Libyens sak är vår!
terrornätverksledaren Usama bin Laden oskadliggjordes i måndags av en specialstyrka från USA. Om all Qaida försöker hämnas bin Ladens död så kommer de att avslöja sin hemliga celler, så att de också kan oskadliggöras.
Det är iofs sig sant att våld föder våld, och det har bin Laden själv nu fått erfara. Det är också sant att allting växer tills det hejdas. Al Qaidas växt har nu hejdats, även om terroristnätverket skulle offra sina reserver för att ge sken av motsatsen.
Man måste vinna krigen för avsluta krigen så att freden blir en varaktig fred. Det begrep Sveriges sista krigarkung, den från Napoleonkrigen, importerade marskalken Carl XIV Johan. Han såg till att Sverige fanns med på den segrande sidan i slutstriden mot Napolen.
Det korta norska fälttåget var bara för att säkra krigsbytet i fredsuppgörelsen, som innebar att Danmark fick avstå Norge till Sverige. Det sista slaget på svensk mark ägde rum utanför Umeå i augusti 1810.
Målet för de allierade i andra världskriget var Nazitysklands villkorslösa kapitulation. Kriget började sedan den dåvarande brittiska premiärministern givit Hitler mersmak sedan han "mutat" Hitler med Sudeterna i Tjeckoslovaken.
Al Qaida är allvarligt försvagat av demokratirörelsen i Nordafrika och Mellanöstern. Arabfolken vill inte ersätta de diktaterer som de gjort sig kvitt, eller håller på att göra sig kvitt, med en ännu värre diktatur.
De har lärt sig av exemplet Iran att känna igen de reaktionära krafter som maskerar sig som hängivna muslimer.
Men risken för bakslag finns naturligtvis fortfarande, att de folkliga revolutionerna kidnappas av extemisterna. Det minsta omvärlden kan göra är väl ändå att kämpa ner terroristerna, så att de inte hotar den bräckliga demokratin i de just befriade länderna.
Svenska kyrkans insats, som går ut på villkorslös kapitulation mot dem som använder våld mot civila, är föta hedersam. Och inte ett dugg kristen - utan snarare en barlast som Svk har med i bagaget sedan DDR-tiden.
Besöken i Luthers hemtrakter i östra Tyskland stärkte inte alla besökare från Sverige och Svenska kyrkan i den lutherska tron.
De kom hem med en tämligen förvriden bild av luthersk kristendm, svept i flosklar om "fred" - syftande till "villkorslös kapitulation" inför DDR-regimens bundsförvanter bland Trejde världens diktatorer.
Jag vill helst inte bidra till ytterligare misskreditering av Israel. Men det går ungefär tio dödade palestinier i vedergällningsaktioner för varje dödad Isreel i terrordåd. "Hjärnorna" bakom terrordåden klarar sig.
Nu har bin Laden drabbats av sitt eget våld, av det våld som fötts ur hans eget våld. För några dagar sedan var det Khadaffis son. Han drabbades av det våld, som Khaddafi har utlöst. Om inte Khadaffi hade börjat slakta sitt eget folk, hade hans son levat idag.
Det är ett märkligt sätt att fördela skuld, att inte skilja mellan angripare och offer /försvarare.
Under min egen livstid har världen sett Nazityskland besegras, dikturerna i Sydeuropa har fallit (Spanien, Portugal och Grekland), diktaturerna i Östeuropa har fallit - och nu ser vi Guds mirakel utsträckas till de muslimska länderna utanför Europas gränser. Gud är stor - Allah akbar!
Kärlek och religion ska inte styras av politiska hänsyn
Så har den svenska journalistkären utmärkt sig igen. 1 april är ju sista ansökningsdag till kursen "Borgerlig opinionsjournalistik" Nu handlar det om att Juholt har valt fel sällskap. Hans särbo (!) har tydligen lurat till sig pengar från sin arbetstivare. Frågan är då om hon kan representera Sverige som "rikets första dam". (Heter inte hon Silvia och är gift med kungen?) Nu är det förstås inte bara en fråga om vad vi svenskar tycker. Utan ockshur det kommer att uppfattas utomlands. Kan en ogift, eller skild, kvinna vara rikets första dam?
Det är risk att sossarna faller på eget grepp. Men Juholt kan ju konvertera till katolicismen och presentera särbon som sin älskarinna. (Han har väl varit gift? I så fall är han det fortfarande, enligt Katolska kyrkan, och därmed blir f.d. frun rikets förstas dsm.)
När sd fick sitt första mandat i Sydnärke visade det sig att sd-ledamoten var gift med kommunfullmäktiges ordförande, som var s. Partisekreterare Lars Stjernkvist krävde att de skulle skilja sig! Men tack vare stödet från lokala sossar slutade det med en kompromiss. Hon avsade sig uppdragaet som KF-ordförande, som togs över att en centerpartist.
Det är ju också en lösning. Om sossarna vinner valet 2014 kan ju Maud Olofsson bli statsminister. Men ärligt talat: Gör slut på detta kärleksförkvävande vi och dom-tänkande. Det finns två platser som partipolitiken ska stänngas ute från. Och det är kyrkan och sängkammaren!
----
Dags att avskaffa partivalen till Svenska kyrkan. Vad som är den sanna kristendomen (eller vad som är den sanna islam, etc) ska inte avgöras av partikongresser!
----
Jag läser på s-bloggar att muslimer diskrimineras t.o.m. inom socialdemokratin för att de själva, eller deras släktingar eller helt andra muslimer har åsikter i religiösa frågor, som inte stämmer med vad partiet har beslutat ska gälla i det profana samhället.
Tänk att det ska vara så svårt att förstå! När det gäller beslut om det profana samhället ska partimedlemmar följa vad partiet har beslutat och eventuellt gått till val på. Om det strider mot någons reliösa övertygelse, får han /hon avstå från just det uppdraget eller just den omröstnigen. Detta gäller kristna såväl som muslimer.
Men vi ska inte ha partipiska i moskén lika lite som vi ska ha partipiska i kyrkan.
Men det är väl klart att Peter Weideruds elitistiska idéer om att han ska vaccinera muslimer mot islam på samma sätt som han enligt egen uppgifter har vaccinerat kristenheten mot kristendomen, väcker misstro mot muslimer.
Är de vaccinerade? Varför såg Ali ut som en frågetecken när jag i all välmening tycker att profetens ord kan tolkas så att en bixexuell muslim får gifta sig med två män och två kvinnor?
Och varför bär Muhammads döttrar slöja? Gör de det verkligen frivilligt, eller har Muhammad eller hans ärkereaktionära fru påverkat döttrrarna?
Weiderud tycker att man ska ha lite överseende med muslimerna under en övergångsperiod, men mot oss kristna visas ingen pardon.
Varför ska muslimer särbehandlas? De ska ha samma rättigheter som kristna. Rättigheter som kristna saknar, ska inte heller muslimer ha.
Skilj på kyrka /moské och samhället. Bort med partipiskan ur Svenska kyrkan och släpp inte in den i moskén. Låt kristna och muslimer med traditionell kristen respektive traditionell muslimsk tro vara fullvärdiga medlemmar i Socialdemokraterna, förutsatt att de är beredda att följa vad partiet har bestämt vid utövandet av alla politiska uppdrag i det profana samhället!
Nytt taskspeleri av kd
Jag har diskuterat med borgerliga partisympatisörer. De tror att talet om utförsäkringarna bara är socialdemokratisk propaganda, som kyrkorna nu har ställt upp på. Det är föga förvånande att de tror det, efter alla partipolitiska utspel, med ideologisk hemvist i träskmarkerna mellan socialdemokraternas vänsterflygel och vänsterpartiet. Den som håller på med ständiga falsklarm blir inte trodd när det verkligen är allvar.
Ingen tror väl heller att det är allvar när blåljusen betyder att parkeringsbromsen är ilagd.Chatrine Pålsson Ahlgren sa i intervjun att hon ställt sig bakom utförsäkringarna är det största misstag hon gjort i hela sitt politiska liv. Om det stämmer borde det vara bråttom att rätta till misstaget. Utförsäkrade, som saknar anhöriga som ställer upp ekonomiskt, tvingas leva i närmast dödsångest för att pengarna inte ska räcka till hyra och mat under hela månaden. Allting som gör livet glatt, och inte är gratis, får de avstå ifrån.
Sosse-propaganda eller sanning? I ena fallet kan åtgärder dröja till efter en ev. s-valseger 2014, i andra fallet behövs åtgärder nu.
Khadaffifond köpte moské i Sverige
Svenska moskéer får diktaturpengar
SVERIGE En del svenska moskéer tar emot pengar från diktaturer. Det ekonomiska stödet kommer från förtryckarstater som Saudiarabien och Libyen. Enligt P1 Morgon köptes till exempel moskén i Malmö av World islamic call society, en libysk välgörenhetsorganisation som Muammar Khadaffi grundat.
[2011-03-01 14:50]
Idag läste jag ovanstående på den socialdemokratiska tidningen Östrans webbplats. Därmed har vi dubbel anledning att hoppas att upproret mot Khadaffi lyckas. Så att de libyska välgörenhetsorganisationen faller i demokratiska händer. Att Maslmö-moskén har fallit i diktatorns händer är väl ingen direkt nyhet. Moskén byggdes i privat regi och var därefter en svensk moské i dubbel bemärkelse, en svensk moské med svensk ägare. Emellertid har den svenska ägaren under flera år utsatts för svåra trakasserier av utländska intressen, som krävt att få bestämma över budskapet i moskén.
För en tid sedan läste jag att ett moskébygge i Norge fick avslag, eftersom bygget skulle finansieras med diktaturpengar. Man kunde tro att ett parti som har Sverige i partinamnet skulle kräva att svenska moskéer ska vara svenska, men i stället vill SD förbjuda minareter. Den pågående demokrativågen i Nordafrika och Mellanöstern är ett bakslag för SD:s muslimfientliga propaganda, som säger att islam inte kan förenas med demokrati och mänskliga rättigheter.
