larsflemstroms

Bengt Malmgren, som driver bloggen www.katosktfonster.se/forum har beklagat sig över att den svenska kristenheten, enligt honom, är så njugg med socialt arbete. Ett lysande undantag är förstås - dock snarare teoretiskt än praktiskt -  Katolska kyrkan, med idel påveskrivelser om att socialt arbete är evangelisation. Ett annat lysande undantag,som BM alltid för fram, är den fristående organisationen S:ta Clara kyrkas vänner inom Evageliska Fosterlandsstiftelslen (EFS). som är en frikyrka (med egna kyrkor, pastorer etc inom Svenska kyrkan.) Jag har svarat:

Svenska kyrkan har församlingar över hela landet. Både hjälpbehovet och resurserna varierar, men Bengt Malmgren tar som vanligt sikte på ett undantag i organisatoriskt avseende och tror - som vanligt - att just den organisationen (S:ta Clara kyrkas vänner) skulle vara ett undantag även i andra avseenden, såsom det sociala arbetet. Det är emellertid inte den nämnda organsiationen som är unik, utan möjligen den sociala miljön utanför kyrkporten.

Svenska katoliker, som ständigt bråkar om det politiska inflytande över Svk, verkar vara helt ovetande om hur detta inflytnde faktiskt missbrukas av politiker med dubbla roller (i både kyrkan och den sekulära kommunen) skyfflar över sociala kostnader på Svk. Medlemsavgiften till Svk har i många kommuner /församlingar blivit ett slags extra kommunalskatt, som fyller hålen i socialtjänstens budget. I många komnmuner bär Svk upp allt större delar av äldrevården, sedan socialtjänstens insatser har begränsats till det rent matieriella, om ens det. Svk har dessutom fått ta över alltmer av det kommunala försörjningsstödet till fattiga barnfamiljer och ensamstående.

Svenska katoliker, som så gärna gisslar heresier i Svk, verkar vara HELT OMEDVETNA om den snabbast växande heresin bland präster, diakoner och aktiva lekmän i Svk, NÄMLIGEN PELAGIANISMEN. Den stora skillnaden mellan Svk och frikyrkosamfunden (inkl Katolska kyrkam??) är att Svk självt får finansiera (från medlemsavgifter och fonder) sitt sociala hjälparbete, medan frikyrkosamfunden får betalt av samhället (av skattemedel) för sitt sociala hjälparbete.

Ibland bedrivs det s.k. sociala hjälparbetet i frikyrkoregi som rena entreprenader åt det profana samhället, så exempelvis Myrorna (Frälsningsarmén) vars second hand-verksamhet, drivs som arbetsmarknadsprojekt. I Svk är det ideella arbetet oasvlönat. Det som retar mig mest är när katoliker, som partipolitiskt har bidragit till den sociala nedrustningen av den skattefinansierade välfärden, förtiger de stora instatser som görs av ordinära Svk-församlingar runt om i landet.

Om Katolska kyrkan i Sverige ska åtefå någon trovärdighet som socialt ansvarstagande kristet samfund, så borde kyrkan kapa de partipolitiska banden till ett av regeringspartierna (Kristdemokraterna) och protestera mot utförsäkringarna, som är den största anledningen till nyfattigdomen. Katolikerna verkar inte ha förstått att "kyrkan" är mer än de kyrkliga institutionerna. "Kyrkan" är kyrkans alla medlemmar tillsammans. Den kristna teologin lägger inga hinder i vägen för att vara "kristen" på medlemmarnas ordinarie arbetsplatser eller att vara "kristen" i sina profana politiska uppdrag. Men lojaliteter mot arbetsgivare och partikamrater kan lägga hinder i vägen. 

Det är bara för Sveriges katoliker att välja vilken "herre" de vill vara lojala mot: Herren Jesus Kristus eller "herren" Göran Hägglund och de övriga allianspartiledarna. Medan jag läser på bl.a. blogen katolsktfonster att kristna i Irak och Egypten slaktas för sin kristna tros skulle, finner jag inte ens på de svensk-katolska bloggarna någon uppgift i stil med: "Socialsekreterare sparkades för sin katolska tros skull. Beviljade socialbidrag till utförsäkrad ensamstående man." 

Nä, man kan ju bli utförsäkrad själv. Då kan man ju glädjas åt att Svk-medlemmarna stillatigande låter sig utnyttjas genom att medlemsaviften till Svk används som något slags extrakommunalskatt. Hur är det för resten med den svenska katolikernas egen vilja att betala medlemsavgiften till Katolska kyrkan i Sverige? Den troddes ju komma att räcka till både kyrkobyggen och höjda prästlöner, nän r man fick hjälp av Skatteverket med att ta in avigiften. Och borde väl också räcka till att finansiera en del social verksamhet?


________

anm: Pelagianism var en lära som bekämpades av kyrkan under senantiken. Den gick ut på att man kunde bli frälst av goda gärningar. En mildrad form av pelagianismen, semipelagianismen, överlevde dock inom den medeltida kyrkan - med de beryktade avlatsbreven som yttersta konsekvens. Avlatsbreven uppfattades allmänt så att man kunde köpa syndernas förlåtelse för pengar.

Pelagianismens återkomst är en konsekvens av vacklande tro, när frälsningen har ersatts av psykiskt välbefinnande. Det känns ju bra att "göra något för andra" - speciellt när andra betalar och när man själv har före mötet i kyrkofullmäktige har suttit i kommunfullmäktige eller socialnämnden och skurit ner anslage'n till den skattefinansierade välfärden.

Luther, som kritiserade avlatsbreven (pengarna gick till kriget mot turkarna, byggandet av Peterskyrkan i Rom samt klostrens sociala versamhet) menade alls inte att de kristna skulle struntas i fattigas och sjuka. Men enligt Luther skulle hjälpverksamheten ske av kärlek till Gud och nästan - utanm sidoblickar på givarens personliga välbefinnande i detta eller det kommande livet.

"Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande."

"Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort.

http://blogg.aftonbladet.se/helleklein/2010/12/pinsamma-avslojanden-om-ahlin"


Det är alltså sosse-talibanerna på Aftonbladet som uttrycker den allmänneliga svenska (folk-) meningen!

Det är alltså de svenska socialdemokraterna (och underförstått: den borgerliga alliansen) och inte al Qaida och talibanerna som håller på att sätta hela världen i brand. För att öka trovärdigheten i det påståendet förtiger media i Sverige generellt det folkmord på kristna som pågår i Irak. Att talibanerna tvingar afgahnska bönder att odla opium, som förstör ungdomar i alla världsdelar, förtigs också. Är det inte att sätta världen i brand?

Det kan inte anses förenligt med prästämbetet i den allmänneliga Svenska kyrkan, att agera propagandaminster åt terrorister, som sprider död och förintelse och dessutom är i färd med att utrota den kristna minoriteten i ett av världens äldksta kristna länder, Irak. Biskopen i Stockholms stift, som föredömligt har fördömt "det som gör åtskillnad mellan människor" vid riksdagsöppnandet borde se till att pastorsadjunkten på Aftonbladet avkragas. 

