Fler reflexioner efter 1 maj.
Jag gjorde faktiskt ett tappert försök att gå med i årets 1 maj.tåg. Jag ställde in mig i ledet mellan två andra gamla gubbar. Men det gick för fort. Så jag kom fram till möteplatsen 10 minuter efter de andra. Till min stora förvåning vågade en av talarna föra fram det numera urgamla kravet på 6 timmars arbetsdag. Jag gissar att monarkin kommer att avskaffas innan det blir verklighet.
Det är ju alltid köparens marknad, när utbudet av en vara eller tjänst övestiger efterfrågan. Och det är ju arbetsgivaren som "köper" arbetskraft. Men med dagens massarbetslöshet hinner arbetskraften tydligen bli "inkurant". Detta är ett begrepp som används i bokföringen när en vara har legat i lager så länge så att den sjunker i värde. Fjolårets modell. Sommarkläder under vintern. Skidpaket som inte har sålts, fastän det hunnit bli midsommar.
Läs mina inlägg om rationaliseringarna och arbetstiden. Gå in i spalten till höger, rubriken "Kategorier" och klicka på "Aktuell politik". Rulla ner. Det första inlägget om arbetstidsfrågan publicerades 26 januari.
Det är ju alltid köparens marknad, när utbudet av en vara eller tjänst övestiger efterfrågan. Och det är ju arbetsgivaren som "köper" arbetskraft. Men med dagens massarbetslöshet hinner arbetskraften tydligen bli "inkurant". Detta är ett begrepp som används i bokföringen när en vara har legat i lager så länge så att den sjunker i värde. Fjolårets modell. Sommarkläder under vintern. Skidpaket som inte har sålts, fastän det hunnit bli midsommar.
Läs mina inlägg om rationaliseringarna och arbetstiden. Gå in i spalten till höger, rubriken "Kategorier" och klicka på "Aktuell politik". Rulla ner. Det första inlägget om arbetstidsfrågan publicerades 26 januari.
Reflexioner efter 1 maj.
Denna blogg startade som en rent kyrklig blogg, som behandlade ett organisationsförslag för Svenska kyrkan (se kategorin Kyrkokommuni spalten till höger). Den har sedan svällt ut till att handla om kyrkohistoria (speciellt 1500-talet) och bibelkritik (Bibeln skall inte kritiseras utan förstås, anser jag). Men även annat som intresserar mig. De senaste månaderna har det blivit mycket poliltik.
Det är viktigt att slå fast att kyrkan ska vara partipolitikst neutral, men inte religiöst neutral. Därför kan kyrkan kritisera den faktiska politik, som förs av ett visst parti. Samtliga kristna samfund, som är medlemmar i Sveriges Kristna råd står bakom påskuppropet mot utförsäkringarna. Det allra bästa hade förstås varit om kristna moderater hade tvingat sin partiledning till en rejäl reträtt i denna fråga, utan andras inblandning. Både för att det hade varit till större hjälp för de utförsäkrade, och för att kyrkan hade undgått beskyllningar för att driva s-märkt partipolitik.
Att jag driver s-märkt partipolitik så gott jag kan, är det däremot ingen tvekan om. Men jag är inte kyrkan. Och alla de bloggläsare som tycker att jag skriver bra inlägg i teologiska frågor, behöver inte alls instämma i mina politiska åsikter.
Men å andra sidan kan väl en del av mina åsikter i sakpolitiska frågor stödjas även av er som sympatiserar med borgerliga partier?
Följande har jag skrivit som kommentar på en socialdemokratisk blogg. Men även ni, som sympatiserar med borgerliga partier, kan väl i stort sett instämma i min kritik mot den kommunala huggsexan om trafikinvesteringarna?
"Det här tycker jag var bra sagt av Tommy Weidelich. Han är nog rätt man på rätt plats. "Vi kommer att prioritera sådana investeringar som skapar tillväxt, företagande och att fler får jobb", säger han.
Ska man därtill återinföra den ekonomiska tryggheten för sjuka och arbetslösa, vilket kommer att kosta ett antal miljader varje år, och ändå inte höja skatten, kommer det att krävas hårda - för att inte säga brutala - prioriteringar bland investeringarna.
Det räcker inte att fler får jobb under byggnadstiden. Det måste leda till varaktiga jobb. För att ta ett exempel: Vilka jobb i Norrland gav utbyggnaden av vattenkraften i Norrland? Inte ett enda bestående ersättningsjobb för de jobb i jordbruket som försvann när åkermarken sattes under vatten, vill jag påstå.
Jag ska ta ett aktuellt exempel på behovet av hårda prioriteringar, på nödvändigheten av att krossa en del "kommunalrådsdrömmar". Nämligen förbifart Hova och nordöstra Västergötland. Hova är sista tätort före länsgränsen mot Örebro län.
Inför omvalet i Västergötland slåss borgare och sossar om vem som ska stå för merkostnaden för enfyrfilig förbifart. Staten tycker nämligen att det räcker med en 2 + 1 väg. Och varför skulle det inte räcka? En nybyggd 2 + 1 väg är ju vad man har på andra sidan länsgränsen. Och det räcker.
Men västgöta-kommunerna längs E20 anser att det höjer den kommunala prestigen med en fyrfilig väg hela vägen. I stället för investeringar som ger fler jobb, vill man alltså höja den kommunala prestigen, genom att dra på onödiga extrakostnader.
Räcker det inte att den kommunala huggsexan om järnvägsinvesteringarna under flera år har dränerat Banverkets / Trafikverkets budget på underhållsresurser till de befintliga järnvägarna, så att det nu finns ett uppdämt reparationsbehov i storleksordningen 25 miljarder?
Ska det bli samma sak med väginvesteringarna? Nej, det behövs alltså hårda prioriteringar, brutala prioriteringar. Sätt stopp för den kommunala /regionala huggsexan om de nationella trafikinvesteringarna!"
Regeringen har sagt att om regionen (Västra Götaland) vill ha en fyrfältsväg förbi Hova, så får regionen betala merkostnaden själv. På den punkten håller jag fullständigt med regeringen. Men jag håller inte med de regionpolitiker som eventuellt tycker att detta kommunala prestigeprojekt är viktigare än att rusta upp Karlsborgsbanan eller rätta till bristerna i sjukvården.
http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vastra-Gotaland/E20-GoteborgOrebro/E20-forbi-Hova/
Regeringarnas eller konkurrenternas fel?
Att skylla problemen inom järnvägstrafiken på konkurrenterna till de statliga tågjättarna SJ och Green Cargo är grov demagogi. Det är vänsternostalgi, som SD har hängt på med uttalanden som tyder på att man vill göra den framtida svenska järnvägstrafiken till en kopia av Hitlers Deutche Reichsbahn.
S, V och Mp varnas! Vill ni återinföra någon form av statligt monopol, så kom åtminstone med några egna idéer. I föregående inlägg kan ni läsa om mina. I detta inlägg kan ni läsa om varför det gick snett. Det beror inte på konkurrensen, utan på tillkomsten av ytterligare monopolbolag - under avregleringens täckmantel.
Det går bara inte att jämställa en statlig affärsverksamhet, - som förutsätts kunna konkurrera med andra trafikslag - med rättsväsen och försvar. Det gör Jimmie Åkesson idag, och det gjorde Hitler då. Det var "socialismen" i nationalsocialismen! De civila transportbehoven fick stå tillbaka för de militära. Och sedan fick de militära transportbehoven stå tillbaka för transporterna av judar till koncentrationslägren. Hade det varit idag hade både näringslivet och krigsmakten struntat i den statliga järnvägsmyndigheten och valt landsvägen i stället.
Problemen inom den nutida svenska järnvägstrafiken är inte nya, utan började faktiskt under Lasse Peterssons tid som generaldikrektör för ett SJ som hade ensamrätt till det statliga järnvägnätet. Jag minns förseningar på ett halv dygn i början av 1980-talet. Då hade Lasse P visserligen ersatts av Bengt Furbäck. Men de svåra störningarna under Furbäcks tid som gd för SJ berodde på sviterna efter Peterssons nedläggningspolitik och vanskötsel. Furbäck fick tågen att gå i tid, SJ var t.o.m. bäst i Europa på hålla tidtabellen under några år av Furbäcks tid som gd. Men det blev dyrt. Furbäck fick skulden, vilket jag tycker var direkt skamligt.
När Furbäck fick sparken hade han tagit alla nödvändiga initativ, men fick alltså inte skörda frukten av sitt arbete. Det gjorde i stället efterträdaren Stig Larsson, som marknadsförde sig själv som ett affärsgeni utan like.
"Under hans tid tycks SJ ha blommat ut, förvandlats från ett mossigt, eftersatt järnvägsföretag / - - - / till ett modernt, effektivt företag. Larsson var medial, hade en stor pr-avdelning med 15 medarbetare. "100 punkter på tre år" och andra kampanjer gav SJ en ny fräsch image.
Med Stig Larsson följde alla influenser från 80-talets näringsliv. Man var så okritisk och trodde det var metoden för affärsmässighet och lönsamhet, säger en person som i många år jobbat nära ledningen i SJ.
Det var början av 1998 och Stig Larssons efterträdare fanns redan på plats, handplockad även han från näringslivet: Daniel Johannesson, med tio år som vd på Kinnevik. Johannesson beskrivs som en "balansräknings-Elvis", fenomenal med siffror, mindre kunnig om transport-verksamhet, ja inte ens särskilt intresserad.
Han hade redan sett igenom luftslottet som Larsson byggt upp: SJ vittrade sönder underifrån.
I tio år har Larsson sålt ut tillgångar för åtta miljarder, bland annat företagen Swebus och ASG, men också fastigheter, hotellverksamhet - och tåg. Dessutom såldes alla lok, vagnar och X2000-tåg genom avancerade sell-leaseback affärer med amerikanska företag som i sin tur skatteplanerade med tillgångarna.
1998 stod två principer mot varandra: dittills hade SJ varit som ett konglomerat, en koncern med företag i de mest skiftande branscher. Fastigheter, restauranger, kasinon, rederier, hotellverksamhet, verkstäder, godstrafik och persontrafik.
1998 stod två principer mot varandra: dittills hade SJ varit som ett konglomerat, en koncern med företag i de mest skiftande branscher. Fastigheter, restauranger, kasinon, rederier, hotellverksamhet, verkstäder, godstrafik och persontrafik.
Daniel Johannesson drev på den nya doktrinen: SJ måste bolagiseras. Och styckas - konglomerat var en styggelse. Det var själva förutsättningen för att han tog jobbet. Men motorn bakom SJ:s uppdelning var en man som anställdes hösten 1998 - på näringsdepartementet: Dag Detter. Detter blev chef för enheten för statligt ägande."
Läs hela artikeln http://www.dn.se/ekonomi/drommen-om-marknaden-drev-sj-till-ruinens-brant
Och bakom Detter stod näringsministern Björn Rosengren (s) med ett förflutet som fackföreningsordförande för Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund inom TCO och därefter landshövding. Hans erfarenheter från affärsverksamhet torde varit noll, men nu hade han plötsligt all statlig affäreverksamhet i sin hand. Han lurade småsparararna med Telia-aktien, som en sjönk som en sten. Han slog sönder Posten och drev igenom bolagiseringen av SJ. Men det blev inte mer konkurrens för det. Stationshusbolag konkurrerar inte med tågreparationsbolag. Han gjorde ett kraftigt försvagat SJ beroende av vinstdrivande monopoföretag.
"Visserligen ägdes aktierna av staten, men ägaren kunde lika gärna vara privat. Bolagiseringen drevs igenom av näringsministern Björn Rosengren med stor kraft.
Det nya SJ förlorade kontrollen över underhållet, och dåvarande vd:n avgick bland annat på grund av detta. Flera X 2000 fick senare tekniska problem på grund av underhållsbrist.
Ett syfte med att bolagisera underhållet var att få konkurrens för att pressa priset och öka kvaliteten. Problemet var bara att det hittills knappt funnits någon konkurrent. Euromaint ägs nu av riskkapitalbolaget Ratos och gjorde förra året en rekordvinst."
Läs hela artikeln: http://www.dn.se/ekonomi/sj---ett-politiskt-experimentbolag
Var finns konkurrensen? Euro Maint, som använder vinsterna i Sverige till expansion utomlands, ville ha långa och dyra avtal. Det fanns inga konkurrenter som SJ kunde vända sig till. Förra vintern hade SJ och Euro Maint inte kommit överens om hallhyra för avisning av de X2000-tåg som skulle in på reparation, med följd att flera tåg slutade fungera.
Att SJ:s tåg var de tåg som fungerade sämst, kan man inte skylla på de privata tågbolagen och den blygsamma konkurrens som finns mellan tågbolag idag. Det är alltså såhär man tänker sig konkurrens inom Sveriges Kommunaltjänstemannaförbud? Monopol.
