Kyrkor ska inte byggas om till moskéer!
Ett tragiskt ögonblick i svensk kyrkohistoria. Rivningen av Maglarps nya kyrka i Skåne , invigd 1908, har just inletts - den första kyrkrivningen i modern tid. Tornspiran har lyfts av och syns till höger i bilden. Kyrkan var, liksom alla kyrkor som är byggda före 1940, kulturminnesskyddad. Men det hjälpte inte. Rivningen kostade c:a 2 milj kr. Renovering hade kostnadsberäknats till minst 30 milj kr.
Att kyrkan revs var dock bättre än att kyrkan hade profanerats genom att bli krog eller moské. 
Lyckligt slut. Läby f.d. ödekyrka strax utanför Uppsala togs ur bruk 1860 och återinvigdes 1928. Sedan dess firas regelbundna gudstjänster i kyrkan. Kyrkan låg alltså i "malpåse" under 70 år, då den var "övertalig". Detta är givetvis ett alternativ när en "övertalig" kyrka inte har ett omfattande renoveringsbehov. Präster, som vill avveckla kristendomen genom att skänka kyrkor till muslimer, bör avveckla sig själva som präster. De är en helt onödig utgift för Svenska kyrkan. Sveriges folkmängd har mer fördubblats sedan 1860. "Övertaliga" kyrkor idag kan komma att behövas i framtiden! 
Hjelmseryds gamka kyrka från 1100-talet var halvvägs jämnad med marken, när Riksantikvarieämbetet under 1920-talet skrev till Hjemseryds församling och krävde att något måste göras åt ruinen, som var rent livsfarlig att vistas i. Kyrkoherden Carl Niclasson påbjöd kollekt för återuppbyggnad av kyrkan. Bidrag strömmade in från hela landet. I de arbetslöshetstider som rådde i början av 1930-talet ställde arbetslösa byggnadsarbetare upp med ideella dagsverken. En cementfabrik skänkte murbruk, osv. Kyrkan hade tagits ur bruk under 1860-talet. Tidsspannet var detsamma som för Läby ödekyrka, men chansen att Hjelmsyrds gamla kyrka skulle tas i bruk igen var klart sämre. 
Socknarna Fasta och Esterna slogs samman till Fasterna socken 1797. Esterna (nuvarande Fasterna) kyrka byggdes om och utvidgades, medan Fasta kyrka fick förfalla, så att den var helt jämnad med marken 1813. Men gamla kyrkplatser lever kvar i folks medvetande. På platsen för Fasta kyrka finns numera detta kapell, invigt 1908. Den gamla kyrkogården, som omger kapellet har återinvigts. 
I Fasterna socken finns Mörby slottsruin. Iofs förespråkar jag inte att slottsrunien ska byggas om till moské. Men om man nu nödvändigtvis ska "islamifiera" delar av det svenska kulturvet, så finns andra obekt än kristna kyrkor! Präster som vill göra om kyrkor till moskéer verkar inte vara ute för att hjälpa muslimerna, för det finns ju andra lösningar, utan snarare är deras syfte att förstöra den religion som de ska tjäna - och tjänar på!
Minareten på Stockholms stora moské med Katarina kyrka i bakgrunden. Inte för att jag missunnar muslimerna gudstjänstlokaler, men denna syn borde ingen kristen önska sig. Men man får väl glädjas åt att Katarina kyrka inte har byggts om till moské. I stället har man byggt om en profan byggnad, ursprunligen tillhörig Stockholms Elverk, till moské. Det går alltså att finna lämpliga profana byggnader för moskéändamål t.o.m i storstädernas centrala delar. Men skulle det ha varit möjligt att köpa tillbaka kyrkan, om den hade gjorts om till moské - och behovet av kristna kyrkor åter hade ökat?
Nu föreslår präster att s.k. övertaliga kyrkor ska byggas om till moskéer. Det är jag bestämt emot. Man har ju inte ens erbjudit andra kristna samfund att ta över dessa kyrkor. Jag har förespråkat en helt annan lösning. Denna blogg handlar numera om allt möjligt. Men den startades för att propagera för kyrkokommundidén. Klicka på "kyrkokommun" i spalten till höger så får du upp alla inlägg om det ämnet.
Som trossamfund ska inte Svenska kyrkan hjälpa en främmande religion att etablera sig i Sverige. Jesu missionsbefallning gäller även muslimer i Sverige, att de ska ges möjlighet att omvända sig till den sanna religionen. Annat vore rasism. Varför ska inte människor med annan hudfärg eller österländskt ursprung ges möjlighet att ta emot Guds son Jesus Kristus som deras personliga och världsalltets Frälsare???
Att andra samfund, som kallar sig kristna, säljer f.d. kyrkor för att användas som moskéer (eller buddisttempel eller hednatempel för dyrkan av de gamla fornnordiska gudarna) är en skam. När Katolska kyrkan gör det, är det en förolämpning mot den lutherska kyrkan. Skulle vi inte var mer kristna än muslimerna?
Om Svenska kyrkan inte kan behålla s.k. övertaliga kyrkor, och de ej heller kan överlåtas till annat kristet samfund, ska de rivas! Fär de inte rivas får de väl lämnas att förfalla. Dessutom finns tillräckligt med profana byggnader, som kan byggas om till moskéer. Men det är inget som Svenska kyrkan ska medverka till, utan det ligger på de profana myndigheternas bord.
Jag tycker att det är hårresande att läsa att kristna och muslimer söker Gud tillsammans - om det inte handlar om undervisning i kristendom för potentiella konvertiter. Vilken Gud kan man fråga. En treenig Gud och en gud som är en, är inte samma sak. Det är väsentligt större skillnader mellan kristendom och islam än mellan kristendom och judendom, eftersom GT pekar mot åtminstone en "tvåenig" Gud. Det står att Gud skapade med sitt Ord.
Vi ska ha en interreligiös dialog med muslimer och andra främmande religioner (inkl asatroende) och ateister, men det ska inte vara för någon form av gemensam religionsutövning. Utan precis tvärtom för att försvara religionsfriheten, rätten att utöva SIN religion - vilket även måste vara ett försvar mot varje form av påtvingad religionssynkretism.
Jag instämmer med muslimerna i deras krav att deras profet inte ska skändas. Det kan jag göra utan att tro att Muhammed verkligen var Guds sändebud. Att försvara andras rätt att utöva sin religion och slippa skändning av det som de håller heligt är inte samma sak som gemensam religionsutövning med dem.
RIV KYRKORNA!
SJ-lösning för kyrkan?
Trots ökad konkurrens har de statliga tågbolagen SJ (person) och Green Cargo (gods) större trafikvolymer än någonsin. På bilden ses ett godståg som tillhör privata Hectorrail.
"Sök en SJ-lösning för Svenska kyrkan". Det var Kyrkans Tidnings rubrik över min debattartikel om kyrkans framtid för några år sedan. Så här var det:
Från mitten av 1800-talet byggdes järnvägar i detta land, somliga statliga andra enskilda. Som mest fanns över 240 järnvägsbolag i detta land. De ägde själva sin egen infrastruktur, alltså spåren som tägen körde på. Ett fåtal järnävgsbolag, kanske ett tiotal i hela landet, ägde enbart spåren, men inga tåg. De upplät alltså sina spår för andra bolags tåg.1939 beslöts det stora järnvägsförstatligandet. Statens Järnvägar övertog nästan alla privatbanor, och lade ner ganska många. Jag ska här inte diskutera trafikpolitik, utan går direkt till nästa stora förändring.
1989 bildades Banverket, en ny statlig förvaltning och myndighet, som skulle äga spåren. SJ blev ett rent trafikbolag, som körde tågen. Järnvägstrafiken har sedan dess gradvis avreglerats på så sätt att SJ fått konkurrens från andra tågbolag på sina f. d. egna spår. SJ har sedan delats ytterligare i ett persontrafikbolag och ett godstrafikbolag, vilket jag inte ska gå in på närmare. Men konstaterar att det statliga persontrafikbolaget och godstrafikbolaget nu har större trafikvolymer tillsammans än vad hela SJ hade under monopoltiden. Dessutom finns privata tågbolag inom både person- och godstgrafiken. De, som trodde på en förödande konkurrens har fått fel, men man bör observera att avregleringen har skett gradvis så att de statliga tågbolagen har hunnit anpassa sig till den nya situationen.
Vad jag har föreslagit för Svenska kyrkan (och övriga kristna samfund) är en motsvarande bodelning mellan "infrastrukturen" (kyrkor, kyrkogårdar, mm) och "trafikrörelsen" (de vertikala kommunikationerna mellan församlingsmedlemmarna och Gud).
För gudstjänstverksamheten (de vertikala kommunikationerna) ansvarar som förut trossamfundet Svenska kyrkan.
För den kyrkliga "infrastrukturen" bildas nya (eller nygamla) offentliga förvaltningar / myndigheter, som jag kallar kyrkokommuner.
Kyrkokommunernas förvaltningsuppgift blir då att äga och vårda kyrkor och kyrkogårdar.
Kyrkokommunernas myndighetsuppgift blir då att upplåta kyrkor till kristna samfund och deras gudstjänstverksamhet.
Inrättandet av nya offentliga förvaltningar / myndigheter kräver riksdagsbeslut, och sannolikt även kyrkomötesbeslut. i princip handlar det om att återinföra de kyrkliga kommuner, som fanns t.o.m. 1999-12-31, då de kyrkliga kommunerna ombildades till Svenska kyrkans församlingar. De kyrkliga kommunerna styrdes enligt kommunallagen, precis som de vanliga kommunerna.
Jag ska i korthet beskriva tillkomsten av ett riksdagsbeslut.
1) Någon kommer på en idé, och lyckas få en eller flera riksdagsledamöter intresserade.
2) En eller flera riksdagsledamöter lämnar in en motion till rikdagen.
3) Om motionen antas av riksdagen tillsätts en statlig utredning. Utredningen samlar in fakta och synpunkter, analyserar problem och utformar förslag.
4) Utredningen sänds på remiss till alla som berörs av förslaget, i detta fall till Svenska kyrkan och dess församlingar, till alla frikyrkor, till katolska kyrkan och till de ortodoxa kyrkorna. Alla i Sverige verksamma kyrkor. De får alltså lämna synpunkter på utredningen, lämna egna förslag, osv.
5) Därefter lämnar regeringen ett slutgiltigt förslag (proposition) till riksdagen.
Svenska kyrkan och dess församlingar bör under remissbehandlingen precisera under vilka förhållanden de är beredda att avstå dispositionsrätten till sina kyrkor till andra kristna samfund.
Övriga kristna samfund bör under remissbehandlingen precisera under vilka villkor de kan vara beredda att överta dispositionsrätten till nuvarande Svk-kyrkor. Det kan gälla kyrkornas läge och storlek, driftkostnader (uppvärmning, städning och löpande underhåll), besittningsskydd samt liturgiska krav på kyrkorummet. Naturligtvis kan inget samfund tvingas ta över Svk-kyrkor eller att avstå från sina nuvarande kyrkor. Det bestämmer man själv!