Den allmänneliga kristna kyrkan utgöres av alla kristna i hela världen i alla tider. Den allmänneliga kyrkan har alltså både en rumsaxel och en tidsaxel- "Alla ska med", kan man verkligen säga. 

Den allmänneliga kyrkan i Sverige skiljer sig från de flesta frikyrkorna på så sätt att alla som vill, får vara medlemmar. Man behöver inte förändra sin livsstil för att bli medlem. Man kan inte uteslutas. Man kan visserligen avregistreras om medlem på egen begäran, men är genom dopet ändå evift förenad med Gud genom kyrkan. 

Med början med ämbetsreformen för 50 år sedan, som givit kvinnor möjlighet att bli präster och senast genom beslutet på kyrkomötet förra året att samkönade par får vigas i kyrkan, har kyrkans lära förändrats. Man har också i strid med Svenska kyrkans tradition börjat med alkoholfri nattvard. Präster förnekar öppet delar av trosbekännelsen. Biskopar har börjat prästviga personer som lever i samboförhållanden, som alltså utan giltig orsak vägrar gifta sig. Dessa förändringar föjs av uttalanden från "föryarna" att "gammaltroende" ska lämna den allmänneliga kyrkan och bilda "eget".

Dessa politruck-teologer agerar på samma sätt som förnyarna i ett f.d. kommunistparti, som kastar ut dem som inte vill acceptera de ideologiska förändringarna. Man agerar som om kyrkan vore en poltiska organisation, som om kyrkans lära skulle rättas efter politiska ideologier, som om kyrkan skulle ge något slags religiös sanktion åt statsnyttan eller dylikt. Ja, t.o.m. fungera som propagandacentral för utländska terrororganisationer som operserar med en annan religion som täckmantel. Helle Klein är väl inte ensam terroristkramare bland Svenska kyrkans präster?

Mot den bakgrunden måste det som jag skrev förra året, att vi kanske måste "återta" Svenska kyrkan. Det handlar då naturligtvis om att återupprätta den allmänneliga kyrkan, och inte om att kasta ut någon.  

En kommentar till "avslöjandet" av vad jag skrev förra året lyder:  

"Jag respekterar fullt ut att det finns de som tycker att samkönade äktenskap är i strid med "rätt" kristen tro. Och en del annat också för den delen. ""2Men jag vill då inte ha en storm av fördömanden, undergångsprofetior etc för att jag har en annan syn än dem. Deras tro ska inte få exkludera mig, för i sådana fall är deras respekt bara en läpparnas bekännelse. (Och de agerar tveksamt ur ett kristet perspektiv...) Jag vet också att det finns ett nätverk (eller åtminstone planer på ett sådant) inom SvK som när planer på att "återta" SvK med konsekvenser för de som inte följer "rätt kristen tro". Så man kan ju undra hur det är med den toleransen i de kretsarna...."

Mig veterligt finns inga sådana planer, och jag känner inte heller till att någon annan än jag själv skulle ha fört fram något sådant förslag. Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv - om någon utan min vetskap skulle ha kommit på samma tankar.

Men att det skulle få några speciella konsekvenser för dem som inte delar mina teologiska övertygelser (= "rätt kristen tro"), att de inte längre skulle uppfattas som fullvärdiga medlemmar i kyrkan, kan jag inte se. Den allmänneliga kyrkan skiljer sig alltså från frikyrkorna med sina medlemskrav. Inom exempelvis Evangeliska Frikyrkan (EFK) gäller att homosexuella, som lever i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden, över huvud taget inte kan bli medlemmar. De måste skilja sig först.

EFK är därför per definition ingen kyrka, och definitivt ingen allmännelig kyrka. Utan är att anse som en kristen "rörelse". Att jag mycket uppskattar den ledande pastorn i EFK, Stefan Swärd, för att han håller fast vid alla de klassiska dogmerna, med undantag för ecclesiologin (= läran om kyrkan) är en annan sak.

Jag har läst någonstans i Katolska kyrkans katekes (minns inte vilken paragraf) att en katolik ska anstränga sig till det yttersta att tro som kyrkan. Men om man trots detta är övertygad om att kyrkan har fel på någon punkt, så är det den enskildes egen tro som gäller. Det gäller exempelvis när man biktar sina synder. Man måste själv ha ett syndamedvetande, d.v.s. en tro att det som man har gjort är fel. Man ska inte be om förlåtelse för det som någon annan säger är en synd, om man absolut inte kan hålla med.

Att, som villkor för medlemskap i kyrkan, avkrävas en syndabekännelse för sådant som någon annan tycker är en synd, anser jag helt förkastligt. Då är det ingen allmännelig kyrka, utan en förening för renlevnadskonstnärer. Sådana kan ha ett berättigande, exempelvis om det gäller att avhålla sig från alkohol, eller om man vill leva klosterliv. Och man kan ställa högre krav på präster än på vanliga medlemmar. Även terrorister, som sprider död och förintelse, har rätt att vara medlemmar i kyrkan, men präster ska de inte vara. Kyrkan är en gemenskap av syndare.

Det är nog viktig att andra kristna håller upp den spegel, som katolikerna behöver, för att se vad som är fel i deras egen kyrka. Men vi måste avstå från de enkla förklaringarna, att det t.ex. är celibatets fel. Ingen behöver bli pedofil för att han inte klarar celibatet. Och den förklaringen är särskilt ohållbar, när de värsta övergreppen har förekommit i länder med legat prostitution och kortare avstånd mellan storstäderna än i Sverige.

Å andra sidan måste katoliker skilja mellan det som "bara" är synd och det som är ett allvarligt brott i det berörda landet. För den sekulariserade allmänheten är en sexuell förbindelse mellan en präst och en vuxen nunna ett tacksamt ämne att raljera över, men inte något som är oerhört allvarligt.

Det är däremot, visserligen, allvarligt om en präst utnyttjar sin ställning som präst till att ha sex med någon som är sexton - sjutton år, men det är faktiskt inte pedofili. För det första måste begreppet "pedofili" begränsas till verkliga fall av pedofili, och för det andra, måste man nog i debatter inför öppen ridå eller med utomstående, begränsa till det som verkligen är klandervärt i icke-katolikers ögon. Och då kan man jämföra omfattningen av övergreppen i Katolska kyrkan med exempelvis omfttningen av sexuella övergrepp på svenska daghemsbarn under 1990-talet, innan det profana samhället uppmärksammade och tog itu med problemet.

Det står tämligen klart att det finns ett systemfel inbyggt i den Katolska kyrkan, men det gäller inte systemet som helhet eller läran. Vad som måste diskuteras, är sådant som kan åtgärdas, och det är omfattningen av problemet. Att det öht finns pedofiler i samhället, kan man inte göra mycket åt, men man kan hindra dem att nästla sig in på prästutbildningar och i yrkesverksamhet med barn. Katolska kyrkan har gjort samma misstag som det profana samhället gjorde i början, när pedofilproblemen uppdagades. Man trodde att det var enstaka händelser och inget som skulle upprepas.

De specifika systemfelen i Katolska kyrkan anser jag vara huvudsakligen:

1) Katolska kyrkan har inte den lutherska kyrkans tradition, som rentav är en luthersk "dogm" att kyrkliga auktoriteter får och skall ifrågasättas och kritiseras. I stället har man liksom viftat bort de varningssignaler som har funnits. Även om det äpplet kan kännas surt för en katolik, så får nog katoliker erkänna att även de kan ha något att lära sig av andra kyrkor!

