Normkritik leder givetvis till normupplösning

Det börjar dugga in lite för många vittnesmål om sexuella övergrepp för att "me too" -kampanjen ska upplevas som trovärdigt. Me too = jag också, betyder ju att man själv har varit utsatt. När över 4.000 kvinnliga jurister har skrivit på, säger en del av dem att det var i solidaritet med dem, som verkligen har drabbats. När kampanjen startade i USA för tio år sedan var det för att ge röst åt "survivors", d.v.s. överlevare efter våldtäkter. Dessa "survivors" måste ju ha varit utsatta för något betydligt värre, en typ av övergrepp som alla offer inte klarar sig från med livet i behåll. än en oönskad beröring utanpå kläderna. Ännu mer urvattnat blir det när kampanjen påstås riktas mot "Allt från oönskade blickar till det allra värsta". 
 
Våldtäkter ska bekämpas med fängelse, om brottet kan bevisas, och oönskade blickar med normer, om de är normbrytande. Man kan ju ändå inte ha lagar, som kräver att en man ska vända bort ansiktet, när han ser en sexuellt attraktiv kvinna. Ska sådana krav ställas på män, ska motsvarande krav ställas på kvinnor, att de ska bära burka varje gång de kan möta en främmande man. 
 
Syftet med strafflagarna är ju inte bara att "beivra" redan begångna brott. Lagarna ska också vara normerande, för att det helt enkelt ska kännas fel att begå brotten. I synnerhet när det gäller så svårbevisade brott som våldtäkter, så måste lagens repressiva (straffande) funktion, kompletteras med en normgivande funktion. Vi måste båda kunna stå upp för normerna och våga diskutera det faktum, att det har vällt in massor med unga män, som inte alls förstår våra normer. 
 
Att det är "normalt" i Sverige att vanliga kvinnor klär sig som "horor" (bär kläder som bara bärs av prostituerade på slutna klubbar) i deras föreställningvärd, men att man ändå inte har rätt att ta för sig, utan att det krävs någon form av samtycke. Det är rent patetiskt att höra våra politiker prata om att lösa probllemen med svenskundervisning och att man ska läsa något slags litteraturkanon (en lista på kända författare) för att få uppehållstillstånd. 
 
Det rätta hade ju varit ett tydligt besked på deras egen språk, att Sverige är ett knasigt land, där sådant som kan vara tillåtet i deras hemländer, medan straff väntar om man har sex med prostituterade, även om man betalar för sig. Och att det blir fängelse under flera år,och därefter utvining, om den förmodade horan inte har givit samtycke enligt någon av de former som anges i den svenska avtalslagen. Som är helknasig den också, eftersom den inte följer sharia. 
 
En anna sak, som man inte får prata om i Sverige (oj, så många nya normer det finns i vårt normupplösta land) är sexuella övergrepp och kränkningar mot män, både när förövarna är kvinnor och när de är andra män. Det förstärker skevheten i me too-kampanjen att så få (om ens några) män, har anslutit sig i egenskapen av offer. Här får man verkligen se upp, så att man inte blir stämplad som "homofob". För bara några få år sedan krävde organisationen RFSL-ungdom förbud mot en lärobok, som stämplade sex mellan vuxna män och minderåriga pojkar. som "onormalt".  Minderårig är den som är under 15 år. 
 
Det har drivits kampanjer, inte minst från politiskt håll och från ledande opinionsbildare, att våldtäkter och andra avsiktliga sexuella kränkningar av kvinnor, är ett normalt beteende hos heterosexuella,vita män, och i vart fall att ingen etnisk grupp är överrepresenterad i våldtäktsstatistiken. Man pekar på storbönder som gjorde pigor "på smällen" under 1800-talet och att orsaken är "könsmaktförtrycket'" i det gamla samhället. Vad man helt förtiger är de intensiva kampanjerna mot detta ofog och för en "moralsik upprustning" hos både könen, vilken tog sin början under 1880-talet och pågick långt in på 1900-talet, med föld. bl.a. att den öppna prostitutionen upphörde och det började anses skamligt att ha varit med en prostituerad. 
 
Undanstoppad i historiens skräpkammare för förbjudna folkrörelser är den under 1950-talet aktiva kampanjen Moralisk upprustning, och dess skarpa kritik mot Kinsey-rapporten (som propagerade för alla mäns rätt att ha sex och att "vi måste släppa till våra unga flickor") Kinsey-rapporten blev fullständigt nedgjord. Även män skulle vänta med sex till de gift sig, och därefter hålla sig enbart till sin hustru. Det var den svenska moralsynen så sent som under 1950-talet och början av 1960-talet. Många som var unga män på den tiden kan berätta hur de förbjöds av sina föräldrar att vara tillsammans med jämnåriga kvinnor, eftersom den unga mannens föräldrar inte ville ha något trubbel med den unga kvinnans föräldrar. Unga män var hårdare hållna än unga kvinnor. 
 
Så kom den så kallade sexuella frigörelsen. Jag ska inte gå närare in på den, än att den stöddes av skenheliga organistioner som RFSU och av ledande politiker av båda könen. Med fri abort, skulle problemen vara lösta. Idag går normkritiken på högvarv och småbarn indotrineras i en normkritiskt och översexualiserad normlöshet. Kulturminister Alice Bah-Kunke, mp, har beviljat statsstöd på flera miljoner till teatergruppen Unga Klara, för att den är den enda teatergruppen som vänder sig speciell till barn och ungdomar, enligt regeringen. Jag citera från hemsidan ur "Snoppen blöder", som ":är en transterapipolitisk chakraritual ".  
 
Kan du ibland sakna dina bröst, så som de var innan Operationen?
Kan du ibland sakna ditt gamla namn?
Ritualer är obligatoriska.
Dina höfter är obligatoriska.
Sorg över den inre mannen är obligatorisk.
Det ska va slut med valfrihet nu.
Sorgen ska va obligatorisk.
 
Känn hur du är pojkarna i bastun som egentligen är tjejer, eller hur ni blir det igen. Ta den skränigaste jobbigaste från den där torsdagen när vi råkade pricka in mansmassbastudagen och känn hur du är den och att du egentligen är tjej, hur det känns. Minskar inte ditt förakt nu? Känner du inte att världen står inför räddning?
 
Barnteater i onådens år 2017. Det finns inte längre nåra normer. 
 
"På många sätt lever de upp till, med råge, det som krävs för att kunna utses till en nationalscen för barn- och ungdomsteater, säger kulturminister." En spekulation i kastrationsångest hos småpojkar, som uppfosrtras till att bli osäkra på sin könnsidentitet, säger jag. Att hälsan inte tiger still, bevisas av att inte ensfrikyrkorna, och än mindre  KD vågar säga ett pip. 
 
Motredaktionen torde komma. Och den kommer att bli ett överdrivet mansideal. Det har kanske redan börjat, in normupplösningens spår? De, som kommer att vara unga män om 10 - 20 år, kommer att ha vuxit upp som det förtryckta könet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0