larsflemstroms

   Utbudet är stort!

 Även i sammanhang som handlar om kristen enhet, uppträder vissa katoliker som om de är de enda som tolkar Bibeln rätt, och vi "protestanter" av alla de slag bara har att lära oss. Det är en trist attityd. Resonemanget går ut på att endast den romersk-katolska (i vanligt tal kallad "katolska") kyrkan är den enda kyrka som Jesus har grundat, och att alla andra kyrkor är nybildningar. Kyrkan har alltså aldrig splittrats, utan det har bildats nya kyrkor utanför "Kyrkan". Så t ex fanns inte Svenska kyrkan under medeltiden. Svenska kyrkan grundades, när någon landsflyktig katolsk biskop avled.

Svenska "protestanter" saknar därför kunskap händelseutvecklingen i de odelade kyrkan, säger man. Bibeln är ett verk av katolska kyrkan. I själva verket "legitimeras" Bibeln av katolska kyrkan, i stället för tvärtom. Endast katolska kyrkans tolkning av Bibeln, vid var tid, är den rätta tolkningen. Eftersom Bibeln inte är utandad av Gud, säger man. Om tolkningsmonopolet ligger hos katolska kyrkan, måste man gå vidare och fråga vem som har rätt att tolka katolska kyrkans tolkning. Vatinkanstatens diplomatspråk är mer svårtytt än den forngrekiska, som är NT:s ursprungsspråk. Men det har visat sig i debatten: Det har varje svenskfödd katolik  med en akademisk titel.  Det handlar tydligen om esoterisk kunskap, som inte vilken kristen som helst kan läsa sig till - inte ens om man läser katolska böcker vid sidan av Bibeln.

Till minnet av 1900-årsminnet 1968 av apostlarna Petrus och Paulus martyrdöd, höll dåvarande påven Paul VI ett ta, där han helt korrekt sa att kyrkan hade mottagit den kristna tron från apostlarna, samt att det är kyrkans uppgift att oförvanskat föra detta trosarv vidare. Exakt så definieras begreppet Traditionen av rysk-ortodoxa kyrkan enligt en artikel på deras hemsida, som dessutom skrev att "predanje" är den del av Traditionen, som lär oss att rätt läsa och förstå Bibeln. Enligt Traditionen skrevs evangelierna och breven i NT av de personer som anges som författare, alltså Jesu egan lärjungar eller nära medarbetare till dem. Mer om detta i inlägget Skriften eller Traditionen eller bägge.

Sanningshalten garanteras både av närheten i tid och rum till de skildrade händelserna, om man får tro Traditionen - och enligt Traditionen även av den helige Andes vägledning. Historievetenskapligt är detta ytterst rimligt. Om man inte kan lita på Traditionen ens i denna elementära fråga, kan man då alls lita på Traditionen? Per Beskow, katolsk präst, och f d docent i teologi vid svenska statens universitet i Lund, har utdelat följande rallarsvingar mot "protestanterna" (art publ på Enhetens Vänners hemsida):

"Övertron på Bibelns oinskränkta tillförlitlighet i alla frågor fick ett grundskott när 1800- och 1900-talets bibelforskning avslöjade att den har en lång och komplicerad tillkomsthistoria, och att tolkningen inte bara bjuder på teologiska utan också på vetenskapliga problem. Detta drog gränsen skarpt mellan dem som ville tolka bibelordet utifrån förnuftsprinciper och de som ansåg den för helt sakrosankt och menade att den måste uppfattas efter ordens

bokstavliga lydelse. Här har alltså orsaken till den splittring som vi finner inom dagens protestantism. Men förutsättningen är hela tiden, och på båda hållen, hos fundamentalister och liberaler, att Bibeln är en bok som fungerar oberoende av kyrkan och inte behöver dess erfarenhet för att bli tolkad."

Om Traditionen har fel om Bibelns tillkomsthistoria, kan man då över huvud taget lita på Traditionen? Jag har i flera debatter hävdat att radikala protestanter som säger sig inte alls tro på Traditionen "omedvetet" tror på Traditionens mest grundläggand delar, nämligen vad Traditionen säger om Bibelns tillkomsthistoria och predanje. Å andra sidan verkar svenska katoliker, som gärna jämställer Traditionen och Bibeln, inte tro på dessa mest grundläggande delar av Traditionen - den lära som apostlarna lämnade över till kyrkan. I stället tror de på de delar som påvar och koncilier har beslutat långt efteråt!

För Beskow existerar tydligen bara ytterligheterna "fundamentalister" och  "liberaler" inom protestantismen. Själv har han en närmast liberal inställning, då han gör bibeltolkningen till ett "vetenskapligt" problem - något annat hade varit nästan tjänstefel av en docent vid ett statligt universitet! Hur förklarar han då att hans forskning inte alls stämmer med vad kollegan i Uppsala Annika Borg, "bibelvetare" och präst i Svenska kyrkan kommit fram till? Jo, man måste ju tillhöra rätt kyrka och ha den heliga Andes vägledning. De lutherska teologiprofessorerna under första hälften av 1900-talet hade hållit med. Och i stort sett förstod de Bibeln på samma sätt som Beskow - medan Borg verkar ha forskat fram en ny religion, som inte är Svenska kyrkans tro enligt Svk:s egna bekännelseskrifter.

