället ha beklagat att Rocky kommit "i kläm" på grund av den otidsenliga lagstiftningen i Sverige. Under 1800-talet kunde nog personer, som gick fria i väntan på rättegång, gå under jorden under taget namn i andra länder. 
 
Invändningen att ett borgenssystem skylle gynna rika och missgynna fattiga är lika korkad som invändningen att förbud mot tiggeri skulle drabba insamlingar till välgörenhet. Läs mina tidigare inlägg. För det första brukar inte bankerna fråga personer, som ansöker om lån, vad de ska använda pengarna till. Och för det andra skulle Kronofogden kunna lägga upp ett skuldsaldo för personer som nekas banklån.
 
 
Avsikten med borgen i stället för häkting i väntan på rättegång går ju ut på att den misstänkte får tillbaka borgenspengarna, om han infinner sig till rättegången. Med ett skuldsaldo hos Kronofogden, skulle ju skulden skrivas av direkt, om den misstänkte infinner sig till rättegången, oavsett om han blir fälld eller friad. Borgen i stället för häkting handlar inte om att köpa sig fri från straff, om man befinns skyldig. 
 
Om han inte infrinner sig till rättegången, behåller statens borgenspengarna. Har borgen ställts genom skuldsaldo hos Kronogogden. kan fogden driva in skulden på vanligt sätt, genom utmätningen av lön eller egendom. Detta förutsätter naturligtvis att det finns inkomster eller egendom, som kan mätas ut - omedelbart eller i framtiden. Att dras med en skuld hos fogden under flera år för att man har uteblivit från en rättegång, ter sig nog inte särskilt lockande för de flesta. 
 
Exakt hur många häktesplatser, som skulle frigöras med ett borgenssystem, vet jag inte. Men det kan användas för misstänkta, som är bosatta i Sverige och i andra länder, som har kronofogdemyndigheter liknande den svenska. Eller eljest kommer att gripa internationellt efterlysta personer.
 
Borgenssystemet ska inte användas för personer, som är misstänkta för grova brott, eller kan befaras begå nya brott medan de väntar på rättegång eller kan förstöra bevis eller påverka vittnen att vittna falskt. Eller för personer, som uppträder under falsk identitet.
 
Varför är den kriminalpolitiska debatten i Sverige så idélös?

Ideell penninginsamling är inte tiggeri

Hittade detta på en officiell webbplats (polisens?)
 
... att utbe sig ekonomiskt bistånd av förbipasserande utan motprestation.
 
Detta är en utmärkt, om än byråkratisk defintion. Oavsett om det handlar om lokala ordningsregler eller nationell lagstiftning, krävs en exakt defintion av det, som ska förbjudas eller regleras. Det är dessutom möjligt att skriva in undantag i ett sådant regelverk. Undantag vid akuta nödsituationer, exempelvis om någon, som har blivit rånad, måste tigga pengar till hemresa, behöver dock inte anges i lagtexten. Det är en allmän rättsregel att  nöd går före lag, förutsatt att det handlar om mer bagatellartade lagöverträdelser.
 
Vid TV-reportage om förslag till förbud eller reglering av tiggeri, har intervjupersoner framträtt och sagt att ett förbud mot tiggeri vore orimligt, eftersom ett sådant förbud även skulle drabba peninginsamlingar till väljörenhet. Vilket alltså är helt felaktigt. Varför låter "public service", som har krav på sig att vara objektiva och osakliga, dessa felaktigeter framföras gång på gång, utan att motsägas?  
 
 
 
 
 

Internering finns fortfarande i Norge

Men i Norge kallas denna påföljd förvaring. Eftersom tjugo år är längsta fängelsestraff som någon kan dömas till i Norge, dömdes massmördaren Anders Behring Breivik till förvaring, vilket innebär att han kan hållas inläst på livstid. Emellertid ska förvaringen omprövas vart femte år, utan att den förvarade brottslingen ens behöver ansöka om detta. 
 
Jag anklagar den borgerliga oppositionen i Sverige för politisk feghet, när densamma inte vågar föreslå att påföljden internering återinförs. I stället fjantar sig oppositionsledarna med att de extremt farliga återfallsförbrytarna, som fängelse inte "hjälper" mot, ska släppas ut efter ordinarie strafftid för deras brott, om det så bara är några få år. 
 
