larsflemstroms

   Maria från Magdala var den första som fick se den uppstånde Jesus, och fick i uppdrag att berätta det för lärjungarna. Gjorde detta henne till en präst, eller förblev hon en vanlig kvinna?

Om man försöker inta en medlande ställning, finns risk att bli anklagad för förräderi mot endera lägret. Bloggens huvuduppgift är att propagera för kyrkokommunidén. Helt klart är att kvinnoprästmoståndarna i Missionsprovinsen då skulle få tillgång till svenska folkets sockenkyrkor på samma villkor som alla andra.  Men hur skulle kyrkokommunidén upptattas om jag på samma blogg skulle driva en kampanj mot kvinnliga präster? Det gör jag inte på någon blogg!

Jag är inte någon infiltratör i motståndarlägret, som försöker ´"inifrån" förmå kvinnoprästmotståndarna att lägga ner motståndet. Men i likhet med minst 95 % av lekmännen inom Svenska kyrkan är jag less på tjafset i kvinnoprästfrågan, men i motstats till troligen en majoritet av kvinnoprästtjafströtta lekmän ser jag inte prästvigningsstoppet för kvinnoprästmotståndare som en acceptabel lösning.

Redan för flera år sedan föreslog jag på forumet Vestibul att prästvigningen skulle skiljas från anställningsavtalet. Det vore en bra början. Om det går att finna fungerande lösningar på alla samarbetsproblem mellan kvinnliga präster och kvinnoprästmoståndare, kan kanske nyvigda moståndare även få tillgång till ordinarie prästtjänster. Men varför inte ta ett steg i taget?  Och varför inte lägga i Guds händer?

Som du kan läsa i inlägget Övertaliga kyrkor , prästbrist och brist på gudstjänstbesökare tenderar kyrkobesöken att koncentreras till storhelgerna. Då kommer det att vara prästbrist. Med fortsatt medlemsminskning, även om den så bara är 1 % per år, kommer Svk inte att kunna fixa heltidstjänster åt alla präster som behövs i julottan. Jag gissar att det dessutom blir en ökad efterfrågan på präster under semestertider, när folk har tid för sin andliga uppbyggelse - och bygderomantiken blomstrar: Hembygdsdagar firas i kyrkan. De kristna sommarkonferenserna ökar. Retreaterna är ett nytt inslag, som blir fler.

Att prästvigningen skiljs från anställningsavtalet, medför alltså inte att vissa nyvigda präster går rakt ut i arbetslöshet. En del präster kommer att få huvuddelen av sin försörjning från andra jobb. Var och en som själv vill, kommer inte att prästvigas. Behovet av präster kommer fortfarande att avgöra. Men det kommer att bli fler prästvigningar, eftersom alla inte kommer att få heltidstjänster. Egenskaper som samarbesförmåga och samarbetsvilja kommer inte att tillmätas lika stor betydelse vid prästvigningen som idag. Utan den bedömningen görs vid anställningen - beroende på anställningens art.

Förslaget att skilja prästvigningen från anställningsavtalet, är visserligen från min sida menat som ett första (och eventuellt enda) steg, men står inte i någon absolut motsättning till andra lösningar. Om man lokalt, i församlingarna, kan finna fungerande lösningar för samarbetet mellan kvinnliga präster och kvinnoprästmotståndare, vill inte jag stå i vägen.