Felet ligger hos SJ:s ägare, staten. Inte hos SJ:s konkurrenter. Felet ligger hos regeringarna, de socialdemokratiska regeringarna sedan 1998 och de borgerliga regeringarna efter 2006 - som inte gjort minsta försök att rekonstruera de statliga företag, främst SJ, som Rosengren har slagit sönder i sin monolkapitalitiska lekstuga. Fler monopol i stället för konkurrens.
Den borgerliga regeringens enda lösning är ökad konkurrens - mellan tågbolag. Det tror jag inte alls skulle vara till skada, om det genoförs på ett ansvarsfullt sätt. Men det löser inte SJ:s problem. Och privata tågbolag kan inte ersätta SJ under överskådlig tid. De kan komplettera SJ. Se mina åtgärdsförslag i 15 punkter i föregående inlägg!
Den nya socialdemorkratiska partiledningen vill ha ett moratorium för fortsatta avregleringar av järnvägstrafiken. Moratorium betyder uppskov under en begränsad tid. Det är bra. Då kan vi kanske se ett rekonstruerat och starkt SJ, som kan pressa sina kostnader i stället för att betala monopolpriser till Euro Maint, i effektiv konkurrens med privata tågbolag.
SJ finns inte mer
Europeisk integration i praktiken. Slut med lokbyten vid gränserna. Detta Hectorrail-lok, som är tillverkat 2007 kan köra på järnvägar med olika säkerhetssystem och olika strömstyrka i kontaktledningen. 63 år efter andra världskrigets slut började järnvägen äntligen ta upp konkurrensen med långtradarna i internationell trafik.
Järnvägen är ett barn av kapitalismen. Få brancher har dock varit utsatta för så mycket statliga regleringar, så mycket statligt ägande, så många socialistiska experiment - och på senare tid även så många marknadsliberala experiment. Ibland lyckade, ibland misslyckade - med British Rail som det värsta skräckexemplet.
När SJ:s ordförande Ulf Adelssohn för någon vecka sedan kritiserade regeringen och fick sparken, mottogs hans ord som kungsord av socialdemokratiska debattörer. Ingen tänkte på att Adelsohn är ordförande för ett persontågsbolag och inte generaldirektör för Statens Järnvägar, som inte finns längre. Alla drömmer sig tillbaka till 1970-talet (minnet är kort -speciellt hos dem som inte ens var födda då) när Lasse P var gd för SJ. Han lade ner järnvåägar och glesade ut trafiken på de kvarvarande. Han vägrade skaffa nya personvagnar och han vägrade t.o.m att införa moderna säkerhetssystem.
SJ drevs fortfarande som en staltig myndighet med Hitlers Deutche Reichsbahn som förebild . Vill vi ha tillbaka detta. Vill vi ha tillbaka detta? Det vill SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Han vill att att SJ ska vara en sammahållen myndighet som rättsväsen och försvar. Andra socialiserare tror väl mer på affärsverksidén, d.v.s. att statens bolag ska konkurrera med privata företag på en marknad.
Historien bakom detta vara att de järnvägsbolag som ägdes av de olika tyska delstaterna hade slagits ihop 1919 till ett enda bolag, Deutche Reichsbahn. Detta bolag ombildades av Hitler 1937 till en statlig myndighet, som en direkt del i krigsförberedelserna. De civila transportbehoven fick stå tillbaka för de militära, och sedan fick de militära transportbehoven stå tillbaka för transporterna av judar till koncentrationslägren.
Lite olyckligt för Sveriges del var att Hiters omvandling av DR råkade sammanfalla i tid med det allmänna järnvägsförstatligandet i Sverige. SJ hade hela tiden - i likhet med de större privata järnvägsbolagen - varit motståndare till att ta över de konkursmässiga mindre privtbanorna. Eftersom man med all rätt hade befarat att det skulle dränera de lönsamma linjerna på pengar.
SJ ändrade sig tvärt sedan Hitler fått sin järnvägsmyndighet. Farhågorna för en ogynnsama ekonomisk utveckling var som bortblåsta om SJ kunde agera som en transprortmyndighet. Efter krigsslutet kom denna transportmyndighet att avveckla och utarma det svenska järnvägsnätet i allt snabbare takt. SJ blev alltmindre ett järnvägsföretag och alltmer ett allmänt transportfölaretag, som i ökande grad stod bakom den privata åkeribranschens expansion.
Det växande missnöjet med SJ bland järnvägsvänner gällde att SJ i allt högre grad uppträdde som en transportköpare hos de privata lastbilsåkerierna för sina kunders räkning och att en allt större del av SJ:s intäkter kom från landsvägstrafiken - samtidigt med att SJ hade ensmrätt att bedriva järnvägstrafik.
Samtidgt växte irritationen bland åkeriägarna över att de utpekades som miljöbovar. De försäkrade att de inte alls var ovilliga att anlita järnvägen för sina transporter - men de fick ju bara köra på landsvägen. Och sina nya stora bilar hade de ju köpt med pengar från SJ. Jag hade själv noterat att åkeriägarna var mycket driftiga och skickliga affärsmän och företagsledare - och att just detta saknades hos SJ som hade fastnat i sin "myndighetskultur".
Det är ett i stort sett fortfarande olöst problem hur man ska kunna kombinera den driftighet och affärsmässighet som finns på "landsvägssidan" med den järnvägstekniska kompetens som bara finns på "järnvägssidan". Jag skulle vilja ha en särskild avancerad specialutbildning på universitetsnivå av blivande järnvägschefer med tonvikt på två huvuämnen: järnvägsteknik och affärsmässighet. Men jag befarar att Sverige är ett för litet land för det.
Jag försvarar helt och full den nya järnvägspolitik, signerad av dåvarande kommunikationsminster Sven Hulterström, s, som trädde i kraft 1990. Hulterström belönades för sin duglighet genom att befordras till socialminister. Och så var järnvägspolitiken i händerna på klåpare igen. SJ:s nya generaldirektör Stig Larsson fick för mycket svängrum. Mycket av det som förverkligades under hans tid var egentligen förberett av Bengt Furbäck, som hade efterträtt Lasse Petersson som generaldirektör för SJ.
2001 delades SJ i sju separata bolag, däribland persontågsbolaget SJ, godstågsbolaget Green Cargo, verkstadsbolaget Euro Maint, stationshus- och fastighetsbolaget Jernhusen, ett vagnstädningsbolag och några bolag till. Samtidigt flyttas tågledningen från SJ till Banverket och förvandlades därigenom från en del i en kommersiell verksamhet till myndighetsutövning. SJ har alltså ingen kontroll över vara sig tågunderhåll eller tågledning - och är dessutom inte ens ägare till alla sina tåg. X2000-tågen sålde Stig Larsson till ett amerikanskt leasingbolag.
SJ finns inte längre. Det är bara en bokstavskombination.
Jimmie Åkesson har redan fått som han vill. Tågledning är myndighetsutövning. Varför inte slå ihop biljettförsälningen med Migrationsverket och göra som man gjorde under Lassse Peterssons tid? Det var då som oönskade transportköpare avvisades till landsvägen. Hundratals mindre tillverkningsidustrier nekades järnvägstransporter för sitt gods.
Banverket har ju redan slagits ihop med Vägverket, Luftfartsverket och Sjöfartsverket till en ny supermyndighet. När Banverket, enligt Hulterströms proposition, bröts loss ur SJ var motiveringen att järnvägens infrastrukturfrågor var så komplicerade att de krävde en särskild verkschef.
Vad föreslår jag?
1. En nordisk utbildning av järnvägschefer för de högsta befattningarna inom företag inom järnvägsbranschen.
2. Att Banverket återuppstår som egen myndighet, under ledning av en generaldirektör, som har en gedigen järnvägsteknisk kompetens samt tidigare erfarenhet från chefsbefattningar inom Banverket eller företag inom drift eller underhåll av järnvägar.
3. Jernhusen likvideras och mark och byggnader överlämnas till en särskild fastighetsdivision inom Banverket.
4. Att SJ rekonstrueras som ett statligt nationellt och heltäckande tågbolag, med speciella rättigheter och skyldigheter, exempelvis de bästa tidtabellslägena. SJ ska äga alla verksktäder för löpande underhåll. Dessa skall alltså återförstatligas. SJ:s uppdrag från staten ska vara att bedriva interregional* persontrafik med lägst ekomiskt noll-resultat på alla lönsamma linjer.
5. Övrig interregional* persontrafik ska upphandlas av staten under konkurrens mellan olika anbudsgivare.
Trafikutbudet skall vara tillfredställande stort. Banverket ska ha statens uppdrag att upphandla olönsam interregional* persontrafik på järnväg.
6. Länstrafikbolagen ska vara huvudmän för den regionala* persontrafiken på både landsväg och järnväg. Trafiken ska upphandlas under konkurrens mellan olika anbudsgivare. Länstrafikbolagen och andra eventuella regionala trafikhuvudmän får inte svälla ut så att de blir interregionala trafikbolag. Trafiken får fortsätta över en länsgräns eller riksgräns till närmaste större tätort eller knutpunkt på andra sidan. Samma fordon får dock fortsätta förbi denna punkt i regi av det nya länets trafikhuvudman, förutsatt att det inte blir förtäckt interregional trafik.
7. Att Green Cargo får fortsätta tills vidare som eget (statligt) godstågsbolag
8. Att Hector Rail, som är ett mycket framgånsrikt svenskt godstågsbolag får fortsätta att bedriva godstrafik på hela det statliga svenska järnvägsnätet. Hector Rail har potential att utvecklas inom marknaden internationella godstågstransporter, och skulle därmed kunna ta upp konkurrensen om de långväga, internationella godstransporterna med långtradarna. Vi kan inte gå tillbaka till förra seklet när varje järnvägsbolag hade monopol inom sitt äget nät och man bytte lok vid gränserna.
9. Att Veolia, som är den svenska grenen av ett stort multinationellt buss- och tågbolag, får fortsätta att bedriva fjärrpersontågstrafik på egen ekomisk risk i minst nuvarande omfattning (som är ytterst blygsam). Veolia har potential att utveckla chartertågtrafik från de utländska storstäderna till svenska turistmål. Varför i all sin darskulle de inte få göra det?
10. Att övriga godstågsbolag får fortsätta att bedriva godstrafik i minst nuvarande omfattning. Det är ofrånkomligatt fler utländska tågbolag släpps in på svenska spår när svenska tågbolag får köra på utländska spår.
11. Eftersom tågledningen måste vara gemensam för alla tågbolag som trafikerar en järnväg, ska tåtgbolagen gemensamt vara huvudman för tågledningen. För bl.a. detta ändamål bildas en särskild organisation, Svenska Järnvägsföreningen, som emellertid kan överlämna tågledningen till SJ eller till det tågbolag som har den mesta trafiken på en viss bana.
12. Svenska Järnvägsföreningen ska även i övrigt vara ett samarbetsforum för alla företag som bedriver verksamhet på trafikerade spår (trafik och spårunderhåll). En mycket viktig del ska vara samtrafik och biljettsamarbete, gemensamma standardkrav på järnvägsvagnar, mm.
13. De statliga tågbolagen SJ och Green Cargo ska själva äga de verkstäder som behövs för det löpande underhållet av sina egna fordon. Det är underhåll som måste ske på tågens slutstationer för att undvika långa tomkörningar till reparationsplatser.
14. Euro Maint får alltså behålla sina verkstäder för periodiskt underhåll och större ombyggnader, etc. Eftersom ett tyskt bolag i samma branch håller på att etablera sig i Sverige, kommer det att uppstå konkurrens även på denna marknad. Om SJ, Green Cargo och övriga tågbolag finner det mer lönsamt att ha egna verkstäder även för periodiskt underhåll, mm, ska de ha rätt att äga sådana verkstäder. Detta måste beaktas vid återförstatligandet av verkstäder.
15. På sikt bör SJ fusioneras med NSB (Norges Statsbaner) och Green Cargo med Tågkompaniet i Sverige, som är ett persontågsbolag som ägs av NSB. Vi skulle på så sätt få två nordiska, statliga tågbolag med både persontrafik och godstrafik. Med lite olika statliga ägarförhållanden och separata företagsledningar skulle konkurrens främjas ytterligare, samtidigt som staten förblir största ägare inom den nordiska tågtrafiksektorn.
__________
*) Gränsen mellan regional och interregional persontrafik var otydligt angiven i propositionen bakom ansvarsuppdelningen för persontrafiken på järnväg mellan staten och länstrafikfbolagen. Man utgick troligen från att praxis från den regionala busstrafiken skulle gälla även inom järnvägstrafiken.
I själva verket uppstod stor förvirring, dels p.g.a Stig Larssons försök att få subventioner från kommuner och landsting till den interregionala trafiken och dels p.g.a kommunernas och landstingens eget agerande. Samt att de statliga myndigheter som haft hand om upphandlingen, först Transportrådet och sedan Rikstrafiken, av den interregionala persontrafiken gång på gång har försökt skyffla över kostnaderna på kommuner och landsting. Den av staten upphandlade trafiken har dessutom inte haft tillräcklig turtäthet för att vara attraktiv av resenärerna.