Mig veterligt har inte ett knäpp hörts i den frågan från SD, som i maj förra året lyckades få med sig hela riksdagen för att exakta adressuppgifter till framtida brottssoffer, bl.a. vittnen, även i fortsättningen ska vara offentliga. Till vägledning för hämnare och andra brottslingar. Tror Kristersson att alla fängelsedömda, som har fällts tack vare något vittne, har glömst alla tankar på hämnd, om de får sitta inne något år extra? Vad hjälper det att vittna anonymt, när brottslingen vet vem mer än han själv som var närvarande på brottsplatsen när brottet begicks?
 
I Sverige avskaffades påföljden internering redan 1981, men livstidsstraffet behölls - då. I praktiken har livstidsstraffet avskaffats även i Sverige, genom de skandalösa omvandlingarna av utdömda livstidsstraff till fängelse i högst 18 år. 

Slopa straffrabatten - återgå till internering

Både regering och opposition står handlingsförlamade inför brottsutvecklingen. Moderaterna vill framstå som ett parti som kräver hårdare straff. Men det vågar de inte kräva. I stället kräver de högre polislöner och fler poliser. Och annat som kostar en massa pengar.
 
Och anonyma vittnen. Som om dömda brottslingar inte  skulle kunna räkna ut vem som har vittnat. Hur mycket kostar livvakterna, som ska skydda de anonyma vittnena? 
 
"De är fega".
 
Så lyder regeringens älsklingsfras. Ministrarna tro att det hjälper att förolämpa brottslingarna, påstå att de är fega. Vare sig de är det, eller ej. Vad begär ministranra? Att de skjutglada gossarna ska utmana varandra på duell, stå rygg  mot rygg, gå tio steg åt varsitt håll, vända sig om och bli den som skjuter först?
 
 Moderaterna är rädda för  media, för negativa skriverier och nöjer sig därför med att skriva mindre skärpningar. Och sossarna är rädda för Miljöpartiet, att Mp ska ställa till med regeringskris, så att det blir nyval. för då kommer ännu fler att rösta på SD. 
 
Under de nyligen strandade sjupartilverläggningarna har MP varit på sitt allra mest kompromissvänliga humör. försäkrar polisminister Damberg, S. Det är han som får ta skiten . Löfvén har fegat ut totalt och befinner sig i New York, där han dock inte studerat brottsbekämpningen i New York utan lovar svenskt "klimatbistånd" till fattiga länder, som trots låga polislöner lyckas bättre än Sverige med brottsbekämpningen. 
 
MP har gått med på att straffrabatten på 50% för unga vuxna (18 - 21 år) slopas för kriminella som har begått upprepade grova brott. Till de grova brotten räknas varken personrån eller misshandel, enligt Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forsell. Och däri har han säkert rätt, när man ser hur domstolarna dömer. Att dunka en kvinnas huvud i ett betonggolv så att hon får obotliga hjärnskador för resten av livet, bedömer domstolarna inte som grov misshandel, utan som misshandel av "normalgraden".
 
Forsell är missnöjd och det har han anledning att vara. MP har ju också lyckas stoppa oppositionens förslag om "visitationszoner", d.v.s. rätt för polisen att kontrollera personers identitet inom vissa särskilt brottsutsatta områden, även utan misstanke att just den personen har begått något brott. Det är lätt att förstå hur MP tänker. Det kan ju vara en person som ser ut som en byggnadsarbetare på väg till jobbet.
 
Vad ska polisen göra om personen ifråga visar sig vara just en byggnadsarbetare. Som inte ens har rätt att vistas i landet, och tar jobben från svenska byggnadsarbetare? Vem ska betala skatterna, som ska gå till fler poliser med högre löner, om skattebetalarna inte ens har jobb? Det bör nog fler än Moderaterna fråga sig. 
 
Den gruppen mycket grova återfallsförbrytare, som inte ska få undomsrabatt om regeringens förslag går igenom, tillhör samma kategori mycket farliga återfallsförbrytare som dömdes till internering före 1981, då interneringarna avskaffades. 
 
Internering var en särskild påföljd för de fall, då ett fängelsestraff enligt straffskalan inte "hjälpte". Nu ska alltså dessa personer dömas till straff enligt straffskalan. Inget parti, inte ens Moderaterna, vågar föreslå att dessa personer kan dömas till inlåsning så länge som behövs, bl.a. för att skydda vittnen.
 