Som förslagsställare kan jag inte sia om exakt hur det blir, eller om reformen någonsin blir av. Men jag kan påverka så gott jag kan. Med kyrkokommunidén vill jag undvika att det byggs nya kyrkor i onödan, utan att hela det nuvarande kyrkobeståndet (även frikyrkor samt katolska och ortodoxa kyrkor) uttnyttjas effektivt, så att samfundens kostnader blir mindre, jämfört med en omfattande nybyggnation. Jag anser att kyrkokommunerna ska ha möjlighet att lösa in kulturhistoriskt värdefulla frikyrkor, som frikyrkosamfunden själva inte längre behöver, i syfte att bevara dem som kyrkor.
Jag anser vidare att den kyrkliga miljön, såsom prästgårdar och typiska kyrkbyar på landsbygden, ska ingå i kyrkokommunernas förvaltning.
Ett viktigt syfte med kyrkokommunidén är att förhindra att f.d. kyrkor kommer ut på den kommersiella fastighetsmarkanden och dras in i fastighetspekulationen, så att inga kristna samfund har råd att köpa dem - med följd att den kyrkliga versamheten pressas ut från city till industriområden o. dyl. Oavsett hur det går medlemsmässigt för Svenska kyrkan i framitden, är det ju rimligt att de kristna samfund som har de flesta medlemmarna, bör disponera de största och flesta kyrkorna! 
Svenska kyrkan följer i SJ:s spår? Klara kyrkans vänner, som är en ideell förening med ankytning till Svenska kyrka, har genom avtal med Stockholms domkyrkoförsamling tagit på sig ansvaret för verksamheten i Klara kyrka.
Blandade katolska reaktioner
S:t Jacobs kyrka som ligger på sluttningen i kanten av Kungsträdgården är ett "landmärke" som det är lätt att hitta till. 18.000 personer från hela landet samlades i Kungsträdgården under Jesusmanifestationen 2 maj. Skulle det då inte gå att fylla S:t Jacob med gudstjänstbesökare en vanlig söndag? Problemet är att det bor för få betalande SvK-medlemmar i Stockholms innerstad för att finansiera regelbunden gudstjänstverksamhet i de tre stora kyrkor (Storkyrkan, S:t Klara och S:t Jacob) som tillhör Stockholms domkyrkoförsamling.
Bitte Assarmo, som är en katolsk debattör, har skrivit en kommentar till föregående inlägg om S:t Joacobs kyrka.:
Att byta domkyrka är problematiskt - ämnet kom faktiskt upp under en middag på katolska biskopsämbetet för några dagar sedan. Biskopsgravar och annat gör det svårt att byta domkyrka. Dessutom är ju vår katolska domkyrka en mycket levande och underbar kyrka, och även biskopsämbetet ligger i anslutning till kyrka så vi tror och hoppas att detta inte alls bli aktuellt!
Tidigare katolska reaktioner har ju varit rena ättikssyran. Man tål inte att utomstående har synpunkter på Katolska kyrkans problem. Men faktum är att det efterreformatoriska katolska kyrkobeståndet i Sverige inte är byggt för nuvarande medlemsantal, och att det bara är ekonomin som hindrar att man bygger ut eller bygger om. Och vad ska man göra med den gamla kyrkan, om man bygger nytt? I Gävle har man sålt den gamla katolska kyrkan från 1800-talet till en ortodox församling.
Sansade debattörer begriper att jag inte har någon rätt att skänka bort domkyrkor. Min idé om återinförda kyrkokommuner, som skulle äga och förvalta kyrkobeståndet och upplåta kyrkor till olika kristna samfund, är ett så stort ingrepp i Svenska kyrkans ägande att det sannolikt kräver både beslut av kyrkomötet och riksdagsbeslut. Och inför ett eventuellt riksdagsbeslut kommer alla berörda att få möjlighet att yttra sig*.
Sansade debattörer begriper att jag inte kan bestämma att exempelvis den nuvarande katolska domkyrkan ska säljas för att finansiera övertagandet ** av en nuvarande Svk-kyrka eller nybyggnationen av en större katolsk domkyrka. Om ekonomin så medger kan ju den katolska domkyrkoförsamlingen behålla nuvarande domkyrka vid Medborgarplatsen som stadsdelskyrka***.
Bitte Assarmo skriver själv att "ämnet kom faktiskt upp under en middag på katolska biskopsämbetet för några dagar sedan." Sedan skriver Assarmo att "...vi tror och hoppas att detta inte alls bli aktuellt!" Vilka "vi"? Uttryckssättet tyder ju närmast på att en ny katolsk domkyrka är något oundvikligt, som "vi" helst vill slippa.
Men kära Bitte! Vi har ju samma problem både inom Svenska kyrkan och i de protestantiska frikyrkorna. Ingen vill skiljas från sin gamla kyrka.
Om Svenska kyrkan inte kan behålla S:t Jacob hade det närmast varit en oförskämdhet mot Sveriges katoliker att inte fråga dem först, om de vill överta kyrkan. Detta p.g.a S:t Jacobs historiska betydelse för framväxten av den efterreformatoriska Katolska kyrkan i Sverige. Den användes för katolska begravningsgudstjänster när officiellt ingen katolsk verksamhet var tillåten i Sverige. Myndighetgerna såg mellan fingrarna med vad som hände i S:t Jacob, som då låg utanför själva stadsbebyggelsen.. Katoliker är troligen begravda i kyrkan, eller åtminstone på kyrkogården.
Om katolikerna inte är intresserade, finns det säkert andra som är det. Kanske någon ortodox församling, eller "någon högkyrklig grupp" inom Svenska kyrkan. S:t Jacob är ett "landmärke" som det är lätt att hitta till. Protester mot den planerade stängningen av kyrkan har kommit från ungdomar, som använder den som "drop in"-kyrka, när de vistas i Stockholm city. Det vore verkligen synd om byggnaden upphör att vara en kyrka.
_________
*) De samfund som kan förväntas ta över f.d. Svk-kyrkor har ju möjlighet att precisera under vilka villkor de kan göra detta. Det kan gälla allt från lturgiska krav på kyrkorummet till kyrkoantikvarisk ersättning för eventuella merkostnader jämfört med ett nybygge.
**) Mitt förslag handlar inte om köp. Det kostnader som övertagandet medför är alltså driftkostnaderna, inte ränta och amortering på någon köpeskilling. Ränta och amortering på en köpt eller nybyggd kyrka i centrala Stockholm torde uppgå till många miljoner varje år. Att man inte får full äganderätt kan kanske vara ett problem för det övertagande samfundet, men detta kan ju kompenseras med ett starkt besittningsskydd.
***) Katoliker måste väl ändå ha tillräckliga intellektuella resurser för att tänka ut andra lösningar än exakt de som jag föreslår. Om ekonomin medger kan alltså den nuvarande katolska domkyrkan behållas som stadsdelskyrka. Den kan t.o.m. behållas som domkyrka. För inget säger väl att domkyrkan måste vara den största kyrkan i stiftet? Det bara brukar vara så.
KYRKOKOMMUNIDÉN
I spalten till höger kan du leta upp rubriken "Kategorier" och klicka på länken "Kyrkokommun" så får du upp alla inlägg som handlar om kyrkokommuner. Kyrkliga kommuner, d.v.s offentliga förvaltningar som ägde alla kyrkor som tillhörde samfundet Svenska kyrkan fanns till och med 1999-12-31. Vid årsskiftet 1999 / 2000 övergick äganderätten till dessa kyrkor (minst 3.800) till Svenska kyrkans församlingar, som bildades i samma ögonblick.
Det var alltså de gamla kyrkokommunerna som omvandlades till församlingar. Kyrkorna och övrig kyrklig egendom följde med. liksom de anställda. De, som hade varit medlemmar i de kyrkliga kommunerna blev automatiskt medlemmar i församlingarna.
Eftersom det nu står klart att Svenska kyrkan inte behöver alla sina kyrkor, och det är oklart om Svk på längre sikt klarar finansieringen av driften av alla sina kyrkor, har jag föreslagit att de kyrkliga kommunerna återinförs som ägare till kyrkorna och andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader som tillhör den kyrkliga miljön, samt kyrkogårdarna. Skillnaden jämfört med tidigare är att Svenska kyrkan inte ska ha ensamrätt till alla kyrkorna. En del av kyrkobeståndet ska kunna disponeras av andra kristna samfund. Kyrkokommunerna ska även ha möjlighet att lösa in kulturhistoriskt värdefulla frikyrkobyggnader, som tidigare ägare inte behöver.
Syftet med idén är att förhindra
- att kyrkor rivs eller "avsakraliseras" och upplåts för profana ändamål.
- att förhindra onödig nybyggnation av kyrkor, speciellt om det finns en "ledig" kyrka av lämplig storlek i närheten..
- att långsiktigt garantera tillgången på kyrkobyggnader i attraktiva lägen, såsom Stockholms innerstad. .
- att bevara det kyrkliga kulturarvet.
Kan S:t Jacob bli den nya katolska domkyrkan i Stockholm?
Johan III begärde förhandlingar med påven om villkoren för Svenska kyrkans återförening med Rom. 1580 gav han order om att den rivna S:t Jacobs kyrka i centrala Stockholm skulle återuppbyggas. Bygget startade 1588 strax söder om den rivna kyrka medeltidskyrkan. Den kom att användas som katolsk begravningskyrka när det officiellt inte fanns en enda katolik i Sverige. Nu hotas den en av de kyrkor som Svenska kyrkan inte har råd att ha kvar och hotas av stängning och i värsta fall att säljas till någon fastighetsspekulant. Svenska katoliker rasar mot mig för att jag tyckt att den kan bli katolsk domkyrka. Om någon borde vara arg, så är det väl de medlemmar i Svenska kyrkans domkyrkoförsamling i Stockholm, som inte vill skiljas från sin kära kyrka.
Men det är en trend i hela västvärlden att magnifika innerstadskyrkor i storstäderna säljs och blir krogar, hotell eller affärsgallerier. Det är lättare att förstå att fattiga landsbygdsförsamlingar har finansiella problem. Men utflyttningen till förorterna och kontoriseringen av storstädernas innerstadsområden, har framkallat en än värre finansiell kris för storstädernas cityförsamlingar. Och de församlingar som drabbas är de innerstadsförsamlingar, som tillhör de medlemsmässigt största kyrkorna på nationell nivå. Stockholms domkyrkoförsamling ska ge service åt 200.000 personer som vistas i centrala Stockholm dagtid, samt underhålla och ha verksamhet i tre kyrkor som samtliga är av domkyrkors storlek, av vilka S:t Jacob, som började byggas 1588, är den yngsta. Och detta med endast 3.000 betande medlemmar i församlingen.
Samfund med färre medlemmar på nationell nivå har inte samma problem. Deras storstadsförsamlingar omfattar geografiskt större områden, och omfattar alltså både citykärnorna och de omården där de flesta bor idag. Så är det också i hela värstvärlden. De har det motsatta problemet. De saknar kyrkor i storstädernas mest centrala delar. Markpriserna har varit för höga för att de skulle kunnat bygga centralt. Vilket inte precis har underlättat för väckelserörelser, som varit expansiva i andra delar av landet att expandera även i storstäderna.