Gränsen mellan regional / interregional tillämpades i många fall alldeles för rigoröst inom busstrafiken med bussbyten (och ibland långa väntetider) vid länsgränserna. Det är enligt min mening helt uppenbart att trafik över en riksgräns och flera länsgränser (d.v.s. från orter i Danmark till Karlskrona, Kalmar och Göteborg inte är regionaltrafik. Enligt min mening är det interregional medeldistanstrafik.
Gratis - bort med de fasta avgifterna på bil, TV och fast telefoni
Volvo 240, som tillverkades 1974 - 1993 var en populär bil bland hemmafixare med måttliga inkomster, eftersom den var lätt att meka med. Nu straffbeskatas ägare till sådana bilar av den borgerliga regeringen. Inför valet 2010 lovade "de rödgröna" att vi skulle få nya "gröna skatter".Samhället skulle "ställas om".
Det är i och för sig sant att det inte finns något som är gratis. Men det kunde vara billigare! En vara eller en tjänst, som man inte använder borde man inte behöva betala för - utom vid de få tillfällen då man faktiskt använder den. Det behöver då inte nödvändigtvis bli en ren omfördelning från sällananvändare till de som använder varan eller tjänsten ofta. Det kan ju också bli en press på leverantören av sänka sin kostnader.
1. Avskaffa bilskatten. Om man vill minska utsläppen från bilismen ska man väl inte ge skattebefrielse på nya bilar under de fem första åren, utan i stället införa en riktigt stor skrotningspremie på äldre bilar. Skattebefrielsen på nya bilar leder ju bara till att välbeställda personer säljer sina gamla bilar på begagnatmarknaden, tills bilen efter några ägarbygen hamnar hos en fattig stackare, som får betala dyrt för den första ägarens val av bil.
Detta kallar miljöpartiet och miljöminster Anders Carlsgren (c) för "gröna skatter", när det i själva verket är en straffskatt på låga inkomster med undantag för dem, som är så fattiga så att de inte har någon bil alls.
Bilskatten skulle kunna ersättas med en måttlig höjning av bensinskatten (c:a 50 öre /liter) - lite dyrare att köra med bilen, billigare att äga bilen.
2. Det finns i det närmaste ingen anledning alls att behålla den obligatoriska TV-avgiften. Defintivt inte på nuvarande nivå Man har ju redan avskaffat radiolicensen. Alla "public service"-kanalerna (P1, P2 och P4 finansieras med anslag från TV-avgiften. Då skulle man kunna finansiera det public service-utbud, som inte kan finansieras på annat sätt med en liten avgift eller skatt på de kommersiella kanalerna.
Att "public servic" skulle vara detsamma som reklamfri radio och TV är en bluff. "Public service" är däremot produktionen av "smala" program med så få lyssnare eller tittare så att ingen annonsör vill betala för programmen. Hur många sådana program, som verkligen är av allmänt intresse, sänds egentligen? Inte många!
Men de skulle alltså kunna sändas av de kommersiella kanalerna mot en särskild avgift från staten, som tar in en liten avgift på det kommersiella utbudet för detta ändamål. TV-avgiften på 2076 kr /år skulle därmed kunna ersättas med en public service-avgift på exempelvis 76 kr /år för tillträde till de kommersiella kanalerna.
Men då måste man ju betala till de kommersiella kanalerna för deras produktion, i den mån programmen inte finansieras med reklam. Och om man VILL lyssna på reklamfri radio och se på reklamfri TV? Idag finns teknik för sådant. Det finns massor med betalkanaler.
3. Ett abbnnemang för fast telefoni kostar idag 1.740 kr / år hos Telia och 1.428 kr /år hos Tele 2. Mer konkurrens än så är det inte. De privata konkurrenterna måste betala till Telia för att använda Telias ledningar, särskilt accesnätet, dvs. ledningarna från den närmaste automatstationen till den enskilda abbonenten. Det skulle bli för dyrt om varje operatör hade sina egna accessnät.
Kostnaderna för accessnätet skulle förstås inte försvinna bara för att den fasta avgiften för abbonemannget avskaffas. Men Telia borde delas, så att en statlig myndighet, Televerket, ansvarar för de fasta teleanläggningarna (mobilmasterna, automatstationerna, accessnätet och övriga teleledningar). Teleoperatörerna skulle då betala en trafikavgift till Televerket för varje samtal.
Uppringaren betalar. Att enbart ta emot samtal eller ringa mottagaren betalar samtal skulle vara helt gratis.
Det handlar om sammanlagt 5.896 kr /år - i bilskatt (Volvo V70), teleabonnemang (Telia) samt TV-avgift. Det är mer än hälften av vad många pensionärer får ut i pension. Och det är ju ofta pensionärer som sitter fast i ett dyrbart bilägande, ett dyrbart teleabbonnemang samt tvångsavgiften till public service. Inte sällan handlar det då om pensionärer som köpt stora, dyra bilar under slutet av sina yrkesversamma liv för enstiaka söndagsutflykter efter pensioneringen. Eller barnfamiljer på landsbygden.
Detta motiveras med ett "orwellskt" nyspråk, "gröna skatter", "klimatsmart samt "public service" .
En önskvärd skilsmässa
Sköna landskap? Här har varje teleoperatör sin egen mobilmast. Men hur är det med mobiltäckningen nägra kilometer längre bort? Det borde kanske finnas ett konkurrensneutralt statligt televerk som äger mobilmasterna
och inte bara fasta nätet?
Det handlar nu om statens välskötta (påstår man i alla fall) telefonbolag Telia. Först delade man SJ i tåbolaget SJ och infrastrukturverket Banverket (som nu har slagits ihop med Vägverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket, som driver de statliga flygplatserna, till Trafikverket). Sedan delade man Vattenfall i elproduktionsföretaget Vattenfall och eldistributionsföretaget Svenska kraftnät, som äger stomlinjerna för överföring av elkraft.
Men Telia ville inte delas. I stället introducerades Telia på börsen, som en "folkaktie". Det var inte hela Telia som såldes ut. Aktien sjönk som en sten. Och nu förstår vi varför Telia inte ville delas.
Teleoperatörsdelen var inte mycket värd och hade dåligt anseende efter sexsamtalsskandalerna under fram för allt förre centerledaren Torbjörn Fälldinds tid som styrelseordförande för Telia.
Ansvarig för aktiesvindeln i Telia var dock infrastrukturministern Björn Rosengren (s), som även slog sönder Posten och förstörde tågbolaget SJ.
Med Telia torde det vara så att bolaget har ett hyfsat anläggningsvärde (åtminstone sett till nyanläggningskostnaden för alla teleledningar o.s.v), men ett marknadsvärde som inte är lika bra. Marknadsvärdet bestäms av den förväntade framtida avkastningen, och har alltså inget att göra med anläggningsvärdet. Och Telia har ju förlorat rejält med marknadsandelar till de privata teleoperatörerna.
Hur stor del av Telias vinst som kommer från den egna teleoperatörsverksamheten respektive från konkurrenternas nyttjande av Telias ledningsnät, känner jag inte till. Men det är ju en märklig ordning att de ska vara beroende av Telia. Om det nu inte är tvärtom så att Telia är beroende av sina konkurrenter.
Jag har ju deltagit en hel del i debatten på s-bloggarna, i ett kanske fåfängt försök att bidra till den förnyelse av socialdemokratin som är nödvändig om partiet ska lyckas med en samhällsomvandling i rätt riktning, d.v.s bli ett "folkhem" på nytt. Ett samhälle där tågen går i rätt tid och ingen lämnas kvar. Och där de statliga och kommunala verksamheterna och bolagen är till för medborgarna och inte för att bevisa att politiker är lika duktiga kapitalister som kapitalisterna själva. När politiker ska leka kapitalister härmar de ofta den nidbild av kapitalister, som de själva tror på, att kapitalister är särdeles iskalla och hänsynslösa människor.
Samhällsnytta med de s.k. samhällsnyttiga bolagen ser man ofta inte ett spår av. Enligt min mening ska samhället inte äga företag, om man inte har något annat och högre prioriterat syfte än maximal vinst. Politikernas uppgift i ett kapitalistisk samhälle borde ju vara att skydda medborgarna mot kapitalismens negativa verkningar. Och hur går det ihop med politiker som gör vinsten till ett huvudsyfte och - och i syfte att uppnå maximal vinst - uppför sig "värre" än kapitalisterna själva?
De samhällsägda företagen kommer ju då inte att uppfylla några sociala eller eljest samhällsnyttiga mål bättre än de privata företagen. Och fördelarna med ett särskilt infrastrukturverk på tele-omårdet tillvaratas ju inte alls. Den diskussion som nu har varit på s-bloggarna har handlat om hur otroligt "välskötta" de statliga bolagen är och hur stor avkastning de ger. Ingen diskussion alls om andra syften med det statliga ägande
Jag tycker att det är dags för skiljsmässa mellan staten och Telias teleoperatörsverksamhet. Telia bör delas i Telia, som säljs ut helt och hållet, och Televetrket, som äger mobilmasterna, teleledningarna och automatstationerna. Televerkets uppgift skulle då vara att:
1. Äga, förvalta och bygga ut den statliga teletekniska infrastrukture, som upplåts till teleoperatörerna.
2. Äga, förvalta och bygga ut den gemensamma teletekiniska infrastruktur som behövs för totalförsvaret, räddningstjänsten, polisen och sjukvården och andra viktiga samhällsfunktioner.
3. Dela ut gratis telefonabbonnemang i både mobilnätet och fasta nätet till privatpersoner. Man ska alltså inte behöva betala vara kund hos någon teleoperatör för att ta emot samtal eller ringa mottagaren betalar-samtal. Detta ska vara helt gratis, på samma sätt som man inte betalar för att få brev i sin brevlåda. Avsändaren betalar porto. För att ringa upp övriga samtal eller för att få tillgång till mer avancerade tetetjänster måste man däremot ha ett kontantkort eller ett abbonnemang hos något teleoperatörsföretag.
Spricker alliansen när det sovande folket vaknar?
Jag läste idag på en annan blogg att Fredrik Reinfeldt har skrivit en bokm som heter "Det sovande folket". Det måste vara världens okändaste bestseller. Den andra bloggen har citerat ur boken. Jag har inte kunnat kontrollera om citatet är riktigt, eftersom jag har lyckats få tag i boken. Nä, Reinfeldt kan ju vara rädd för att jag ger boken vidare till någon folkpartist - och det vore kanske början till slutet på den borgerliga regeringsalliansen. Enligt den andra bloggaren står det nämligen i Reinfeldts blogg att:
"Socialdemokraterna och Folkpartiet har gått ihop till ett parti som förslavar människorna"
Jag undrar bara på vilket sätt "Socialdemokratiska folkpartiet" förslavar människorna. Kan det vara det idiotiska påhittet om en obligatorisk pappamänad i föräldrarförsäkringen, som drivs av övre medelklass-radikalerna i båda partierna? Frågan är bara vem som är mest emot. Jag läste för några år sedan ett stort reportage om unga kvinnliga LO-medlemmar, som uppfattade förslaget som en manlig stöld av en kvinnlig förmån.
Och dessutom undrar jag hur liberalt det egentligen är att först ta pengar från folk och sedan ge pengarna tillbaka till folk under förutsättning att de gör som folk vill. Som en gott uppförande.peng.
Nåja, det finns väl motständare i båda partierna mot denna elitism. Förr hade underklassens kvinnor förtroendet att uppfostra överklasens barn. Nu har de inte ens förtroendet att uppfostra sina egna. I stället för att ammas av mamma ska de flaskuppfödas av pappa, för att mamma ska göra karriär (medelklassfamiljen) eller för att pappa ska bli jämställd (arbetarklassfamiljen).
Men båda partierna har förstås sina höger- respektive vänsterflyglar. Skillnaderna är kanske rentav större inom partierna än mellan partierna?
Nu har Maud Olofsson (c) bestämt sig för att "göra en Sahlin", d.v.s avgå som partiledare. Maud Olofsson är för närvarande näringsminister, med ansvar även för energifrågorna. I den egenskapen har hon varit med och beslutat att det får byggas nya kärnkraftverk som erättning för sådana som tas ur bruk. Vilket är den mest troliga förklaringen till att väljarstödet för centerpartiet rasar. Det har inte hjäpt Olofsson ett dugg att hon talar med norrländsk accent (äää i stället för stockholmskt ee) utan tillstymmelse till norrländsk dialekt. Hon låter inte "bonnig" helt enkelt. Och det är faktiskt på landsbygden som centern har gjort sina största väljarförluster. Utan vare sig kärnkraftmotståndet eller "Hela Sverige ska leva" är centerpartiet dömt till utplåning.
