larsflemstroms

Plats för den personliga
Muhammed-bild.






Den trendnissiga domprosten Åke Bonnier i Stockholm har hamnat i blåsväder sedan han skändat ett krucifix i en kyrka och stött en blasfemisk utställning. Bloggen antigayretorik gissar att den konservativa kristenheten driver en kampanj mot Bonnier för att få honom att avsäga sig sin plats i ledningsgruppen för Jesus-manifestationen. Som jag skrivit på en annan blogg, är det Bonniers uppgift som befattningshavare i Svenska kyrkan att företräda Svenska kyrkan och inte sina egna blasfemiska konstintressen. Vilken Jesus-bild som Svenska kyrkan omfattar framgår av Kyrkoordningen, 1 kap 1 §, bl. a. de allmänkristna trosbekännelserna och den lutherska kyrkans bekännelseskrifter. Allt annat är trolöshet.

Antigayretorik skriver: "Det är mycket märkligt att den konservativa kristenheten på detta sättet eftersträvar samma hysteriska och tabubelagda förhållande kring Jesus, som råder kring profeten Muhammed. Borde man inte istället vara stolta och glada över att ha en symbol som är så stark och integritetsfull att den kan ifrågasättas och utmanas?"

Detta är det vanliga argumentet. Men det är inte relevant. Muslimer, som aldrig har sett en bild på Muhammed har en inre bild (som kan vara "bildlös") av profeten. Vi har väl alla haft inre bilder av något som vi inte sett. Den bilden fördärvas. Det heliga reduceras till avbildningen. Den första avbildningen, som ersätter den inre bilden, gör ett outplånligt intryck. Man blir fråntagen den inre bild, som man haft. Detta är inte bara en kränkning. Det är en förminskning av människan. Vi har ingen rätt att förminska muslimer. Och en domprost som förminskar kristna borde få avsked på grått papper!

Även kristendomen har haft sina bildförbud. Under de första århundradena, när korsfästning fortfarande användes som avrättningsmetod, var det inte passande med bilder på den korsfäste Kristus. Östkyrkans stiliserade ikonbilder. Överkalkningarna av de medeltida väggmålningarna i svenska kyrkor under 1700-talet. De tomma väggarna i nutida pingstkyrkor. Det sena 1900-talets svenskkyrkliga kyrkokonst, som är en rörelse från det naturalistiska.

Nu får det vara nog med prästers olydnad i Svenska kyrkan. Och då menar jag inte bara olydnad mot Kyrko-ordningen, som Bonnier också gjort sig skyldig till (KO 1 kap 1 §), utan även olydnad mot kyrkans Herre. Genom att förminska det heliga, genom att förminska Gud, förminskar man den troende, som jag skrev i avsnittet om muslimerna. Visserligen uppfattas inte Muhammed som Gud av muslimerna, och visserligen har kristendomen inget totalt bildförbud. Men vår tradition har tydliga gränser för tillåtna avbildningar, och för oss är Kristus Gud.

Det är ytterst märkligt att de, som i sina individuella anställningsavtal i sin prästvigning fått klara undantag från kravet att samarbeta fullt ut med alla kollegor, anklagas för regelbrott. Samtidigt som andra präster tillåts bryta mot Kyrkoordningens portalparagraf. Att man är för det ena eller det andra, som somliga tycker är teologiskt betänkligt, används som en fribiljett till att begå ren trolöshet mot både sin jordiska och sin himmelska arbetsgivare.

Muslimerna kräver att även icke-muslimer ska respektera bildförbudet. Jag diskuterar inte vad som får visas i profana konstsalonger. Jag diskuterar trolösheten bland vissa präster. Hur skulle det gå för en imam, som skänker moskéns pengar till profana konstutställlningar som hädar Muhammed och tapetserar själva moskén  med blasfemiska bilder på profeten?

Detta har inte ett dugg att göra med homosexuellas rätt att delta i Jesus-manifestationen. Pastor Stanley Sjöberg, som är initiativtagare till manifestationen, har skrivit att den vänder sig mot den Jesus-bild, som förmedlades av Ecce Homo-utställningen. Låt mig förtydliga, vad jag tror att Stanley menar. I den utställningen fanns blasfemiska bilder på Jesus, och bilder som visade en Jesus som var uppfylld av åtrå till andra män. Och det vänder vi oss emot.

Men utställningen förmedlade också bilden att Jesus älskar homosexuella. Och den bilden är sann. Homosexuella får gärna gå med och manifestera sin tro på Jesus som världens och deras egen personliga frälsare. Ty det kan de göra, även om de inte delar kyrkans traditionella syn på homosexualitet och synd.

Varför ska just homosexuella pådyvlas bilden av en korsfäst Jesus med Musse Pigg-ansikte och kvinnokropp?  Syftet med en sådan bild är att uppväcka erotiska känslor hos heterosexuella män. Det är inte alls säkert att den bilden har samma verkan på homosexuella män! Men det var en av bilderna i utställningen Uppenbar(a)t, som försvaras av Åke Bonnier.