2) Medan de lutherska kyrkorna har varit en del av en statsapparat, där även präster har ställts inför världsliga domstolar för tjänstefel (allt från vigselvägran till katolska inslag i predikningar), har Katolska kyrkan länge varit en stat i staten, med sina interna domstolar och fängelseceller i klostren. Katolska kyrkan kan visserligen döma kyrkans tjänare, men är fråntagen möjligheten att utdöma straff, som verkligen är avskräckande - åtminstone för dem som är låtsaskatoliker. En som inte har tron, är inte heller rädd för skärselden, etc.

Katolska kyrkan har för sent upptäckt att allting som är brott enligt statens lagar måste överlämnas till den världsliga rättvisan för att utdöma och verkställa avskräckande straff. Och det är ju också nödvändigt för att avslöja pedofilringar o dyl utanför kyrkan, som har förgreningar in i kyrkan.

- Om man vill ifrågasätta celibatet, det helmanliga prästämbetet, synen på homosexualitet, etc av andra orsaker, ska man ifrågasätta detta av just andra orsaker, och inte blanda ihop med pedofilfrågorna. Pedofilproblemet är alldelses för allvarligt för att användas som slagträ i andra diskussioner.

Jag skulle inte ha några som helst svårigheter att bli katolik i något annat land än Sverige. Om jag skulle flytta till Polen skulle jag med stolthet bli medlem i Polens största religiösa samfund. Att jag skulle vara stolt över den polska kyrkans banbrytande insatser i kampen för återupprättandet av Polen som en fri nation

Men man kan inte, hur mycket man än försöker, bli invandrare i sitt eget land. Det är som med de där tossingarna som låtsas vara f.d. judar, för det gör dem ju till baddare på kristendomens judiska rötter, fastän de aldrig har varit judar. För att bli invandrare i något land måste jag flytta FRÅN Sverige, och det har jag faktiskt haft planer på. När jag skulle bli katolik.

Att bli katolik i Sverige kräver att man hyllar gamla landsförrädare och föraktar Svenska kyrkan. Det är visserligen inget formellt krav med ett absolut villkor för att komma med i någon informell katolsk gemenskap med svenska som modersmål. Jag hade hoppats på att kunna tillgodoräkna mig alla år i Svenska kyrkan som en kristen grund.

Men om vi nu inte har någon kristen tro alls i Svk, så är det katolikerna som är okristna, enligt min mening. Men jag tror att det är annorlunda i andra länder, där Katolska kyrkan inte är en liten självrättfärdig skenhelig sekt, utan en verklig folkkyrka, som Svk i Sverige. Svk är Sveriges enda katolska kyrka.

Katolska kyrkan i Sverige är en högerextremistisk ultranationalistisk (med omvända förtecken) sekt, med en gemenskap som bygger på en omvänd nationell identitet.

 
Är detta den italienska kyrkans centralhelgedom? Det är kanske finare
att vara gotlänning än att vara italienare.  Svenska kyrkans
utlandsförsamlingar har länge organisatoriskt tillhört Visby stift.



I Polen finns några få procent lutheraner. Jag gissar att de är av tyskt ursprung, och helt enkelt blev polacker, när de östligaste delarna av Tyskland inkoroporerades med Polen efter andra världskriget. Men de kan också vara en ursprunglig minoritet i Polen. Redan när Polen bröts sig ur det ryska väldet efter första världskriget fanns det en luthersk minoritet i landet. Sedan kan ju förstås polacker, som inte vill vara polacker, ha anslutit sig. Bitte Assarmo har skrivit om sin "konversion" till Katolska kyrkan på sin blogg. Hon "konverterade" så sent som 2005, samma år som jag skulle konvertera.

Men Assarmo hade redan tidigare gått ur Svenska kyrkan, eftersom hon då var ateist, vilket är anledningen till att jag skriver "konversion" inom citattecken. Man konverterar väl från en religion till en annan, inte från ateism till tro? Trots att hon hade läst för en svenskfödd, svensk katolsk präst i Sverige skedde själva konversionen i hennes "hemförsamling" i New York. Det besynnerliga i kråksången är att alla svenska konvertiter har någon utlandsanknytning, antingen genom tidigare släktled, giftermål eller utlandsresor.

Om jag hade konverterat, hade jag blivit den första svenska katoliken, som inte har någon utlandsanknytning alls - om vi inte går tillbaka till 1600-talet. Assarmo har skrivit om sin omvändelse (vilket är ett riktigare ord än "konversion" i hennes fall) på sin blogg. Jag har skrivit en kommentar, där jag skrev att jag aldrig har besökt en katolsk kyrka i utlandet samt att jag inte kände en enda katolik när jag första gången besökte en katolsk kyrka. Jag har vid flera tillfällen skrivit att svenskfödda svenska katoliker odlar utanförskap visavi det svenska samhället. Det har som vanligt givit upphov till missförstånd. Som om jag skulle ha något emot katoliker som vill vara svenskar. Men det är snarare de utlandsfödda än de svenskfödda katolikerna, som vill vara det.

Tyska katoliker har inget emot att vara tyskar, och det underlättar givetvis för de tyskar som konverterar från den lutherska till den katolska kyrkan i Tyskland. Katolska kyrkan är på snabb frammarsch i det lutherska Nordtyskland. Och det beror alltså på att tyskar konverterar. I Sverige råder ett outtalat krav på att man måste välja bort att vara svensk, om man vill bli katolik. Det är inte så lätt vid min ålder - speciellt om man har varit utomlands så lite som jag har varit. Nedan följer min senaste kommentar på Assarmos blogg:

>> Tänk så mycket ni missförstår. Hur gör ni? Det måste ju krävas mycket tankemöda för att komma på alla missförstånd.

Jag säger bara det. En tyskfödd svensk lutheran är väl bosatt i Sverige och medlem i Svenska kyrkan. Och kan vara en f.d. tysk katolik.

Nu ska ni få något att klura på. Är Svenska kyrkan i Italien (Svk har en utlandsförsamling i Rom) en svensk eller en italiensk kyrka? Om vi talar om Den italienska kyrkan, menar vi väl ändå påvekyrkan?

För att Svenska kyrkan i Rom ska bli en italiensk kyrka i verklig bemärkelse, måste den väl ändå vända sig till fler än svenska affärsmän och turister och Svk-präster på officiellt besök i Vatikanen?

Svenska kyrkan i Rom blir inte en italiensk kyrka ens om man har enstaka italienare som medlemmar - om de har blivit medlemmar i SKUT för att visa att de inte vill vara italienare och inte vill ha något att göra med italienare, som älskar Katolska kyrkan.

SKUT = Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. SKUT är organisatoriskt en del av Visby stift.

Frågan handar inte om var man är född, och inte ens om vilken tro man har, utan om vem man vill vara - eller snarare om vem man inte vill vara. Gert Gelotte skrev på Katolsk visions blogg när den var ny, att han blev katolik, för att han inte ville vara svensk.