Om du är rädd för att klockan ska vridas tillbaka i Sverige om vi respekterar muslimers religiösa rättigheter i vårt land, så är förbud mot moskéer och muslimska friskolor inte den rätta lösningen. Den 13 januari 2011 skrev jag på denna blogg:
"Även Sverige borde förbjuda utlänsk finansiering av moskébyggen. Jag kan tänka mig att de svenska muslimerna kompenseras med statsbidrag till moskébyggen."
http://larsflemstroms.blogg.se/2011/january/battre.html
En förklaring till den utlädska finansieringen kan vara att man inte kan ta vanliga banklån, eftersom islam förbjuder ränta. I stället skaffar man kapital till affärsverksamhet och andra projekt genom att göra långivaren till delägare. Och den som är delägare kan ju kräva inflytande.
Det är väl snarare det, att diktatorerna har kunnat köpa sig inflytasnde i muslimska församlingar i bl.a. Sverige och inte islam i sig, som är ett hot. Det är ju ofta den som lyckas muta in problemformuleringen som får patent på lösningen. Det är alltså dumt att förneka att invandringen av muslimer har skapat problem, eftersom splittrarna (de som försöker splittra Sverige efter etniska och religiösa gränser) då får problemformulerings-priviegiet.
Min linje har aldrig varit att förneka problem, vare sig det gäller invandringen eller annat, med jag föredrar problemformuleringar som leder till konstruktiva lösningar.
Repris: Den allmänneliga kyrkan
Den allmänneliga kyrkan
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Det är starkt. Vi tror inte bara på Fadern, Sonen och den helige Ande. Vi tror dessutom på en helig allmännelig kyrka, d.v.s. deb enda, den allmänneliga kyrkan.
Det är den kyrkan, den kyrkan som Svenska kyrkan tror på, som sexton sverigedemokrater har lämnat. Fyrs satt tydligen kvar.
Med SD:s kyrkomodell skulle det inte finnas någon allmännelig kyrka, utan bara en radda nationalkyrkor i olika länder. Och det är nog så en del av SD:s politiska motståndare också tänker sig kyrkan. Som en kyrka bland många, en kyrka som går före. Detta förklarar att SD-ledargarnityrer, de som synbarligen gick ur kyrkan, hyllas som mobboffer av personer som ständigt upprepar att de inte är sverigedemokrater.
De flesta har väl hört att man ska tro i kyrkan, men inte att man ska tro på kyrkan. Och att man dessutom ska tro på en enda kyrka, när det finns så många olika kristna samfund, med olika inriktning.
Många tror nog att "allmännelig" är en ålderdomlig, lite högtidlig form av "allmän". Enligt ordboken har ordet "allmän" två betydelser:
1. Vanlig, exvis.
2. Gemensamt ägd genom staten, kommunen eller landstinget. Aha, den gamla statskyrkan?
Ordet "allmännelig"är ett ålderdomligt ord, som senast figurerade i den profana debatten kring mitten av 1800-talet. Det var före opinionsundersökningarnas tíd. I den dåvarande demokratidebatten var ju frågan hur man kunde få reda på vad folket egentligen tyckte, den allmänneliga meningen, till skillnad mot den allmänna meningen, eller det allmännas mening, som vi skulle säga idag.
Den allmänneliga kyrkan är den kyrka som ofattar hela kristenheten, oberoende av tid och rum*, den globala kyrkan.
Det är den vi tror på i Svenska kyrkan, inte någon svensk nationalkyrka. Inte ens under 1600-talet, när Gustav II Adolf krigade mot katolikerna i Tyskland, trodde vi på någon svensk nationalkyrka. Däremot trodde vi att 'svenskarna hade rätt, och att alla andra hade fel i de teologiska tvistefrågorna. Det var den sydeuropeiska (Katolska) kyrkan som hade brutit med den allmänneliga kyrkan, det var inte Svenska kyrkan som hade brutit med Katolska kyrkan. Det var den svenska ståndpunkten. Förhoppningen var att katolikerna skulle inse sitt misstag och gå tilbaka till den allmänneliga kyrkan.
Så skulle den allmänneliga kyrkan återupprepas: En enda, global kyrka. Inom vilken det inte finns några geografiska gränser. Vi är alla medlemmar i samma kyra.
Därför kan kyrkan i Sverige inte användas som ett redskap för att sätta gränser mellan människor. Sådant tillhör statslivet. Jag skriver inte att det är synd att kräva uppehållstillstånd för varaktig bosättninge i Sverige. Men det tillhör statslivet. Hur mycket det än må strida mot vår politiska övertygelse, kan kyrkan inte frånta ens en illegal invandrare hans medlemskap i kyrkan. Jag har därmed inte skrivit att kyrkan medvetet och systematiskt ska sabotera invandringslagstiftningen.
Men...
Men menar man allvar med att man är både sverigedemokrat och kristen kan man hamna i konfliktsituatern, om man ska lyda Gud eller partilinjen. Vi får väl hoppas att de fyra sverigedemokrater som satt kvar, gjorde det för att de hade valt Gud. Men det kommer väl att visa sig...
_________
*) Oberoende av rum: Nu levande kristna i alla länder. Oberoende av tid: Tidgare generationer kristna i alla länder, de som har gått före. Vi tror ju inte att döde är slutet, vi tror ju på de dödas uppståndelse.
Avslöja rasismen!
Detta "avslöjande" står att läsa på en av de otaliga rasistbloggar som stödjer Sverigedemokraterna. Om SD inte är ett rasistiskt parti, borde väl SD kraftfullt undanbe sig detta stöd, be SÄPO att granska, osv, i stället för att ensidigt kräva undersökningar om "islamistiska attityder" bland ungdomar? Detta är för övrigt ett försåtligt språkbruk, som går ut på att lyssnaren /läsaren ska förväxla normala religiöst inspirerade värderingar bland unga muslimer med terroristiska värderingar.
Och bakom avslöjandet att sharia "redan tillämpas här" (vilket är ett olämpligt ordval i kurspresentationen) ligger en försåtlig desinformations-strategi, som går ut på att läsaren ska tro att svenska lagar har bytts ut mot sharialagar, som en följd av invandringen av muslimer. Man utnyttjar det faktum att många, speciellt äldre, människor inte vet mycket om vare sig internationell rätt eller avtalsrättens disposivitet.
Med disopsitivitet menas att något sånär jämställda avtalsparter själva får komma överens om vilka regler som ska gälla för uppfyllelse av exempelvis ett entreprenadavtal. Men detta är underordnat den svenska avtalslagen och numera även EG-rätten. Ett annat fal, då sharia kan komma att tolkas av en svensk domstol är internationell handlelrätt. Vilket lands lagar ska tillämpas om ett svenskt företag köper varor av ett iranskt företag, och varorna fraktas på ett grekiskt fartyg som seglar under liberiansk flagg? Vilket lands domstol ska döma om köpeavtalet eller fraktavtalet inte uppfylls eller varorna är skadade vid ankomsten?
Om ett lands domstolar aldrig fick döma efter ett annat lands lagar, skulle både internationell handel och internationella familjerelationer allvarligt försvåras. Att ägaren till den rasistiska bloggen verkligen vill ge sken av att svensk lag håller på att ersättas av sharialagar, framgår ju av han /hon har tillåtit publicering av ironiska kommentarer som universitetskurser i bombtillverkning och liknande. Det är ju dessutom en helt missvisande bild av sharia.
Jag tvekade om jag skulle kopiera och publicera de rasistiska kommentarerna från den andra bloggen. Ett alternativ hade varit att lägga ut en länk till den bloggen. Jag beslöt att publicera kommentarerna på min blogg, för att visa den buskagitation som faktiskt finns, att Jimmie Åkesson har ett klart rasistikt eldunderstöd för sina verserade riksdagstal och debattartiklar, där han tar till orda om "islamistiska attityder bland ungdomar".
Men jag skrev också något mycket kontroversiellt i mitt förra blogginlägg, nämligen att diskriminering av svenskar förekommer och att vissa invandrare visar förakt för svenskar. Jag tvivlar inte alls på att en ung utlandsfödd person kan vara mer lämplig som representant för ett svenskt företag i sitt förra hemland än en äldre svensk som jag. Men statliga svenska universitet ska behandla alla sökande lika, oavsett chanserna att få jobb efter avslutad utbildning (Se mitt förra inlägg!)
Vi måste kunna föra en seriös debatt om känsliga ämnen utan att få "uppbackning" av en hel hop rasister. Men nu är det så att personer, som själva låtsas vara anti-rasister sextrakasserar invandrarfamiljer, och det föder förakt mot svenskar. Cheferna på Utbildningsradion klagar på DN-Dbatt 26 januari: "En sexualkunskapsserie som speglar dagens kunskap och det samhälle unga lever i och som vill bidra till den obligatoriska men ofta eftersatta högstadieundervisningen i ämnet möttes alltså av hot och trakasserier genom mail/sms/telefonsamtal/brev redan innan den sänts."
Jaha, nymoralisterna på Utbildningsradion tar sig alltså friheten att pracka på högstadie-eleverna en sexualundervisning, som de anser att skolan är skolan missköter, mot föräldrarnas vilja. Åtminstone om det handlar om invandrade föräldrar med en mer konservativ tro och livsstil. Tacka sjutton för att sådana här huliganfasoner från UR uppammar förakt för svenskar och bidrar till ett hårt segregerat samhälle.
Men vad rasisterna protesterade mot var inte inte sex-propagandan i sig, utan mot att en svart man har sex med en ljus kvinna. Sedan skriver UR-cheferna: "Det kan inte uteslutas att andra grupper kommer att uppröras över att det finns sexscener där två tjejer medverkar i ett framtida avsnitt." Man försöker alltså koppla ihop rasism med något annat. "Homofobi"? Eller enbart det att någon protesterar mot att man avser att visa sex-scener för 13-åringar bakom ryggen på föräldrarna?