Detta är pradoxen: De kyrkor som är de medlemsmässigt största och rikaste på nationell nivå har blivit de medlemsmässigt minsta och ekonomiskt fattigaste i huvudstäderna. Visst skulle man kunna tänka sig en ekonomisk utjämning mellan församlingarna i Stockholms stift. Men tyvärr finns det en annan typ av fattiga församlingar i storstsadregionerna.
Det är de invandrartäta förorterna, där majoriteten av invåndarna har en annan tro än den svenskkyrkliga, men där Svenska kyrkan ändå förväntas dra det tyngsta lasset ekonomiskt. Det är förorter, som byggdes före den stora invandringen, och ursprungligen hade en befolkning som till 85 - 90 % var medlemmar i Svenska kyrkan. Som förväntas ge samma sociala service nu som då. Och hålla med lokaler för katolska, ortodoxa och t.o.m. muslimska församlingaras verksamhet.
Trycket på Svenska kyrkan att hålla en i förhållande till antalet betalande medlemmar alltför stor verksamhet ökar i takt med nedskärningarna av den kommunernas social verksamhet. Och Svenska kyrkan kan inte säga nej, när muslimska ungdomar med sina föräldrars tillåtelse (vilket faktiskt förekommer) vill delta i versamheter som egentligen är avsedd för kristna ungdomar. Det är integration i praktiken. Men någon måste betala! Och samma sak är det runtom i landet, där asylsökande placeras. Vem ställer upp med lokaler för asylsökande som är katolska eller ortodoxa trosbekännare?
Sedan har ju även Svenska kyrkan sina glesbygdsproblem. Och detta framförallt i de mest välmående jordbruksregionerna i Syd- och Mellansverige, där majoriteten av svenskarna än gång bodde. Och där det i extrema fall är under 50 kvarboende i det som förr var en hel Svk-församling med över 1.000 invånare.. Inte sällan ligger dessa nästan extrema glesbygder inom synhåll för någon expanderande halvstor stad, såsom Sundsvall, Uppsala, Örebro, Linköping m fl. Om ytterligar några decennier finns där kanske en ny förort med 10.000 invånare.
Om man reser norrut på Närkeäslätten från Örebro, kan man se något ganska märkligt. Några kilometer från den forna stadsgränsen passerar man en medeltida sockenkyrka, som är kringbyggd av modern bebyggelse. Efter ytterligare en halvmil passerar man en helt nybyggd ortodox kyrka, som på tre sidor är omgiven av åkrar. Runtom samma stad finns en hel uppsjö mycket gamla kyrkor, som kan räknas till övertaligheten. Många inte längre från centrum än den nybyggda ortoxa kyrkan.
När jag sagt att övertaliga Svk-kyrkor skulle kunna vara lösningen på trångboddheten för både katolska och ordoxa kyrkor och för expansiva frikyrkorörelser, blir jag förnärmat tillrättavisad av någon katolsk besser wisser med att de övertaliga kyrkorna ligger på fel plats - i "glesbygden". Det är därför som jag raljerar med katolikerna. Det går inte att föra en seriös diskussion med dem om något. S:t Jacobs kyrka mitt i Stockholm ligger väl också på fel plats, i "Norrland"? Så sa man kanske när kyrkan började byggas 1588. Det var ju norr om den dåvarande stadsmuren.
Stockholms domprost Åke Bonnier har på sin blogg efterlyst förslag för S:t Jacob. Så när jag skrev mitt förslag, kunde jag inte avstå från att raljera med de negativa katolska reaktioner, som jag visste skulle komma. Och de kom:
"Katolska kyrkan har två kyrkor i Stockholm, man ska göra sig av med den ena eller båda"!"...vi bör inte acceptera några undanflykter från katolikerna" - Lars Flemström. Jag besöker ofta S:t Jacobs kyrka, uppskattar det rikliga kulturlivet där och finner L.F. argument för att börja använda S:t Jacob som katolsk domkyrka som mycket konstigt och inte det minsta övertygande. Och nyheten om att S:t Jacob har använts "senast" för katolska mässor är rena desinformationen. Skall man likvidera/"sälja" S:ta Eugenia katolska kyrka för att L.F. tycker att fasaden ser ut "som ett bankpalats"bara för att den är inklämd mellan några banker på Kungsträdgårdsgatan? Vare också intressant att höra detaljerat om hur katolikerna "hela tiden hugger mot Svenska Kyrkan"! Själv saknar jag dem ofta i samhällsdebatt, tycker att de "ligger lågt", är för försiktiga och diplomatiska. Ja, på så sätt upphör de kanske inte att vara invandrare i Sverige, säkert av rädslan för konflikter och repressalier. Undra på, när L.F. föreslår att de ska lämna kyrkorna som de har köpt, renoverat, underhållit i många år för att nu, i kristiden, "ta sitt(?!) ansvar för det kyrkliga kulturarvet" som Svenska Kyrkan inte har råd med och som, enligt samma L.F. aldrig tillhört dem! Som tack för den förväntade fogligheten ska L.F. neka katoliker rätten till själavården på nationella språk. Katolska kyrka i Sverige främjar integrationen men är klok nog för att inte tvinga folk till assimilation innan någon själv känner för det.
L. F. har rätt att kräva integrering, invandrare måste uppfylla sina skyldigheter och vara lojala medborgare. Men där går gränsen: det gagnar väl hela samhället att de inte tappar självrespekt, berövas sin gamla kultur, fort glömmer sitt modersmål och sina mänskliga rättigheter. / - - - / Fråga M. Luther! Liknande tolerans gagnar även samhället; invandraren utvecklas andligt, slipper psykiska störningar, hans Kyrka uppmanar honom att vara en engagerad medborgare, ger honom stöd i svåra livssituationer, bekämpar hans ev. tendenser att i det nya landet bara dyrka pengar och konsumtion. Och det kvittar om en sådan vägledning sker på svenska (som just i S:ta Eugenia!) eller på ett annan språk, bara det påverkar och uppfostrar människan. Prova på att emigrera, L.F. Använd aldrig mer det svenska språket, besök aldrig den Svenska Kyrkan där borta någonstans. Berätta sedan för mig hur lycklig du blev innerst inne av ditt rationella beslutet och hur du lyckats att göra sig av med minnet och längtan efter Sverige. Gick det fort? Ska man då gratulera?
H.S.
Ja, jag ska prova på att emigrera. Till Rom. Men bara under förutsättning att Svenska kyrkan får använda den tredje största kyrkan i Rom som svensk domkyrka!
Vad som fick känslosvallet att svalla över för sign H.S. var min idé att sälja S:t Eugenia, som ligger snett emot S:t Jacob till Livets ord. En bankpalatsliknande kyrka som är omgiven av riktiga bankpalats vore väl en lämplig estrad för Ulf Ekman? Jag förväntar mig upprörda kommentarer från ilskna Livets ord-medlemmar...
Men om det nu är så att katolikerna är så fästa vid sina urvuxna småkyrkor, så kan ju Livets ord överta S:t Jacob.
Om du vill veta hur jag tänkt mig att kyrkokommunerna ska fungera, så finns mer att läsa, om du klickar på "Kyrkokommun" under rubriken "Kategorier" i spalten till höger!
Ateister vill bevara det kyrkliga kulturarvet
Bloggen vill påminna om att för snart 2000 år sedan rapporterade den romeske ståthållaren Pontius Pilatus till kejsaren att en dittills okänd gud, som han dessförinnan hade låtit avrätta, hade uppstått från de döda. Den romerska hednareligionen var ju en patieistisk religion, som trodde på flera gudar, och därför inte alls uteslöt att det kunde finnas okända lokala gudar runtom i imperiet. Om man av misstag lät avrätta en gud, så skulle följden bli jordbävningar, skyfall och andra naturkatastrofer. Detta inträffade ju efter Jesu död på korset. Pilatus blev övertygad.
Kan man lita på någon? Bloggen låter Pontius Pilatus världsberömda frågan gå vidare till läsarna: "Vad är sanning?"
http://kyrkanstidning.se/nyheter/unikt_avtal_ger_humanisterna_pastorat_0_9301.news.aspx
Den svenskkyrkliga tallriken (med de lutherska delikatesserna) saknas, när Svenska kyrkan omvandlas till i bästa fall ett allkristet smörgåsbord.
Söderby-Karls kyrkoruin, Roslagen. Kyrkan revs 1880.Ärkebiskop och klimataktivisten Anders Wejryd har ett förflutet i Senska Missionsförbundet. Det avslöjar Dag Sandahl på sin blogg (se länk i spalten till höger). Min fråga är om Wejryds hårda tag mot kvinnoprästmoståndare under hans tid som biskop i Växjö enbart bottnat i inställningen i kvinnoprästfrågan, eller i principiellt olika syn på prästämbetet. Det är illa, eftersom Wejryd är bärare av den apostoliska succession, som infördes i Sverige 1524 direkt från Rom, strax innan den medeltida apostoliska successionen i Sverige dog ut. Det var Pethrus Magnus som vigdes till biskop i Västerås stift i Rom 1 maj 1524, vilket var påvens enda eftergift till Gustav Vasa. Om inte Wejryd tar prästämbetet på allvar, är det mýcket illa. Den apostoliska successionen i Svenska kyrkan har inte sedan nyåret 1524 varit så hotad som nu.
Våra dryga katolska lekmän gör sitt bästa för att driva in sista spiken i kistan, genom att påstå att den aldrig har funnits. Precis som de frikyrkliga under 1930-talet, tror sig katolikerna ha något att vinna på att sänka Svenska kyrkan. I själva verket fjärmar de hela det svenska samhället från all traditionell kristen tro. Typiskt agerande av sekterister.
Svenska kyrkan utvecklas alltmer mot att bli i bästa fall ett allkristet, och i sämsta fall ett mångreligiöst smörgåsbord. Svenska Missionsförbundet är en av tallrikarna på bordet. Men den svenskyrkliga tallriken (med den lutherska delikatesserna) saknas. I det fallet har man förväxlat tillricken med bordet.
Vi måste tillsammans med andra kristna bevara Svenska kyrkan som en entydigt kristen kyrka, men det får inte bli så att svenskkyrkligheten lyser med sin frånvaro i Svenska kyrkan. Problemet med övertaliga kyrkor får inte lösas så, att man suddar ut den svenskkyrkliga profilen i Svenska kyrkan. Det är märkligt att höra frikyrkopastorer säga att vi måste böja nacke under Petri ämbete (påven) samtidigt som de förnekar det traditionella prästämbetet.
Det finns en annan lösning på övertalighetsproblemet. Att de kyrkliga kommunerna återinförs som en allkristen förvaltningsmyndighet för kyrkor och kyrkogårdar. Att trossamfundet Svenska kyrkan blir ett kristet trossamfund bland andra. Huvuduppgiften för denna blogg är att propagera för kyrkokommunidén. Läs mer, klicka på kategorin Kyrkokommun i spalten till höger!
Att äga en kyrka
"Frikyrka" - får intecknas.