Och det tror jag inte att han är ensam om. Men nu vill han tydligen inte heller vara katolik. Kanske sekulariserad kosmopolit? <<

Katoliken Bitte Assarmo, som inte vill dela nattvarden med andra kristna som också tror på Jesu verkliga närvaro i nattvarden, har kommenterat Expressens och andra liberala tidningars påhopp på påven i julhelgen. Men som vanligt, när Assarmo är i farten, är det Svenska kyrkan  och inte den liberala tyckareliten, som hon ger sig på. Inte ett ord om att hennes egen trosfrände Gert Gelotte orkestrerat kampanjerna mot påven! Jag har skickat in en kommentar, som Assarmo inte har vågat publicera. Hon är väl rädd att få bannor av den katolska biskopen, Anders Arborelius, vilken jag kritiserar för undfallenhet mot Gelotte. När ärkbiskop Wejryd visar upp samma undfallenhet mot sexliberalerna i sin kyrka, haglar de katolska invektiven. Inte ett ord om ärkebiskopens "mildhet". Men det är ju så katolikerna beskriver Arborelius' kryperi för redaktör Gelotte.

Bitte Assarmo missar inte en chans att hacka på Svenska kyrkan. Och jag som trodde att katoliker är kristna! Jag trodde att katolicism är vanlig kristendom plus de katolska särlärorna. Svenska kyrkan är Sveriges största religiösa samfund, och därför föremål för djävulens speciella intresse. Att vi har prästvigda avgudadyrkare i Svk är beklagligt men inte unikt för Svk, utan det förekommer även i Katolska kyrkan. När Bitte Assarmo ger exempel på belackare av Katolska kyrkan nämner hon Annika Borg, men inte Gert Gelotte - emedan han behandlas som "en god katolik" av biskop Arborelius. Denne har ju försiktigt påpekat att Katolska kyrkan bara står bakom stiftets egen hemsida. Han jämställer alltså Katolsk vision med Bengt Malmgrens och Bitte Assarmos egen blogg! Som ju inte heller är några officiella språkrör för kyrkan...

Är det inte snarare så att Gelotte använder sina vänner inom "Folkpartister i Svenska kyrkan" i sina kampanjer mot all traditionell kristendom i Sverige? Vilka ideologiska förebilder som Gelotte och FISK-arna har, kan du läsa om här: http://larsflemstroms.blogg.se/2009/december/har-jag-inte-ratt.html

Bitte Assarmos ständiga uttryck "vår kyrkan" (se hennes kommentar före denna) är en tydlig markering mot andra kristna samfund. "Katolicism" handlar kanske inte om kyrkotillhörighet  utan om etnisk identitet? Så är det för Gelotte (han har själv skrivit att konversionen till rom-kyrkan var ett sätt att förneka sin svenska identitet) - och så behandlas han av andra katoliker, inklusive biskopen. Med samma logik som säger att även en sekulariserad jude är en jude.

Katolska kyrkan är en så marginell företeelse i Sverige, så att ingen stor dagstidning skulle kosta på Kk en enda ledare, om det inte vore ett bekvämt sätt att indirekt angripa Svenska kyrkan. Men för Bitte Assarmo är allting vad det ytligt ser ut att vara.


Bitte Assarmo har svarat:

Lars Flemström - du har skrivit en lång kommentar här där du refererar till mig i tredje person. Kommentaren liknar mest ett blogginlägg och som du säkert förstår kan jag inte publicera det här. Om du tilltalar mig direkt istället får du dock mer än gärna återkomma!

Vad gäller din kritik mot att jag inte kritiserar Gert Gelotte som belackare av VÅR kyrka råder jag dig att läsa på lite bättre innan du yttrar dig.

Åt ditt yttrande om Katolska Kyrkan som marginell kan jag bara le överseende. Vi må vara en minoritet i Sverige, men vad vore svenska kyrkan utan sitt katolska arv? Intet! Svenskkyrkliga präster borde kunna sin historia och veta bättre än att kasta ur sig fördomar i parti och minut!

Dessutom är världen betydligt mer än bara lilla Sverige...

Gott nytt år och Kristi frid och lev väl i vetskap om att jag kommer att fortsätta kritisera både svenskkyrkliga och andra för deras oresonliga hat och deras cementerade fördomar om VÅR kyrka!


Och jag har svarat Bitte Assarmo:

Och vad vore Katolska kyrkan utan SITT arv från den odelade kyrkan (som var en annan kyrka än den nuvarande Katolska kyrkan)? Kul att du kommer att fortsätta att kritisera "både svenskkyrkliga och andra för deras oresonliga hat och deras cementerade fördomar om VÅR kyrka." Du uppmanar mig verkligen att fortsätta kritisera katolikers och andras oresonliga hat och cementerade fördomar om VÅR Svenska kyrka!

Naturligtvis kommer jag att lägga ut kommentaren, som du inte vågade publicera, på MIN blogg. Där man också kan läsa om vem som var först med Gelottes tryckkokarteorem!

Och för övrigt är Annika Borg ingen svenskkyrklig präst!


Det dröjde bara en minut innan Assarmo publicerade min andra kommentar. Hon kunde väl inte motstå frestelsen att ge sina läsare en hint om vem som var först med Gelottes tryckkokarteorem, nämligen porrförläggaren Curth Hson-Nilsson! Men så finns i min andra kommentar inte ett ord om biskop Arborelius "mildhet" mot Hson-Nilssons lärjungar inom Katolska kyrkan!

Mig veterligt är Annika Borg en universitetsanställd forskare ("bibelvetare") med en formell prästvigning i Svenska kyrkan. Det gör henne naturligvis inte "svenskkyrklig". Som väl ändå får anses vara en benämning på en teologisk inriktning. Men svenska katoliker har ju, som bekant, lite svårt att skilja mellan nationalitet (Annika Borg är svensk) och kyrkotillhörighet. Om Bitte Assarmos bakgrund vet jag strängt taget ingenting, men hon är väl - i likhet med Gert Gelotte - en f.d. svensk som fortfarande är bosatt i Sverige.

På en annan katolsk blogg går en annan katolsk skribent till våldsamt angrepp mot Olle Burell (socialdemokratisk ordförande i Svk:s kyrkomöte) för att invandrare tillåts bli medlemmar i Svenska kyrkan- utan att behöva avsäga sig sin utländska bakgrund.

http://katolsktfonster.se/forum/forums/t/14131.aspx

Svenskfödda svenska katoliker verkar vilja vara ett slags Nordirland i Sverige, i konflikt med majoritetsfolket. Och visst skapar etniska konflikter sammanhållning inom speciellt minoritetsgruppen. Om det blir samma sammanhållning inom majoritetsfolket kan det bli farligt. Svenska katoliker odlar samma etnocentriska ideologi, men på olika sidor om barrikaderna som halvdanskarna i SD.

Det är människor som kommer till Sverige, ofta traumatiserade, de har mist sin invanda kulturella förankring, de har språksvårigheter, är ofta angelägna att anpassa sig till ett nytt samhälle. De får sällan konsekvenserna av en eventuell konversion förklarade för sig - t.ex. att släktkontakter både här och i hemlandet kan försvåras, till exempel i och med att förutsättningarna för dop, bröllop och begravningar tillsammans med folk med samma etniska bakgrund förändras i grunden om några av dem övergår till svenska kyrkan. Allt annat är medlemsvärvning på falska grunder.  / - - - / Det är väl åkej. Så länge dom med utländsk bakgrund har sin förankring i den lutherska kyrkofamiljen.