Det borde vara en proteststorm från kyrkorna. Men vem vill riskera att kopplas ihop med rasister? På så sätt lägger rasisterna locket på en angelägen debatt. UR-cheferna citerar ur ett mejl, som de påstår sig ha fått: "De som tillverkar denna film kan definieras som tillhörande den inre fienden.Och nu får vi veta vilka dessa är. Det blir således lätt för oss att veta identiteten på rasförrädarna, och när vi har makten kommer de inte längre få vara verksamma inom filmindustrin.”
Det låter otäckt, rentav hotfullt. Har rasisterna, om de kommer till makten, tänkt införa en filmcensur som inte tillåter visning av sex mellan en svart man och en vit kvinna - men däremot mellan en vit man och en vit kvinna?
Eller ska filmproduktionen stoppas på något mer handgripligt sätt?
Man kan förvisso undra om det fanns något underliggande budskap med en svart man och en vit kvinna för de utomäktenskapliga (som jag antar att det är) sexscenerna. Om man i stället hade valt en vit man och en svart kvinna, hade det väl blivit ett ramaskri från invandrarföräldrarna. Tror UR-cheferna att detta kommer att höja vita kvinnors anseende i svarta mäns ögon.
UR bidrar alltså till att sprida myten att vita kvinnor är horor. Om det kommer att leda till fler våldtäkter med vita kvinnor som offer, är Jimmie Åkesson att gratulera. Vi kommer att få ett Sverige med allt värre rasmotsättningar. Höger- och vänsterextremister samt sexliberaler i förening! Har inte UR rentav ställt sig i rasisternas led?
Sharia i Sverige
Bloggen skriver att vi ofta får höra att svenskarna ska anpassa sig till invandrarna, åtminstone lika mycket som invandrarna ska anpassa sig till svenskarna. Bloggen konstaterar vidare att man nu kan skaffa sig en djupare kunskap om sharialagarna och dess tillämpning i Sverige och Europa genom en kurs på 7,5 poäng vid Lunds universitet. Sedan citerar man tydligen ur kurspresentationen:
"Muslimska grupper har ibland föreslagit att shari´a ska erkännas i svensk och europeisk lagstiftning. Detta bemöts ofta som krav på att införa hududstraff. Men vad är egentligen shari´a och vad menar olika grupper när de talar om dess tillämpning? Vad många inte vet att shari´a redan tillämpas här. Det sker som inofficiell rådgivning i muslimska församlingar men också i svenska domstolar inom ramen för internationell privaträtt. De handlar då om muslimska staters familjelagar, vilka bygger på shari´a. Kursen tar upp den islamiska rättstraditionens utveckling efter islams uppkomst och hur shari´as roll förändrats i de moderna muslimska nationalstaterna. Fokus är på shari´as tillämpning i Sverige och Europa och hur svenska och europeiska domstolar i praktiken tolkar begrepp ur den islamiska rättstraditionen."
Detta kände jag redan till. Jag har själv sökt till en liknande kurs (internationell rätt) vid ett svensk universitet. Men blev inte antagen med motivering att jag inte behärskar svenska språket. Jag ringde upp universitet och påpekade att jag hade sänt in betyg i svenska (enl fodringarna för studentexamen) från vuxenutbildningen, och frågade retoriskt om jag hade blivit antagen om jag hade läst svenska för invandrare. Svaret blev "ja". (Jag vill nu inte ha någon som helst diskussion om det verkligen räcker med SFI för att läsa vid ett svenskt universitet. Detta var det svar jag fick.) Så småningen reddes saken ut, men det flera månader efter kursstarten. Det visade sig att antagningsenheten helt enkelt inte kände till det äldre svenska betygssystemet, och därför hade dragit den helt riktiga slutsatsen att jag var en äldre person. Och äldre svenskar ville man inte ha som studenter. Utan det skulle vara yngre invandrare, som behärskar det förra hemlandets kultur och kan verka som affärsjurister i affärer mellan Sverige och det gamla hemlandet. Men så här blir det när man ska ha ett universitet i varenda buske för att stödja det lokala näringslivet.
Att svenskar diskrimineras i sitt eget land är ingen myt. Men inte heller någon godtagbar anledning för att förvärra de motsättningar som redan finns.
Nu råkar jag kunna en del juridik ändå. Jag har bl.a läst "Juridik för statsvetare" vid ett av de äldre och mer seriösa universiteten. Med tonvikten på förvaltningsrätt och civilrätt och annat som förvaltningsmyndigheterna sysslar med. Det är självklart att Sverige måste följa exempelvis internationell familjerätt. Invandrare som har gift sig i sitt förra hemland ska inte behöva gifta om sig i Sverige för att deras äktenskap ska bli giltiga här också.
Och det finns ett omfattande internationellt regelverk, som säger vilket lands lagstiftning som ska tillämpas vid internationell handel.
Dessutom medger den svenska avtalslagen att parterna i en affärsuppgörelse skriver egna villkor. Om två muslimer gör affärer med varandra kan de komma överens om att sharia ska gälla. Detta är alltså i princip ingenting nytt som har kommit med invandringen av muslimer. Man har länge kunnat komma överens om att exempelvis "god affärssed" ska tillämpas. Och självfallet måste då svenska affärsjurister veta vad som är "god affärssed" både inom olika branscher och i olika länder. Det kan vara oerhört lönande att vara affärsjurist med någon ovanlig kompetens.
Att dispositiv svensk lagstiftning även gäller för muslimer i Sverige, används nu som argument i hetsen mot just muslimer. Jag ska citera en del av alla kommentarerna till det nämnda blogginlägget:
På grund av anstormningen kommer Lunds Universitet under höstterminen 2011 fler kurser:
Stening till döds 4,5 högskolepoäng
Underkastelse 5 högskolepoäng
Kravställning 2,5 högskolepoäng (Halvfart/internetdistans)
Tillverkning av bombbälte 8 poäng
Bilbränning 3,5 poäng
Stenkastning mot brandbil 1,5 poäng
Förkunskapskrav samtliga kurser: analfabetism 0 poäng, godtycklig inkvotering.
Instrukörskurs i balkonghoppning 2p
Bidragsmottagning 1000p (hemstudier mojliga i valfritt MENA-land)
Tänkte bara komplettera med ett par distanskurser
Grov våldtäkt och överfall 2.0 poäng
Religiös Förföljelse 8 poäng
Effektiv Bombplacering (kompletterande till Bombbälteskursen) 4 poäng
Även om man nödtorftigt har maskerat det hela som "kritik mot religionen islam" så är det ren rasism som prånglas ut som något slags lustigheter. Det är sant att muslimer inte är en folkgrupp.
Men detta är rasistisk hets mot alla de folkgrupper som de muslimska invandrarna tillhör - och därmed indirekt hets mot kristna invandrare från samma länder.
Och det kan säkert skicka kalla kårar upp efter ryggen på personer som har dåliga erfarenheter av invandrare. För alla invandrare är ju inte änglar. Misshandel, olaga hot osv förekommer inom alla folkgrupper och blir bränsle på etniska konflikter när offret tillhör någon annan folkgrupp. Våldsbrott som begås av invandrare ska stävjas, och inte användas som bränsle i etniska konflikter.
- -
I ett annat inlägg på samma blogg står det att kristna invandrare i Södertälje ser ner på svenskar, som kallas "svennedjävlar". I andra medier har det spekulerats mycket om hur många röster SD har fått från kristna invandrare, som har flytt från förtryck av de kristna minoriteterna i muslimska länder. Från att ha talat om kulturkrockar, som bevisligen finns, mellan svenskar och invandrare i allmänet, har SD under de senaste åren fokuserat enbart på muslimer, med en retorik som påminner om nazisternas kampanjer mot judar i Tredje riket.
Jag menar bestämt att det inte är bra att sopa kulturkrockar och etniska konflikter under mattan, vilket många av SD:s politiska motståndare gör - varigenom de har bidragit till SD:s valframgångar. Men det är faktiskt inte bara SD som splittrar den svenska nationen efter religionsgränser. Det gör även sexliberaler och vänsterextremister - och de svenska landstingen - med sin "prova på sex"-propaganda, som vänder sig till ungdomar i ålder 13 år och uppåt. Samtidigt som vi begär att invandrare ska närma sig till den svenska livsstilen, driver dessa sex-huliganer den svenska livsstilen allt längre ifrån det som för inte alls så länge sedan var den svenska livsstilen.
--
Kristendomen är en religion med en ganska stark missionsbefallning. Detta innebär att icke-kristna ska erbjudas möjlighet att omvända sig till kristendomen, muslimer i Sverige ej undantagna. Men kristendomen betonar också mycket starkt varje hjärtas enskilda omvändelse. Den som inte vill bli kristen ska inte tvingas eller förföljas eller fördrivas för sin tro. Att försvara muslimers religionsfrihet och mänskliga rättigheter är inte detsamma som att ge upp Sverige som ett kristet land. Den kristna kyrkan måste tydligt visa dels att hon slår vakt om den kristna religionen och att Sverige ska förbli ett kristet land, och dels att ändamålet inte helgar medlen. Hets mot invandrare och andra med icke-kristen tro kan inte tolereras.
Åkessons dvärgpudel
Weiderud har skrivit att han har "vaccinerat" den svenska kristenheten mot extremism, och lovar att göra samma sak med muslimer. Jag hoppas verkligen att han avstår från alla försök i den riktningen. För någon bättre hjälp att värva anhängare bland unga och i islam okunniga muslimer kan de extrema islamisterna inte få. Det räcker ju faktiskt att Åkesson, med sin anti-muslimska retorik, driver fram en polarisering av det svenska samhället och alltså splittrar den svenska nationen efter religionsgränser.
På samma sätt driver Weiderud fram en splittring på religiös grund av det svenska samhället, men för honom går gränsen mellan alla som har en traditionell tro (avsett om de är kristna, muslimer eller judar) mot alla som har en mer "modernistisk" tro. Weiderud är egentligen mer främlingsfientlig än Åkesson, eftersom hans främlingsfientlighet drabbar troende invandrare av alla slag. Inte bara muslimer utan även kristna invandrare med framförallt katolsk och ortodox, men även luthersk tro.
Weiderud och Åkesson verkar ha i princip samma idéer om ett religiöst homogent Sverige.
