Energidebatt-nostalgi

Råkade lyssna på Karlavagnen, som är ett radioprogram som sänds strax före midnatt. Gäster i programmet var förre energiministerna Olof Johansson, c, och Maria Wetterstrand, mp, som svarade på lyssnarfrågor. En fråga var ett kraftfullt inlägg mot vindkraften och dess mycket omfattande förstörelse av både naturmiljön och människors livsmiljö.
 
Att lyssna på svaren var som att lyssna på en debatt om kärnkraften under slutet av 1970-talet. Samma argument. Olof Johansson pratade om kärnbränsle som måste förvaras under tusentals år, och han skröt med centerns insatser för slutförvaring av kärnavfallet. Det är ju tur att det använda kärnbränslet fortfarande ligger i ett mellanlager utanför Oskarshamn, och inte har murats in i bergrunden i Forsmark.
 
Johansson verkade vara pinsamt omedveten om den nya teknik, som är under utveckling, och som kommer att möjliggöra återanvändning av det använda kärnbränslet, så att det inte behöver slutförvaras under mer än några hundra år, innan den kvarvarande radioaktiva strålningen har klingat av. Men som energimister har väl Johansson försökt förhindra kärnteknologisk forskning. Hans politiska målsättning har ju varit att kommande generationer under tiotusentals år framåt SKALL tvingas leva med vår tids använda kärnbränsle. Vilket oerhört hyckleri!
 
Både han och Wetterstrand undvek att beröra vindkraftens största svaghet, behovet av reglerkraft för utjämning mellan blåsiga och vindstilla dagar. I stället pratade Johansson om att Sverige borde översållas av nya vindmöllor eftersom svenskarna är "privilegierade", genom liten folkmängd på en stor yta.
 
Wetterstrand tyckte att vindmöllorna är vackra, men menade att man kan freda speciellt känsliga områden från vindkraft. Ja visst, men de mest känsliga områdena brukar ju vara de områden, där vindkraften ger den största producerade effekten, såsom Gotland.
 
Det är beklämmande att företrädare för partier, som har tagit något slag patent på just miljö, är så totalt okänsliga för naturens skönhetsvärden.  Naturskövlare är, vad de är och ska kallas!  Storskalig förstörelse av det gotländska kulturlandskapet

Kommunismen och kärnkraften

Vänsterpartiet har gjort upp med stalinismen, men inte med sitt kommunistiska och sovjetinspirerade förflutna. Som exempel ville Sovjetunionen ha ett starkt försvar, men det låg aldrig i Sovjetunionens intresse att Sverige hade ett starkt försvar. Sovjetunionen ville inte heller ha någon ekonomisk utveckling i väst, eftersom kapitalismen då skulle framstå som överlägsen kommunismen.
 
De svenka eftersägarna i dåvarande Vänsterpartiet-kommunisterna (Vpk) var alltså motståndare till svensk kärnkraft, men inte motståndare till sovjetiskt kärnkraft. Detta förklarade man med att kärnkraften i sig inte är farlig, utan det är det politiska systemet som gör kärnkraften farlig. I det hade Vpk mer rätt än de själva trodde, när de ställde upp för linje 3 i folkomörstningen 1980. Det var ju före Tjernobyl.
 
Efter Tjernobyl-kastrofen 1986 anslöt sig Vpk till den småborgerliga analysen att kärnkraften i sig är farlig, men inte det politiska systemet. Det var ju före kommunismens fall. Efter sovjetkommunismens fall några år senare ändrade Vänsterpartiet åsikt om kärnkraften en gång till  och anslöt sig till den då övergivna kristdemokratiska ståndpunkten i kärnkraftfrågan att inga människor är ofelbara och att ett enda mänskligt misstag kan utlösa en katastrof.
 
Kärnkraftverk kan, som andra tekniska anordningar konstrueras så att mänskliga misstag inte leder till svåra katastrofer. Det finns teknik, som kan begränsa utsläppen till fria luften, så att inga farliga utsläpp sker, ens vid värsta tänkbara incidenter. Säkerhet kostar mycket pengar, men kärnkraften genererar stora vinster, som kan läggas på säkerhet.
 
Således är det alla former av diktatur och ren rövarkapitalism som kan göra kärnkraften farlig. Vänsterpartiets anti-kärnkraftpolitik är en populistisk anpassning till den kärnkraftnoja, som Torbjärn Fälldin, c, piskade upp för att störta den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Verkliga socialister tror på människan och socialismen.
 
Är inte dagens vänsterpartister demokratiska socialister? Om de är det, borde de se möjligheterna med ny och mer effektiv och ännu säkrare kärnkraft.
 
 
 
 
 
.   
 
 

Vindkraften är en energitjuv.

Många mindre vindkraftägare hotas av konkurs. De räddas nu av elcertifikaten, som konsumenter av vattenkraftel och kärnkraftel tvingas betala. Men det har ju också snedvridit konkurrensen på elmarknaden. Men förlusterna på vindkraften får betalas även av ägarna till vattenkraft- och kärnkraftverk, vilket i praktiken betyder att de får betala ett högre elpris än de hade gjort i en fungerande marknadsekonomi. Men till det kommer alltså att de dessutom måste betala elcertifikaten - som är rena subventioner till vindkraften.
 
Problemet är att vindkraften inte produderar eleneringi, när elen verkligen behövs, och att ett modernt samhället inte kan anpassa sin elkonsumtion vill nyckfulla vindar. Andra energileverantörer måste alltså rycka in och hjälpa vindkraften, när det inte blåser, vilket ger sämre utnyttjande av deras anläggningar. Sanningen är att vindkraften är en energitjuv.
 
Denna enorma satsning på vindkraft, som alltså är ett rent bedrägeri, är en skandal i ett land som delar ut nobelpris. Priset har flera gånger gått till upptäcker inom kärnfysikens område, vilken kan ge oss ny säkrare och mer effektiv kärnkraft. Dessa vinster går nu Sverige förbi och hamnar i länder som Kina och Indien. Det kommer säkert också att bli ny kärnkraft i Tyskland, sedan de nuvarande reaktorerna där har avvecklats.
 
Flera ledamöter i Kungl. Vetenskapsakademins Energiutskott har skrivit en mycket bra artikel om vindkraften i Svenska Dagbladet, som jag rekommenterar mina bloggläsare att läsa:
 
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/meningslos-satsning-pa-vindkraft_7075891.svd
 
De partier som står bakom de ekonomiska bedrägerierna i vindkraftbranchen förtjänar att straffas hår i nästa val. Och det gör samtliga allianspartier, även om det är Centern som knäfallet är för, samt oppositionspartiet Miljöpartiet. Om inte Stefan Löfvén, s, sätter ner foten och säger nej till fortsatt vindkraftutbyggnad, kan det likväl bli fortsatt alliansstyre.
 
Kan man säga net till både kärnkraft och vindkraft? Det kan synas ologiskt, men kan man säga nej till kärnkraft kan man säga nej även till vindkraft, eftersom vindkraften bidrar med så lite. Det är dags för kärnkraftmotståndarna att bekänna färg, och inte minst avsöja vilka kampanjbidrag som de får från vindkraftlobbyn.
 

RSS 2.0