Undertecknaren har ett helsvenskt namn. De svenska katoliker som ivrigast odlar utanförskapet brukar ha det.

Tydligare kan det väl inte uttryckas, att (speciellt svenskfödda) svenska katoliker vill ha en ghettoisering, där katoliker och protestanter utgör väl avgränsade grupper, med ltydliga demarkationslinjer mellan sig. Och det är i den miljön som företeelser som Gelottes Katolsk vision frodas. Motsvarande organisationer i andra länder kallar sig We are the church, respektive Wir sind die Kirche. De menar egentligen We are the people, etc. Samma ideologi som de tyska katoliker som stödde Hitler hade!

Fetstil är till för att framhäva särskilt viktiga avsnitt i en text. Vad som är särskilt viktigt kan skilja mellan olika tidpunkter. Att fetstila allting tjänar inget till, för då blir ju inget avsnitt särskilt framhållet. Därför lägger jag ut på nytt ett avsnitt ur inlägget "Snart förbannar jag Katolska kyrkan i Sverige."

Jag är den förste att erkänna att Katolska kyrkan har en stor fördel i sitt läroämbete, som består av kyrkans 4.500 biskopar som är spridda över hela världen. Ett sådan läroämbete är inte lika känsligt för tillfälliga opinionsvindar, som Svenska kyrkans läroämbete på 22 personer. Men de kraftiga opinionskantringarna i Svenska kyrkan ändrar inte på det faktum att det finns en mer långlivad luthersk tradition.

Svk:s kyrkoledning har inte bara gått emot en väsentlig del av det globala (alla länder) kristna trosarvet, utansom dessutom har förvaltats av alla tidigare kristna generationer i Svenska kyrkan. Uppskattningsvis mellan 60 miljoner och 70 miljoner människor, men kanske många fler, har bott i Sverige under de gångna tusen åren. De besutande instanserna på central nivå i Svenska kyrkan har varken geografiskt eller tidsmässigt den integritet som behövs för att "gå före" och visa vägen för resten av kristenheten.

TSvk har inget att sätta emot de tiillfälliga opinionsvindar efter häftiga mediekampanjer som styr.

Västerås domkyrka, som är min dopkyrka, invigdes på jungru Marie himmelsfärds dag den 16 augusti 1271. Flera svenska kyrkor vittnar om att Marias upptagning i himlen är gamma kristen tro. Denna medeltida målning från Ösmo kyrka visar hur Maria lyftes upp i himlen.


Johan Stenberg har postat nedanstående kommentar till inlägget om homosexuella i försvaret:.
"Denna 50-minuters intervju med förre svenskkyrklige prästen Magnus Nyman kan kanske intressera dig. Han berättar om sin egen konversion och Kyrkans historia i Sverige. Klippet ligger nog bara uppe idag, så är du intresserad får du vara lite kvick! " http://tinyurl.com/qybcf3

Tack för tipset. Men inte handlade det om homosexluella i försvaret. Så jag kommenterar intervjun i detta inlägg i stället. Jag har lyssnat på intervjun med Nyman.. Nymans berättelse har både likheter och skillnader med min egen tilltänkta konversion. Jag tog ett definitivt beslut att inte konvertera för 15 månader sedan, sedan många vänliga katoliker på olika bloggar hälsat mig mycket varmt välkommen. Helvetiskt varmt välkommen, med ankagelser om dubbla hersier och hot om inkvisition. Den katolska sekten i Sverige ligger i schism med påven. Mest odlar de sitt utanförskap. Den katolska kyrkan går ju starkt framåt i Tyskland på den lutherska kyrkans bekostnad. Det är återförning i praktiken, om än informellt. 

I andra länder är ju Katolska kyrkan, precis som Svenska kyrkan i Sverige en folkkyrka, som alla får vara med i.  I Sverige uppträder katolikerna som en frikyrklig elitkyrka. Man talar om vilka som inte får vara med. Det finns ingen som har sagt att han / hon skulle bli glad om jag skulle gå med. Jag har fått ett radband av en katolsk kvinna. Men hon var ju invandrare, förstås. Faktum är att många invandrare vill vara som svenskar, medan de svenskfödda katolikerna absolut inte vill vara som andra svenskar. De låtsas att de är invandrare, och tillbringar många timmar i solarier för att få samma hudfärg som invandrare. Såvida de inte har legat på palyan och stekt sig i något sydeuropeiskt land.

Den förra katolska biskopen i Sverige, Hubertus Brandenburg, sa att katolikerna är överrepresenterade i två statliga svenska institutioner: Bland Svenska akademins ledamöter och bland kriminalvårdens klienter. För att jag citerat dessa ord från den katolska biskopen har jag  blivit påhoppad för rasism. Såå, har Katolska kyrkan haft en rasist som biskop i Sverige under flera decennier?? Vad biskopen ville ha sagt med detta var att Katolska kyrkan i Sverige består av en svenskfödd elit och en utlandsfödd undre underklass. Just ingenting däremellan. Och det passar förstås den svenskfödda eliten att hunsa med de utlandsfödda.

Men jag tillhör ju varken den ena eller andra gruppen, och var därför ett hot mot hela det katolska systemet, mot den subtila rasism som frodas i det systemet, när majoriteten av landets befolkning inte duger som medlemmar. Utan bara den svenskfödda eliten, och invandrad underklass som eliten kan hunsa med. Eftersom det var svårt att komma med i katolska sammanhang och jag missade mycket intressant, skrev jag på en katoslk blogg. att det borde finnas en mail-lista e. dyl.  Nu missade jag inte bara katolska evenemang i Sverige. Jag hade faktiskt planer på att flytta till ett annat land, med ett utvecklat ordensväsen, och bosätta mig i ett kloster. Men jag har ju aldrig sett ett riktigt kloster inifrån.

Gissa vilket svar jag fick? Som man tilltalar ett oförstående småbarn: Att man inte ska gå med i en kyrka för att få sällskap. Vilket dittills närmast hade varit en självklarhet för mig. Men just eftersom jag fick det svaret, började jag fundera om det verkligen var riktigt. Har inte påven själv skrivit en bok, som heter Kallad till gemenskap? Och om kaktolikerna nu menar att det finns lika bra frälsning i Svenska kyrkan, varför lägger de då inte ner det katolska stiftet i Sverige, och går tillbaka till Svenska kyrkan, som är den katolska kyrkan i Sverige.- den kyrka som grundades av de så kallade katolska missionärerna för tusen år sedan.

Även om äpplena faller olika långt från trädet, så kommer de ju från samma träd. Svenska kyrkan och Katolska kyrkan kommer från samma träd. Vi kan diskutera vilket äpple som fallit närmast trädet, men Katolska kyrkan är lika mycket som Svenska kyrkan en ny kyrka, som uppstod under reformationstiden under 1500-talet.