"Rådighet" är ett nyckelbegrepp. Det står i Första Mosebok att människan ska råda över djuren.
Rådighet är detsamma som att bestämma över något:. Om vi talar om byggnader, mark och annan fast egendom: köpa. sälja. bruka, tillgodogöra sig avkastningen (t.ex skörd), bygga om, bygga till eller riva (byggnader). Rådighet handlar också om rätt att tillåta eller hindra annan att använda egendomen. Olika former av rådighet är lån, hyra, arrende och ägande. Rådighet kan också vara rätt att lämna något som pant för ett lån, antingen genom att man lämnar in ett löst föremål till en pantbank eller gör en inteckning i fast egendom.
Man kan bara pantsätta (eller inteckna) egendom, som man äger.
Svenska kyrkans kyrkor får inte intecknas, enligt lagen om Svenska kyrkan. Detta är en helt unik inskränkning i äganderätten för ett privat rättssubjekt. Om Svk nu är ett sådant... Lagstiftarens syfte har uppenbarligen varit att förhindra att Svk-kyrkorna byter ägare på ett oförutsett sätt. Trossamfundet Svenska kyrkan kan inte på ett enkelt sätt disponera över det kapital som är bundet i kyrkobyggnaderna. Det är den gamla medeltida föreställningen att kyrkan egentiligen är Herrens hus, som avspeglas i den moderna lagstiftningen. Intresset att bevara det kyrkliga kulturarvet och göra det tillgängligt har vägt tyngre än den formella kyrkägarens intresse.
Ändå är det faktiskt så, att genom avskaffandet av de gamla kyrkokommunerna och grundandet av Trossamfundet Svenska kyrkan 2000-01-01 så har staten skänkt egendom för mångmiljardbelopp, som staten aldrig har ägt, till ett privat rättssubjekt. Om Svk nu är ett sådant... Men det privata rättssubjektet Svk:s rådighet över sina kyrkor är kraftigt urholkad genom dels inteckningsförbudet och dels de antikvariska myndigheternas stora befogenheter.
Svk:s äganderätt till sina kyrkor är högst formell. Staten bestämmer.
Jag är osäker på om Riksdagen kan återkommunalisera Svenska kyrkans egendom utan beslut av Svk:s kyrkomöte. Men, som läsaren kanske har förstått av ovanstående, så kan dispositionsrätten för ett samfund som deltar i det kyrkokommunala samarbetet, utformas så att det blir starkare än "full äganderätt"
Kyrkokommunerna och katolska kyrkan
Sankt Jakobs kyrka i Stockholm, byggde under 1600-talet, användes med särskilt tillstånd som katolsk begravningskyrka på den tiden, när det officiellt inte fanns några katoliker i Sverige. Den har under senare tid använts som församlingskyrka av polsktalande katoliker. Den kommer troligen att säljas för profan anvnändning. Denna blogg startades för att propagera för kyrkokommunidén, men det har blivit en del annat också. Kyrkokommunidén bemöttes från början av en störtskur av sekteristiskt nonsens från svenska katoliker. Katolska kyrkan skulle utan tvekan bli den största vinnaren på förslaget, då antalet "katolska" kyrkor i Sverige skulle ungefär fördubblas över en natt. Sett ur den motsatta synvinkeln, som lösning på problemet med övertaliga SVk-kyrkor, skulle de nya "katolska" kyrkorna inte bidra stort. De skulle bara utgöra en liten bråkdel av alla övertaliga kyrkor.
Förra biskopen i Lund har sagt att av 500 kyrkor i Skåne behöver Svk bara 150. En handfull nya "katolska" kyrkor skulle inte vara någon lösning. Och frågan är om Katolska kyrkan, med sin kroniskt dåliga ekonomi, skulle klara ens det antalet. Katolska kyrkan i Sverige har aldrig gått runt ekonomiskt, utan lever på bidrag från främst Tyskland.
För att kyrkokommunidén ska ha någon framgång måste den förankras, först och främst i Svenska kyrkan och sedan hos de stora protestantiska frikyrkosamfunden. Därför ville jag inte att förslaget skulle framstå som en katolsk angelägenhet.
Vore inte kyrkokommunerna bra för katolska kyrkan?
Det enda skäl, som jag kan se, till att katolska kyrkan inte skulle kunna ställa upp på kyrkokommunidén, skulle vara att någon påve har gjort ett "ofelbart" uttalande om att Katolska kyrkan bara kan använda kyrkor, som man själv har full äganderätt till. Men kyrkokommunidén står och faller inte med Katolska kyrkans inställning. Innan kyrkokommunidén eventuellt blir verklighet kommer följande att ske:
Regeringen eller någon riksdagsman väcker förslag i riksdagen.
En statlig utredning tillsätts. Utredningen kommer inledningsvis att inhämta information från samtliga i Sverige verksamma kristna samfund om deras behov av och krav på gudstjänstlokaler . Man kommer även att inhämta information om lagstiftningen beträffande ägandet till kyrkor i andra länder. Om någon liknande idé har genomförts i något annat land, kommer man att göra studiebesök i det landet.
Därefter sammanställs materialet och publiceras i skriftserien Statens offentliga utredningar (SOU). I utredningen kommer bl.a. följande kapitel att finnas: Beskrivning av läget i Sverige, vilka kyrkor och andra kyrkliga byggnader som finns, ägandeförhållanden, driftkostnader, mm. Erfarenheter från andra länder. Givetvis kommer noggranna beskrivningar att göras av den rättsliga regleringen av kyrkägandet i länder, där Katolska kyrkan är den stora folkkyrkan. Den aktuella situationen för Svenska kyrkan. De i Sverige verksamma kristna samfunden, deras teologiska särdrag, liturgi, liturgiska krav på kyrkorummet, principiella synpunkter på kyrkägandet. Utredningens egna förslag. Motiveringar till förslaget. Med erfarenhet av kyrka - statutredningen, tror jag knappast att utredning kommer att understiga 1000 sidor.
Därefter kommer utredningen att skickas på remiss. Alla i Sverige verksamma kristna trossamfund kommer att vara självskrivna remissinstanser.
Regeringskansliet sammanställer ett slutligt förslag (proposition). Denna kommer att vara uppdelad på olika kapitel, som börjar med Förslag, bakgrundsbeskrivning och motivering, remissinstansernas synpunkter och slutligen ministerns yttrande.
Innan förslaget antas eller avslås av riksdagen, finns möjlighet att uppvakta enskilda riksdagsmän eller partier med invändningar eller förslag till kompletteringar.
Katolska kyrkan kommer alltså att ges rikliga tillfällen att inkomma med synpunkter och egna förslag. Som nämnts kommer antalet "katolska" kyrkor att ungefär fördubblas över en natt, om förslaget genomförs. Om kyrkokommunidén genomförs enligt mitt förslag kan enskilda samfund få företrädesrätt (se tidigare inlägg), men inte ensamrätt tilll kyrkor i kyrkokommuner, där det finns mer än en kyrka. Och detta utan att samfundet ifråga behöver ta på sig kostnader för köp eller nybyggnad av de kyrkor man behöver. Om något samfund skulle ha starka, men inte tvingande, motiv för att disponera sina kyrkor med full äganderätt, kan det samfundet likväl gå in i det kyrkokommunala samarbetet under en övergångstid tills man får ekonomiska möjligheter att bygga egna kyrkor.
Om förslaget inte alls är intressant, kan man avstå från att yttra sig. Och det gäller förstås inte bara Katolska kyrkan. Därför ville jag inte att förslaget skulle framstå som enbart en katolsk angelägenhet, genom att fokusera för mycket på Katolska kyrkan, redan från starten av bloggen.
Äganderätt - den högsta formen av rådighet.
Rådighet är detsamma som att bestämma över något:. Om vi talar om byggnader, mark och annan fast egendom: köpa. sälja. bruka, tillgodogöra sig avkastningen (t.ex skörd), bygga om, bygga till eller riva (byggnader). Rådighet handlar också om rätt att tillåta eller hindra annan att använda egendomen. Olika former av rådighet är lån, hyra, arrende och ägande.
Att äganderätten är den högsta formen av rådighet, den form som ger brukaren mest rådighet, behöver dock inte innebära att rådigheten är obegränsad. Exempelvis krävs rivningslov om man vill riva en byggnad. Särskilda inskränkningar av rådigheten gäller för kulturhistoriskt intressanta byggnader. Allemansrätten begränsar markägares rätt att hindra andra att vistas på ägda marken. Hur stor rådigheten är avgörs i första hand av landets lagar.
Även om ett samfund har "full äganderätt" till sina kyrkor, så är rådigheten mer eller mindre begränsad. Äganderätten till fast egendom i Sverige är svag i jämförelse med vissa andra länder. Inte ens "full äganderätt" ger helt säkert den grad av rådighet, som ägaren kanske hade tänkt sig. Ett samfund, som kräver oinskränkt rådighet över sina kyrkor, får kanske avstå från att bedriva verksamhet i Sverige.
Den dispositionsrätt (rådighet), med eller utan företrädesrätt; som är tankem bakom kyrkokommunidén bör därför jämföras med vad "full äganderätt" innebär i praktiken. Därför kan kyrkokommunídén vara intressant för samfund, som normalt tycker att det är viktigt att äga sina kyrkor.
Kyrkokommunidén kan naturligtvis genomföras så, att den i praktiken ger ett större besittningsskydd än "full äganderätt".
Kyrkoskatten
Kyrkoskatten ingick i "kommunal utdebitering" tllsammanse med skatten till den profana kommunen och landstinget, och särredovisades alltså inte. Exakt hur kyrkoskatten hanterades inom Svk vet jag inte. Men som kommunal utdebitering borde allt gå till den lokala församlingen, som sedan fördelade den internt till kyrkounderhållet, den lokala gudstjänstvereksamheten, stiftet och riksnivån.
Och så måste det bli om kyrkokommunerna återiförs. Allt går till kyrkokommunen, som sedan fördelar pengarna på dels kyrkokommunens egen verksamhet (driften av kyrkorna mm) och dels fördelar pengarna till de olika samfunden som ingår i kyrkokommunen.
Samfunden kommer då att få del av kyrkoskatten på två vägar: dels kontant till samfundets egen verksamhet och dels i form av avgiftsfritt nyttjande av kyrkorna. Om ett samfund inte utnyttjar någon kyrkokommunägd kyrka, utan fortsätter använda sin egen kyrka, bör det samfundet få ett kontant bidrag från kyrkokommunen till driften av den egna kyrkan. Det bör även vara möjligt för ett samfund att överlåta sin egen kyrka till kyrkokommunen.
Det är väl i och för sig inte helt omöjligt att låta samfundens lokala församlingar få bestämma om de ska vara med i kyrkokommunen eller inte. Men det skulle bli svåröverskådligt och krångligt om ett visst samfund är med i det kyrkokommunala samarbetet bara i vissa kommuner.
Enligt min mening bör ett beslut att delta gälla i hela riket. Som framgått av ovanstående hinrar det inte att man fortsätter att använda sina egna kyrkor - och dessutom fortsätta att äga dem - i vissa kommuner, om man så vill.