Att markägare i Stockholm hyr ut mark i Västra Svealand och Norrlands inland till vindkraft stoppar inte den negativas befolkningsutvecklingen utanför storstadsregionerna. Och det är ju inte där, i vattenkraftens förlovad land, som den nya energin behövs. Utan betydligt längre söderut. Om ett nytt kärnkraftverk ska byggas som ersättning för det nedlagda Barsebäcksverket så måste det bli längre norrut i Skåne, eller möjligen i södra Småland eller Blekinge. Vi måste säga nej till att förstöra landskapet längs vägen med en ny överföringsledning från Norrland till Skåne.
Det är dags att återupprätta linje 2 i kärnkratomröstningen, som S och Fp stod bakom. Den sa att kärnkraften ska avvecklas när det finns bättre alternativ att tillgå. Något slutdatum var inte sagt i omröstningen. För att säkra Sveriges framtid som välfärdsstat med elintensiv industri måste vi ha en säker energiförsörjning. Och om vi inte vill bygga nya reaktorer, som inte är en ersättning för reaktorer som har tagits ur bruk, måste vi tillvarata spillvärmen från kärnkraftverken. Det bör då inte vara för långa transportsträckor för hetvattnet.
Tåg är en alldeles ypperlig lösning för transport av hetvatten. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg på denna blogg är avkylningen en effekt av yta och volym. Detta är förklaringen till att djur (och t.o.m. människor) är större vid polerna än vid ekvatorn. Mammuten, som levde i Sibirien fortfarande för 5000 år sedan, är det största elefantdjur som någonsin har funnits. O.s.v.
För att hindra för stor avkylning av hetvattnet under transporten krävs, förutom att transportvägen inte är för lång, att de transporteras i rymliga tankvagnar, med minimalt avstånd mellan vagnarna, samt att järnvägen har tillräcklig bärighet för att klara tyngden av dessa vagnar. Den nya EU-standarden för järnvägsräls uppfyller detta krav vid maximal bredd (3,6 m diameter enligt den nya normalprofilen) för ett tankvagnståg med mimimala enerigiföruster under transporten. Vi talar då om vagnar som väger 100 ton, och 20 - 50 vagnar i varje tåg. Som jämförelse kan nämnas att en ackumulatortak för en normalstor villa rymmer 0,5 - 1,0 ton hetvatten. Ett enda tåg skulle alltså räcka för uppvärmingen av minst 2000 villor under flera riktigt kalla vinterdygn.
"Socialdemokraterna och Folkpartiet har gått ihop till ett parti som förslavar människorna"
Jag undrar bara på vilket sätt "Socialdemokratiska folkpartiet" förslavar människorna. Kan det vara det idiotiska påhittet om en obligatorisk pappamänad i föräldrarförsäkringen, som drivs av övre medelklass-radikalerna i båda partierna? Frågan är bara vem som är mest emot. Jag läste för några år sedan ett stort reportage om unga kvinnliga LO-medlemmar, som uppfattade förslaget som en manlig stöld av en kvinnlig förmån.
Och dessutom undrar jag hur liberalt det egentligen är att först ta pengar från folk och sedan ge pengarna tillbaka till folk under förutsättning att de gör som folk vill. Som en gott uppförande.peng.
Nåja, det finns väl motständare i båda partierna mot denna elitism. Förr hade underklassens kvinnor förtroendet att uppfostra överklasens barn. Nu har de inte ens förtroendet att uppfostra sina egna. I stället för att ammas av mamma ska de flaskuppfödas av pappa, för att mamma ska göra karriär (medelklassfamiljen) eller för att pappa ska bli jämställd (arbetarklassfamiljen).
Men båda partierna har förstås sina höger- respektive vänsterflyglar. Skillnaderna är kanske rentav större inom partierna än mellan partierna?
Nu har Maud Olofsson (c) bestämt sig för att "göra en Sahlin", d.v.s avgå som partiledare. Maud Olofsson är för närvarande näringsminister, med ansvar även för energifrågorna. I den egenskapen har hon varit med och beslutat att det får byggas nya kärnkraftverk som erättning för sådana som tas ur bruk. Vilket är den mest troliga förklaringen till att väljarstödet för centerpartiet rasar. Det har inte hjäpt Olofsson ett dugg att hon talar med norrländsk accent (äää i stället för stockholmskt ee) utan tillstymmelse till norrländsk dialekt. Hon låter inte "bonnig" helt enkelt. Och det är faktiskt på landsbygden som centern har gjort sina största väljarförluster. Utan vare sig kärnkraftmotståndet eller "Hela Sverige ska leva" är centerpartiet dömt till utplåning.
Att markägare i Stockholm hyr ut mark i Västra Svealand och Norrlands inland till vindkraft stoppar inte den negativas befolkningsutvecklingen utanför storstadsregionerna. Och det är ju inte där, i vattenkraftens förlovad land, som den nya energin behövs. Utan betydligt längre söderut. Om ett nytt kärnkraftverk ska byggas som ersättning för det nedlagda Barsebäcksverket så måste det bli längre norrut i Skåne, eller möjligen i södra Småland eller Blekinge. Vi måste säga nej till att förstöra landskapet längs vägen med en ny överföringsledning från Norrland till Skåne.
Det är dags att återupprätta linje 2 i kärnkratomröstningen, som S och Fp stod bakom. Den sa att kärnkraften ska avvecklas när det finns bättre alternativ att tillgå. Något slutdatum var inte sagt i omröstningen. För att säkra Sveriges framtid som välfärdsstat med elintensiv industri måste vi ha en säker energiförsörjning. Och om vi inte vill bygga nya reaktorer, som inte är en ersättning för reaktorer som har tagits ur bruk, måste vi tillvarata spillvärmen från kärnkraftverken. Det bör då inte vara för långa transportsträckor för hetvattnet.
Tåg är en alldeles ypperlig lösning för transport av hetvatten. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg på denna blogg är avkylningen en effekt av yta och volym. Detta är förklaringen till att djur (och t.o.m. människor) är större vid polerna än vid ekvatorn. Mammuten, som levde i Sibirien fortfarande för 5000 år sedan, är det största elefantdjur som någonsin har funnits. O.s.v.
För att hindra för stor avkylning av hetvattnet under transporten krävs, förutom att transportvägen inte är för lång, att de transporteras i rymliga tankvagnar, med minimalt avstånd mellan vagnarna, samt att järnvägen har tillräcklig bärighet för att klara tyngden av dessa vagnar. Den nya EU-standarden för järnvägsräls uppfyller detta krav vid maximal bredd (3,6 m diameter enligt den nya normalprofilen) för ett tankvagnståg med mimimala enerigiföruster under transporten. Vi talar då om vagnar som väger 100 ton, och 20 - 50 vagnar i varje tåg. Som jämförelse kan nämnas att en ackumulatortak för en normalstor villa rymmer 0,5 - 1,0 ton hetvatten. Ett enda tåg skulle alltså räcka för uppvärmingen av minst 2000 villor under flera riktigt kalla vinterdygn.
Redan för 2000 år sedan fanns teknik för nödkylning av kärnkraftverk
eBilden visar en 2000 år gammal romersk akvedukt för vattendistribution. De romerksa akvedukterna var så rejält byggda s att de klarade jordbävningar. Som jag skrev i föregående inlägg borde kärnkraftverk byggas så att det finns ett vattenmagasin ovanför reaktorerna och en uppsamlingdamm för använt kylvatten på en lägre nivå. Jag skrev också att ett effektivt utnyttjande av vindkraften som del i ett energisystem kräver att vindenergin kan lagras tills den behövs. Det blåser ju inte på beställning. Den bästa metoden för lagring av vindkraft torde vara pumpkraftver.
Ett pumpkraftverk är ett vattenkraftverk, som kan köras baklänges, så att vatten pumpas upp från en lägre nivå till en högre nivå, när elproduktionen är större än förbrukningen. Kostnaden för energilagring tas aldrig med i de glättade kalkyllerna för vindkriaften. Däremot räknas vattenmagasinen med i kalkylerna för nya vattenkraftverk. Och säkerhetsanordningarna räknas naturligtvis in i kalkylen för nya kärnkraftverk. Vindkraftverk lokaliseras idag företrädesvis till den orörda naturen i stället för att samlokaliseras med andra kraftkällor på platseer där naturen redan är förstörd av kraftanläggningarna.
Förutom att lagra energi från vindkraften, skulle ett pumpkraftverk, som är samlokaliserat med ett kärnkraftverk kunna fungera som nödkylsystem för kärnkraftverket. Men det skulle förstås få vindkraftförespråkarna att sätta det gröna teet i vrångstrupen. Kritiken mot kärnkraften har iofs lett till bättre kärnkratsäkerhet, med de striderna mellan de olika energislagens förespråkare har inte bidragit till vare sig bättre kärnkraftsäkerhet, bättre naturskydd eller bättre energiutnyttjande. Och definitvit inte till bättre lönsamhet hos vindkraften.
Osäkerheten om den framtida energiförsörjningen har dessutom lett till att Sverige har halkat efter som industrination, till att vi har förlorat tiotusentals industrijobb samt till sämre välfärd och svårigheter att försörja hela den arbetsföra befolkningen med meningsfulla arbetsuppgifter.
Samt till förlamande diskussioner om hur en eventuell arbetstidsförkortning ska finansieras, om frågan ens har kommit på dagordningen i något parti.
Som arbetar i energikrävande industri vid tiden för kärnkraftomröstningen var jag naturligtvis för linje 2. Bakom linje 2 stod Socialdemokraterna och Folkpartiet. Nu tycker jag att de partierna, trots meningsskiljatligheter i andra frågor, borde återuppta samarbetet i energifrågan.
Måste man var mot kärnkraft om man är kristen?
Kristendomen tas som intäkt för alla möjliga politiska åsikter - från extrem marknadstro till extrem teknikfientlighet. Detta motiveras förstås med omsorg om "skapelsen". Som bekant har förstörelsekrafterna drabbat Japan. Det är inte något reaktorhaveri som har orsakat jorebävningen och tsunamin. Naturkrafterna har återigen visat sig vara större än något som människan har skapat och släppt loss. Tack vare vetenskapens och teknikens landvinningar vet vi var i världen jordbävningar och vulkanutbrott är att vänta. Tyvärr går det fortfarande inte att förutsäga när.
Reaktorinneslutningen i Fukushima klarade påfrestningarna från jordbävningen. Men verket snabbstoppades utan möjlighet att leda bort överskottsvärmen, eftersom elnätet slogs ut. Svenska kärnkraftmotståndare säger att en liknande incident inträffade i Forsmark 2006, men att en härdsmälta kunde undvikas eftersom personalen tog rätt beslut. Frågor man ställer sig när man hör detta påstående är: Tog personalen i Fukushima fel beslut? Vad hade hänt om personalen i Forsmark inte tagit rätt beslut? Jojo, den mänskliga faktorn...
Problemen i Fukushima-verket beror inte på att driftpersonalen tagit felaktiga beslut. Och driftpersonalen i Forsmark tog inga beslut alls under de första minuterna, eftersom de inget visste. Elen slogs nämligen ut. Men två av de fyra dieseldrivna nödkylaggregaten gick igång automatiskt. Om de inte hade gjort det, hade de fått startas manuellt, så snart personalen förstått vad som hänt. Det gick inte mer än 24 minuter innan personalen tog kontroll över den fortsatta händelsutvecklingen. Fukushima-verket förblev däremot utan nödkylning under flera dagar efter jordbävningen, utan nämvärda radioaktiva utsläpp.
Idag är emellertid utsläppen i högsta grad nämnvärda. Man har uppmätt mycket höga och ökande halter radioaktivitet i havet utanför Fukushima. Som jag visat i tidigare inlägg om redan gjorda uppfinningar hade situationen varit avsevärt bättre med kylvattentorn eller högt belägna vattendammar. Men tydligen behövs också uppsamlingsdammar för använt kylvatten, så att det inte rinner ut i bäckar och åar. Jag håller dessutom på att man borde ha vedeldade ångmaskiner som en yttersta reserv. Eventuella nya kärnkraftverk i Sverige bör kanske inte som de nuvarande ligga direkt vid havet.
Sverige får i runda tal häften av sin elproduktion från kärnkraft och häälften från vattenkraft. Det finns c:as 1800 vattenkraftverk i Sverige, varav c:a 200 större. Av dessa ägs 102 av statliga kraftbolaget Vattenfall, som även äger sju av de tio kärnkraftreaktorer som är i drift efter stäningnen av Barsebäck. Kartan visar var de större och medelstora vattenkraftverken finns. De privata kraftbolasgen E-on och Forum äger alltså en betydande andel av de större vattenkraftverken, samt tre av de kvarvarande kärnkraftreaktorerna, samtliga tillhör Oskarsahamnsverket. E-on och Fortum äger dessutom flera mindre vattenkraftverk i Syd- och Mellansverige, bl.a. i Emån i Oskarshamns-trakten samt i Mörrumsån och Ronnebyån i Blekinge. Detta gör Blekinge till ett av de kraftrikaste landskapen i Sydsverige, efter stängningen av Barsebäcksverket.