För snart 10 år sedan träffade jag en man, en katolik, som var soldat i den kapitulerande tyska armén 1945. Han berättar att det var nära att hundratusentals tyska soldater fick svälta ihjäl i de amerikanska kritsfångelägren. Amerikanerna var helt oförberedda på den masskapitulation som skedde. Hundratusentals tyska soldater kapitulerade under några få dagar till amerikanerna för att slippa hamna i rysk fångenskap.

Det tog ett par veckor innan maten, som förmodligen skeppades över Atlanten, nådde fram till den kapitiulerande tyska armén. Detta är Förlorarnas historia. Berättellsen om de kapitulerande tyska armén som höll på att svälta ihjäl rättfärdigar på inget sätt den tyska krigföringen, och kastar ingen skugga över den amerikanska krigföringen under andra världskriget.  Men förlorarna har alltid en historia.

Den nämnde Magnus Nyman har skrivit en bok,som heter just Förlorarnas historia, som handlar om "katolikerna" under 1500-talet. Jag har läst boken. Den är en utmärkt komplement till den historieundervisning, som vi fick i svenska skolor under mitten av 1900-talet. Men bara som komplent. Om man inte redan vet något om händelseutvecklingen under 1500-talet, är det som att läsa om de stackars tyska soldaterna som var nära att svälta ihjäl i amerikansk krigsfångenskap, utan att veta något om andra världskriget. Då tycker man oändligt synd om de stackars förlorarna, och ser vinnarna som skurkar. Och det är ju så de nutida svenska katolikerna ser på Gustav Vasa, som en skurk.

Det märkliga med Nymans bok, är att han lyckas finna en särskild grupp katoliker, som han kallar "förlorarna" i ett land där alla var katoliker. Man kan ju tro - och det tror en hel del svenska katoliker som inget vet om svensk historia, att "förlorarna" under 1500-talet var en särskild folkgrupp, ungefär som judarna i Týskland., Och att vinnarna var främmande erövrare, eller åtminstone en liten krigisk minoritet,  som roffade åt sig "förlornas" kyrkor. De enda "katoliker", i 1500-talets Sverige, som Nyman har lyckats nosa upp, var en handfull personer med biskop Brask i spetsen, som medvetet eller omedvetet tjänade Sveriges fiender och därför har gått till eftervärlden som landsförrädare.

Katoliker i andra länder är nationalister eller extrema nationalister. Svenska katoliker hyllar gamla landsförrädare som hjältar. Nyman låter dessa landsförrädare själva komma till tals. Det handlar om vilsna existenser, som var missledda och utnyttjade. Och det handlar om personer med starka ideella och religiösa motiv,  och kanske drömmen om en behållen, men  svenskdominerad allnordisk union. Men detta politiska motiv, hur "landsförrädarna"  förenade nationalism och unionism*, framkommer, såvitt jag minns, inte hos Nyman.

Nymans bok hade varit utmärkt som försvarstal i en landsförräderi-rättegång: Inget uppståtligt brott. De anklagade trodde verkligen att det de gjorde var för Sveriges bästa. De ville bevara den gamla tron, och det som de trodde var kyrikans rättmätiga privilegier.

Länge trodde jag, precis som Nyman fortfarande gör, att Sverige var katolskt, i den nutida betydelsen romerskt-katolskt, under medeltiden. Nyman berättade i intervjun vilken betydelse de väl bevarade medeltidskyrkorna på den svenska landsbygden har haft på honom. Samma här. Jag är dessutom döpt i Västerås domkyrka. När jag första gången som vuxen helt nyligen besökte Västerås domkyrka, var det som att stiga rakt in i 1400-talet. Så välberad är den**. Och när jag första gången besökte en nutida katolsk kyrka i Sverige var det samma känsla som under bardomen., när jag var sådär 4 år. Samma känsla.

Men till skillnad mot Nyman har jag aldrig besökt någon katolsk kyrka utomlands. Jag kan inte alls förstå detta enorma förakt för Sverige, Svenska kyrkan och vårt inhemska kristna arv, som jag möter bland svenska katoliker. De har gjort landsförräderiet och föraktet för sitt eget lands bästa traditioner till en religion.



Jungfru Marie himmelsfärd. Medeltida målning i Täby kyrka. Sverige var i själva verket Maria-kultens ursprungsland. Den starka Mariakullten i den nutida Polen kom från Sverige under 1500-talet genom de svenskar som gick i landsflykt i Polen. Man kan förstås spekulera om inte Mara-dyrkan var en ersättning för asa-trons kult kring fruktbarhetsgudinnan Freja. Den starka betoningen av det kvinnliga var nordisk och inte medelhavsk.

I intervjun berättade Nyman också om hur den svenska staten vacklade i religionsfrågan, hur reformationen gång på gång kom av sig. Detta stämmer faktiskt inte riktigt med framställningen i hans bok, men mycket väl med det som jag har skrivit på denna blogg, Klicka på kategorin kyrkohistoria. Den konventionella historieskrivningen, att Gustav Vasa beriade landet och omedelbart därefter resolut införde den lutherska läran är faktiskt svensknationalistisk propaganda, enligt mottot att två samtidigt inträffade goda ting förstärker varandra (1 + 1 = 3).

Vilket äpple föll närmast trädet? Det kan man förstås diskutera. Och nog förefaller Katolska kyrkan stå närmare medeltidskyrkan än Svenska kyrkan idag. Men båda är de äpplen från samma träd. Och arvet från medeltidskyrkan i Svenska kyrkan är starkare än man kan tro.

________

*) Vid mitten av 1400-talet försökte den svenska kungen Karl Knutsson göra sig själv till unionskung över alla tre länderna. Men han misslyckades. Danmark var då, sett till både folkmängd och militära resurser, större än Sverige. Hans upprepade misslyckanden ledde till att tanken på ett Sverige separerat från Danmark började ta form. Mot den bakgrunden är det inte alls givet att unionisterna önskade sig främmande herrar över Sverige. De kan mycket väl ha haft visionen om svenska herrar över andra länder. Detta skulle ha gynnat Svenska kyrkan, som därmed sannolikt hade kunnat införliva de danska och norska stifet, och gjort Svenska kyrkan till en av Europas ledande kyrkor. Den ambitionen framkom ju redan vid Baselkonciliet, där den svenska biskopen Nicilous Ragvaldi gjorde anspråk på stol nr 2. 

**) Västerås domkyrka är en av tre kyrkor i Sverige som innehar hela tre stjärnor i Guide Michelin. Det innebär att den är så märklig att den är värld en särskild resa till Sverige, även om man inte har något annat ärende hit. Västerås domkyrka invigdes på Marie himmelfärds dag *** den 16 augusti 1271, och är alltså den heliga jungfruns domkyrka, i äldre tid även kallad Domkyrkan Vår fru. Ännu idag finns Maria-altaret kvar till höger och apostla-altaret (framför vilket jag döptes) till vänster om triumkrucifixet som hänger över platsen för det medeltida korskranket.  Det medeltida koret upptar faktiskt 1/3-del av kyrkans hela längd. När Petrus Magnus återkom till Sverige 1524, som biskop i Västerås, medförde han den apostoliska succession direkt från Rom som alltjämt löper i Svenska kyrkan. (Den medeltida, svenska grenen av den apostoliska successionen utslocknade när biskop Ingemar i Växjö avled 1530). I Västerås domkyrka förenas alltså den efterreformatoriska Svenska kyrkan med apostlarnas kyrka. Det är antagligen förklaringen till att kyrkan är så väl bevarad.