Vem vågar vittna under de förhållandena? Anonyma vittnen medför en påtaglig risk för att kompisar till den skyldige, kanske medlemmar i samma gäng eller eller klan, vittnar falsk mot någon annan. Utan att fler, som håller sig till sanningen, vågar vittna. 
 
Och händer det inte att vittnen skjuts ihjäl innan det ens har kommit till rättegång? 
 

Därför springer inte polisen ifatt tjuven

När polisen har tagit en gängledare, fylls tomrummet av en ny gängledare. När den också har gripits, kommer också en ny. Den grova brottsligheten kryper allt längre ner i åldrarna. Och dessutom kommer nya grovt kriminella över gränserna.
 
Brottsligheten ligger hela tiden steget före. 

Straffrättslig diskurs

 Nu har jag lärt mig vad ordet "diskurs" betyder, tror jag. Kan det vara en diskussion om delar, som tillsammans utgör en helhet? Nu har Miljöpartiet börjat acceptera förslaget om skärpta straff för unga brottslingar. Språkröret Isabella Lövin verkar inte riktigt vara med på noterna. Kanske hoppas MP få något i utbyte? Lövin säger att unga drivs längre in i brottsligheten av långa fängelsestraff. Jaha, och hur korta ska de straffen vara för att det inte ska ske? Kanske max 24 timmar? I total isolering...
 
Naturligtvis känner jag till att vissa slag av anstalter (förr kallades de ungdomsvårdsskolor)  har varit rena förbrytarskolor och långt ifrån knarkfria. Hur kan knark komma in på en sluten anstalt? Men jag känner också till flera fall, då personer som varit inlåsta under tio år eller mer, har bestämt sig för att sluta med brott, när de väl kommit ut, och har lyckats med det. Det har inte gått lika bra för dem som har dömts till fängelsestraff flera gånger och har suttit inne sammanlagt tio år eller mer.
 
Det, som Lövin säger, stämmer inte. Eftersom hon hänvisar till "professionen", kan man fråga sig vilken profession. För i de kretsarna finns många som är moståndare till fängelse av ideologiska skäl. De förespråkar "vård", som om alla brottslingar vore vårdbehövande sjuklingar. Även fängelse vill de se som "vård", inlåsningen som en praktiskt åtgärd för att hindra "vårdtagarna" att rymma från "vården". Detta är ett hyckleri, som de kriminella själva genomskådar. 
 
Och det är inte bra. I det brottsförebyggande arbetet, ska samhället tala sanning och kalla saker vid deras rätta namn. Ett fängelse är ett fängelse och inte ett sjukhus. Detta konstaterande står dock inte i motsättning till att fångar, som verkligen behöver vård, får vård. Och kan det hjälpa dem att komma ifrån sin kriminella livsstil, så är det bara bra. I Sverige finns många alternativ till fängelse, speciellt för de mycket unga.
 
Man kan dock inte föra en diskussion om sänkt straffbarhetsålder för unga brottslingar, utan att få kastat i ansiktet att man vill sätta "barn" i fängelse - vilket för tanken till samma slags fängelser som är för vuxna. 
 