Bidragen till den totala elförsörningen från vindkraften och de små kraftstationerna i Sydsverige är dock marginella. Södra Sverige får kraften från norra Sverige, vilket medför stora energiförluster i de långa och - efter stängningen av Barsebäcksverket - underdimensionerade överföringsledningarna från Norrland. Ett sätt att minska överföringsförlusterna är att öka spänningen i överföringsledningarna, vilket befaras ge skador på människor och djur i närheten av ledningarna. En ny högspänningsledning projekteras nu öster eller västern om Vättern genom relativt orörd natur. Mil efter mil kommer det nya kalhygget att dra fram. Men det talas det tyst om. Svenska naturskyddsföreningen har sedan länge upphört att göra skäl för namnet.
En storskalig naturskövling och förstörelse av landskapsbilden pågår dessutom till både lands och sjöss för att göra profitörerna i vindkraftbranschen. Tydligen väljar man att lokalisera vindkraften till landsdelar och platser, där protesterna är som minst och naturen som mest orörd och behovet av mer elproduktion också är som minst. Bl.a. projekteras en enorm vindkraftpark i Piteå kommun vid övre Norrlandskusten. Samma kommun som ståtar med en av de fyra orörda Norrlandsälvarna. Får man inte förstöra naturen på det ena sättet får man väl förstöra den på något annat sätt, tycks Piteå-sossarna resonera. Ty det är ett kommunalt projekt!
Gissningsvis kommer hälften av den producerade energin att försvinna under transporten till Malmö. Och hur har man tänkt lagra energin till vindstilla dagar? Det är många kostnader för den statligt subventionerade vindkraften som inte räknas med, medan alla kostnader för vattenkraft och kärnkraft ska med i kalkylen. Pumpkraftverk, d.v.s. vattenkraftverk som kan köras baklänges, torde vara det bästa sättet att lagra vindkraft. Alltså behövs nya kraftverksdammar.
Folkpartiet, som är det mest kärnkraftvänliga partiet, har fått med sig regeringen på ett beslut att tillå199ta byggandet av nya kärnkraftverk som ersättning för sådana som har tagits ur bruk. De båda Barsebäcksreaktorerna togs ur drift i förtid - enligt uppgift efter kohandel om Svenska kyrkans framtid - åren 1999 och 2005. Rivningen av den första urbruktagna reaktorn planeras inledas 2017. Just nu diskuteras om man ska renovera reaktorn Oskarshamn 1 eller ersätta den med en ny.
Det kan alltså bli aktuellt att bygga två - tre nya kärnkraftreaktorn. Frågan är var. En blick på kartan ger väl besked om att det i så fall måste bli någonstans i norra Skåne, södra Småland eller Blekinge. Fördelar med en sådan lokalisering kan vara att ledningsgator redan finns, att det kanske räcker med 400 kW överföringsspänning p.g.a. det relativt korta avståndet till elkunderna i Öresundsregionen, samt att viss samordning kan ske med vattenkraft och vindkraft.
Och dessutom kan överskottsvärmen från kylningen av reaktorerna vid normal drift användas för bostadsuppvärmniging. Ett utbyggt distributionsnät för hetvatten skulle kunna användas långt efter en eventuell avveckling av kärnkraften. Om den skulle bli möjlig att ersätta med andra energislag i framtiden. Det mest troliga i så fall vore väl solvärme. Som dessutom kan lagaras i tusentals år i tillräckligt stora värmelager. Enligt uppgift kommer det att dröja 10.000 år innan Kvarntorpshögen har svalnat till samma temperatur som omgivningen. Kvarntorpshögen är en 100 m hög slagghög sydost om Örebro, vilken har bildats av fler hundra grader heta restprodukter från framställningen av flygbränsle ur närkeskiffer under åren 1940 - 1960. Någon teknik för att utvinna värmeenergin ur kvarntorpshögen har man dock ännu inte lyckats uppfinna.
Från toppen av världens största sophög, kvarntoripshögen, har man en bedårande utsikt över Närkeslätten, ända bort till Kilsbergen i Bergslagen. Närkeskiffer innehåller ungeför en procent mineralolja. Trots att det har gått över 50 år sedan bensintillverkningen i Kvarntorp upphörde brinner det fortfarande under marken. Det finns inget material som skulle klara att köras ner i marken för att hämta upp den lagrade energin. Hur länge energi kan lagras i ett värmelager är en produkt av förhållandet mellan yta och volym. När volymen fördubblas ökar ytan med ungefär en tredjedel. Och det är ju från ytan som värmen ventileras bort.
Kvadrat och kubik. Energilagring
De kärnkraftverk som vi har, de har vi. Om de ingenting nytt. Japan har drabbats av en dubbel naturkatastrof. Man kunde tro att det det värsta som hänt var en stor reaktorkatastrof i stil med Hiroshimabomben.
Men det är ytterst märkligt att det inte fanns någon form av reservkraft för kylvattnet. Jag har nämnt vedeldade ångmaskiner och självtryck från vattentorn eller högt belägna vattenmagasin på marken. Det är märkligt att man inte har tänkt på detta í Japan. Men man verkar inte ha tänkt på det i Sverige heller. En lämplig placering av ett kärnkraftverk hade ju varit nedanför en sluttning eller ett berg, där man hade kunnat bygga ett stort vattenmagasin.
Som även hade kunnat användas för energilagring.
Ett vanligt, fyrkantigt mjölkpaket har måtten 16,6 X 9,5 x 6,4 cm. Paketet rymmer 1 liter. Det är volymen. 1 liter = 1000 cm3. Paketet har sex sidor (inkl ovansida och undersida) med en sammanlagd yta på 479 cm2. Om man ställer två paket med de största sidorna mot varandra blir den sammanlagda ytan av yttersidorna 643 cm2. Volymen har fördubblats, men ytan (yttersidorna) har bara ökat med 34 %.
Men det är ytterst märkligt att det inte fanns någon form av reservkraft för kylvattnet. Jag har nämnt vedeldade ångmaskiner och självtryck från vattentorn eller högt belägna vattenmagasin på marken. Det är märkligt att man inte har tänkt på detta í Japan. Men man verkar inte ha tänkt på det i Sverige heller. En lämplig placering av ett kärnkraftverk hade ju varit nedanför en sluttning eller ett berg, där man hade kunnat bygga ett stort vattenmagasin.
Som även hade kunnat användas för energilagring.
Ett vanligt, fyrkantigt mjölkpaket har måtten 16,6 X 9,5 x 6,4 cm. Paketet rymmer 1 liter. Det är volymen. 1 liter = 1000 cm3. Paketet har sex sidor (inkl ovansida och undersida) med en sammanlagd yta på 479 cm2. Om man ställer två paket med de största sidorna mot varandra blir den sammanlagda ytan av yttersidorna 643 cm2. Volymen har fördubblats, men ytan (yttersidorna) har bara ökat med 34 %.
Fler redan gjorda uppfinningar: Vattentornet!
Enligt ägaren Tepko är en ny elkabel till kärnkraftverket Fukushima nästan klar, så att kylvattenpumparna kan kopplas in på elnätet. Med gammal beprövad teknik hade det inte behövts. Ångdrivna pumpar har funnits sedan början av 1700-talet. Bilden ovan visar hur man trycksätter ett vattenledningssystem och dessutom klarar vattenförsörjningen vid tillfälliga elavbrott. Frän pumphallen (1) pumpas vattnet upp i vattentornet (2), varifrån det distruberas genom självfall till konsumeterna (3). För att få upp vattnet i tredje våningen hade det inte ens behövts ett vattentorn, utan det hade räckt med en vattenbassäng i marknivå på höjden, som vattentornet står på. Naturligtvis måste ett vattentorn eller ett vattenmagasin i marknivå klara en jordbävning.
Redan 1728 fanns teknik för nödkylning av kärkraftverk.
Bilden här ovanför visar en principskiss för Newcomens ångmaskin för länspumpning av gruvor. En maskin av denna typ installerades 1728 vid Dannemora gruva i Uppland - inte långt från Forsmarks kärnkraftverk. På bilden nedan visas en ångtraktor för lantbruket från början av 1900-talet. En mängd olika redskap kunde kopplas till ångtraktorn - naturligtvis också kylvattenpumpar. Ångmaskiner kan drivas med vilka bränslen som helst, och fungerar alltså även vid abrott i distributionen av el och fossila bränslen.
Nystart för linje 2
Andra världskriget slutade med atombomberna över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945. Stig Dagerman skrev boken Tysk höst. Men i hela den krigströtta världen började hoppet spira om en nystart för hela mänskligheten, början på en fredlig och lycklig tidsålder, där de många uppfinningar som gjorts i krigets och förstörelsens tjänst skulle skänka mänskligheten ett nytt välstånd. Svärden skulle bildligt talat smidas om till plogbillar. Atombombernas fruktansvärda krafter skulle tämjas, stängas in i atomkraftverk och producera energi för fredlig användning. Så skulle det nya och fredliga Japan byggas.
Japan har just drabbats av en naturkatastrof, som i materiell förödelse, mätt i kostanden för återuppbyggnad kanske är jämförbar med förödelsen i Hiroshima och Nagasaki. Men mätt i mänsligt lidande kanske mindre. De som har överlevt har överlevt. Men rädslan för sekundära katastrofer, kärnkrafthaverier, finns där. Men fortfarande är jordbävningen och tsunamin den värsta katastrofen. Åtminstone sett i ett japansk perspektiv. Den katastrofen har inte drabbat oss svenskar det minsta. Det kan däremot stora radioaktiva utsläpp göra. Media försöker piska upp skräckstämningar. Media publicerar listor över tillbud i svenska kärnkraftverk. Det är så mycket desinformation det kan bli. Vi klarar oss utan denna fördljugna nynetsförmedleing, denna lögnaktiga public serviceblugg.
Det finns saker som förvånar. Det var ju inte själva reaktorerna i de japanska kärnkraftverken som skadades. De var byggda för att klara jordbävningarn. Utan det var hjälpsystemen som slogs ut, bl.a. det nödkylsystem som skulle hindra att ett eventuellt reaktorhaveri skulle utvecklas till en katastrof. Det saknades också filter, som hade gjort det möjligt att lätta på trycket utan radioaktiva utsläpp. Varför hade man inte tänkt på att bygga kylvattenmagasin på bergssidorna ovanför kärnkraftverken?
Det verkar ju väldigt primitivt att transportera kylvatten med brandbilar, som hade behövts för att släcka bränder eller transportera dricksvatten till hemlösa. Förutom att brandbilarna inte veckar ha haft tillräcklig släckningskapacitet för att kyla de överhettade reaktorerna, så är brandbilarna beroende av en annan energikälla: diesel. Och oljeraffinaderier brann. Statioära ångdrivna kylvattenpumpar hade kunnat drivas med ved. Och ved fanns det ju gott om efter tsunamins härjningar. Har den moderna tekniken gjort oss blinda för gammal, men användbar, teknik?e
Händelserna i Japan kan inte användas som argument mot svensk kärnkraft av flera skäl: Vi har varken jordbävningar eller tsunamier. Och dessutom beror farorna med de japanska kärnkraftverken på bristande förutseende. Eller är just detta ett argument mot svensk kärnkraft: Vi tror att vi har förutsett och garderat oss mot allt. Det trodde kanske japanerna också?
I den svenska folkomröstningen 1980 stod Socialdemokraterna och Folkpartiet enade bakom linje 2. "Avveckling med förnuft" tror jag att linje 2 gick ut på. Nu står samtliga allianspartier bakom beslutet att uttjänta kärnkraftverk ska kunna ersättas med nya. Kan det kallas "avveckling med förnuft"? Det är kanske en förnuftig linje, men dock ingen avveckling. Jo, det kan leda till avveckling i praktiken, om kärnkraften kan ersättas med annan och billigare energi.
Och det är ju inte heller säkert att gamla kärnkraftverk ska ersättas med nya. Det kan renoveras och drivas under några årtionden till. Det är ju ett beslut som snart ska tas om en av reaktorerna i Oskarshamn. Den föreslagne nya s-partiledarenHåkan Juholt från Oskarshamn kan kanske komma överens med fp-ledaren Jan Björklund om kärnkraftens framtid.
En nystart för linje 2?
En övergångslösning?
Man tillsätter inte en VD på 25 år i ett krisföretag. Socialdemokraternas valberedning föreslår nu Håkan Juholt till ny partiordförande. Han har 16 - 17 år kvar till normal pensionsålder. Även det är för lång tid. Men Juholt är i alla avseenden ett klart bättre val än de 39-årige ordföranden för Stockholms läns-distriktet. Juholt sägs stå i den socialdemokratiska mittfåran, vilket väl får anses vara en förutsättning för att ena det sargade partiet och värva röster bland både hög- och låginkomsttagare. Socialdemokraterna är inne i en allvarlig kris sedan över 40 år tillbaka. Det behövs både ideologisk förnyelse och förnyelse av den praktiska politiken. Det behövs en kraftfull omläggning av kursen inledningsvis och därefter åtskilliga korrigeringar. Med alla människor är det så, att de fastnar i sina hjulspår, och då måste andra ta vid.