Men om vi då antar att det blir ett stort medlemsras för Svk i en viss socken, och att medlemmarna i stället fångas upp av något annat samfund, som kanske inte har någon egen kyrka i den socknen - så vore de ju väldigt bra om det samfundet tar över den gamla Svk-kyrkan, som Svk i det läget kanske inte har någon användning för. Det nya samfundet bör i det läget få företrädesrätt (Se tidigare inlägg!).
Upplåtelse av kyrka
Kyrkokommunen ska besluta om något samfund ska ha företrädesrätt till en viss kyrka, och i så fall vilket samfund. Kyrkor utan företrädesrätt för något visst samfund ska upplåtas från gång till gång genom beslut av kyrkokommunen. Kyrkor med företrädesrätt för visst samfund skall genom beslut av det samfundet upplåtas även för andra samfund. .
Förslag till mer detaljerade regler följer här nedan:
De kristna samfund som vill få del av den kyrkokommunala upplåtelsen av kyrkor, måste vara registererade av en statlig myndighet, förslagsvis Kammarkollegium eller en för ändamålet inrättad ny myndighet (Kyrkokollegium).
Ett sådant samfund har rätt att använda kyrkor i kyrkokommuner i hela landet, förutsatt att samfundet har minst en medlem som är bosatt inom kyrkokommunens geografiska område, i första hand för kyrkliga handlingar som avser den medlemmen, t ex dop, vigsel, begravning.
Om medlemmen är bosatt i en del av kyrkokommunen, som sedan gammalt har varit en egen socken, har samfundet dessutom oavvislig rätt att använda sockenkyrkan för kyrkliga handlingar som avser medlemmen.
Om samfundet dessutom har en lokal församling inom kyrkokommunens område har samfundet dessutom oavvislig rätt att använda minst en av kyrkorna i kyrkokommunen för gudstjänster, som är öppna för allmänheten. Samfundet har dessutom rätt att ansöka om företrädesrätt till en eller flera av kyrkorna inom kyrkokommunen.
Företrädesrätt kan även ges till främmande församling eller kyrklig gemenskap, som avser att använda kyrkan i samband med kurser, konferenser, retreater o dyl, som arrangeras av den församlingen eller gemenskapen, under förutsättning att det inte är till men för församling inom kyrkokommunen.
Hembygdsförening, eller liknande lokalhistorisk förening, som är verksam inom kyrkokommunen får också ansöka om företrädesrätt, förutsatt föreningen är kapabel att vårda kyrkan och avser att till väsentlig del använda den för gudstjänster eller kyrkliga handlingar, under förutsättning att det inte är till men för ett registrerat kristet samfund .
Det kommer nu att finnas tre slags kyrkor:
A. Kyrkor utan företrädesrätt för visst samfund.
1.) Upplåtelse beslutas från gång till gång av kyrkokommunen. Vill flera samfund använda kyrkan vid samma tid, ska de uppmanas att enas om ett gemensamt förslag om fördelning av tiderna. Kan de inte enas, skall kyrkokommunen avgöra frågan på rättvis grund. Med rättvis grund menas inte att alla får utnyttja kyrkan exakt lika mycket. Hänsyn ska tas till samfundens medlemstal, kyrklig verksamhet och ev tillgång till andra kyrkor eller gudstänstlokaler.
2) Härvid skall i första hand tillgodose lokalbehovet för gudstjänster, som är öppna för allmänheten, vilka arrangeras av samfund som har lokal församling inom kyrkokommunen, och i andra hand lokalbehovet för kyrkliga handlingar som avser en samfundsmedlem som är bosatt inom kyrkokommunen eller socknen, och i tredje hand andra kyrkliga handlingar, t ex vigsel för par, som inte är bosatta inom området, eller gudstjänst för främmande församling av dess egen präst / pastor.
3) I sista hand får kyrkan upplåtas för icke-kyrkligt ändamål, som inte kränker kyrkorumets helgd.
Beslut enligt pkt 1 och 2 får överklagas till länsrätten av den som beslutet går emot. Tillstyrkande beslut enligt pkt 3 får överklagas till länsrätten. Avslagsbeslut enligt pkt 3 får ej överklagas.
B. Kyrkor med företrädesrätt för visst samfund.
Upplåtelse enligt pkt 1 och 2 ovan för annat samfund beslutas av det samfund som har företräderätt. Upplåtelse får ej vägras om det gäller annat samfund som har lokal församling inom kyrkokommunen, eller upplåtelsen avser medlem i annat samfund, vilken är bosatt inom kyrkokommunen eller socknen, såvida inte den begärda upplåtelsen hindrar det upplåtande samfundets gudstjänstliv eller verksamhet i övrigt. Samfundets beslut får övrerklagas till kyrkokommunen, vars beslut får överklagas till länsrätten av den som det går emot.
Upplåtelse enligt pkt 3 beslutas av kyrkokommunen, om det har tillstyrkts av det samfund som har företrädesrätten.
Företrädesrätt till en viss kyrka får bevijas för lång tid framåt, 25 år eller mer beroende på bl a samfundets stabilitet. Samfundet får genomföra sådana förändringar, som är önskvärda av bl a liturigska skäl, av kyrkans exteriör och interiör, vilka har godkänts av länsantikvarien och kyrkokommunen, förutsatt att kyrkan enkelt kan återställas till ursprungligt skick efter upplåtelsen.
C. Kyrkor med företrädesrätt för hembygdsförening eller liknande lokalhistorisk förening.
I allt väsentligt gäller samma regler som för samfund med företrädesrätt. Syftet är att hembygdsföreningen ska kunna anordna ett ekumeniskt eller eljest varierat gudstjänstliv som en del i sin övriga verksamhet, i första hand i kyrkor som annars inte kommer att användas. Hembygdsföreningen kan då bjuda in präst / pastor från olika samfund från gång till gång. Föreningen får även möjlighet att i egen regi erbuda "paket-arrangemang" i samband med t ex bröllop.
Riksantikvarieämbetet vill slippa byggnadsunderhåll
Klosterbyggnad, Vadstena. Ägare: Statens Fastighetsverk Riksantikvarieämbetet klagar nu på att man inte får tillräckligt med pengar till de byggnadsminnen, som ägs av RAÄ bl a Klosterruinen i Alvastra och Trönö gamla kyrka., samt ett eller annat frikyrkokapell från 1800-talet. Länk till RAÄ finns längst ner till höger på denna sida. RAÄ föreslår att byggnadsminnena tas över av Statens Fastighetsverk, som redan äger en del kyrkliga kulturminnen. SFV äger och förvaltare ett stort antal statliga fastigheter och byggnader, från gamla militära fort till de svenska ambassadbyggnaderna i utlandet.
Ändå ligger SFV-byggnaderna, med få undantag, alltför utspritt för att ett övertagande av de kyrkliga kulturminnena skulle ge några påtagliga samordningsfördelar. SFV arbetar dock aktivt med att hitta hyresgäster till sina byggnader, vilket givetvis sänker statens nettokostnader för fastighetsförvaltningen. Men det finns inget krav att det ska vara just kyrklig verksamhet i de kyrkliga byggnaderna.
Varför inte låta de föreslagna kyrkokommunerna ta över drift och underhåll av de kyrkliga kulturminnen, som nu ägs av staten? Kyrkokommunerna kommer ju att finnas över hela landet. De kommer att vara experter på drift och underhåll av just kyrkliga byggnader. Och de kommer att ha som en av sina huvuduppgifter att hitta kyrkliga verksamheter till de kyrkliga byggnaderna.
Men då behövs förstås bidrag från staten, eller ett system för kyrkokommunal skatteutjämning..
Svenska kyrkan och alltfler tågbolag på statens spår.
Den första förloraren, SJ, är åter på spåret till övre Norrland. Men den senaste förloraren, Veolia, har tagit upp konkurrensen med egna chartertåg till samma destinationer. Aldrig tidigare har det funnits så många tågbolag och tåg på de urspsrungliga statsjärnvägarna. Kan detta vara framtiden för Svenska kyrkan? Att först tvingas lämna över den gamla sockenkyrkan till någon nybildad församling av nyfrälsta ("Kyrkkompaniet"), som sedan lämnar över till någon multinationell kyrka, som sedan lämnar över till Svk, som rest sig efter alla nederlagen?
Fritt ur minnet: 76 % av hela svenska folket , och 89 % av alla medlemmar i något kristet samfund, är medlemmar i SVk. Under de första åren kommer minst 9 av 10 kyrkor att disponeras av Svk. Men troligen fler ändå, eftersom de flesta frikyrksamfunden redan de kyrkor, de behöver. Trångboddast i dagsläget är troligen Katolska kyrkan, men det beror nästan uteslutande på invandringen. Överströmningen från Svk är nästintill 0. Och dessutom är inte Kk intresserat av några Svk-kyrkor, om man vågar tro ett gäng unga arga katoliker, som skriver ilskna kommentarer och bl a påpekat att ingen katolik kommer att sätta sin fot i en kyrka, där det förekommit kvinnliga präster eller homovälsignelser.
Så länge Svk något sånär håller ställningarna medlemsmässigt, blir det inga dramatiska förändringar. Men om Svk skulle implodera, vilket en del pessimister varnat för, vad händer då? Ja, det kan du läsa om i de inlägg som handlar om kyrkokommunidén. Se "kategorier" till höger och klicka på "kyrkokommun", så får du upp de inläggen.
Under övriga kategorier kan du läsa lite privata funderingar om Skriften eller Traditionen, Apostolisk succession, samt Nattvarden (rubrik: Vatten ur klippan, eller...?)
"Det har hänt" är en idé till en mycket speciell friluftgudstjänst.
Allmänna och enskilda kyrkor
Kyrkokommunidén bygger på en horisontell delning av Svenska kyrkan på nuvarande församlingsnivå. Mark och byggnader (med ett redovisat kapitalvärde på c:a 19 - 20 miljarder kr) kommer att tillhöra den framtida kyrkokommunerna. Den religiösa verksamheten på församlingsnivå, stiften och riksnivån (med ett sammanlagt kapitalvärde på c:a 5 - 6 miljarder kr) kommer att tillhöra det framtida trossamfundet Svenska kyrkan.
De kyrkor och frikyrkobyggnader som i framtiden kommer att ägas av kyrkokommunerna, ska kallas allmänna kyrkor. De kyrkor och frikyrkobyggnader som i framtiden kommer att ägas av samfunden själva, av staten (Riksantikvarieämbetet), profana kommuner, bolag, stiftelser, idellea föreningar eller privatpersoner, ska kallas enskilda kyrkor.
Allmänna kyrkor ägs av "det allmänna", nämligen kyrkokommunerna som kommer att vara offentliga förvaltningar. De ska upplåtas till de kristna samfunden på lika villkor, enligt grundlagens krav på likhet inför lagen, opartiskhet och objektivitet. Kyrkor kan upplåtas för en enstaka gudstjänst, eller på längre tid (flera år) med företrädesrätt för ett visst samfund. Företrädesrätten får inte vara så stark att andra samfund blir helt utestängda. Ansökningar om företrädesrätt skall behandlas enligt grundlagens krav. Upplåtelsen av kyrkor kommer alltså att vara myndighetsutövning, och kyrkokommunernas beslut skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (länsrätten).