1. Sänk straffbarhetsåldern från 15 till 12 år. 
2 Fler fängelsestraff för brottslingar under 18 år.
3. Avskaffa halvtidsfrigivningarna för brottslingar i åldern 18- 21 år.
4. Avskaffa nuvarande  ”mängdrabatter” i straffsystemet. Det är numera brukligt att den, som har begått flera brott, bara döms för det grövta brottet.Någon form av "mångdrabatt" behövs dock, eftersom många brottslingar har begått så många brott, så att det skulle bli fängelsestraff under flera hundra år, om de hade dömts till fulla straffvärdet för alla brotten
5. Återinför internering (avskaffades 1981), som en särskild skyddsåtgärd efter avtjänat fängelsestraff för brottslingar med en påtaglig risk för återfall i allvarlig brottlighet efter avtjänat fängelsestraff.Interneringen ska vara en påföljd (se nedan).
6. Utvisa alla brottslingar, som vistas illegalt i landet – inte bara de som dömts för grova brott.Idag utvisas inte ens alla, som begått verkligt grova brott.
7. Inför ett enhetligt straffsystem, där alla staff mäts i veckor. månader eller år i fängelse, med möjlighet att omvandla fängelse till böter eller vård. Härigenom slipper man inte straff för att man saknar inkomst och således inte kan betala böterna.
8.Omvanlingen till vård ska dock bygga på ett verkligt vårdbehov. Att man har begått brott är inte ett  symtom på någon sjukdom. Det är ju synnerligen märkligt att sjukdom ger rätt till sjukskrivning av icke-kriminella, medan utmärkt arbetsförmåga hos yrkesbrottslingar uppfattas som en sjukdom. 
9. Fängelser och behandlingshem för missbrukare ska vara drogfria. Knark smugglas in på olika sätt, men mycket ofta genom att personalen gör tjänster åt de intagna. 
10. Skilj mellan straff och påföljder, som ska vara en särskild konsekvens av brott, utöver straffet. En påföljd, exempelvis förlust av läkarlegitimation p.g.a. våldtäkt mot patiener, ska inte ge lägre straff. De flesta människor har ingen läkarlegitimation. Är det ett straff? Sak samma med utvisningar p.g.a. brott. Asylsökande, som fått avslag på sina asylansökningar, blir ju också utvisade, även om de inte har begått ett enda brott. Är det också ett straff?
11. Svenska myndigheter måste upphöra med all hjälp till kriminella att begå brott. Delar av den berömda svenska offentlighetsprinciper måste offras. Sekretesskydde för enskilda måste förbättras avsevärt.
 12. Ingå avtal med så många länder som möjligt, att utländska medborgare  som dömts till fängelse för brott begångna i Sverige ska avtjäna straffet i hemlandet. Det ska inte ge någon vinst att begå¨brott i Sverige jämfört med att begå samma brott i hemlandet.
 
 

Stalla grupp mot grupp

I mitt landsting föreslås nu kraftigt höjda avgifter på hjälpmedel för handikappade. Vissa hjälpmedel ska helt utgå ur det subventionerade sortimentet. Dessutom höjs avgifterna för besök. I förra inlägget skrev jag om en ett-åring, som inte kan få sondmatning i sitt hemland. Jag skrev också om en kommun, som ska skära ner på hemtjänsttimarna för äldre. I lokal-TV berättades idag på morgonen om en gammal man, som sondmatas tre gånger om dagen av hemtjänsten. Ska han mista detta? 
 
Är det försvarbart att ställa grupp mot grupp på det här sättet? Snart kan gamla människor, som har bott i Sverige hela sina liv, inte få nödvändig vård i sitt hemland. Vilket land saka de fly till? Riksdagsledamöter driver ju nu på att svårt sjuka, som inte kan få nödvändig vård i sina hemländer ska få asyl av humanitära skäl. Till Somalia? I förra inlägget skrev jag om en mamma, som hade flytt till Somalia med sitt barn. Hon hade tidigare kommit till Sverige som flykting från Somalia. 
 
Nästa blir kanske att personer, som aldrig har bott i Somalia, också börjar fly från Sverige till Somalia. Från ett Sverige, som tagit sig vatten över huvudet och inte klarar sina åtaganfen ens för den egna befolkningen. Har någon tänkt på att den somaliska mamman, som flydde från Sverige, därigenom befriade sin svenska hemkommun från en stor och helt onödig utgift? 
 
Som tur är, finns inget utlämningsavtal mellan Somalia och Sverige. Hade ett sådant avtal funnits, hade mamman och barnet tvångstransporterats tillbaka till Sverige. Hon jar ju faktiskt begått ett brott mot svensk lag, genom att "kidnappa" sitt eget barn.
 
Varför kan inte svårt sjuka få vård och omsorg i sina hemländer? Svenska riksdagsledmöter försöker nu ljuga i svenska folket att hemländerna - i exemplet med ett-åringen ett europiskt land - är så underutvecklade, så att den medicinska kompetensen saknas. Men den finns visst. För dem, som har rika anhöriga, som betalar för vården. 
 
I fattiga länder finns fria eller subventionerade sjukvårdsförmåner bara för akut sjuka, som förväntas bli helt återställda efter en kortare sjukperiod. De ländernas ekonomiska resurser räcker inte till att ge de mest vårdkrävande sjuka nödvändig vård och omsorg. Men varför föreslår då inte dessa riksdagsledamöter att svenska staten öppet tar på sig dessa vårdkostnader i andra länder? 
 