Man tillsätter alltså inte en VD som ska sitta i flera decennier i ett kristföretag. Till den uppgiften tillsätter man en erfaren företagsledare, som inte är skolad i krisföretagets traditioner, utan i stället kan se problemen med en utomståendes ögon. Juholt kommer inte från kretsen närmast Mona Sahlin.
Förnyelse är inte detsamma som föryngring.
Man tillsätter alltså inte en VD som ska sitta i flera decennier i ett kristföretag. Till den uppgiften tillsätter man en erfaren företagsledare, som inte är skolad i krisföretagets traditioner, utan i stället kan se problemen med en utomståendes ögon. Juholt kommer inte från kretsen närmast Mona Sahlin.
Förnyelse är inte detsamma som föryngring.
Men Olof Palme då...
Sven Jerring var AB Radiotjänsts första hallåman. Här i studion på Kungsgatan i Stockholm, som man sände från innan radiopalatset på Gärdet byggdes. Jerring blev snabbt alla barns snälla fadersgestalt genom programmet Barnens brevlåda.
För många svenskar ett helgerån att ifrågasätta SR och SVT. "Staten kan man lita på", säger de samtidigt som de öser förakt över statskontrollerade medier i andra länder. För åtskilliga socialdemokrater är det nostalgi. Var inte public service Olof Palmes skapelse? Jag vill minnas att det var Palmes idé att vi skulle ha två konkurrerande TV-kanaler med olika nyhetsredaktioner. Palme var jagad av upplageraset för den socialdemokratiska landsortspressen. Aftonbladet räddades med mångmiljonsubventioner från LO och hårdkokta reportage om sexualiserat våld mot kvinnor.
I samma veva startades en mängd lokalradiostationer. Idag garanteras mångfalden i den lokala nyehtsförmedlingen av att sömninga radiojournalister läser nyheter på nätet, vilka har lagts ut av den borgerliga monopoltidningens journalister under kvällen eller natten. Och sänder som om det vore nyheter som radiojournalisterna själva har snokat rätt på. Och merparten av landsortspressen är borgerliga monopoltidningar, som ägs av ett fåtal stora tidningskoncerner.
Orsakerna till upplageraset för den socialdemokratiska pressen var flera. Allt ifrån annonsbojkotter tidigare under 1900-talet till usla företagsledningar och strider med Journalistförbundet om vem som skulle bestämma tidningarnas politiska linje. Journalistförbundet ville förpassa åsiktsbildningen till ledarsidan och ha resten av tidningen för sig själva, med samma typ av förment politisk neutralitet som präglade "statstelevisionen" och den borgerliga pressen.
Annonsbojkotterna, som både var medvetna försök att knäcka arbetarrörelsen och ett rent kommersiellt fenomen (de borgerliga tidningarnas läsare hade i medeltal större köpkraft), hade lett till en föråldrad och i vissa fall så nedsliten tryckutrustning så att det knappt gick att läsa vissa s-tidningar. Med presstödet, som infördes 1965 inköptes nya tryckpressar, men flera s-tidningar var inne i en nedåtgående spiral, som de i många fall usla företagsledningarna inte förmådde vända. Det borde vara en tankeställare att så många slutade med tidningen, när de äntligen kunde läsa den.
Trots två valnederlag i rad och ett ymnigt tal om förnyelse klamrar sig dagens sossar fast vid Public service som ett sanningselexir och Aftonbladet som en livboj. Och med en massa f.d. journalister bland ledande socialdemokrater är det inte ägnat att förvåna.
Olof Palmes politik att hindra annonsörerna att ta makten över etermedierna kan kanske försvaras även med argumentet att reklam var det enda alternativet till den obligatoriska TV-avgiften. Allt som sändes kunde ses av alla som hade en TV-mottagare. Det fanns inga tekniska möjligheter att begränsa mottagningen till dem som hade betalat för att se exempelvis reklamfri TV.
Nästan alla svenskar tror att vi har en statlig radio och TV, och att just radio- och TV-journalister är objektiva och opartiska statstjänstemän, som fastställer vad som är sant och rätt med mikroskopisk precision, utan några kommersiella hänsyn alls. De är vår tids statskyrkopräster.
Men Sveriges Radio-koncernen (eller Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR, som den numera herrelösa hunden numera heter) har aldrig varit ett statligt företag. Utan har gynnats av staten som inget annat privat företag. Bolaget ägdes redan från början av de kommersiella intressenterna, med 60 % ägarandel för tidningsbranschen och 40 % ägarandel av radiobranschen (tillverkning och handel).
1924 fick AB Radiotjänst, som bolaget då hette, statens tillstånd till radioutsändningar i Sverige. Det var troligen från början en ensamrätt. Syftet med monopolet torde från början ha varit att hindra etableringen av en fri radio, som konkurrerade med tidningarna. Tidningarnas Telegrambyrå, som ägdes av de kommersiella "konkurrenterna" skötte nyhetssändningarna i Sveriges Radio ända till om med 1995. Dagens Eko hade startat som ett kommenterande nyhetsprogram redan 1937, men nyhetsurvalet som kommenterades gjordes alltså av de kommersiella "konkurrenterna".
Och hur fristående från de kommersiella mediebranchsintressena är public service-företagen idag? I själva verket råder en sträng åsiktskonformism mellan public service och de kommersiella aktörerna. Enligt (en nu eventuellt föråldrad) uppgift har två fackföreningar, Svenska Journalistförbundet inom TCO och Unionen (organiserar privatanställda tjänstemän inom TCO - men däremot inget LO-förbund - ett avgörande inflytande på tillsättningen av styrelseledamöter i SR, SVT och UR. Styrelserna har dock inget direkt inflytande över programverksamheten, utan det har de anställda cheferna.
Om public service faller finns förstås risken att de kommersiella aktörerna tar över helt och hållet - om de inte redan har gjort det i praktiken. Men folkrörelser och politiska partier kommer ju också att få en chans att etablera egna medieföretag.
Nej till TV-skatt!
"- SVT och SR har tvingats skära ner år efter år till följd av att anslagen inte skrivits upp i nödvändig takt", klagar en kulturskribibent i en tidning. Men är det bara att "skriva upp"? Någon måste ju betala, och det gör de som betakar TV-avgift till SVT för att se andra kanaler. För dem får alltså tittarna betala dubbelt. Det är ju tydligt att mediafolket håller varandra om ryggen. Kulturskribenten fortsätter:
"- Det var enländigt att höra kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i radions Studio Ett på måndagen i praktiken tala mot Public Service och för de kommersiella mediekanalerna. Sveriges Rasdios VD Mats SVegfors var med rätta upprörd. Risken finns, sa han, att när alla SR:s utvecklingsidéer (som SVT Play) ska prövas av regeringen, då kan de kommersiella konkurrenterna knycka affärsidéer. Varpå kulturministern sa något om att det inte var självklart att Public Service ska vara lika aktiva på webben som de kommersiella aktörerna och ..."
1) Varför ska "public service" över huvud taget konkurrera med de kommersiella? Public service - åtminstone i begreppets internationella betydelse - är ju till för att sända sådant som inte lönar sig att sända i en reklamfinansierad radio- eller TV-kanakl. Och då föreligger ju ingen konkurrens.
2) Varför ska Public servise - ordet betyder ju "i allmänhetens tjänst" - uppföra sig lika illa som de kommersiella mediekoncernen som försöker lägga under sig och strypa den fria debatten på webben. Det är ju risk att privabloggarna, som denna drunknar i "bruset". Inbillar sig någon verkligen att de kritiska åsikter, som jag för fram i detta inlägg, skulle släppas igenom av de högavlönade privilegiebevararna i Public service? Det är ju ännu svårare att få in en mot media kritisk åsikt i public service än på en tidnings insändarsida!
3) Att moderater ytterst är pivilegiebevarare framgår tydligt av striden om public service mellan den moderata kulturministern och den tidigare moderat-ministern Mats Svegfors, som efter ett långvarigt mellanspel som chefredaktör för Svenska Dagbladet, m, nu är verkställande direktör med en lön på 170.000 kr i månaden.
Svenska Dagbladet är den ena av landets mest subventionerade tidning. Har Svegfors över huvud taget någon erfarenhet av att konkurrera, utan subventioner, om köparnas gunst på en marknad? Nej, hans erfarenhet är att slåss om anslagsgivarnas gunst. Nu har Svetfors tillsammans med SR:s vice verkställande direktör Cilla Benkö krävt att TV-avgiften omvandlas till något slags skatt för att säkra SR:s långsiktiga finansiering.
Jag hörde tidigare idag en upprörd "debatt" mellan en radiochef och chefredaktören för de lokala monopoltidningen. Men någon debatt var det inte. De dunkade varandra i ryggen och var överens. De var ledsna för att SR och SVT kanske snart inte har råd att bevka större indrottsevenemang. Jag undrade just vad som var problemet. Alla vi äldre som har hört Sven Järring rapportera från fotbillsmatscher, kan ju inte tro att det är så fruktansvärt dyrt. Lönekostnaden för en reporter under ett par timmar.
Vad som är dyrt, är sändningstillståndet från idrottsklubben, fick vi veta. De kommersiella programföretagen betalar mer! Men då så, är det någon risk att radiolyssnare och tv-tittare helt går miste om de intressanta matcherna? Om inte stormatcherna skulle dra till sig rejält med reklamintäkter till de kommersiella kanalerna, så skulle kostnaden för sändningstillstånden sjunka!
Och public service är ju till för att även sådant ska sändas, som inte drar till sig några reklamintäkter. Men den invändningen viftades undan med att sänds ett kulturprogram efteråt, så kanske en del lyssnare /tittar stannar kvar och hör /ser på kulturprogrammet också.
Men lösningen kunde ju vara som i andra länder, att de kommersiella kanalerna måste anslå en viss del av programtiden till kultur m.m. Man kunde ju rentav finansiera detta med en reklamskatt på de reklamfinansierade programmen.
Det är inte säkert att jag delar kulturministerns definitioner om exakt VAD som ska rymmas i Public service.begreppet. Men hon är på rätt väg när hon anser att inte vad som helst bör kallas Public service och berättiga till 100 % subvention genom en tvångsavgift eller skatt.
Detta skulle öppna dörren för en hel mängd obligatoriska.extraskatter, som inte redovisas i Skatteverkets skattetabeller.
Lägg ner Sveriges Tjuv-TV!
Folkresningen i Egypten har utlöst skrämselhicka hos svenska journalister. Tidningar, radio och TV var kontrollerade av Mubarak-regimen in i det sista, och spelade ingen roll alls i resningen. Myten att de gamla massmedierna är en förutsättning för demokratin är krossad.
Hörde just att bidragstagarna i Sveriges Radio o. TV planerar en ny jättestöld från svenska foket med hjälp av Skattehöjarpartiet moderaterna. I valet mellan arbetslinjen och bidragslinjen väljer alltså M att subventionera Sveriges Radio
och TV till 100 % genom en ny skatt.
Det är förstås bara ett förslag, som jag inte har sett. Bakgrunden torde vara att de s.k. sociala medierna på nätet håller på att göra journalister överflödiga. Folk läser nyheter på nätet. Man tror att det kommer att bli svårare att få in TV-avgiften, som därför ska göras om till en skatt.
Men bäste Reinfeldt, arbetslösa SVT-journalister kan väl sysselsättas i fas 3? För du är väl inte rädd för att de ska hämnas genom att göra negativa reportage om M?
Typograferna, som plockade ihop tidningssidor med blytyper, behövs ju inte längre. Sedan journalisterna själva börjat skriva in på sina datorer. Nu håller även journalisterna på att bli överflödiga.
Det är givetvis så 30 timmars arbetsveckan ska genomföras. Jobb som inte behövs avskaffas.
Hur många skattesubventionerade kakelugnsmakare har vi i Moderat-Sverige? Ingen så vitt jag vet.
Lägg ner Sveriges Tjuv-TV!
Hörde just att bidragstagarna i Sveriges Radio o. TV planerar en ny jättestöld från svenska foket med hjälp av Skattehöjarpartiet moderaterna. I valet mellan arbetslinjen och bidragslinjen väljer alltså M att subventionera Sveriges Radio
och TV till 100 % genom en ny skatt.
Det är förstås bara ett förslag, som jag inte har sett. Bakgrunden torde vara att de s.k. sociala medierna på nätet håller på att göra journalister överflödiga. Folk läser nyheter på nätet. Man tror att det kommer att bli svårare att få in TV-avgiften, som därför ska göras om till en skatt.
Men bäste Reinfeldt, arbetslösa SVT-journalister kan väl sysselsättas i fas 3? För du är väl inte rädd för att de ska hämnas genom att göra negativa reportage om M?
Typograferna, som plockade ihop tidningssidor med blytyper, behövs ju inte längre. Sedan journalisterna själva börjat skriva in på sina datorer. Nu håller även journalisterna på att bli överflödiga.