Precis samma kritik, som jag har mot Weiderud, hittade jag av en slump i ett blogginlägg av Johan Ingerö, varför jag lägger ut en länk till hans inlägg. Jag delar alltså Ingerös åsikter i just detta inlägg. Jag har alltså inte läst hans övriga blogginlägg och vet inte alls om jag kan stödja hans åsikter även i de inläggen.
http://ingero.blogspot.com/2011/01/att-klammas-mellan-akesson-och-weiderud.html
Naturligtvis var det min avsikt att mina läsare skulle läsa Ingerös blogginlägg, så att jag skulle slippa skriva samma sak själv. Man kan inte citera hur långa stycken som helst av andras alster utan att komma i konflikt med upphovsrätten. Helst skulle jag vilja citera alltihop, men här följer några valda stycken:
"Jag har, som trogna läsare vet, skrivit spaltmeter om islamismen och om det hot mot demokratin som den utgör. Jag betraktar islamismen som det tredje stora antidemokratiska hotet modern tid, efter fascismen och kommunismen. Men jag har samtidigt hela tiden hållit en tydlig rågång mellan islamism och islam, av skäl som borde vara uppenbara för alla demokrater. Jag behöver bara kasta ett öga på min egen bekantskapskrets för att kunna slå fast att islamism och islam inte är samma sak. För en korrekt iakttagelse innehåller faktiskt Ali Esbatis senaste alster "(*)
"Och just därför är det så oerhört viktigt att hålla isär begreppen, och göra två parallella konstateranden: Islamismen är ett allvarligt hot. Muslimer generellt är det inte. Utöver detta finns två parallella problem. Dels de som, i likhet med SD inte kan eller vill skilja mellan islam och islamism, och dels de som tycker att även islamismen måste omfamnas i toleransens namn. Till den senare kategorin hör Peter Weiderud, ordförande för den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen."
"Om inte ens yrkespolitiker förmår skilja islam från islamism, hur ska vi kunna kräva att väljarna klarar detta? Och om väljarna uppfattar att starka krafter inom S och V faktiskt backar upp islamister, lär de knappast bli mer vänligt inställda till andra muslimer. Weiderud säger sig vara muslimernas vän, samtidigt som han tillönskar dem en tillvaro styrd av islamister. Den kombinationen kräver en alldeles speciellt typ av arrogans, nämligen arrogansen hos den som betraktar sig som godhetens och toleransens inkarnation på Jorden."
________
1) Ingerö hänvisar till ett inlägg på Ali Esbatis blogg, där Esbati skriver: "Människor med bakgrund från muslimska länder får dagligen läsa, se och höra sig själva uttryckligen eller antydningsvis omtalas i samband med problem. Det som med all önskvärd tydlighet framgår, är att de är annorlunda – inte som det talande, skrivande vi:et." Ingerös egen kommentar till Esbatis inlägg lyder: "Att texten i övrigt är en lång, rörig och bitvis paranoid soppa värdig tidningen Clarté (där den också har publicerats) förtar inte denna poäng. Aldrig så oskyldiga människor som kontinuerligt utmålas som problem kan förr eller senare bli just problem. Det finns en risk för självuppfyllelse i just den retorik som främst Sverigedemokraterna använder sig av." Jag har själv tittat in på Esbatis blogg, och det är precis som Ingerö skriver, en lysande pärla mitt i en soppa av konstiga teorier.
Men oavsett vad vi än må tycka om Esbatis teorier i övrigt, så underlättar Åkesson (- och som Ingerö skriver: även Weiderud) de extrema islamisternas värvningar av anhängare bland svenska muslimer till deras förvridna tolkning av Koranen och islam. Åkesson säger ju att islamisterna tolkar Koranen rätt. Och Weiderud jämställer självmordsbombarna med bl.a. kristna abortmotståndare. Detta är en långtgående bagatellisering av våldsdåden.
Den som tar med sig 35 oskyldiga marknadsbesökare i Bagdad i döden, är alltså lika oskyldig som en svensk frikyrkopastor som är mot arborter!
Åkesson och Weiderud har också det gemensamt att de vill göra om kristendomen, så att den passar deras egna politiska syften. Weiderud (och Kleins) syfte verkar bl.a. vara att kritsera den socialdemokratiska riksdagsgruppens uppgörelse med regeringen om de svenska trupperna i Afghanistan. Så det är inte bara så att kristendomen ska dompteras för att passa socialdemokratin, utan den ska dessutom passa deras egen, våldsbagelliserande, variant av socialdemokratin. Mossan från 1968 har väst sig skyhög.
Så här har Helle Klein skrivit på sin blogg, medan hon fortfarande var politisk chefredaktör för partiorganet. Hon fronderar tydligt mot det egna partiets riksdagsgrupp, och påstår sig ha majoriten av partimedlemmarna med sig:
"Det gör inte saken mindre besvärande för Socialdemokratin. Att dess utrikespolitiska talesman så flagrant driver en USA- och Nato-vänlig linje i en tid då kriget mot terrorismen håller på att sätta hela världen i brand är milt sagt upprörande. /- - - / Vi som drivit en anti-krigslinje har gjort det i opposition mot partiledningen men haft en stor del av den interna s-opinionen med oss liksom svenska folket i stort."
Har pastorsadjunkten fått gudomlig inspiration till detta - och i så fall från vilken gud?
Vilken stat ska finansiera moskébyggen i Sverige?
Stiftsadjunkten Anna-Karin Hammar, som verkar vara något slags kolumnist som kommenterar allt möjligt, har skrivit ett ovanligt bra inlägg idag. Hon noterar också den muslimska aktionen mot de extrema islamisterna. Det är bra. När kristna förfölljs i muslimländerna och muslimhatet har fått fäste även i Sveriges riksdag måste vi stärka alliansen för fred - mot religionskrig - mellan kristna och muslimer över hela världen. Religiösa ledare på båda sidor måste visa att de klarar detta själva, utan inblandning av sekulariserade politiker, som tror att religionssynkretism är en väg till fred. I stället måste vi försvara rätten att vara kristen fullt ut i muslimländerna ochrätten att vara muslim fullt ut i kristna länder.
Ingenting är så krigsframkallande som religiöst påtvingad religionssynkretism och andra former av religiös likriktning. De som vägrar låta sig likriktas gör motstånd med fredliga medel, vilket historiskt i många fall har mötts med vapenmakt, militärt eller polisiärt våld, av den frustrerade statsmakten. I länder med formell religionsfrihet har det statliga våldet ersatts av våldsamma aktioner av extrema politiska rörelser, som ibland opererar under en direkt religiös täckmantel eller under förevändning att skydda den "nationella" religionen.
Det måste vara en uppgift för religiösa ledare på båda sidor att förhindra att den egna religionen kidnappas av politiska extremister. Kampen mot sådan kidnappning måste föras i både kyrkor och moskéer - även om vissa tillgjort ömfotade riksdagsledamöter upplever sig trampade på tårna. Intressant att Jimmie Åkesson-gänget kände sig träffade av kritik från predikstolen i Storkyrkan mot den militanta högerextremismen!
Anna-Karin Hammar skriver i KT:
"Ibland är vi alldeles för rädda för att bry oss om den egna familjen och den egna trostraditionen. Den norska regeringen tog ett djärvt beslut utifrån en idé om ömsesidighet. Man stoppade Saudiarabien från att bekosta en moské i Norge. Observera att man inte stoppade moskébygge utan finansiering av Suadiarabien. Motivering: När kristna kyrkor får byggas i Saudiarabien får också saudiska pengar bekosta moskéer i Norge. Även så förankras människovärdet."
Jag vill tillägga att den franska regeringen tog ett djärvt och klokt beslut när den beslöt att utvisa imamer, som predikar hat och våld mot den "infödda" franska befolkningen. Man har sedermera anordnat kurser vid franska universitet i samhällskunskap för nyinvandrade imamer.
I Sverige har vi haft en debatt om imam-utbildning vid de svenska statliga universiteten. Mig veterligt har någon sådan utbildning inte kommit till stånd. Initativet välkomnades av de muslimska församlingarna i Sverige, med motivering att islam då blir jämställd med kristendomen. Men det är rent nys att det numera skulle finnas en kristen prästutbildning vid de svenska universiteten. Det ämne som kallas "teologi" är ett misch-masch av dogmhistoria och religionssoliologi, med inslag av litteraturvetenskapliga studier av Bibeln, som om den vore vilket skönlitterät verk som helst. Det som lärs ut är en pseudovetenskaplig "feel good" -religion på gränsen till psykoterapi. En liknande undervisning i islam skulle plöja marken för en proteströrelse, som lätt skulle kunna tas över av de extrema.
Undervisning i svensk historia och samhällskunskap för imamer skulle däremot sitta bra.
Den norska regeringen tog ett bra initativ, när den stoppade saudiska pengar i norska moskébyggen. Religionsfriheten ska vara ömsesidig. Rättigheter för muslimer i det kristna Europa måste följas av rättigheter för kristna i muslimländerna. Men då ska det i första hand handla om rättigheter för den infödda befolkningen samt för legala invandrare - och alltså inte om villkorslös rätt att med pengar påverka den religiösa situationen i andra länder.
Det gör, nämligen, både kristna och muslimska extrema rörelser. S.k. kristna missionärer som bedriver en direkt subversiv verksamhet i arabländerna och driver fram konflikter mellan den muslimska majoriteten och den kristna minoritet som redan finns i dessa länder. Som opererar under falsk täckmantel som biståndsarbetare. Har de också lurat till sig statliga biståndspengar? Å andra sidan finansieras moskébyggen i Europa med oljepengar, som betalas ut av ytterst reaktionära donatorer, som med pengarnas rätt kräver att få bestämma vilken slags islam som ska predikas i Europa. Det har varit hårda motsättningar om detta även i muslimska församlingar i Sverige.
Även Sverige borde förbjuda utlänsk finansiering av moskébyggen. Jag kan tänka mig att de svenska muslimerna kompenseras med statsbidrag till moskébyggen.