Nej. det är mer bekvämt att skyffla över dessa vårdkostnader - för personer som saknar asylskäl enligt nuvarande regler - till kommner och landsting. Och skylla på en åldrande befolkning i Sverige. Trots att äldre aldrig har varit friskare än nu. Har antalet vårdbehövande äldre svenskar ökat, när de åldersrelaterade sjukdomarna debutter allt högre upp i åldrarna? Nej, men de har heller inte blivit färre.
 
Att medicinsk kompetens för vård av svårt sjuka helt enkelt skulle saknas i delar av Europa, Asien, Afrika och Latinameerika är en förbannad lögn, som "frikostiga" riksdagsledamöter har hittat på. Och det skulle i vart fall inte skada de fattiga och sjuka i dessa länder om dessa länder tillförs ekonomiska resurser, så att de kan bygga ut den avancerade vården och omsorgen, så att även de svårt sjuka kan få vård och omsorg i sina heländer.
 
Det skulle kanske också hjälpa om vi slutar importera specialistläkare, som har utbildats i fattiga länder, på de ländernas skattebetalares bekostnad. När fattiga länder drar igång dyra specialistläkarutbildningar, så är väl avsikten inte att hjälpa Sverige med utbildningskostnaderna för läkare som ska arbeta i Sverige? 
 
 
 
 

Inte deras eget fel att det har tagit så lång tid?

Efter att ha fått avslag i alla instanser, ska de ändå få stanna i landet. Det var ju inte deras fel att det har tagit så lång tid. Säger de, som har tjänat grova pengar på deras alltmer illegala vistelse här. Som gode män eller familjehem med ersättning från kommunen.Eller om flyktingadvokater.
 
Men har de inte själva sökt asyl fastän de har saknat asylskäl? Och har de inte gång på gång överklagat avslagsbesluten, anfört verkställighetshinder och fått avslag på de också? Vems fel är det, om inte deras eget? Kanske alla hjälpe-andar, som har tjänat på varje ytterligare månad, som deras klienter väntat på beslut?
 
Vems fel är det att asylsystemet har överbelastats? De, som ska klaga  på de långa handläggningstiderna är de, som faktiskt har fått asyl. De hade fått sina beslut tidigare, om det inte hade varit så många okynnesansökningar.
 
- - - 
 
Så har den parlamentariska "beredningen, som även SD får vara med i och som ska forma den framtida migrationspolitiken, haft sitt första sammanträde. Och oenigheten mellan partierna är stor. En del partier vill att enbart humanitära skäl ska räcka för livslång försörjning från den svenka kommun, som man slutligen hamnar i. 
 
TV backar genast upp med en reportage om en ett-åring som måste sondmatas och reporterna berättar att den servicen finns inte att få i familjens hemland, som snart kan fira tio-årsminnet av freden.
 
Mig veterligt är Sverige enda land i världen med assistans-ersättning för vård av svårt sjuka barn, Ska det vara ett asylskäl, bör vi väl erbuda denna service till alla behövande i världen, säkerligen flera miljoner. 
 
Regeringen är fortfarande inte klar med sitt nya lagförslag, som ska ge assistansbehövande i Sverige assistans. Kommer regeringen någonsin att lägga fram ett lagförslag, när antalet behövande kan komma att mångdubblas? När "vi" - varmed jag inte avser du och jag utan de politiker, som förvaltar våra skattepengar - inte klarar välfärden för vår egen befolkning, ska lilla Sverige vara hela världens socialbyrå. 
 
Hörde just om en fattig Bergslags-kommun med c:a 4.000 invånare, som ska reducera den den komunala hemtjänsten med 100 timmar för varje hjälpbehövande. Den lilla kommunens socialchef säger bistert att de äldre får välja mellan att bo kvar hemma med färre timmar eller bo på instituiion. På reportens fråga svarar socialchefen att det inte finns lediga platser på institution... 
 
Men i riksdagens parlamentariska berednning, som verkar sammanträda på månen fjärran från allt jordiskt elände, ddiskuterar man nya grunder för asyl. Varför gräver inte dessa hjärtegoda välgörare extra djupt i sina egna fickor och startar och finansierar assistans för svårt sjuka barn i deras hemländer.
 
Det är lätt att vara generös med andras pengar.

Familjeåterförening - Ja, men var i hela världen?

Svensk familjelägastiftning splittrar familjer. Sverige har rekord i fällningar i Europadomstolen för just obefogade familjesplttringar, för att barn har tagit från deras föräldrar. Likväl fylls media av reportage om passiva socialnämnder, som inte ingriper när barn far illa. Varför gör man fel så ofta. växlar mellan obefogade ingripanden och underlåtenhet att ingripa, när det verkligen behövs?
 