***) Jungfru Marie himmelsfärd förklarades som dogm i den Katolska kyrkan först 1950, och påstås  därför ibland av icke-katoliker sakna stöd i den äldre kristna traditionen. Arvet efter medeltidskyrkan i Sverige talar om raka motsatsen: att mytbildningen kring jungfru Maria är gammal kristen tro. Jag har alltid trott att Maria förblev jungfru hela livet.

"När jag 1990 av kardinal John O'Connor upptogs till full gemenskap med katolska Kyrkan - den 8 september, Marias födelse - lämnade jag en kort redogörelse som svar på frågan Varför? Särskilt med tanke på mina lutherska vänner sade jag, 'Ni, med vilka jag rest i det förgångna, ni skall veta att vi fortfarande reser tillsammans. I fråga om Kristi och Kyrkans mysterium har ingenting gått förlorat, och det brutna skall bli helat. Om - som jag är övertygad om - min gemenskap med Kristi kyrka nu är mera fullständig, så följer därav att min enhet med alla som är i Kristus nu är desto starkare. Vi reser fortfarande tillsammans.'
  -- --
Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för allt gott jag fått i den lutherska ge­menskapen. Där blev jag döpt, där lärde jag mig be, där lärde jag känna Bibeln och trosbekännelsen, där fick jag näring av Kristus till Kristus, där kom jag att lära känna den ytterst oförtjänta kärlek från Gud genom vilken vi förvånande nog lever. För min teologiska skolning, för oräknelig vänskap, för genomkäm­pade debatter, för ömsesidig tröst i motgången, för kamratskap i tjänsten - för allt detta känner jag stor tacksamhet...   Detsamma gäller mina trettio år som luthersk präst. Det finns ingenting i tjänsten som jag ångrar utom mina synder och tillkortakommanden. Att jag blir präst i romersk-katolska kyrkan kommer att bli ett slutförande och en rätt ordination av det som tog sin början för så många år sedan. Ingenting av det goda blir förkastat, all blir fullbordat."

Sä tänkte jag också. Inget avståndstagande utan en komplettering. En fullbordan., Men svenska sektkatoliker krävde att jag skulle fördöma och förbanna den lutherska "heresin", att jag skulle förbanna Kristus och fördöma allt gott som Kristus har gjort med vårt land och vår svenska kyrka.

När jag i min iver att re-katolisera Sverige föreslog att Arvid Martyren skulle helgonförklaras fick jag till svar av redaktören för Katobs (som nu har publicerat Neuhas' artikel): "Nej, det går inte. Han dödades ju av kung Kristians män".  Jag svarade: Sverige är nog det enda landet i världen, där man inte kan bli helgon för att man har dödats av sitt eget lands fiender."

Återinvigningen av Arvids kloster 6 juni 2008 blev inte den försoningsfest som jag hoppats på. På webbplatsen Katolsktfonster kunde man läsa att Arvid och de andra munkarna i Nydala föll offer för "Gustav Vasas härjningar mot klostren". Detta gjorde mig bedrövad, efter att utförligt ha skildrat hela historien i flera inlägg på just Katolskfonster. Jag skickaded genast en begäran om rättelse. Inget blev rättat, förrän en annan person flera dagar senare påpekade felaktigheten. Med den uttryckliga motiveringen att flera personer hade begärt rättelse. Svenska katoliker verkar ha sällsynt svårt att släppa sin Gusta Vasa-fobi.

Sedan undrar jag om det verkligen var nödvändigt att hämta den nya munkarna till Sveriges äldsta kloster från andra sidan jordklotet. Jag tar risken att bli anklagad för rasism av hatiska katoliker för att jag skriver detta. Jag kunde nog tänka mig att själv. Men så var det detta med den lutherska "heresin", som skulle fördamas och förbannas.

Jag hade skrivit en hel del på olika bloggar. Samma tankar som Neuhaus:

"Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för allt gott jag fått i den lutherska ge­menskapen. Där blev jag döpt, där lärde jag mig be, där lärde jag känna Bibeln och trosbekännelsen, där fick jag näring av Kristus till Kristus, där kom jag att lära känna den ytterst oförtjänta kärlek från Gud genom vilken vi förvånande nog lever."

Tanken på den lutherska gemenskapen som en stadig grund, som man kan bygga sin katolska tro på, föll inte i god jord i Sverige, utan mottogs med ilska av flera medlemmar i de katolska sekten här i landet.  Som en farlig heresi. Som ett erkännande av Svenska kyrkan som en kristen kyrka. Ja, jag tänkte precis som Neuhaus.

Gert Gelotte, som är en ledande person i nätverket Katolsk vision. har kommenterat påvens tal till kardinalerna på nätverkets hemsida http://www.katolskvision.se/blog/2008/12/23/annu-ett-katastrofalt-utspel-av-paven/#comment. (Rulla ner till 25 Dec 2008 at 15:40)

Fastän han själv är medlem i Katolska kyrkan, fronderar Gelotte mot denna kyrka i nästan alla frågor, där densamma är överens med andra traditionella kristna riktningar (ortodoxa, lutheraner och frikyrkliga).

Dessutom fronderar han mot de specifikt katolska dogmerna om påven och kyrkan. Han är medförfattare till en artikel i Dagen 19 december, där han företräder en närmast frikyrklig nattvardslära, som strider inte bara mot den katolska, utan även mot den ortodoxa och lutherska nattvardsläran. Vad blir kvar av kristen tro, om man är mot nästan allting som denna tro håller för uppenbarat av Gud?

Att Gelotte även nu går i klinch med påven (det är inte första gången) är föga förvånande, och stärker väl i själva verket ståndpunkten att påven har blivit feltolkad.

Ändå tycker jag mig finna ett stort korn av sanning i det som Gelotte skriver (markerat av mig):

"Citatet ovan /ur påvens tal/ kan rimligen inte förstås på något annat vis än att påven anser att homosexualitet, och ANNAT SOM ÖVERKRIDER DET HAN UPPFATTAR SOM AV GUD GIVNA KÖNSROLLER, är ett hot mot mänskigheten."

Ja, man kommer nästan att tänka på Åke Greens uttalande om "dessa perversiteter" - där det framstår som oklart om pastorn syftade på all homosexualitet, eller speciella former av homosexuell utlevelse - men där meningen uppenbarligen var att homosexualiteten eller de speciella formerna av homosexuell utlvelse inte ensamma räckte till för att orsaka jordbävningar i Sverige etc. Utan vi heterosexuella måste nog hjälpa till också.

Homosexuella brukar ju emellanåt framhålla att de heterosexuella är tillräckligt många för att klara den biologiska fortplantningen, varför det inte är de homosexuellas fel om mänsklighetgen går under. Påvens uttalande kan likvaväl uppfattas som en kritik mot oss heterosexuella för att vi - trots att vi har de läggningsmässiga förutsättningarna - inte hanterar våra könsroller som vi borde.

Åtminstone här i västerlandet har vi i alltför hög grad sökt den sexuella njutningen, och alltså "emanciperat" sexuallivet från familjelivet och fortplantningen. I andra delar av världen fungerar visserligen de biologiska fortplantningen, men med barnens uppväxt i trygga familjer är det sämre.