Utförsäljning av Svk-kyrkor för att de ska göras om till moskéer är däremot ett hugskott som med all kraft måste bekämpas. Det skulle f.o. ge mycket konstiga signaler till kristna minoriteter i muslimländer, vars kyrkor förstörs eller görs om till moskéer.
O store Gud - stor sensation, stor sensation!
Årets första nummer av Kyrkans Tidning har gjort sensation - med fetstil - att inledningsorden till den svenska psalmen, översatt till arabiska blir:
Allah akbar!
KT - som att döma av det övriga innehållet verkligen inte tror på någon stor Gud har citerat den i borgerlig tro frälsta Göran Skyttes kolumn i Svenska Dagbladet, där den f.d. vänstersympatiösören GS skriver:
"Denna månad har jag sett muslimska män och kvinnor i Tanzania sjunga den världsbekanta svenska psalmen 'O store Gud' tillsammans med Maria Klingvall från Habo utanför Jönsköping / --- / Högt utblidade muslimska män och kvinnor sitter tillsammans med högt utbildade kristna män och kvinnor och sjunger, på swahili, den svenska psalmbokens psalm nr 11. Jag kan fortfarande, flera veckor senare, känna hur huden knottrar sig."
GS försäkrar vidare att det inte är någon "idealistisk och naiv dröm". Han har det "på bild, inspelad på film, i verkligheten."
Jag kan inte avstå från att ironisera över det märkliga förhållandet att samtidigt som GS blev frälst från ateism till religiös tro blev han även frälst från socialismens tro på ökad jämlikhet mellan människor till borgerlighetens tro på ökade skillnader mellan människor, samtidigt som han själv, som artist, förflyttade sig från sin gamla publik av vänsterfolk till en ny (och mer lönsam?) publik av högerfolk som kolumnist i SvD. Varför kunde han inte fortsätta att framträda inför sin gamla publik? Varför inte vittna om sin omvändelse inför den? Behöver inte vänsterfolket evangelium?
Omvänt kan man förstås fråga om inte även högerfolket och aktispararna behöver evangelium. Kanske bara de redan frälsta? Jag tänker naturligtvis på näringslivsreportern på Svenska Dagbladet, Elisabet Sandlund, som efter sin frälsning fick nya spännande jobb som chefredaktör för Kyrkans Tidning och därefter som chefredaktör för Dagen. Erkännes dock att nuvarande chefredaktör för KT är ett sämre val än ES.
Vilken är den stora sensationen för KT? Jag har tre förslag:
1) Att Gud är stor för oss kristna.
2) Att muslimer sjunger "Allah akbar" på swahili.
3) Att "högutbildade" personer kan ta dessa ord i sin mun?
4) Att kristna och muslimer sjöng tillsammans?
Att muslimer kan instämma med texter om Guds storhet, som inte uppenbart strider mot muslimsk tro, är väl inte konstigare än att kristna kan instämma i judiska texter. De nya religionerna, både kristendomen och islam, inom den "abrahamitiska religionsfamiljen" har ju införlivat den / de äldre religionerna med sitt eget trosarv och kompletterat den / de med nya uppenbarelser, som i och för sig (åtminstone i fallet islam) upphäver en del av den /de äldre religionernas läror. Är det då så konstigt att muslimer kan instämma i en del judiska och kristna texter?
Genom att göra detta till något slags sensation, så att "huden knottrar sig" avslöjar GS och skibenterna på KT att de har samma fördomar om islam, som SD pumpar ut med riksdagens hjälp. Det är samma stympade form av islam som al Qaida sprider i syfte att värva terrorister bland unga muslimer med dåliga kunskaper i den islamsk teologin. Ja, terroristämnena får då påskrivet från alla möjliga håll att terroristerna har rätt.
Själv har jag sjungit O store Gud tillsammans med åtminstone en muslim för över 15 år sedan. En släkting till mig hade gift sig med en muslimsk flicka, som var med på begravningen av en äldre släkting i en kyrka från 1100-talet. "Du behöver inte sjunga med i psalmerna*" instruerade flickans beskäftiga svärmor. Men flickan, som redan hade tittat efter i psalmboken, svarade "Gud är stor för oss också"
.
Även om kristna och muslimer kan istämma i texternas "lexikala" betydelse kvarstår dock frågan om vi verkligen tror på samma Gud. Kristendomen är en monteistisk religion som tror på en treenig Gud. Islam är en strängt monoteistisk religion som tror på en enda Gud.
Risken för kulturkrockar finns redan i mötet mellan västerländsk kristendom och orientalisk kristendom. Desto mer i mötet mellan västerländsk kristendom och orientalisk islam. Men varför finns orientalisk islam över huvud taget - om det inte är så att islam har anpassat sig till den kultur som redan fanns i Främre Orienten när islam uppstod? Vad säger då att islam inte skulle kunna anpassa sig även till västerländsk kultur och västerländsk demokrati? Varför skulle islam inte kunna överta delar av den kulturskatt som fanns i Europa före den muslimska invandringen hit, på samma sätt som kristendomen har övertagit en del hedniska seder från det förkristna Sverige?
Det skulle helt klart främja samexistensen mellan kristna och muslimer i Sverige om svenska muslimer skulle byta ut "Allah akbar" (som för många ursprungssvensdkar känns både främmande och t.o.m. lite skrämmande) mot "O store Gud". Det viktigas för en troende muslim, som inte kan tänka sig att konvertera till kristendomen, är väl ändå att behålla själva religionen islam - och inte alla orientaliska kulturella särdrag inklusive seder som egentligen är av hedniskt ursprung från tiden före både Muhammed och Jesus?
Kan det inte rentav vara så att en del av de sekulariserade - eller ljumt troende - invandrarna som är mest angelägna om att behålla de kulturella särdragen från det gamla hemlandet, för det är ju det enda som ger de invandrarna deras identitet som grupp. För de religiösa identiteten har de ju inte kvar - vare sig deras förfäder var katoliker, ortodoxa, judar eller muslimer!!!
KT:s nuvarande chefredaktör Anders Ahlberg har skrivit en ledare årets första nummer av KT där han tydligen menar att Svenska kyrkans lära ska avspegla medlemmarnas åsikter, som de kommer till uttryck i riksdagsvalet. Han frågar vilka är de "vi", vars åsikter kyrkan ska föra fram och ställer frågan, utan att besvara den: "Vem är det som ska tala, å vems vägnar, till vem?"
Har chefredaktörern för Kyrkans Tidning aldrig hört talas om någon som kallas Gud? Jag börjar nästan förstå att huden knottrade sig på GS när han upptäcket att välutbildade personer kunde sjunga om en stor Gud!
I en infälld ruta i AA:s ledare står att biskop Eva Brunne kommer att utmärka sig under det kommande året om "fler raka uttalanden om kyrkan och främlingsfientligheten". (Men det var ju faktiskt inte just det hon talade om i sin predikan vid riksdagsöppnandet.) följt av något slags förhoppning om att Sverigedemokrasterna ska backa i opinionsmätningarna.
Ja, annars kommer ju fjanten till chefredaktör på KT att få problem med anpassningen till den politiska korrektheten. Var det kanske en begynnande SD-anpassning (Håll alla dörrar öppna!) när AA försvarade provakatören Lars Vilks skändning av muslimernas profet???
Gud är stor - vilken sensation!
Kriget som kom hem
Det finns en relativt stark opposition, anförd av terroristkramarna på Aftonbladets ledaravdelning, som kräver en omedelbar hemtagning av de svenska soldaterna i Afghanistan. Helle Klein har ju t.o.m. anklagat USA för att sitt världen i brand med sin terroristbekämpning. Det är möjligt att jag "spekulerar" nu, men var inte det en inbjudan till terroristerna att komma hit och ge eldunderstöd - i bokstavlig bemärkelse - åt kritikerna av den svenska truppnärvaron i Afghanistan?
Terroristattackerna i London och Mardrid hade precis det syftet, att påverka opinionen. Attacken i Madrid fick precis det resultatet. De spanska trupperna togs hem. Jag minns inte om det var från Afghanistan eller Irak. Jag minns dock att jag tänkte: Det här var en så stor framgång så att det kommer att upprepas i något annat land. Det är otäckt att tänka på att stort antal personer - bland dem kanske också en del muslimer - sannolikt hade dödats, om inte bomben hade utlösts i förtid.
Detta hände i Stockholm, samtidigt som Vilks befann sig i Lund. Attentatsmannen har själv förklarat syftet i mejl till TT:
”Till Sverige och svenska folket. Med anledning av den svenska tystnaden kring Lars Vilks målningar och de svenska soldaterna i Afghanistan – nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör. Våra aktioner ska tala för sig själva. Så länge ni inte slutar ert krig mot islam”.
Olika skepnader av "dödens kultur"
Jag har skrivit ett avslutande inlägg i abordebatten på domprostens blogg:
Låt oss avsluta denna diskussion med att konstatera att abort alltid är fel (utom när moderns liv är i fara etc). Hur starka argumenten för än är, så kan de inte uppväga att ett liv förloras. Kyrkan måste i alla lägen stå på livets sida, och får inte skrämmas till tystnad av skrämselpropaganda om strumpstickor, samtidigt som riskerna med en illegal abortmarknad måste tas på största allvar.
När vi säger nej till förbud, måste effektiv moteld anläggas mot abortfanatikerna i bl.a. RFSU, som propagerar för en "dödens kultur" - för att låna påven Johannes Paulus II:s uttryck.
"Dödens kultur" - inte islam - slog till i Stockholm city i går. Två sidor av samma mynt: När man dödar oskyldiga för att uppnå politiska syften. Jag är visserligen ingen islam-expert, men har till skillnad mot snorvalparna som rusade ut ur Storkyrkan i protest mot en predikan om alla människors lika värde en religiös allmänbildning.
Och därför tror jag på ledande imamer, när de säger att denna "dödens kultur" som explerade igår, inte är islam. Det är knarkhandel och storvulna politiska drömmar under religiös täckmantel. Kriget kom inte till Stockholm igår. Det har rasat i åratal i de europeiska storstäderna. Afghanistan är världens största opiumproducent, och kommer så att förbli tills talibanerna har besegrats.