Nu anklagas Sverige för familjesplittringar, som Sverige inte har minsta skuld till, när utländska familjer splittras när  någon familjemedlem, vanligen fadern eller någon äldre son,  har bestämt sig för att emigrera ensam till Sverige. Sedan vill han ha hit sin familj, som har bott kvar i hemlandet medan det har varit som farligast att bo där.  I stället för att åka hem och återförenas med sin familj, när situationen i hemlandet har förbättrats. 
 
Varför får inte Fatima hit sin pappa? Det är sådana undantagsfall, som fyller media och får politiker att agera och uppvakta Migrationsverket att åsidosätta allas likhet inför lagen. Gör ett undantag för Fatimas pappa! I detta undantagsfall var det den äldsta dottern (familjen hade kanske ingen son?) som hade smugglats ensam till Sverige. Men om alla ska vara lika inför lagen, måste väl Abdul har rätt att få hit sin fru?
 
Varför ska man göra undantag för vissa, men inte för andra? Och vem bestämmer vilka det ska göras undantag för? Ute i världen finns det massor med "fatimor" som alrig har lyckats ta sig hit. Och som inte har någon manlig släkting i Sverige att återförenas med.
 
Det är klart att det finns gränsfall. Asylsökande som nästan når upp till kriterierna för att få asyl. Nästan.Och var går gränsen mellan förföljelse, som är en grund för asyl, och diskriminering, som inte är en grund för asyl?  Dem kan man väl ändå göra undantag? Men vem bestämmer vilka det ska göras undantag för? 
 
Och är det verkligen möjligt att göra undantag för några få - som väljs ut på ytterst strännga kriterier, utan att kön av "undantagsasylsökade" växer med flera tusen? Och det skorrar dessutom falskt, när ett parti vill ha familjeåterföreningar för att man "är för familjen", när jag vet att många partimedlemmar (tillräckligt många för att driva partiledningen framför sig) har familjesplittringar som födkrok.Plötdligt uteblev pengarna från socialnämnden, eftersom den biolgiska mamman hade "kidnappat" sitt eget barn och flytt tillbaka till Somalia.
 
Detta är ett fall, som jag känner till. Och jag är inte förvånad. Flyktingar från Sverige till Somalia - av alla länder. Den somaliska familjen återförenades i Somalia, medan politikern i Sverige fick sin familjekonomi raserad. Jodå. fosterhemspappan satt själv i samma socialnämnd, som hade beslutat om tvångsomhändertagande av det somaliska barnet. 
 
Alla partier har sina hjärtefrågor, sina favoriter bland asylsökande. Det kan vara en pizza-bagare som inte har avtalsenlig lön. För visst finns det partier, som tycker att sådant ska premieras, som tycker att arbetsgivare och anställd fritt ska få ingå löneavtal, utan inblandning av någon fackförening? Och om pizzabagaren sedan vill ha hit sin familj, som nästan har ont i öronen av tystnaden, sedan bomberna slutat falla över hembyn, Borde inte pappan åka hem och trösta sin familj och bygga upp sitt raserade hus?
 
Men det handlar ju om en så liten grupp. Flyktingar har hela tiden haft rätt att återförenas med sina familjer i Sverige. Men det har det talats mycket tyst om. För varje beviljad asyl för genuina flyktingar, kommer flera. Ne, det handlar om gruppen alternativt skyddsbehövande, som fick permanent uppehållstillsånd, innan reglerna ändrades. Så att alternativt skyddsbehövande bara får tillfälliga uppehållstillstånd.
 
Den största gruppen bland alternativt skyddsbehövande är civila som riskerar att dödas till följd av en väpnad konflikt.-  och därför utan risk kan återvända, när kriget har upphört. Märkligt är det dock att så många av dessa civilpersoner är män i vapenför ålder och så få kvinnor och barn. Är man en civilperson om man "riskerar" att kallas in till militärtjänst?
 
Vi är många svenska män som har "riskerat" att kallas in till militärtjänst, om Sverige skulle drabbas av krig. Men vi hade kallats "desertörer" om vi hade gjort, som dessa "flyktingar" som inte vill återförenas med sina familjer i hemlandet ens sedan kriget har slutat.
 
Åk hem och återförenas med era familjer!

RSS 2.0