Enskilda kyrkor är alltså kyrkor, som, ägaren bestämmer över själv, utan krav på opartiskhet o.s.v. Det kan vara en fördel åtminstone för de större samfunden att äga några kyrkor själva, detta som gardering mot framtida lagstiftning. I vissa fall kommer det att vara nödvändigt, eftersom man redan har en egen kyrka, och kyrkokommunens kyrkor inte räcker till alla. Å andra sidan bör det vara möjligt för ett samfund att överlåta en egen kyrka till kyrkokommunen.
Kyrkokommunernas verksamhet skall finansieras av kyrkoskatten (som återinförs). Kyrkoskatten ska sedan fördelas till lokalkostander (samfunden får disponera kyrkorna "gratis") och till de olika samfunden för deras religiösa verksamhet. Ett samfund, som inte alls disponerar någon kommunägd kyrka, får i stället ett lokalkostnadsbidrag till driften av sin egen kyrka.
Inga samfund kommer att vara tvingade att delta i det kyrkokummunala samarbetet. De som deltar, kommer inte att vara skyldiga att delta i något religilöst (ekumeniskt) samarbete, utan det räcker att delta i det praktiska samarbetet.
Trossamfundet Svenska kyrkan kommer att vara enda samfund som vid starten inte kommer att ha några enskilda kyrkor (såvida Svk inte byggt nya kyrkor efter 2000-01-01). Trossamfundet Svk bör dock ges möjlighet att växla in en del av sin likvida pott på 5 - 6 miljarder mot att man får överta ett mindre antal kyrkor som enskilda kyrkor. Detta för att trossamfundet ska bli jämställt med de andra samfunden.
Kyrkokommunerna som fastighetsägare, del 2
I det förgångna har Riksantikvarieämbetet köpt upp kyrkor (och andra byggnader) av kulturhistoriskt riksintresse, för att hindra rivning. Dessa kyrkor hade blivit "övertaliga" sedan man byggt nya och större kyrkor för den växande befolkningen. Samtidigt med att en del av de gamla sockenkyrkorna revs, eller fick stå kvar som ödekyrkor, eller köptes upp och bevarades som museiföremål av Riksantikvarieämbet, bygdes frikyrkobyggnader för fullt, ibland granne med en övergivna gamla sockenkyrkan. Dessa "museala" kyrkor har nu blivit synnerligen attraktiva för julottor, bröllop och andra familjehögtider. Nu överges de nya kyrkorna för de gamla.
En högst väsentlig skillnad mellan Riksantikvarieämbetet och de föreslagna kyrkokommunerna är att Riksantikvarieämbetets uppdrag är rent kulturhistoriskt - kyrkorna uppfattas som museiföremål av riksintresse, medan kyrkokommunernas uppdrag är både kulturhistoriskt, lokalhistoriskt - och kristet. Visserligen ska kyrkokommunerna vara samfundsneutrala, men de ska aktivt bjuda in kristna samfund att nyttja kyrkorna och ge den praktiska service som behövs.
Därför ska kyrkokommunerna inte bara tillgodose syftet att bevara det befintliga beståndet av kyrkor, utan också genom förutseende planering, nyförvärv och nybyggnation tillgodose de kristnas samfundens behov av gudstjänstlokaler på sikt. Med hänsyn till samfundens olika traditioner, teologi och liturgi, är det en fördel med viss variation i byggnadsstilar mm.
Kyrkokommunerna ska äga och förvärva (och vid behov bygga):
Kyrkor (som har tillhört Svenska kyrkan)
Frikyrkobyggnader (kyrkor som har tillhört andra samfund)
Kyrkliga byggnader (toendebodar, församlingshem o dyl,)
Kyrkomiljöbyggnader (kyrkor för profan användning som har ingått i den kyrkliga miljlön, t ex "kyrkby" på landsbygden)
Kyrkliga anläggningar (kloster- och kyrkoruiner, mm.)
Kyrkokommunerna ska finansiera sin verksamhet genom den kyrkoskatten (som återinförs). Kyrkorna upplåts gratis till samfunden. Samfund, som inte alls använder någon kyrkokommunägd kyrka, ska i stället få lokalkostnadsbidrag från kyrkokommunen.
Den kyrkoantikvariska ersättningen från staten, som nu går till Svenska kyrkans församlingar, ska i stället gå till kyrkokummunerna. Den är avsett att täcka merkostnaderna jämfört med nybyggda kyrkor. Dessutom behövs en kyrkokommunal skatteutjämning, så att kyrkokommuner med många och underhållskrävande kyrkor får ett tillskott.
Regeringsrätten har hittills givit tillstånd till rivning av en kyrka, som omfattades av det förstärkta kulturhistoriska skyddet, nämligen Västra Maglarps nya kyrka i sydvästra Skåne - en landsbygdsförsamling i en av Sveriges mest tätbefolkade regioner. Flera personer som jag har talat med anser att "avsakralisering" är ett helgerån, och att övertaliga kyrkor hellre borde göras till ruiner än att de ska säljas till profana ändamål.
Att göra en kyrka till en ruin är inte detsamma som att jämna den med marken. Det finns många vackra ruiner av både kyrkor och profana byggnader runt om i vårt land. Mer hade funnits kvar, om man inte tagit byggmaterial från ruinen. En del ruiners bedrövliga skick beror alltså mer på människors än naturens åverkan. En kyrkoruin kan användas sommartid för gudstjänster under bar himmel.
Det vore ologiskt att bilda kyrkokommuner med uppgift att bevara våra kultruhistoriskt värdefulla kyrkor, om de därefter säljs till profana ändamål, eller jämnas med marken.
Om varken kyrkokokommunens egna skattemedel, och ej heller den kyrkoantikvariska ersättningen eller skatteutjämningen räcker till underhållet av kyrkokommunens alla kyrkor, och man ej heller kan få något tillfälligt anslag, bör följande göras:
Under första skedet (minst 5 år) bevaras kyrkan som oanvänd kyrka, som kan tas i bruk efter någon veckas varsel. Den kan då användas för tillfälliga gudstjänster en eller flera gånger om året.
Under andra skedet tas beslut om fortsätta som tidigare eller göra kyrkan till en ödekyrka. Detta innebär att kyrkan töms på inventarier, renoveras en sista gång och bommas igen. Denna sista renovering syftar till att ytterligare reparationsåtgärder inte ska behövas under lång tid (50 - 100 år). Ett väderkänsligt takmaterial kanske måste bytas ut. Byggnadsdetaljer,som kan rasa ner och skada folk tas bort. Kyrkokummunen ska fortlöpande pröva om kyrkan ska tas i bruk igen.
Under tredje skedet tas beslut om kyrkan ska renoveras som ödekyrka, eller göras till ruin, detta under förutsättning att ruinläggningen och underhållet av ruinen blir billigare än fortsatt bevarande som ödekyrka. Efter en tid kan ruinen lämnas att förfalla för väder och vind. Kräver tillstånd av antikvarisk myndighet.
Träkyrkor (inkl frikyrkobyggnader av trä) kan dock vara svåra att bevara som ruiner. Om de så jämnas med marken, bör grundstenarna bevaras och marken inte bebyggas på nytt, utan bevaras som en kyrkplats. Profana byggnader, som ingår kyrkomiljön kan däremot säljas till nya, profana ägare, under villkor att de bevaras som kulturminnen, vilket kan ske genom ett särskilt myndighetsbeslut före försäljningen. Kräver tillstånd av antikvarisk myndighet.
Antikvarisk myndighet skall ge tillstånd till ibruktagande av ödekyrka och återuppbyggnad av kyrkoruin. Ansökan får avslås endast om återuppbyggnadsplanerna i väsentlig grad avviker från kyrkans tidigare skick och ruinens kulturhistoriska värde därigenom förstörs. Tillstånd ska även krävas för att bygga en ny kyrka på kyrkplats.
Försäljning kan vara ett alternativ till att riva en kyrka eller göra den till ödekyrka ruin. Villkoren skall dock vara att det 1)finns ett lagakraftvunnet beslut om rivning, ödekyrka eller ruin, 2) att köparen är ett kristet trossamfund, staten (Riksantikvarieämbetet) eller hembygdsförening eller liknande förening för kyrkans bevarande, samt 3) förköpsrätt för kyrkokommunen, om den nye ägaren vill sälja vidare. Med lagakraftvunnet beslut är att kyrkokommunens beslut inte har överklagats alternaivt att överklagan inte har bifallits av domstolen.
Förslag till definitioner:
Kyrkotomt: Den mark som kyrkan står på, samt omgivande mark som kan räknas till samma "tomt".
kyrkplats: Öppen plats, där det tidigare har funnits en kyrka, av vilket inget eller endast grundstenarna är kvar.
Kyrklig anläggning: Ruin eller annat byggnadsverk utan tak, t ex kyrkogårdsmur .
Kyrkokommunerna som fastighetsägare, del 1
Därmed mister trossamfundet Svenska kyrkan sin hittillsvarande ensamrätt till kyrkor och övriga byggnader, som idag tillhör Svenska kyrkans församlingar. I stället för ensamrätt införs företrädesrätt. Alla kristna samfund, som tillhör en viss kyrkokommun, får ansöka om företrädesrätt till kyrkokommunens kyrkor. Ett samfund, som inte får företrädesrätt till någon av kyrkokommunens kyrkor, får ändå en viss nyttjanderätt.
Kyrkokommunernas behandling av ansökningar om företrädesrätt är myndighetsutövning. Vid all myndighetsutövning skall allas likhet inför lagen beaktas, samt opartiskhet och saklighet iakktas. Har så ej skett, skall beslutet - om det har överklagats - upphävas av domstol (länsrätten). Beviljande av företrädesrätt skall ske på objektiva grunder, som anges i lagen, såsom flest medlemmar, störst behov av nya lokaler, planerad verksamhet (t ex antal gudstjänster) eller något annat förhållande.
Av Svenska kyrkans samlade förmögenhet, exklusive prästlönefonderna, tillhör c:a 20 miljarder församlingarna (= de blivande kyrkokommunerna) och c:a 5 miljarder stifts- och riksnivån. Trossamfundet Svenska kyrkan får alltså från starten en grundplåt på c:a 5 miljarder till fri disposition. Mig veterligt ägs inte en enda kyrka av stifts- eller riksnivån inom Svk (Domkyrkorna ägs av domkyrkoförsamlingarna). Av de nuvarande församlingarnas sammanlagda förmögenhet på c:a 20 miljarder är c:a 12 miljarder bundet i kyrkor och kyrkogårdar, varför endast 8 miljarder är till fri disposition.
Kyrkokommunerna skall äga och ansvara för drift och underhåll av alla kyrkor, kyrkogårdar (begravningsplatser) och övriga kyrkotomter, samt övriga byggnader, anläggningar och fastigheter, som har tillhört Svenska kyrkans församlingar före 2000-01-01 och fortfarande tillhör församlingarna omedelbart före delningen. De ska dessutom ansvara för vården av alla kyrkliga inventarier, som har ett kulturhistoriskt värde, och har tillhört församlingarna före 2000-01-01 och fortfrande tillhör församlingarna omedelbart före delningen.