Ledargarnityret i SD fick genom terroristattacken en utsäkt chans att visa svenskhet och nationell samling. Vi behöver en "nationell front" mot både den rasism, som opererar under den falska nationalismens täckmantel, och den terrorism, som opererar under falsk religiös täckmantel.
En enad front över alla politiska, religiösa och etniska gränser. Moderater och vänsterpartister och allt däremellan. Kristna och muslimer. Etniska svenskar och invandrare. Terroristen, som sprängde sig till döds, själv ett offer för "dödens kultur" har har klart uttalat sig att han inte är svensk. Svenskarna har han beskrivit som "dom". Jag är säker på att våra muslimska invandrar anser sig vara svenska muslimer - en del av den svenska nation, som nu bör uppträda som en enad front mot rasism och terrorism.
Som jag skrivit förut anser jag att islam är en annan religion. Därför kan vi inte ha ekumenik med muslimer. Men vi kan fördjupa den interreligiösa dialogen för religionsfrihet fred, säkerhet och nationell enhet. Kristna och muslimer tillsammans i kampen mot den "dödens kultur" som i olika skepnader kräver oskyldigas liv. Kanske du, Åke, kan ta initiativet till den nationella fronten över religionsgränserna?
Återigen har knäppgökarna i SD:s ledning missat chansen att uppträda som "nationalister" i positiv bemärkelse. I stället har de utnyttjat det inträffade till att underblåsa religiösa och etniska motsättningar - den grogrund ur vilken terrorister rekryteras.
37.000 ofödda svenskar dödas varje år inom den svenska sjukvården för att de inte passar in i den politiskt beslutade samhällsmodellen, ett utbildningssystem som gör det svårt att kombinera studier och föräldraskap, en arbetsmarknads- och socialförsäkringspolitik som inte ger unga föräldrar inkomsttrygghet, en föräldrarförsäkring som ger högre ersättning till dem som kommit en bit på karriärstegen.
Terroristerna, som opererar under religipös täckamantel, dödar också oskyldiga i politiskt syfte.
Nej, jag tror inte på "budskapet".
Även om jag önskar att nattvarden mottogs under knäfall vid altarrundeln, märks det tydligt att det är "de heligas gemenskap" - en helig gemenskap. Gemenskapen vid kaffeborden är mer som gemenskapen inom ett kamratgäng, vilket som helst.
Detta är den ena sidan av Svenska kyrkans numera nästan "schizofrena" framtoning - den friska sidan.
Men det stör att prästerna använder samma "nyspåk" som resten av Svk numera. I en alldeles utmärkt predikan om gudsriken bland oss, och efter textläsning med ordet "evangelium" uppmanades vi att "Tro på budskapet."lo
Vilket budskap? Jag erinrar mig Moderaternas paroll i kyrkovalet 2001, då M lovade att arbeta för att kyrkans huvuduppgift skulle vara att "föra ut det kristna budskapet". Det låter ju i och för sig mycket bra.
Men måste vi verkligen tro på det moderata budskapet?
Evagelium och budskap är inte samma sak!
Vi ska tro på evangelium, inte på vilka budskap som helst som någon präst försöker pracka på oss. Oavsett om budskapen är socialdemokratiska eller moderata.
Evangeliet är minst 1700 år äldre än de nutida politiska ideologier, som naturligtvis mer eller mindre präglar våra handlingar, även om vi försöker leva "kristet". Det är ju vad den s.k. moraletiken handlar om.
Att moraletiken har sin utgångspunkt i evengelium, gör ju inte de moraliska pekpinnarna invändningsfria. Och präster är faktiskt inte bättre än andra på moraletik, även om de råkar ha läst ämnet i prästutbildningen.
När prästsönerna under slutet av 1700-talet /början av 1800-talet kom till universiteten och konfronterades med de nya naturvetenskapliga upptäckerna, började en del av dem att tvivla. Men de ville ju inte heller avstå från sina lönande prästanställningar. Och några andra jobb för universitetsubildade fanns knappast på den tiden. Så de sökte en annan uppgift för kyrkan än att predika evangelium, ett nytt budskap. Och den uppfiften fannd de moraletiken.
Det glada budskapet (evangelium) ersattes med moralpredikningarnas dystra budskap, om man måste lyda den jordiska överheten för att slippa de eviga straffen. Så blev kyrkan ännu mer "samhällsnyttig". Och på den vägen är det. Må vara att det tidiga 2000-talets uppfattning om vad som är god moral kan vara den diamentrala motsatsen mot vad man ansåg under det tidiga 1800-talet. Men moralen nu som då av politiska ideologier. Statsnyttan, eller rättare sagt, vad som definieras som statsnyttan av riksdagspartierna.
Kyrkan förväntas inte säga något som stör något av riksdagspartierna. Men kyrkan är en konservativ inrättning, och det hinner gå några mandatperioder innan biskoparna ställer in sig i ledet. Det såg vi ju tydligt under riksdagsöppnandet i år, när 4 / 5- delar av det senaste riksdagspartiet rusade ut ur Storkyrkan i protest.
Så jag uppmanar mina läsare: Tro evangelium, men misstro "budskapet"!
Reinfeldt har sagt någonting bra.
Det är i och för sig inte första gången han sa någonting bra. Jag hörde honom vid ett torgmöte ett par dagar före valet. Jag applåderade Renifeldts tal och gick sedan direkt och röstade på Socialdemokraterna. Så det förvånar mig inte ett dugg att Moderaterna fick många röster. Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har lärt sig - det är ju det andra valnederlaget i rad - att inte underskatta en politisk motståndare och avfärda allt som högerpolitik.
Samtidigt som Moderaterna gick framåt backade Alliansen som helhet. Moderaterna hade faktiskt blivit ännu större om inte en del moderatväljare hade röstat på Kristdemokraterna för att inte partiet skulle falla ur riksdagen. Reinfeldt leder nu en minoritetsregering och det lär bli många överenskommelser över blockgränsen för att inte Sverigedemokraterna ska kunna spela ut blocken mot varandra.
Finansminister Anders Borg har sagt att "sjukförsäkringen kan diskuteras". Det behövs verkligen. Och jag tror säkert att det har förekommit påtryckningar från många av de borgerliga partiernas egna medlemmar. De gångna fyra åren har närmast varit en skräcktillvaro för de sämst ställda, sjuka utan egna ekonomiska reserver.
Det är klart att kyrkan inte ska tiga om stora ekonomiska orättvisor. Och det har kyrkan inte gjort. Men frågan har fått hanteras med "tyst diplomati" för att kyrkan inte ska framtså som en "sossekyrka" som tagit ställning för oppisitionen inför ett val. Det finns naturligtvis inget förbud för kyrkan att göra politiska uttalanden, men de måste leda till något.
Om inte Sverigedemokraterna hade tagit åt sig hela uppmärksamheten genom att rusa ut ur Storkyrkan under biskopens predikan, kunde vi kanske i stället ha fått en diskussion om innebörden av forumleringen "det som gör skillnad mellan människor". Brunne nämnde inte bara olika härkomst utan också olika ålder mm. som grund för diskriminerig. Man kan naturligtvis också anföra politisk uppfattning. Sverigedemokrater har samma människovärde som andra. Varför sa de inte, i stället för att rusa ut?
Nej, de ville inte ställa upp på att de själva har samma människovärde som alla andra. De ville inte stå under det gemensamma paraplyet. De skulle ha ett eget.
Vad sa Reinfeldt? Till Expressen igår har han sagt:
"- Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och domtänkande och ett i grunden hatfullt sätt att på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer."
"- Jag noterar att man använder martyrskapet för att undvika att prata om grundproblemet. Vårt mål att prata om vår politik och hur vi vill förändra Sverige i en riktning som vi tror skulle vara konstruktiv. Vi vill inte prata om hot, våld, störda möten eller annonsbojkotter".
För naturligtvis har även Moderaterna drabbats av det hårdnande klimatet. Och Socialdemokraterna har fått två av sina minstrar mördade under de senaste 25 åren. Men varken Reinfeldt eller Sahlin har drivit valrörelse på temat att de känner sig så hotade att de inte skulle klara av att regera.
På frågan om SD har fått en martyrstämpel i Sverige svarade Reinfeldt:
"- Delvis, men det är fortsatt påverkbart och det är viktigt att vi håller fast vid att politik ska handla om viktiga samhällsfrågor."
Sverigedemokraterna lever i en bubbla, där de mest hyllade är de mest mobbade. Det är samma sak som med 68-vänstern, fastän värre. Mest prestige hade förstås de som var registrerade av SÄPO och skulle bli de första som mördades av kontrarevolutionen i ett spänt läge. Det fanns ett ord för detta: SÄPO-noja.
Extremism
Detta har vi inte behövt uppleva i Sverige. Vi har inte en aning hur långt olika personer är beredda att gå för att genomdriva sina åsikter. Extremismen knyts till åsikten och inte till handlingen.
Detta är ju bekvämt, för därigenom slipper alla som har mitten-åsikter stämplas som extremister.
Skulle en anhängare till yttrandefrihet kunna döda en motståndare till yttrandefrihet för att värna yttrandefriheten. En fråga som inte ens får ställas i detta, yttrandefrihetens förlovade land.
I stället har jag läst till leda att t.ex. liberala ledarskribenter tycker att t.ex. även sverigedemokrater måste få komma till tals. Och detta med argumentet: "Jag avskyr dina åsikter, men är beredd att gå i döden för din rätt att säga dem."
Hur skulle det gå till? Självmord?
Det är lätt att säga sådant, som man vet att man aldrig behöver göra.
Och vore det inte lite extremt, ändå? Visserligen i gott syfte, men är inte alla terrordåd med politiska eller religiösa motiv i gott syfte - åminstone enligt terroristens egen mening?
Hur långt kan man gå för att genomdriva sin egen åsikt? Det är vad det handlar om.