Men likväl handlar det om en rätt så våldsam nedvärdering av både Skriften och Traditionen, när man gör bibeltolkningen till en vetenskaplig fråga - oavsett om man är katolik eller lärjunge till Borg. Bibelförståelsen blir ju då inte längre - som påven Paul VI sa - det trosarv som det är kyrkans skyldighet att oförvanskat föra vidare. Denne påve sa vidare:

Kyrkan anser det med rätta vara sin plikt att ständigt fördjupa och för varje generations krav avpassa framställningen av Guds outrannsakliga mysterier som i sig innesluter alla frälsningens frukter. Men samtidigt är det av största vikt att tillse att, under bevarande av den nödvändiga plikten att pröva, inga av den kristna trons sanningar bringas att vackla. /- - -/ Det bör dessutom erinras om att tolkandets eller hermeneutikens uppgift är att förstå och urskilja vad som i en observerad sats är uttalat eller innebörden av en text men alls icke att försöka konstruera fram någon slags ny mening utifrån några godtyckliga antaganden.

Eftersom inte ens katolska kyrkan är ofelbar i allt, har det väl förekommit tvära omtolkningar från generation till generation även inom katolska kyrkan. Men påven hade ju helt rätt i att kyrkans uppgift är att göra samma budskap begripligt för varje generation. Men om det är samma gamla budskap, som har förts vidare hela tiden, om än i olika kulturella skepnader, kan ju inte den rätta förståelsen av kristendomen vara monopoliserad till katolska kyrkan! Om kristendomen däremot är ett nytt vetenskapsområde, som måste utforskas i något slags katolsk-vetenskaplig kontext ...

Att göra samma budskap begripligt för varje generation, är inte detsamma som att hitta på ett nytt budskap, ny dogmer utan stöd i Bibeln och den ursprungliga Traditionen. Men nu påstår svenska katoliker - vilket är ren historieförfalskning - att Bibeln är en ganska sentida skapelse av kyrkan, d.v.s. den katolska kyrkan. Som därför skulle ha rätt att förfoga över Bibeln som den vill. Bibeln beskrivs rentav som en bok en bok som formats av den katolska Kyrkan för att så långt möjligt beskriva grunden för vad den katolska Kyrkan tror. Och då menar de förstås att den nuvarande katolska kyrkan är en spikrak fortsättning på kyrkan under antiken. Den och ingen annan. Svenska kyrkan är inte ens en liten avkrok av den ursprungliga kyrkan. 

Påståendet att 1800- och 1900-talets bibelforskning avslöjat att Bibeln har en lång och komplicerad tillkomsthistoria är ett grundskott inte bara mot Bibelns utan även mot Traditionens tillkomsthistoria. Det är ett vanlig åsikt bland katoliker i Sverige att Bibeln är ett ganska sent hopplock av olika vandringssägner - en gudsförnekande idé som först formulerades av 1700-talets protestantiska bibelkritiker. I själva verket blandar de ihop tillkomsthistorien med kanoniseringsprocessen.De blandar ihop den dåtida, ännu odelade kyrkan, med dagens romersk-katolska kyrka. Kanoniseringsprocessen innebär att man definitivt avgjorde vilka böcker som skulle ingå i Bibeln och i viss mån  bibeltexternas exakta lydelse. Med den närhet till händelserna, som trots allt då fortfarande rådde, var denna kanoniseringsprocess säkerligen mer tillförlitlig än de nutida "vetenskapliga" försöken att tränga bakom bibeltexterna och avslöja den verkliga bakgrunden till att det står som det gör.

Parallellt med dessa katolska galenskaper, har det uppstått en rörelse av huvudsakligen f d frikyrkokristna, som låtsas vara före detta judar. Fastän de aldrig har varit judar. Med sin påstått judiska bakgrund, gör de anspråk på tolkningsföreträde av den lära som förkunnades av juden Jesus, juden Petrus, juden Paulus, o.s.v. Detta under en tid, då intresset för kristendomens judiska rötter växer. Detta att svenskar låtsas vara judar är emellertid inget nytt. I Rudbecks försvar för den svenska stormaktspolitiken under 1600-talet hävdade han att svenskarna är "Israels trettonde stam", världen urjudar. 

Men nu undrar jag om inte de verkliga "bibelvetarna", de som står bakom Bibel 2000, är i full färd med att upptäcka judendomens rötter i gamla hednareligioner. Forskningen går framåt och upptäcker för länge sedan glömda gudar!