Andemeningen i påvens tal uppfattar jag som att inte ens vi människor, skapelsens krona, kan frigöra oss från vår natur. Förutom att oplanerade graviditer inträffar, drabbas vi av sjukdomar, åldrande och annat som vi inte kan råda över, men kanske borde ha en bättre beredskap för. Vi borde kanske återupptäcka gamla religiösa tänkesätt, som "Herren gav och Herren tog".

Det är ganska lågt att reducera påvens tal till en fråga om huvudsakligen eller enbart de homosexuella. En översättning av påvens tal till engelska finns på Katolsk observatör: http://katobs.se/pope_curia2008.html

  Sälj Peterskyrkan i Rom  och dela ut pengar till miljöteknikföretag! Upp till bevis!


MIn granskning av katoliken Maciej Zarembas förtalsartiklar i DN mot Svenska kyrkan, har tyvärr fått stå tillbaka för andra ämnen. Den katolska läkaren Bengt Malmgren (bloggen Katolsktfonster.se/forum) sprudlar av besser-wisserattityd när han ställer Katolska kyrkan mot Svenska kyrkan och klimat-mötet , som ärkebiskop Wejryd kallat  till i Uppsala.

Detta möte har på goda lutherska grunder kritiserats av både Dag Sandahl, präst i Svenska kyrkan och mig. Jag skrev bl. a. att Wejryd inte borde ta efter katolska dumheter. Och då syftar jag på det interreligiösa mötet, som påven Johannes Paulus II hade sammankallat till Assisi 1988. Katoliker och avgudadyrkare och diverse andebesvärjare bad till sina respekive gudar. Luther rensade faktiskt ut katolska seder och bruk, som kunde förleda vidskepliga människor att under något helgons täckmantel be till de gamla hednagudarna. Visst kan Uppsala-mötet kritiseras, men låt oss då göra det från lutherska eller allmän-protestantiska utgångspunkter. Vi behöver inte gå över ån efter vatten. Nu undervisar Malmgren:

"Men själva ansatsen, att troende kristna utifrån evangeliet på ett praktiskt sätt engagerar sig för miljön är viktigt.  Katolska kyrkan med ett 80-tal biskopar, Caritas internationalis och andra organisationer i spetsen  har inlett en kampanj i samband med FN´s miljömöte där man framförallt lyfter fram att miljöarbetet måste bedrivas med hänsyn till de fattiga länderna. Detta engagemang är helt praktiskt till sin natur, utan de ceremoniella synkretistiska övertoner som sågs på Uppsala-mötet. Som troende kristna kan vi engagera oss för miljön och samtala med andra människor utan att blanda in religionen, även om engagemanget sker utifrån vår kristna tro och vårt kristna hopp." (Min markering.) 

Jag bara undrar vad de 80 biskoparna har att göra i spetsen för kampanjen, om de inte blandar in religionen i det hela? Vad jag kritiserar Svenska kyrkan för, är att kyrkan som institution med biskopar och präster i spetsen engagerar sig i sådant som kan vålla splittring partipolitiskt eller sakpolitiskt, och därför borde vara en uppgift för engagerade lekmän. Rulla ner en bit på denna blogg, så hittar du inlägget om Wejryd, och  Kopernikus-striden. Det inlägget förklarar hur jag ser på saken. Men jag vill inte nedlåta mig till att klanka på Wejryd vad han än gör. Jag tror nämligen att Svenska kyrkan är inne i en återhämtningsfas efter förre ärkebiskopen K-G Hammars verksamhet.

Malmgren citerar också ett lång styckerur en Brännpunktsartikel av miljökonsulten Camilla Grepe:

"Svenska kyrkan sitter på en mycket stor förmögenhet. Låt oss därför göra ett tankeexperiment: med sina 25 miljarder att investera i aktier har kyrkan förutsättningar att skapa ett eget enprocentmål för miljön. / - - - /  En enda procent av kyrkans aktieinnehav skulle betyda en investering på 250 miljoner kronor. Det är nästan lika mycket som den totala investeringen i cleantechbranschen under 2006 eller nästan lika mycket som investerades under första halvåret 2008."

Ett mycket bra förslag tycker Malmgren,som skriver:

"Ett utmärkt förslag. Som kapitalförvaltare skall SvK givetvis kreativt använda sitt kapital i samklang med de värderingar man säger sig stå för. Upp till bevis!"  (Min markering.)

Inte nog med att Svenska kyrkan har bjudit in ledare för andra religioner till ett klimatmöte, som säkert inte var gratis. Inte nog med att Svenska kyrkans församlingar runt om i landet satsar en massa pengar på miljövänligt teknik. Inte nog med att Svenska kyrkan låtit klimatfrågan få en framträdande plats (och Jesus en mer undanskymd plats) i sin utåtriktade information! Nu ska Svenska kyrkan upp til bevis!  Jag har skickat nedanstående svar till Katolsktfonster.se/forum:

Ett närmast oförskämt förslag, som innebär att Svenska kyrkan ska skänka 250 miljoner kr till diverse privatkapitalister. Svenska kyrkans "mycket stora förmögenhet" på 25 miljarder är mindre än hälften av marknadsvärdet på f.d. statliga Vin & Sprit näre bolaget såldes. En mycket stor del av Svk:s kapital utgörs dessutom av icke realiserbara tillgångar som kyrkor och kyrkogårdar samt inventarier som omfattas av kulturminneslagen. Svk har dessutom åtaganden för personal mm - som inte kan avvecklas utan att kapital förbrukas. Det skulle då handla om massuppsägningar, som skulle gå ut över verksamheten.

Detta har jag skrivit om på min blogg, och även Bengt Malmgren har haft möjlighet att informera sig. Svenska kyrkan gör en enastående insats för den kristna trons och det kristna livets bevarande i Sverige, fullt jämförbar med Katolska kyrkans insats i de s.k. katolska länderna, mer än alla andra kyrkor och samfund tillsammans. Svenska kyrkan gör dessutom en enorm kulturminnesvårdande insats, och tvingas dessutom ta över uppgifter och kostnader som socialtjänsten borde stå för. Gömmandet av flyktingar med katolsk ortodox och muslimsk tro har också tärt på Svenska kyrkans resurser - men kanske ännu mer på personalens personliga resurser både ekonomiskt och fysiskt.

Svenska kyrkan har också alltid (i modern tid) ställt upp med gudstjänstlokaler för katolska och ortoxdoxa invandrare / flyktingar innan de hunnit etablera sig. Svenska kyrkan borde kanske ha vårdat sig mer om den lutherska läran än om invandrare med annan tro - eller åtminstone skickat räkning till Vatikanen. Peterskyrkan är väl värd några miljarder? Den har f.ö. byggts med pengar som har stulits från bl.a. Sverige - avlatspengar! Det är ett väldigt märkligt sätt, som Katolska kyrkan uttrycker tacksamhet på, genom ständiga föraktfulla uttalanden mot både Svenska kyrkan och hennes medlemmar.  http://larsflemstroms.blogg.se/2008/july/svenska-kyrkans-enorma-formogenhet.html