Alla kan ha fel i någon fråga. Fel i förhållande till den allmänna opinionen. Fel i förhållande till de politiska makthavarna tycker. Fel i förhållande till vad de professionella opinionsbildarna tycker. Fel i förhållande till någon obektiv sanning (om någon sådan kan fastställas). Men man är inte en farlig extremist för det.
Man är inte beredd att mörda läkare som utför aborter, bara ör att man tycker att abort är fel. Och man är inte beredd att mörda abortmotståndare, bara för att man tycker att abort borde vara en mänsklig rättighet.
Man är inte heller en farlig extremist för att man är stridbar. För att man är beredd att kämpa för sin åsikt med alla demokratiskt acceptabla medel.
Visst finns det extrema åsikter. Men farliga extremister, som är beredda att driva igenom sina åsikter till varje pris, finns i alla läger.
Djungelboken och normativiteten
Halvvägs mellan Stockholm och Göteborg kan man under några minuter uppleva en vidunderlig utsikt över den svenska Vargavidderna från tågfönstret. Mellan Laxå och Finnerödja, på norra sidan. Västra stambanan och E20:an utgör tillsammans en barriär som hindrar vargens spridning söderut. Under forntiden, innan anlagda vägar fanns, var denna vildmark ett effektivt hinder för mänskliga kontakter mellan Svealand och Västergötland. Under slutet av medeltiden anlades här ett antonniterkloster med inriktning på vägfarande. Klosterruninen ligger i direkt anslutning till Borasjöns rastplats vid E20.
Domprosten Åke Bonnier har skrivit på sin blogg att Stockholms domkyrkoförsamling har beslutat att bli "medansvarig" till pridehouseverksamheten nästa år. Ett fånigt beslut, tycker jag. Någon har frågat mig om det inte är att "problematisera homosexualiteten" om man påstår att utlevd homosexualitet är en synd. Jag tycker nog att de som problematiserar är de, som ständigt konfronterar kyrkan och kristendomen med diverse homosexuella krav. Den debattören har tydligen blandat ihop biologi och teologi, genom påståendet att homosexualitet skulle vara vanligt bland djur. Jag har skrivit ett svar, som jag fått mycket beröm för (bl.a. frågan om jag är präst). Svaret återges här:
Låt oss för en stund lämna Djungelbokens sagovärld och återvända till de svenska Vargavidderna!
Mottot för det alltmer genomkommersialiserade pride-spektaklet var härom året "Den svenska synden spränger gränser". Alltså en värdig uppföljare till den särkönade porrbranschens jubileumsfilm några år tidigare "Den svenska synden 25 år". Ojdå fanns det ingen svensk synd dessförinnan? Nej för då var den dansk (den danska s.k. gladporren) och dessförinann var den fransk.
Om detta motto var att "problematisera homosexualiteten" så tycker jag verkligen inte att domkyrkoförsamlingen ska ställa upp! Dessutom är ju pridehouseverksamheten ingen kristen verksamhet, om man inte med "kristen" menar att vidga klyftan mellan kristna och muslimer (som genom domkyrkoförsamlingens medansvar får en helt felaktig bild av kristendomen).
Det är skillnad mellan att vara medansvarig för verksamheten och delt i enstaka debatter. Men den debatt under fjolårets pridehouse, som domprosten deltog i, skämde ut Svenska kyrkan på det grövsta - trots domprostens försök att dämpa tonläget hos två av de övriga medverkande prästerna, varav den ena hotade Svk med repressalier om inte kyrkomötet skulle komma att säga ja till homovigslar i kyrkan.
Efter att ha hört denna uppvisning i hat och intolerans och rigid tvåsamhetsnorm, var det en befrielse att bevista de polyamorösas propaganda för gruppsex (alla kn*ll*r alla, både särkönat och samkönat). Men är det kristet? Debattdeltagarna var betydligt yngre, varför jag anar en generationsmotsättning i de sexliberala leden. Dessutom klagade de på att de hade förpassats till undervåningen för att deras åsikter inte var riktigt rumsrena.
För att reglera gruppsexet rättsligt skulle man upprätta ett äktenskapskontrakt med alla gruppsexdeltagarna. På en direkt fråga från mig, om det skulle finnas en särskild ruta på detta äktenskapskontrakt för "livslångt heterosexuellt äktenskap mellan en man och en kvinna" blev svaret "Ja, allt ska ju vara tillåtet".
Jag kände en stor lättnad efter att ha lyssnat på de intoleranta tvåsamhetsförespråkarna i de fina salongerna på övervåningen. Men då tycker jag att kyrkan ska ta hand om de heterosexuella vigslarna, och låta någon annan ta hand om såväl de homosexuella som de polyamorösa vigslarna.
Någon verklig mångreliositet och mångkulturalism får vi ju inte om alla ska tryckas på samma norm! Och sin acceptans av mångfalden borde domkyrkoförsamlingen visa genom att inte delta i sådant som inte är kristet, och alltså överlåta åt profana organisationer att ansvara för det okristliga.
Om de polyamorösa även fortsättningsvis ska förpassas till källarplanet, när domkyrkoförsamlingen ska vara medansvarig, är det risk att domkyrkoförsamlingen även blir medansvarig för censur av allt som inte stinker av rigid tvåsamhetsnorm. Bekännelsetrogna kristna och polyamorösa har kanske från sina diamentralt motsatta utgångspunkter ett gemensamt intresse av försvar för religionsfrihet och yttrandefrihet?
Och hur har domprosten tänkt sig att hantera medansvaret i pridehouseverksamheten i den intereligiösa dialogen med muslimerna? Ska de också tvingas in i den könsneutrala tvåsamhetsnormen? Jag är mot upphöjandet av den obibliska tvåsamhetsnormen till nya lära i kyrkan, eftersom kyrkan därmed inför en ny diskrimineringsgrund - med udden riktad mot framför allt ensamlevande. Vad svarar domprosten den ensamme bögen (och heterosexuella i motsvarande situation) som jagar runt på gaybarerna och byter partner varannan månad (eller t.o.m köper sex), utan att finna den stora kärleken?
Resultat blir ett förstärkt utanförskap, och en förvärrad syndaånger utan utsikt till nåd. Vore det inte bättre med ett "Vi är alla lika stora syndare"? Om kyrkan ska förneka i stället för att förlåta synder, borde väl alla få sina synder förnekade?
Eller är det bara de synder som begås av någon biskop som ska förnekas?
Burka
Det är skillnad, skrev någon på sin blogg, mellan att tycka OM kultur och TYCKA om kultur. Det senare klarar bara den kulturella eliten. (Och till den räknar jag verkligen inte den verklighetsfrånvände Göran Hägglund). Jag kontrade med att det är skillnad att tycka OM teologi och TYCKA om teologi.
Men där hade jag fel, fick jag veta och anklagades för att "Det tror du inte själv på" (jungfrufödseln). Man behöver tydligen inte ha några kunskaper alls i ämnet för att avfärda allting som Svenska kyrkan har trott på under 1000 år som icke svenskyrkligt. I våra dagar tror folk på allt möjligt, det ena tokigare än det andra, men "den biologiska omöjligheten" jungfrufödsel när Gud kom till världen, kan inte ens jag själv tro på. Däremot förväntsas jag tro att jorden snurrar runt solen i stället för tvärtom - trots att jag inte har sett tillstymmelsen av bevis. Jag är ju inte astronaut!
Det som har skett /jungfrufödseln) och det som sker (jordens vandring runt solen) har skett / sker nog oavsett om vi tror det eller ej. Gud fanns innan det fanns en enda människa, som trodde på honom! Och det har varit Svenska kyrkans tro under 1000 år, även om en del yngre förmågor, som inte var födda före det stora avfallet, inte tror det. Och det finns verkliga människor, vars existens Göran Hägglund är helt okunnig om. Han tror helt enkelt att de inte finns!
Men om det nu finns en SANN religion, så måse väl de andra religionerna vara falska religioner, som tror på avgudar - som bara existerar i människors tro? Beklagligtvis är mänskligheten inte överens om vilken gud som är den SANNA Guden. För att kunna leva i fred med varandra, måste vi acceptera att det finns människor med en annan tro än vi själva.
Och därför vågar jag påstå att monokulturerna är en förutsättning för mångfalden. Och (bland annat) därför är jag mot religionssynkretism. Och därmed är frågan egentligen besvarad om vi ska tillåta burka och niqab (och andra religiösa symboler)i vårt land, med dess kristna traditioner.
Å andra sidan har Åke rätt i att det inte kan finnas någon oinskränkt rätt att bära burka. Vi kan inte ha kvinnliga poliser med uniformsburka. Och att man inte får bada med tjocka lager kläder i badhuset är en hygienfråga. Men det får vara undantag, och inte regel. Jag stödjer inte SD:s krav på generellt förbud mot burka och niqab på allmänna plats.
Jag kan försvara muslimers rätt att vara muslimer. Men i Svenska kyrkan ska vi vara kristna. Det innebär inte att alla medlemmar måste svara rätt på frågor om de kristna dogmerna (de är ganska många), men kyrkan som sådan ska vara en kristen kyrka, d.v.s. ett "monoreligiöst" samfund. Kyrkan och staten ska inte tycka lika i alla frågor. Det är inte demokrati. Staten kan tvingas att tillåta sådant, som är synd för ett flera religiösa samfund.
Det finns en otäck tendens att Svenska kyrkan ska ge något slags gudomlig legitimitet åt statens beslut, så att det exempelvis har blivit en synd mot den kristdemokratiska guden att vägra abort, om man inte har garanterad inkomst under barnets hela uppväxttid.
Verklighetens folk i kristdemokratisk tappning är de ekonomiskt välsituerade. Både Mammon och Fruktbarhetsgudinnan är avgudar. De ska inte tillbes i Svenska kyrkan. I Svk tror vi på en treenig gud och att en jungrufödd Jesus är Guds son. I moskén tror de att Gud är en och att Muhammed är hans profet. Förvissor tror även muslimerna på en jungfrufödd Jesus, men för dem är han en profet och inte Guds son.