Fastigheter och byggnader, etc, som har sålts efter 2000-01-01 tillhör den nye ägaren. Fastigheter och byggnader etc som har förvärvats eller uppförts efter 2000-01-01 skall stanna kvar i trossamfundet Svenska kyrkans ägo.
Kyrkokommunerna får förvärva fastigheter och byggnader, som behövs för verksamheten eller av kulturbevarandeskäl som har samband med den kyrkliga miljön, eller i sig själva är kyrkliga kulturminnen (t ex frikyrkobyggnader). Med "verksamheten" avses dels kyrkokommunernas egen verksamhet (t ex servicebyggnader för fastighetsskötseln), dels den gudstjänstverksamhet som bedrivs av de kristna samfunden inom kyrkokommunen (t ex frikyrkobyggnader), och dels annan kyrklig verksamhet (stiftsgårdar och liknande).
Fastigheter och byggnader, som i sig själva är kyrkliga kulturminnen, får förvärvas, även om det inte finns någon omedelbar kyrklig användning för dem. Fastigheter och byggnader, som har samband med den kyrkliga miljön (t ex byggnader som ingår i en karaktäristisk "kyrkby") får förvärvas av kulturbevarandeskäl, även om de är avsedda för och kommer att användas för rent profan verksamhet.
Kyrkokommunerna får även uppföra nya byggnader som behövs för den egna verksamheten, eller för den gudstjänstverksamhet som bedrivs av de kristna samfunden inom kyrkokommunen eller för annan kyrklig verksamhet.
Kyrkokummunerna får - på uppdrag av ägaren - ansvara för drift och underhåll av enskilda kyrkor, kyrkliga anläggningar och kyrkofastigheter, som inte huvudsakligen används för profana ändamål. (Med enskilda kyrkor menas alla kyrkor, inkl frikyrkobyggnader, som inte ägs av den egna kyrkokommunen.)
Försäljning av fastigheter och byggnader samt rivning av byggnader kommer att behandlas i kommande inlägg.
Historia - nutid - framtid
Kyrkan skymtar genom stigluckan.Trönö gamla kyrka, ägd av Riksantikvarieämbetet, är en av Sveriges bäst bevarade kyrkor från äldre medeltid, som inte blivit ombyggd under senmedeltiden. Kyrkans äldsta del är från 1100-talet. Kyrkan fick sitt nuvarande utseende under 1200-talet, och är en stor landsbygdskyrka för sin tid, belägen i ett välmående jordbrukslandskap, med en mängd ålderdomliga gårdar i typisk Hälsinge-stil. Ni som är intresserad av gammal bygdekultur rekommenderas ett besök i Trönö församling. Trönö gamla kyrka är medtagen på Riksantikvarieämbets lista över de mest sevärde kulturminnesplatserna i Sverige. Trönö nya kyrka invigdes 1895, men totalförstördes vid en brand drygt hundra år senare. Den är delvis återuppbyggd.
I denna miljö, i prästgården mellan den gamla och den nya kyrkan är ärkebiskop Nathan Söderblom uppväxt, internationellt känd för sitt intresse för ekumenik och samarbete mellan olika kristna samfund. Hade han inspirerats av de olika kristna kulurer som hembygdens båda kyrkor representerar? Han ville arbeta för freden genom att hindra att religiösa motsättningar användes som bränsle i militära konflikter. Han deltog i världen första större ekumeniska möte i Edinburg 1910, som dock var en rent protestantisk historia. Han inbjöd kristenhetens tre huvudgrenar till det ekumeniska mötet i Stockholm 1910. Han inbjöd rikyrkornas representanter till ärkebiskopsgården i Uppsala, Att ärkebiskopen själv "nedlät" sig till att samtala med enkla frikyrkokpastorer var på den tiden en sensation.
Trönö församling med drygt 800 invånare ingår i dag i Norrala pastorat med 4500 invåndre, som förutom landsbygden i Trönö och Norrala omfattar norra delen av Söderhamns stad. I pastoratet finns fyra kyrkor: Trönö gamla kyrka, Trönö nya kyrka, Norrala kyrka och Vågbro kyrka. Vill minnas att jag vid genomresa även sett frikyrkobyggnader. Enligt uppgift ska det finnas en missionsförsamling i Norrala, men frikyrkorna verkar vara koncentrerade till Söderhamns stad och västra delen av Söderhamns kommun, Mokorset och Skog. I kommunen finns, förutom Svenska kyrkan och Missionskyrkan, Frälsningsarmén, Pingstkyrkan och Missionskyrkan.
Som jag skrev i ett av de första inläggen på denna blogg, ägdes inte sockenkyrkorna av staten under "statskyrkotiden". Svenska kyrkan var inte en statskyrka i egentlig bemärkelse, utan en gemenskap av kyrkliga kommuner - som hade framgått ur de medeltida socknarna. Men Trönö gamla kyrka är faktiskt en statlig kyrka. Det hände sig på den tiden, när man byggde nya kyrkor för de växande landsbygdsförsamlingarna och rev de gamla medeltidskyrkorna, att kulturhistoriskt särskilt värdefulla medeltidskyrkor löstes in av Riksantikvarieämbetet, som är en statlig myndighet.
Någon har kanske frågat: Varför bara Svenska kyrkans kyrkor? Finns det inte anda kyrkor som också är kuturhistoriskt värdefulla? Svaret är att Svenska kyrkans kyrkor var allmän egendom, de ägdes av de kyrkliga kommunerna, undrer "statskyrkotiden". De är invigda som gudstjänslokaler av en biskop. De står vanligen på en kyrkogård, med gravar utanför - och i ofta även inne i - kyrkan. De har tillkommit genom kyrkans beskattningsrätt, i form av pengar eller dagsverken. Dessa kyrkor disponeras idag med ensamrätt och formell äganderätt av Svenska kyrkans församlingar. Frikyrkobyggnaderna har alltid varit enskild egendom. Trönö gamla kyrka är också att anse som enskild egendom, då den ägs av en statlig myndighet, juridiskt sett, på samma sätt som en enskild ägare.
Riksantikvarieämbetet äger minst en frikyrkobyggnad, som har återställts i samma skick som när den byggdes vid mitten av 1800-talet. Det finns ett mycket stort antal frikyrkobyggnader runt om i landet, som både berättar historia om 1800-talets och det tidiga 1900-talets väckelserörelserr och är byggnadshistoriskt intressanta. Allmänt gäller att folkröreslebyggnaderna (Frikyrkobyggnader, nykterhetsloger, Folkets hus och tidiga idrottsanläggningar) inte fått det skydd de förtjänar. Saken har uppmärksammats i skriften "Husen som folket byggde". Som jag tänkt visa i ett senare inlägg, avspeglar kyrkorummet, vare sig vi talar om medeltidens stora katedraler eller 1800-talets enkla frikyrkobyggnader, en teologisk åskådning. Dessa enkla frikyrkobyggnader röjer samma idé som ligger bakom nutidens husförsamlingsrörelse - och är väl lämpade som gudstjänstlokaler för en husförsamling som blivit för stor för ett privat hem. Dessa små frikykokapell byggdes samtidigt med Svenska kyrkans stora Tegnérlador, som också präglas av enkelhet. Väggarna ska tiga, uppmärksamheten skall fokuseras på Guds ord!
Det unika med kyrkokommunidén är att de framtida kyrkokommunerna inte bara ska bevara byggnaderna, som musieföremål, utan också - genom att upplåta dem för gudstjänstbruk - bevara den kristna tron. Bör då inte samma sak ske med "övertaliga" frikyrkobyggnader? Jag förutsätter att Riksantikvarieämbetet även framledes kommer att lösa in byggnader som är särskilt värdefulla som byggnadsminnen. Men kyrkokummunerna ska också har rätt att förvärva frikyrkobyggnader, som behövs för gudstjänstlivet, eller av kulturbevarandeskäl.
Om Norrala pastorat skulle bli en kyrkokommun, så finns där redan fyra Svk-kyrkor (inkl statsägda Trönö gamla kyrka). I andra blivande kyrkokommuner finns kanske bara en enda Svk-kyrka. Visserligen föranleds kyrkokommunidén av övertalighesproblemet, men undantagsvis kan motsatta förhållandet råda: Brist. Och då är det ju onödigt att bygga nytt, när övergivna men bevaransvärda frikyrkobyggnader står och förfaller i andra delar av landet. Trähus är ju ganska lätta att flytta.
Kyrkokommunerna bör på uppdrag av Riksantikvarieämbetet ansvara för skötseln av de statsägda kyrkliga kulturminnena, förutom tidigare Svk-kyrkor (som gamla Trönö kyrka) även frikyrkobyggnader samt kyrkoruiner och kosterruiner. Kyrkokommunerna har ju till uppgift att, inte bara förvalta kyrkorna och anläggningarna, utan även att upplåta dem till kristna samfund för religiös verksamhet. Kyrkoruiner används för friluftsgudstjänster. Det har förekommit både att ödekyrkor har tagits i bruk igen och att kyrkoruiner har återuppbyggts. Vilket man definitivt inte förutsåg när kyrkan raserades. Låt oss denna gång vara lite framsynta!
.
Vilken kyrka är "bäst"?
Som offentliga förvaltningar / myndigheter, som upplåter nyttjanderätt till de folkägda kyrkorna, ska de föreslagna nya kyrkokommunerna beakta allas likhet inför lagen samt iakkta saklighet och opartiskhet. (Grundlagen). De ska kunna anordna ekumeniska gudstjänster och sköta gemensamma angelägenheter, men ska vara neutrala mellan samfunden i frågor om lära, liturgi, kult och kyrkliga förrättningar. De får inte ingripa i ett ensiklt samfunds inre angelägenheter. Därav följer givetvis att de över huvud taget inte kan tvinga ett enskilt samfund att delta i ekumenik eller annat samarbete. Detta följer också av grundlagen (bestämmelsen om religionsfrihet). Nyttjanderätt skall kunna upplåtas för en endkild gudstjänst eller för en längre tid, flera år. I sistnämnda fall sker upplåtelsen med företrädesrätt för ett samfund. Företrädesrätten får dock inte vara så stark, att andra samfund blir utestända helt och hållet.
Om mer än ett samfund ansöker om företrädesrätt till samma kyrka skall frågan avgöras enligt grundlagens bestämmelser om likhet inför lagen samt saklighet och opartiskhet. Det ska alltså finnas objektiva kriterier i lagen, som anger vilka faktorer som ska beaktas. En kyrkokommun ska inte kunna upplåta fler kyrkor med företrädesrätt, än vad som är möjligt med hänsyn till att andra samfunds gudstjänstliv inte hindras. Kyrkokommunens beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (länsrätten).