Det är givetvis så 30 timmars arbetsveckan ska genomföras. Jobb som inte behövs avskaffas.
Hur många skattesubventionerade kakelugnsmakare har vi i Moderat-Sverige? Ingen så vitt jag vet.
Lägg ner Sveriges Tjuv-TV!
Gratisreklam.
Tryckfriheten var en av de liberala reformer i Sverige, vilka banade väg för demokratin. Liberaler började kräva allmän rösträtt innan socialdemokratin ens fanns som parti. Liberalerna sågs som den stora samhällsfaran och kallades "vänstern". Den stora paradoxen var att lyckades få igenom så många av sina krav under en tid då de konservativa krafterna stort behärskade riksdagen och andra statliga institutioner och arbetarrörelsen ännu inte hade sett dagens ljus.
Desto mer aktiv var frikyrkorörelsen. En religiös väckelse utan motstycke drog över landet. Jag minns när frikyrkofolket fortfarande dominerade folkpartiet, som emellertid var kluvet i sin inställning till religionen. Med ateisten Herbert Tingsten som ledande opinionsbildare. Han var chefredaktör för Dagens Nyheter från slutet av 1946 - 1959. KDS (nuvarande kd), som grundades 1964 näras nog dränerade fp och andra partier på kristet inflytande, och är därmed det parti som har gjort den svenska kristenheten den största otjänsten. I varje fall är fp idag inte det stora frikyrkoparti som det en gång var. Och kd har slängt ut de sista resterna av kristdemokratisk ideologi*. Det finns idag inget parti i Sveriges riksdag som är mer "kristet" än något annat, varför jag tycker att de kristna väljarna borde sprida ut sig över hela det politiska fältet och rösta på det parti, som var och en sympatiserar mest med.
En grundsten för de liberala tryckfrihetsreformerna var att vem som helst (som hade tillräckligt mycket pengar) kunde starta en tidning och föra fram sina åsikter i konkurrens med andra tidningar. Tryckfriheten var alltså till för tidningsägarna, som skulle vara så många så att de verkligen speglade mångfalden av åsikter hos folket. Om ett politiskt parti eller en fackförening startade en tidning, skulle tidningen spegla partiets eller fackföreningens åsikter.
Det är därför en ytterst märklig åsikt att en enda fackförening, Svenska Journalistförbundet, ska dominera åsiktsbildningen på nyhetsplats och att åsiktsbildningen på ledarplats ska styras av en från tidningsägaren fristående ledarredaktion - som i praktiken ofta är rekryterad bland Journalistförbundets medlemmar. Det blir ju en väldig åsiktskonformism.
Och det är denna åsiktskonformism, som är grunden för public service-bluffen. Se föregående inlägg. Det är svårare att få in ett genmäle mot ett radio- eller TV-prgram än mot en tidningsartikel. Och detta skulle vara "i allmänhens tjänst"?
--
Så till något helt annat. Denna blogg är reklamfinansierad. Inbillar sig någon verkligen att reklamen på bloggen styr mina åsikter? Snarare är det mina åsikter som styr reklamen. Det fungerar så att en sökmotor reagerar för vissa ord i det jag skriver. och lägger ut matchande reklam. Om jag hade skrivit om hotell i Thailand hade det kanske kommit annonser för resor till Thailand. Resebyrån hade naturligtvis fått betala till Blogg.se för reklamen. Om jag inte vill ha reklam i min blogg, kan jag "köpa bort" reklamen för några tior i månaden.
Skulle man inte på liknande sätt kunna "köpa bort" reklamen i reklamfinansierad TV. Tekniken finns ju redan med TV-boxarna. En marknad för reklamfri TV skulle uppstå i samma ögonblick som public service-bluffen försvinner.
Men det är inte alla annonsörer som vill betala för sig. Somliga annonsörer låtsas vara intresserade läsare, som skickar kommentarer. Om man klickr på deras namn kommer man dock inte till någon personlig blogg utan till reklam för en resebyrå som har specialiserat sig på Thailand. Detta har dessbättre, vågar jag skriva, drabbat inte bara mig utan även kvinnliga bloggare. Med tanke på vad en del skumma resebyråer kan ha att erbjuda i Thailand.
Jag har naturligtvis underrättat Blogg.se om detta.
--
På denna länk kan du läsa om Stockholm Tidningen, som grundades 1889: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms-Tidningen
Naturligtvis kan jag inte gå i god för allts om står i uppslagsverket på nätet, Wikipedia, vars tillförlitlighet är beroende av att läsare reagerar mot eventuella felaktigheter. Det mest anmärkningsvärda är att det inte står att Stockholms - Tidningen skrev tidningshistoria genom att omkr. 1910 bli Sveriges första till stor del reklamfinansierade tidning. Därigenom gick den liberala tryckfrihetsdrömmen i graven. Tidigare hade tidningar varit beroende av att ha många läsare. Nu måste man i stället ha många annonsörer. En tidning som hade många annonsörer fick många läsare, genom att man kunde hålla nere priset på tidningen. Från denna tid inleddes en veritabel annonsbojkott mot de socialdemokratiska tidningarna.
Under loppet av ett halvsekel kom den borgerliga - och i synnerhet -liberala pressen att erövra en monopolliknande ställning på tidningsmarknaden. LO kom att bli inblandat i alltmer svindlande tidningsaffärer i sina försök att nå ut till medlemmar och allmänhet. Självaste Stockholms Tidningen kom att gå i graven två gånger som s-tidning. Det är mot denna bakgrund som man bör se både tidningssubventionerna (presstödet) och public service-idén vad gäller radio och TV.
Man inbillade sig att med från ägarana oberoende tidningsredaktioner och en "fristående och oberoende" radio och tv, som finansieras med tvångsavgifter i stället för reklam, skulle vi få en "objektiv" och nyhetsförmedling och en "opartisk" åsiktsbildning. Nyheter skulle bedömas på samma obektiva sätt, som rent vetenskapkliga rön. Åsiktsbildningen skulle på samma sätt ske obereonde av olika intressegrupper. Jorunalistkåren skulle vara fri från alla fackliga bindningar - och skulle därmed vara den enda yrkeskåren på den svenska arbetsmarknaden som inte har några egna intrssen att bevaka.
Någon självcensur förekommer naturligtvis inte inom de svenska massmedia-världen. Att ingen granskar detta subventionsträsk beor på att det inte är "journalistiskt intressant". Och "journalistik" är ju objektiv vetenskap på samma sätt som fysik och kemi.
_________
*) KDS var när partiet grundades 1964 inget kristdemokratiskt parti, utan snarare ett kristet talibanparti, som blandade ihop religion och politik. Kristdemokratin är en politisk rörelse och ideologi, som har uppstått i Kontinentaleuropa och har rötter i Katolska kyrkans sociallära, som har likheter med den nordeuropeiska socialdemokratin, med undantag för klasskampsläran förstås. Kristdemokratin vann insteg i KDS under 1980-talet och lade grunden för partiets störstas valframgångar, under 1990-talet. Den kristdemokratiska tankesmedjan Civitas, som nu ska läggas ner, hade stor betydelse för omvandlingen av KDS till ett kristdemokratiskt parti av kontinenaleuropeiskt snitt.
Denna utveckling avbröts tvärt när abortfrämjaren Göran Hägglund blivit partiledare. Nästan hälften av kd-väljarna i valet 2010 var taktikröstande moderater. Det handar naturligtvis om att kd inte ska falla ur riksdagen och dra med sig alliansen i fallet. Någon nämnvärd risk att kd ska förlora röster till s, v och mp torde inte finnas, enligt min mening. Det finns inga potentiella s-, v- och mp-väljare kvar bland kd-väljarna. De som fanns har redan lämnat.
Kd:s framtid är därför en rent borgerlig angelägenhet. Det bästa som alliansen kunde göra för sig själv, med tanke på framtida val vore enligt min mening, att reducera antalet borgerliga partier i riksdagen till två eller tre. Genom att uppmana kvarvarande kd-sympatisörer att rösta på något annat (allians-) parti, samt eventuellt genom att slå ihop c och fp - en tanke som lancerades redan under slutet 1950-talet.
När jag gick med i kd, gick jag med i ett kristdemokratisk parti. Det var alltså under partiets kristdemokratiska epok. Jag har i huvudsak samma åsikter nu som då. Men i valet att starta ett nytt kristdemokratiskt parti (tankar på detta finns, men partinamnet är ju upptaget) och att kristna ska sprida ut sig på andra partier utifrån deras preferenser i profana politiska frågor, har jag valt det senare.
Desto mer aktiv var frikyrkorörelsen. En religiös väckelse utan motstycke drog över landet. Jag minns när frikyrkofolket fortfarande dominerade folkpartiet, som emellertid var kluvet i sin inställning till religionen. Med ateisten Herbert Tingsten som ledande opinionsbildare. Han var chefredaktör för Dagens Nyheter från slutet av 1946 - 1959. KDS (nuvarande kd), som grundades 1964 näras nog dränerade fp och andra partier på kristet inflytande, och är därmed det parti som har gjort den svenska kristenheten den största otjänsten. I varje fall är fp idag inte det stora frikyrkoparti som det en gång var. Och kd har slängt ut de sista resterna av kristdemokratisk ideologi*. Det finns idag inget parti i Sveriges riksdag som är mer "kristet" än något annat, varför jag tycker att de kristna väljarna borde sprida ut sig över hela det politiska fältet och rösta på det parti, som var och en sympatiserar mest med.
En grundsten för de liberala tryckfrihetsreformerna var att vem som helst (som hade tillräckligt mycket pengar) kunde starta en tidning och föra fram sina åsikter i konkurrens med andra tidningar. Tryckfriheten var alltså till för tidningsägarna, som skulle vara så många så att de verkligen speglade mångfalden av åsikter hos folket. Om ett politiskt parti eller en fackförening startade en tidning, skulle tidningen spegla partiets eller fackföreningens åsikter.
Det är därför en ytterst märklig åsikt att en enda fackförening, Svenska Journalistförbundet, ska dominera åsiktsbildningen på nyhetsplats och att åsiktsbildningen på ledarplats ska styras av en från tidningsägaren fristående ledarredaktion - som i praktiken ofta är rekryterad bland Journalistförbundets medlemmar. Det blir ju en väldig åsiktskonformism.
Och det är denna åsiktskonformism, som är grunden för public service-bluffen. Se föregående inlägg. Det är svårare att få in ett genmäle mot ett radio- eller TV-prgram än mot en tidningsartikel. Och detta skulle vara "i allmänhens tjänst"?
--
Så till något helt annat. Denna blogg är reklamfinansierad. Inbillar sig någon verkligen att reklamen på bloggen styr mina åsikter? Snarare är det mina åsikter som styr reklamen. Det fungerar så att en sökmotor reagerar för vissa ord i det jag skriver. och lägger ut matchande reklam. Om jag hade skrivit om hotell i Thailand hade det kanske kommit annonser för resor till Thailand. Resebyrån hade naturligtvis fått betala till Blogg.se för reklamen. Om jag inte vill ha reklam i min blogg, kan jag "köpa bort" reklamen för några tior i månaden.
Skulle man inte på liknande sätt kunna "köpa bort" reklamen i reklamfinansierad TV. Tekniken finns ju redan med TV-boxarna. En marknad för reklamfri TV skulle uppstå i samma ögonblick som public service-bluffen försvinner.
Men det är inte alla annonsörer som vill betala för sig. Somliga annonsörer låtsas vara intresserade läsare, som skickar kommentarer. Om man klickr på deras namn kommer man dock inte till någon personlig blogg utan till reklam för en resebyrå som har specialiserat sig på Thailand. Detta har dessbättre, vågar jag skriva, drabbat inte bara mig utan även kvinnliga bloggare. Med tanke på vad en del skumma resebyråer kan ha att erbjuda i Thailand.
Jag har naturligtvis underrättat Blogg.se om detta.
--
På denna länk kan du läsa om Stockholm Tidningen, som grundades 1889: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms-Tidningen
Naturligtvis kan jag inte gå i god för allts om står i uppslagsverket på nätet, Wikipedia, vars tillförlitlighet är beroende av att läsare reagerar mot eventuella felaktigheter. Det mest anmärkningsvärda är att det inte står att Stockholms - Tidningen skrev tidningshistoria genom att omkr. 1910 bli Sveriges första till stor del reklamfinansierade tidning. Därigenom gick den liberala tryckfrihetsdrömmen i graven. Tidigare hade tidningar varit beroende av att ha många läsare. Nu måste man i stället ha många annonsörer. En tidning som hade många annonsörer fick många läsare, genom att man kunde hålla nere priset på tidningen. Från denna tid inleddes en veritabel annonsbojkott mot de socialdemokratiska tidningarna.
Under loppet av ett halvsekel kom den borgerliga - och i synnerhet -liberala pressen att erövra en monopolliknande ställning på tidningsmarknaden. LO kom att bli inblandat i alltmer svindlande tidningsaffärer i sina försök att nå ut till medlemmar och allmänhet. Självaste Stockholms Tidningen kom att gå i graven två gånger som s-tidning. Det är mot denna bakgrund som man bör se både tidningssubventionerna (presstödet) och public service-idén vad gäller radio och TV.