Så länge vi tillåts ha våra fäderneärvda religioner i kyrkan respektive moskén - och praktisera den lívsstil och bära de kläder eller religiösa symboler som religionen föreskriver, har vi religiös mångfald på samhällsnivå. Om vi däremot börjar praktisera "religiös mångfald" med bön till alla tänkbara gudar i kyrkan eller moskén, blir resultatet religiös enfald och intolerans. Och det märker ju vi av, som vill att Svk ska förbli en kristen kyrka, i traditionell bemärkelse.
Nu försöker avfälliga teologer och polilitiker fårn Reinfeldt till Ohly göra om Svenska kyrkan enligt de riktlinjer som förespråkas i J.V. Stalin: Marxismen och den nationella frågan. Stalin förespråkade faktiskt (åtminstone i teorin) en tidsbegränsad tolerans mot muslimerna, så att de skulle hinna anpassa sig. Den kristna kyrkan skulle däremot anpassa sig direkt.
Jag råkar vara lycklig ägare till ett exemplar av den nämnda, mycket intressanta boken, utgiven på Förlaget för litteratur på främmande språk, Moskva 1955. En profetisk bok, sett till de senaste decenniernas utveckling i Svk.
Avgud undanröjde klimathot!
Ärkebiskop Anders "Vägröjaren" Wejryd har det inte lätt. Om han talar om bönhörelse kan ju folk tro att han tror på högre makt. Men faktum är att Wejryd samlade både kristna präster och avgudadyrkare till gemensam bön till respektive gudar i Uppsala domkyrka. Frågan är bara vilken, av alla tillbedda gudar, som har givit oss en kall vinter och vit jul. Ett särskilt järtecken är att denna bönhörelse skedde under moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldts tid som EU-ordförande. De första kristna, som vägrade dyrka kejsaren som en gud, hade kanske fel!
Finansminister Anders Borg är oss en väldig Gud, och statsminister Rentfeldt är hans profet, som fixade en riktigt vinter genom sitt Ord (sina kraftord på klimatmötet i Köpenhamn - där han läste lusen av dem (bl.a. Kina) som saboterade mötet med att ta upp tiden med procedurfrågor).
Wejryds mång-guda-möte är en tydlig upprepning av förre Påven Jonhannes Paulus II:s mångrelitiösa bön i Assisi 1978, då han hade samlat ledare för olika religioner till en gemensam manifestation för freden. Nu har det sagts att mång-guda-bönen i Assisi var arrengerat så att alla inte bad till alla gudar, utan var och en bad till sin egen gud. Men efteråt har påven sagt att han hade "en känsla" av att alla bad till samma gud.
- Detta, att alla som säger sig tro på "en enda gud", tror på samma gud, är ett vanligt argument hos avgudadyrkarna i Svenska kyrkan, när de uppträder som "åklagare" (förklaring av detta ord: se föregående inlägg!) mot företrädare för den kristna religíonen i Svk och andra samfund.
Om det är krig eller fred är dock resultat av människors beslut. Och naturligtvis kan religiösa ledare, även om de företräder en falsk religion - påverka frågor om krig och fred genom sin auktoritet över de troende (både allmänhet och politiker) i sin egen religion. Så visst kan det ge bättre resultat om företrädare för flera religioner ber för freden, i stället för att somliga ber om fred och andra om seger i kriget.
Men det handlar då naturligtvis om makten över människors sinnen och inte om makt över gudarnas sinnen. Och frågan är ju då om "människan" verkligen har så stor påverkan på det globala klimatet, som äkrebiskopen utgick från, när han samlade kristna präster, muslimska imamer och animistiska schamaner till klimatmötet i Uppsala. Annars handlar det ju faktiskt om ett gudomligt ingripande.
Frågan är bara vilken gud.
Hjälm från vikingatiden. Kan ha burits av kung Väderhatt, som kunde fånga vinden i sin hatt. Kung Väderhatt var en sagofigur som enligt sägen regerade i Sverige samtidigt med Ansgars besök i Birka. Har ärkebiskop Wejryd upprepat kung Väderhatts trollkonster i Uppsala? Eller är det statsminister Reinfeldt?Svensk kriminalvård...
Själva frihetsberövandet utgör den terapeutiska delen av straffet. Bilden är tagen inifrån en öppen kriminalvårdsanstalt. Muren har ersatts med en gränsskylt, som fångarna inte får passera. Idén med fängelsestraffet är vedergällning. Därmed menas inte hämnd. Tanken därmed är att offret för brottet har blivit fråntagen en rättighet. Alexandra Fossmo blev fråntagen rätten att leva. Vedergällningen går ut på att gärningsmannen blir fråntagen rätten att röra sig fritt utanför murararna. Helge Fossmo har alltså blivit fråntagen sin rörelsefrihet. Liv mot frihet.
Många fängelsekunder tycker att detta är rättvist. Andra gör det inte. Själva kommer de alltså undan lindrigare än offren för deras brott. Men det ger dem ändå något slags rätt att behandlas som rentvådda från sin skuld, när /om de släpps ut.
Själva frihetsberövandet, rättighetsförlusten under strafftiden, utgör alltså den "terapeutiska" delen av straffet, "vården". De flesta fångar är intelligenta nog att räkna ut varför de sitter där, utan att pysslas om av doktorer och hjärnskrynklare.
I ett kriminalpolitiskt program för drygt tio år sedan menade Kristdemokraternas dåvarande rättspolitiska talesman att detta inte var effektivt. Fängelsetiden skulle utnyttjas effektivt, sa man. Massiva "påverkansprogram" skulle sättas in. Fångarna skulle påverkas att erkänna att de hade gjort fel.
Detta tycks nu ha skett med Helge Fossmo. Rigmor Robert har varit Helges terapeut, skriver den iofs inte helt tillförlitliga genusprofessorn Eva Lundgren. Men med vilket resultat? Helge påstår att han har blivit av med "Knutbyglasögonen". Någon skuld känner han inte.
Allt är Åsas fel.
Svensk kriminalvård gör verkligen framsteg. Modern vård har ersatt gammaldags vedergällning. I jakten på effektivitetsvinster, så att strafftiderna kan kortas, är tydligen vilka stolle-terapier som helst gångbara. Men om "vården" nu har givit så goda resultat, är det väl snart dags att flytta Helge till en öppen anstalt? Varför inte i närheten av Knutby?
Det kan väl Peter Althin fixa!
Krigsfångar
Amerikansk stridshelikopter
Krigets lagar. Så kallas de fyra Geneve-konventionerna. En av dem handlar om behandlingen av krigsfångar. För att skyddas av konventionen ska en krigsfånge ha burit uniform eller uniformspersedel, som visar att han tillhör en väpnad styrka. Han ska bära sitt vapen öppet före och under anfall. En krigsfånge är endast skyldig att svara på frågor om namn, grad, osv. Han får givetvis inte behandlas som en brottsling, utan att det finns skälig misstanke att han har begått brott. Varför är det så viktigt att hålla på uniformskravet?
Skulle någon soldat bära uniform eller liknande i strid, om det inte spelar någon roll hur han är klädd, om han blir tillfångatagen av fienden? Det kan i många stridssituationer vara en nackdel att visa att man är soldat. Vid strider i stadsmiljö kan en civilklädd soldat gömma sig i en folkmassa, och plötsligt börja skjuta inifrån folkmassan. Om hans fiende besvarar elden är det mycket stor riska att civila dödas.
Att inte följa krigets lagar kan vara en strategi hos den part, som är numerärt eller tekniskt underlägsen. Det kan vara en strategi att gömma soldater och militär utrustning bland civila, i syfte att fienden ska döda många civila för att nå sina militära mål. Så har gerillarörelser gjort i alla tider.
Om en självmordsbombare skulle bära sina bomber öppet, skulle den folkmassa som ska dödas, gripas av panik och fly. Sådana terroristaktioner riktas mot civila, helt i strid med krigets lagar. I många fall riktas terroristaktionerna inte ens mot fiendens civilbefolkning. Talibaner angriper flickskolor i Afghanistan.
Syftet med terroraktionerna mot sina egna civilbefolkningar är att destabilisera det egna landet och störta dess regering, som enligt terroristerna är förrädare.
Ska medlemmar i terroristorganisationer, som inte bär föreskrivna uniformspersedlar, behandlas som helt vanliga krigsfångar? Ska medlemmar i terroristorganisationer över huvud taget inte infångas, om de inte personligen har begått något terroristbrott?
Men hur ska då dessa "illegala krigare" (USA:s benämning) behandlas, om de inte ska behandlas som helt vanliga krigsfångar? Denna fråga ger Geneve-konventionerna inget svar på. Detta är en uppgift som den internationella diplomatin borde lösa. Det är en uppgift för utrikesdepartementet i Sverige.
Genom begreppet "illegala krigare" har USA infört en tredje kategori vid sidan av soldater och civila. Det är ett steg i rätt riktning. I tidigare krig har ouniformerade krigare inte haft några rättigheter alls. De har släpats till döds efter stridsvagnar eller kastats ut från helikoptrar. Enligt min mening ska illegala krigare inte automatiskt åtnjuta samma skydd som vanliga krigsfångar, men inte heller behandlas som civila brottslingar. USA ska inte ensamt bestämma hur de ska behandlas. Det är alltså en fråga för den internationella diplomatin, att skapa regler.
Det är inte en uppgift för någon kristdemokratisk frifräsare. Faktum är att Kristdemokraterna, genom att låta sin riksdagsman Peter Althin köra sitt eget race i utrikespolitiken, är medskyldigt till att terrorister dödar civila, såväl muslimer som kristna. Terroristernas mål är bland annat att fördriva eller utrota alla kristna i muslimländerna. Hur kan ett parti, som har "krist" i partinamnet stödja något sådant?
Det finns, eller har åtminstone funnits, gerillarörelser som är värda alla sympati. Och det finns gerillarörelser som förtjänar det skarpaste fördömande. Som gör flickskolor till militära mål. Bland dem finns båda grova krigsförbrytare och naiva medlöpare. Som kanske ännu inte har gjort något ont, men kan bli livsfarliga med en bomb under kläderna.