Kyrkokommunerna är alltså i sig inga ekumeniska projekt. Däremot är denna blogg ekumenisk till sin natur. Det skulle inte underlätta förankringen av kyrkokommunidén hos Svenska kyrka och de stora protestantiska frikyrkosamfunden samt de ortodoxa / orientaliska frikyrkorna, om jag skulle utkora någon speciell kyrka som "den enda kristna kyrkan i hela världen" eller påstå att någon särskild kyrka "bäst" subsisterar den kyrka som Jesus själv grundade. Därom råder mycket delade meningar inom kristenheten. Alla håller inte med om att Jesus grundade kyrkan, när han sade "Du är Petrus. På denna klippa ska jag bygga min kyrka." Inom t ex frikyrkligheten finns åsikten att Jesus därmed grundade församlingen, och inte någon kyrka.
Vinnare och förlorare i spelet om kyrkomedlemmarna
Religionsfriheten är historiskt sett en ganska ny företeelse. Överheten har länge försökt bestämma över undersåtarnas relgionen, antingen genom att kyrkan varit en statskyrka (som i Sverige efter reformationen) eller genom konkordat mellan kyrkan och statenm (exempelvis som i de s k katolska länderna). Dessa konkordat har givit kyrkan ensamrätt på religionsutövningen i utbyte mot statligt inflytande över kyrkan. Skillnaden mellan statskyrkosystemet och konkordatsystemet har inte varit så stor som det kan tyckas. Frikyrkorörelsen i de protestantiska länderna banade väg för religionsfriheten och andra demokratiska friheter.
Eftersom de f d statskyrkornas och konkordatkyrkornas stora medlemstal bygger på ett tidigare obligatoriskt medlemskap och därefter en gynnad ställning, kan de antas komma att tappa medlemmar när mer jämlika förhållanden inträder mellan de kristna samfunden. Protestantiska frikyrkor expanderar starkt i det tidigare helt katolska Latinamerika. Katolska kyrkan tappar stöd i Spanien, men går framåt i det lutherska Nordtyskland. I Sverige har den katolska och de ortodoxa / orientaliska kyrkorna ökat p.g.a invandringen, men har få infödda svenskar som medlemmar.
Hur den kristna kartan i Sverige kommer att ritas om, är omöjligt att förutsäga. Svk, vars medlemmar idag utgör 76% av svenska folket, tappar årligen runt 1 % av sitt medlemstal. Vid vilken nivå nås botten? För en botten finns. Kommer vi i framtiden att få ett nytt intresse för den evangelisk-lutherska förkunnelsen? Eller kommer vi att få en ny frikyrkllig väckelserörelse, som på 1800-talet? Eller kommer de s k invandrarkyrkorna att etablera sig som "svenska" kyrkor, som även drar till sig stora skaror av den svenska ursprungsbefolkningen?
På en fri marknad för före detta Svk-kyrkor, kommer kyrkor att byta ägare. Och det är inte alls säkert att just de samfund, som expanderar, har råd att köpa. Den situationen kan alltså uppstå, att kyrkor görs om till profana byggnader, samtidigt som expanderande kristna samfund saknar gudstjänslokaler.
Sanningen om Svenska kyrkans enorma förmögenhet.
Frånräknat byggnader och inventarier som ägs av stiften och riksnivån, är uppskattningsvis knappt 12 miljader av församlingarnas knappt 20 miljarder bundet i kyrkor, kyrkogårdar, andra byggnader och inventarier. Församlingarnas likvida medel utgörs uppskattningsvis av 8 miljarder, vilket är skrämmande lite. Det räcker med dålig ekonomistyrning i flertalet församlingar under ett enda år, så är katastrofen ett faktum. Föralldel, riksnivån har har också likvida medel, men ej heller de medger någon längre frist.
För att läsaren ska få grepp om hur mycket, eller hur lite, 25 miljarder är, skriver Kalin att statliga Vin % Sprit såldes för 55 miljarder. Men hur stor del därav, som är anläggningsvärde framgår ej. Marknadsvärde och anläggningsvärde är inte samma sak, varför man kan anta att marknadsvärdet på spritbolaget är högre. Marknadsvärdet är det pris som den högstbetalande köparen är villig att betala för något**. Jämför marknadsvärdet på antikviteter med nytillverkningskostnaden av samma föremål!
Att Svenska kyrkans alla kyrkor har värderats till mindre än 7 miljarder verkar vara en oerhört låg värdering. Kan det verkligen vara marknadsvärdet? Ja, så länge de antikvariska myndigheterna sköter sin uppgift och är restriktiv med tillstånd till ombyggnader och ändringar. Så länge är det svårt att finna någon lönande verksamhet, som kan drivas i en f d kyrka. Och detta begränsar antalet köpstarka spekulanter. Så länge finns en chans att andra kristna samfund kan köpa.
Men det finns en stor risk att fattiga församlingar faller för frestelsen att realisera det kapital, som är bundet i de "övertaliga" kyrkorna. Man kommer då att sälja för en spottstyver, kanske ett par miljoner för en mindre sockenkyrka, varefter mellanhänderna tjänar mångdubbelt så mycket, innan kyrkan blir lyxkrog. Eller galleria om det gäller en större stadskyrka. Allting som höjer alkoholkonsumtionen*** har ett högt markandsvärde!
Det behövs alltså en diskussion om kyrkans framtid. Samtidigt som opinionsinstituten rapporterar om en glädjande ökning av andelen gudstroende inom svenska folket, ser framtiden mörk ut för kyrkan. Framtidens kyrka kan bli husvill. Om kyrkotillhörigheten för framtidens nykristna kan vi bara gissa. Något måste göras nu för att rädda kvar våra månghundraåriga kyrkor inom kristenheten.
_________________
* Anledningen tïll att prästlönetillgångarna inte medräknas, är att de är särskilt lagstadgade, men ger därigenom naturligtvis en ganska säker grundplåt till kyrkans religiösa verksamhet.
** Markandsvärdet på ett hus i glebygd kan ligga långt under vad det kostar att bygga ett sådant hus, vilket är anledningen till att det byggs så lite i glesbygder. Omvänt kan marknadsvärdet ligga långt över produktionskostnaden, vilket är orsak till spekulationen i fastighetspriser i storstäder. Marknadsvärdet på byggnader för kommersiella ändamål, som varuhus, restauranger o dyl bestäms av de möjliga vinsterna på den avsedda verksamheten i byggnaden. Om en kyrka bara får säljas till andra kristna samfund blir marknadsvärdet lägre än om den får säljas till vem som helst.
*** Av marknadsvärdet på 55 miljarder för Vin & Sprit utgörs troligen en del av förväntade framtida vinster, som alltså svenska staten nu kammar hem. Vin & Sprit grundades 1917 som ett statligt monopolföretag för att hindra vinstintressen att driva upp alkoholkonsumtionen. Nu har alltså minister Mats Odell, kd, sålt bolaget i stället för att åter göra det till ett redskap för nykterhetspolitiken.
Övertaliga kyrkor, prästbrist och brist på gudstjänstbesökare.
Pastoratets gamla kyrka blir huvudkyrka för de söndagliga högmässorna. Den nya stora kyrkan från början av 1900-talet blir reservkyrka för de stora högtidernas stora meningheter. De stora högtiderna, som julottan, är fortfarande populära. Gudstjänslivet koncentreras alltså till centralorten. Antalet präster minskas från tre till två. Antal nattvardsgudstjänster reduceras till ett minimum. Pastoratets statistik kan inte feltolkas (eller?): Besökarantalet vid gudstjänster utan nattvard har inte minskat lika mycket som vid gudstjänsterna med nattvard. Sång och musik ska däremot öka. Mer underhållning!
Krispaketet verkar på något sätt vara välbekant. Nattvarden skrämmer bort folk. Bort med den. Trosbekännelsen skrämmer kanske också bort folk? Bort med den! Själv har jag alltid tycket att "pinad under Pontius Pilatus" låter otäckt. Bort det!
Är jag nu orättvis mot kyrkopolitiker, som försöker ta tag i problemen. Ja, absolut! I stället för att lägga upp kampanjer mot heteronormativiten och liknande, försöker de faktiskt att lösa kyrkans problem och skapa en hållbar utveckling på sikt.
Jag läste för något halvår sedan i KT att gudstjänsterna är ett hot mot kyrkans verksamhet! Alltså kravet på minst en gudstjänst var fjärde vecka i församlingens alla kyrkor... Detta går på något vis på tvären mot koncentrationen av kyrkbesöken till de stora högtiderna. Det finns präster som har fyra - fem julottor samma dag. Men då kan det väl inte vara julotta i ottan? Man kan ju inte ha helårsjänster, när det bara finns jobb åt alla på juldagen! I stället för att präst, vaktmästare, och kanske någon kyrkosångare (för att locka folk) ska åka ut till varje kyrka var fjärde söndag för att hålla gudstjäst för de lokala kyrkvärdarna, gamla prästparet den numera helårsboende sommartorparen, är det ju mer ekonomiskt skicka ut en kyrktaxi, som kör de sistnämnda till huvudkyrkan i centralorten.
Jodå, för några år sedan hittade jag på att man skulle skilja prästvigningen från anställningsavtalet. Detta för att kvinnoprästmoståndare skulle få rätt att prästvigas igen. Däremot skulle de inte ha rätt till några tjänster, bara tillfälliga inhopp vid julottan och så. Den förväntade protestkören från luttrade motståndare uteblev, kanske därför att jag fick fullt sjå med att försvara mig mot en brådmogen församlingspedagog, som försökte undervisa mig gamla gubbe i inklusivitet.
Den som motsätter sig kyrkans inklusivitet måste allså exkluderas!
Men. Med den förestående ekonomiska krisen, de minskande gudstjänstbesöken vanliga söndagar och koncentrationen av gudstjänstbesöken till storhelgerna kommer fler präster att behövas än antalet tjänster. Därför måste prästvigningen skiljas från anställningsavtalet. Och då kan man också ha olika krav för prästvigningen och anställningen. För att få anställning som kräst krävs samarbetsförmåga. Att man ska vara chef. Att man ska vara en ledartyp i det ideella arbetet. Och dessutom får man inte vara alltför religiös, åtminstone inte utåt. Ytterst få människor torde förena alla dessa goda egenskaper med egenskapen att uppväcka tro hos andra människor. Visst finns de. Men jag menar alltså att det finns många goda skäl att skilja prästvigningen från anställningsavtalet.
Därmed inte sagt att alla som vill, och som har en teologisk utbildning, ska ha rätt till prästvigning. Det måste t ex finnas en viss proportionalitet mellan antalet prästvigda personer och behovet av präster för tillfällig tjänstgöring. Och det får ju inte bli alltör sällan. Samma funktion fyllde faktiskt medeltidens kringvandrande prästvigda tiggarmunkar.
Och därmed kan ju kravet på minst en gudstjänst var fjärde vecka i alla kyrkor ändras till gudstjänst vissa tider på året, såsom storhelger och hemvändardagar. S k övertaliga kyrkor kan användas som julottekyrkor, hemvändarkyrkor, turistsäsongkyrkor och retreatkyrkor. För alla kristna samfund. Vilket underlättas med återinförda kyrkokommuner, som alla kristna trossamfund är delaktiga i.