Man inbillade sig att med från ägarana oberoende tidningsredaktioner och en "fristående och oberoende" radio och tv, som finansieras med tvångsavgifter i stället för reklam, skulle vi få en "objektiv" och nyhetsförmedling och en "opartisk" åsiktsbildning. Nyheter skulle bedömas på samma obektiva sätt, som rent vetenskapkliga rön. Åsiktsbildningen skulle på samma sätt ske obereonde av olika intressegrupper. Jorunalistkåren skulle vara fri från alla fackliga bindningar - och skulle därmed vara den enda yrkeskåren på den svenska arbetsmarknaden som inte har några egna intrssen att bevaka.
Någon självcensur förekommer naturligtvis inte inom de svenska massmedia-världen. Att ingen granskar detta subventionsträsk beor på att det inte är "journalistiskt intressant". Och "journalistik" är ju objektiv vetenskap på samma sätt som fysik och kemi.
_________
*) KDS var när partiet grundades 1964 inget kristdemokratiskt parti, utan snarare ett kristet talibanparti, som blandade ihop religion och politik. Kristdemokratin är en politisk rörelse och ideologi, som har uppstått i Kontinentaleuropa och har rötter i Katolska kyrkans sociallära, som har likheter med den nordeuropeiska socialdemokratin, med undantag för klasskampsläran förstås. Kristdemokratin vann insteg i KDS under 1980-talet och lade grunden för partiets störstas valframgångar, under 1990-talet. Den kristdemokratiska tankesmedjan Civitas, som nu ska läggas ner, hade stor betydelse för omvandlingen av KDS till ett kristdemokratiskt parti av kontinenaleuropeiskt snitt.
Denna utveckling avbröts tvärt när abortfrämjaren Göran Hägglund blivit partiledare. Nästan hälften av kd-väljarna i valet 2010 var taktikröstande moderater. Det handar naturligtvis om att kd inte ska falla ur riksdagen och dra med sig alliansen i fallet. Någon nämnvärd risk att kd ska förlora röster till s, v och mp torde inte finnas, enligt min mening. Det finns inga potentiella s-, v- och mp-väljare kvar bland kd-väljarna. De som fanns har redan lämnat.
Kd:s framtid är därför en rent borgerlig angelägenhet. Det bästa som alliansen kunde göra för sig själv, med tanke på framtida val vore enligt min mening, att reducera antalet borgerliga partier i riksdagen till två eller tre. Genom att uppmana kvarvarande kd-sympatisörer att rösta på något annat (allians-) parti, samt eventuellt genom att slå ihop c och fp - en tanke som lancerades redan under slutet 1950-talet.
När jag gick med i kd, gick jag med i ett kristdemokratisk parti. Det var alltså under partiets kristdemokratiska epok. Jag har i huvudsak samma åsikter nu som då. Men i valet att starta ett nytt kristdemokratiskt parti (tankar på detta finns, men partinamnet är ju upptaget) och att kristna ska sprida ut sig på andra partier utifrån deras preferenser i profana politiska frågor, har jag valt det senare.
Public service
Jag diskuterar just nu på sossebloggar. Ska skattepengar gå direkt till vinster i privata skolbolag? Somliga tycker faktiskt det. Tydligen till och med en av partiledarkandidaterna. Han höjs till skyarna av Skipstedtkoncernen, som är delägare i både Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Kapitalet styr, även om man försöker inbilla oss något annat. En av de ansvariga för den usla affischkampanjen ("Vi kan inte vänta"), som bidrog till Socialdemokrateras valnederlag har blivit ny politisk chefredaktör efter Helle Klein.
Hon har därmed gjort sig immun mot kritik för valnederlaget. För partiet ska ju inte lägghar ka sig i medias åsiktstillverkning. Det är ett exklusivt privilegium för de personer som går under benämningen "journalistisken". Vem granskar granskarna? Exemplet visar att de får inte granskas. Jag konstaterar också att det inte var "journalistiken" som störtade dikturen i Egypten. Det var de nya s.k sociala medierna. Sedan diktaturen väl var störtad började journalisterna kasta ut de regimgrogna redaktionsledningarna.
LO, som är den fackföreningsrörelse vars medlemmar har de lägsta lönerna, har under åratal pumpat in många, många, miljoner i Aftonbladet, innan man kastade in handduken och släppte in den norska mediekoncernen Skipstedt som delägare för att få lönsamhet på det sjunkande skeppet. Och det skedde genom hårdexplatering av det sexuella våldet mot kvinnor. Sådan läsning antas LO-medlemmar och socialdemokrater föredra. Och sedan får man inte vara med och inriktningen av tidningens åsiktsbildning.
Varför finns man då över huvud taget kvar som delägare? Man förnedrar sina väljare med snusket, men har inget att säga till om. det har privata tidningsägare gjort i alla tider, med subtila metoder. Jodå, jag har hört talas om lokala sosse-pampar som luft telefonluren till partikamrasten i chefredaktörstolen på den lokala sosse-blaskan, och sagt "Det får inte publiceras."
Journalister, som har kämpat mot censurerande ägare, har uppfattat sig själva som gudasända härolder för DET FRIA ORDET.
Saken ställdes på sin spets (men det vet inga utomstående förrän nu) när jag, som aktiv medlem i ett LO-förbund hade en diskussion med Journalistförbundets klubbordförande på lokalblaskan. Arg som ett bi frågade hon varför in fackförening inte stödde hennes medlemmar på sosse-blaskan. Som gick med förlust för att så få att den tilltänkta läsekretsen, LO-medlemmarna, läste den. Jag frågade: Och hur mycket betalar Journalistförbundet för att rädda de egna medlemmarnas jobb?"
Som svar blev jag upplyst om att Journalistförbundet är ett partipolitisk fackföreningsrörelse, och kunde därför inte stödja en socialdemokratisk tidning, följt av en anklagelse mot mig, som tidningsägare, att försöka styra innehållet i tidningen genom att vägra subventionera densamma med medlemmarnas fackföreningsavgifter. Vilket faktiskt inte jag bestämde. Men jag kunde förstås ha stött på någon högre instans i LO, om jag så velat.
Pressfriheten är väl inte till bara för journalister? Nej, det är en frihet för vem som helst (om man har tillräckligt mycket pengar, vill säga) att starta en tidning, och där föra fram sina åsikter. Det är alltså en frihet för tidningsägarna, och det är de borgerliga tidningsägarna mycket väl medvetna om. Problem blir det med monopol på den lokala tidningsmarknaden, då ingen konkurrenttidning finns, som kan ta upp kampen med åsiktsmonopolisterna.
Mot bakgrund av det skrivna kan man möjligen förstå journalisternas krav att tidningsägarna ska kopplas loss från nyhetsurvalet, och begränsa sin opinionsbildning till ledarsidan. Men bland socialdemokratiska bloggare har åsikten spridits att journalister över huvud taget inte får kritiseras (Vem granskar granskarna? Ingen!) och att inget parti får lägga sig i vad som skrivs på ledarsidan. En ledarskribent får inte ens kritiseras för hur hon skött sitt tidigare jobb som kommunikationschef i partiet!
Jodå, en s-politiker som hade gjort just detta, fick ordentligt på skalle för att ha brustit i respekt för yttrandefrihetens heligaste princip: att lägre makthavare inte får kritisera högre makthavare! Vad är en enkel riksdagsledamot mot den politiska chefredaktören på landets största tidning?
Och finns det egentligen något politiskt obundet nyhetsurval? Journalister har omgett sig med dimridåer av fina ord: De "granskar", som om de vore en granskningsmyndighet, man har ett journalistiskt "uppdrag" - och själva uttrycket "journalistisk" låter väl nästan vetenskapligt.
Men det finaste finordet är "public service". En socialdemokratisk bloggare (kommunalråd) var upprörd över att "våra företag inte får gå med vinst." Han menade att det - i hans föreställningsvärld - statliga medieföretaget SVT ska gå med vinst. Jag skulle kunna slå vad (men jag spelar inte) om att samma s-bloggare tycker att det är helt fel att SJ - som faktiskt är ett statligt företag - ska gå med vinst.
Men Sveriges Radio, Sveriges Televion och Sveriges Utbildningsradio (det är tre företag) ägs inte av staten, utan av en stiftelse. Och stiftelser har inga ägare, de äger sig själva så att säga. Jag tycker att detta är fullständigt skandalöst. Vem står bakom nyhetsurvalet i SVT? Vem bestämmer vilka åsikter, som tittar och lyssnare ska indoktrineras med? Det gör styrelsen, programchefer och journalister. SVT är en herrelös hund som viftar på husse, när andra hundar viftar på svansen.
Att det är SVT-medarbetarnas egna intressen som styr visar väl inte minst hur vi har indoktrinerats med public servic-begreppet, som väl av de flesta uppfattas som reklamfrihet och oberoende av annonsörer. Men SVT bryter oblygt mot avtalet med staten när man gör reklam för TV-avgiften. Som är en tvångsavgift som ska betalas av alla som äger en TV-apparat, även om man bara tittar på de andra kanalernas utbud.
Nu är det sant att Operan subventioneras med skattepengar. Och det är sant att medlemsavgiften till Svenska kyrkan och andra religiösa samfund tas in av Skatteverket, enligt dess regler. Men man behöver inte betala någon öronmärkt tvångsavgift till Operan för att man äger en musikmaskin. Och man behöver inte betala någon tvångsavgift till Svenska kyrkan för att gå på andra kyrkors gudstjänster.
Med public service menas viss samhällsinformation eller produktion av "smala" program, som kan vara svåra att finansiera med reklam. I andra länder finns ett avtal mellan staten och något TV-bolag om att bolaget ska sända sådana program i utbyte mot ekonomisk ersättning från staten eller genom mer förmånliga sändningsvillkor än andra bolag. Det finns inget hinder alls mot reklamfinansiering. Skulle man inte kunna sända "smala" program utan reklam i samma kanal som på andra tider sänder reklamfinansierade program? Och skulle man inte kunna slippa reklamen helt, genom att betala extra för de program som man faktiskt vill titta på?
Och om man i stället vill ha en tidningsprenumeration, skulle man kunna få det för TV-avgiften.
Ska det postindustriella samhället bli ett nytt förindustriellt samhälle?
Lorenzo Lanstroth (1810 - 1895), amerikansk präst, den moderna bikupans uppfinnare.
Ända sedan den kristna kyrkan tog upp kampen mot slaveriet i det romerska imperiet under senantiken har präster, munkar och nunnor varit engagerade i att höja avkastningen av det mänskliga arbetetet. Se inlägget det behövs färre arbetstimmar - inte fler på denna blogg:
http://larsflemstroms.blogg.se/2011/january/det-behovs-farre-arbetstimmar-inte-fler.html
Tack vare Langstroths uppfinning, ramkupan, kunde avkastningen av binas arbete höjas, svärmar tas till vara för att grunda nya bisamhället och tillvaratagandet av honungen rationaliseras och åtgången av mänsklig arbetstid per kilo producerad honung sänkas.
Honung är ett livsmedel med ett stort energi-innehåll i nyttigare form än socker. Serien om björnen Bamse som får oanade kraftr av "dunderhonung" har alltså en verklighetsbakgrund. Härtill kommer att även bivaxet har ett högt energi-innehåll, vilket bevisas av att vaxljus brinner mycket längre än stearinljus.
Svenska myndigheters stora satsnsingar under andra hälften av 1800-talet på att öka socker- och honungsproduktionen hade till syfte att höja arbetsprestationerna hos den arbetande befolkningen med tillskott av energi i födan. Den matkultur som då utvecklades inom arbetarklassen är en förklaring till de nutida överviktsproblemen, sedan muskelarbetet har minskat.
När jag själv för 30 år sedan gick med i Viktväktarna, som är ett multinationellt amerikanskt företag i bantningsbrahnschen, sa konsulenten utan omsvep: "Övervikt är en klassjukdom som framför allt drabbar arbetarklassen, som inte har lagt om sina matvanor." Vilket hon sedan visade med överviktsproblemens fördelning mellan olika samhällsklasser i det amerikanska samhället. Även amerikanska myndigheter hade satsat på ett högt energi-innehåll i den mänskliga födan i syfte att höja arbetsprestationerna i bl.a. industrin.
Energi är energi, oavsett i vlken form den används. Om olja och el ska ersättas med muskelarbete så kommer det att krävas en stor ökning av åkerarealen för odling av enerigrödor i jordbruket. Energi-innehållet i en liter bensin motsvarar eneri-innehållet i mänskligt muskelarbete undee 400 arbetstimmar. Vilken åkerareal som behövs för att producera denna eneregi, och hur mycket insatsvaror i form av traktorbränsle eller hästfoder som detta kräver, kan den intresserade kanske räkna ut själv.
Raps och klöver innehåller mycket nektar som blir till honung.
