Kyrkokommunerna som fastighetsägare, del 2
I det förgångna har Riksantikvarieämbetet köpt upp kyrkor (och andra byggnader) av kulturhistoriskt riksintresse, för att hindra rivning. Dessa kyrkor hade blivit "övertaliga" sedan man byggt nya och större kyrkor för den växande befolkningen. Samtidigt med att en del av de gamla sockenkyrkorna revs, eller fick stå kvar som ödekyrkor, eller köptes upp och bevarades som museiföremål av Riksantikvarieämbet, bygdes frikyrkobyggnader för fullt, ibland granne med en övergivna gamla sockenkyrkan. Dessa "museala" kyrkor har nu blivit synnerligen attraktiva för julottor, bröllop och andra familjehögtider. Nu överges de nya kyrkorna för de gamla.
En högst väsentlig skillnad mellan Riksantikvarieämbetet och de föreslagna kyrkokommunerna är att Riksantikvarieämbetets uppdrag är rent kulturhistoriskt - kyrkorna uppfattas som museiföremål av riksintresse, medan kyrkokommunernas uppdrag är både kulturhistoriskt, lokalhistoriskt - och kristet. Visserligen ska kyrkokommunerna vara samfundsneutrala, men de ska aktivt bjuda in kristna samfund att nyttja kyrkorna och ge den praktiska service som behövs.
Därför ska kyrkokommunerna inte bara tillgodose syftet att bevara det befintliga beståndet av kyrkor, utan också genom förutseende planering, nyförvärv och nybyggnation tillgodose de kristnas samfundens behov av gudstjänstlokaler på sikt. Med hänsyn till samfundens olika traditioner, teologi och liturgi, är det en fördel med viss variation i byggnadsstilar mm.
Kyrkokommunerna ska äga och förvärva (och vid behov bygga):
Kyrkor (som har tillhört Svenska kyrkan)
Frikyrkobyggnader (kyrkor som har tillhört andra samfund)
Kyrkliga byggnader (toendebodar, församlingshem o dyl,)
Kyrkomiljöbyggnader (kyrkor för profan användning som har ingått i den kyrkliga miljlön, t ex "kyrkby" på landsbygden)
Kyrkliga anläggningar (kloster- och kyrkoruiner, mm.)
Kyrkokommunerna ska finansiera sin verksamhet genom den kyrkoskatten (som återinförs). Kyrkorna upplåts gratis till samfunden. Samfund, som inte alls använder någon kyrkokommunägd kyrka, ska i stället få lokalkostnadsbidrag från kyrkokommunen.
Den kyrkoantikvariska ersättningen från staten, som nu går till Svenska kyrkans församlingar, ska i stället gå till kyrkokummunerna. Den är avsett att täcka merkostnaderna jämfört med nybyggda kyrkor. Dessutom behövs en kyrkokommunal skatteutjämning, så att kyrkokommuner med många och underhållskrävande kyrkor får ett tillskott.
Regeringsrätten har hittills givit tillstånd till rivning av en kyrka, som omfattades av det förstärkta kulturhistoriska skyddet, nämligen Västra Maglarps nya kyrka i sydvästra Skåne - en landsbygdsförsamling i en av Sveriges mest tätbefolkade regioner. Flera personer som jag har talat med anser att "avsakralisering" är ett helgerån, och att övertaliga kyrkor hellre borde göras till ruiner än att de ska säljas till profana ändamål.
Att göra en kyrka till en ruin är inte detsamma som att jämna den med marken. Det finns många vackra ruiner av både kyrkor och profana byggnader runt om i vårt land. Mer hade funnits kvar, om man inte tagit byggmaterial från ruinen. En del ruiners bedrövliga skick beror alltså mer på människors än naturens åverkan. En kyrkoruin kan användas sommartid för gudstjänster under bar himmel.
Det vore ologiskt att bilda kyrkokommuner med uppgift att bevara våra kultruhistoriskt värdefulla kyrkor, om de därefter säljs till profana ändamål, eller jämnas med marken.
Om varken kyrkokokommunens egna skattemedel, och ej heller den kyrkoantikvariska ersättningen eller skatteutjämningen räcker till underhållet av kyrkokommunens alla kyrkor, och man ej heller kan få något tillfälligt anslag, bör följande göras:
Under första skedet (minst 5 år) bevaras kyrkan som oanvänd kyrka, som kan tas i bruk efter någon veckas varsel. Den kan då användas för tillfälliga gudstjänster en eller flera gånger om året.
Under andra skedet tas beslut om fortsätta som tidigare eller göra kyrkan till en ödekyrka. Detta innebär att kyrkan töms på inventarier, renoveras en sista gång och bommas igen. Denna sista renovering syftar till att ytterligare reparationsåtgärder inte ska behövas under lång tid (50 - 100 år). Ett väderkänsligt takmaterial kanske måste bytas ut. Byggnadsdetaljer,som kan rasa ner och skada folk tas bort. Kyrkokummunen ska fortlöpande pröva om kyrkan ska tas i bruk igen.
Under tredje skedet tas beslut om kyrkan ska renoveras som ödekyrka, eller göras till ruin, detta under förutsättning att ruinläggningen och underhållet av ruinen blir billigare än fortsatt bevarande som ödekyrka. Efter en tid kan ruinen lämnas att förfalla för väder och vind. Kräver tillstånd av antikvarisk myndighet.
Träkyrkor (inkl frikyrkobyggnader av trä) kan dock vara svåra att bevara som ruiner. Om de så jämnas med marken, bör grundstenarna bevaras och marken inte bebyggas på nytt, utan bevaras som en kyrkplats. Profana byggnader, som ingår kyrkomiljön kan däremot säljas till nya, profana ägare, under villkor att de bevaras som kulturminnen, vilket kan ske genom ett särskilt myndighetsbeslut före försäljningen. Kräver tillstånd av antikvarisk myndighet.
Antikvarisk myndighet skall ge tillstånd till ibruktagande av ödekyrka och återuppbyggnad av kyrkoruin. Ansökan får avslås endast om återuppbyggnadsplanerna i väsentlig grad avviker från kyrkans tidigare skick och ruinens kulturhistoriska värde därigenom förstörs. Tillstånd ska även krävas för att bygga en ny kyrka på kyrkplats.
Försäljning kan vara ett alternativ till att riva en kyrka eller göra den till ödekyrka ruin. Villkoren skall dock vara att det 1)finns ett lagakraftvunnet beslut om rivning, ödekyrka eller ruin, 2) att köparen är ett kristet trossamfund, staten (Riksantikvarieämbetet) eller hembygdsförening eller liknande förening för kyrkans bevarande, samt 3) förköpsrätt för kyrkokommunen, om den nye ägaren vill sälja vidare. Med lagakraftvunnet beslut är att kyrkokommunens beslut inte har överklagats alternaivt att överklagan inte har bifallits av domstolen.
Förslag till definitioner:
Kyrkotomt: Den mark som kyrkan står på, samt omgivande mark som kan räknas till samma "tomt".
kyrkplats: Öppen plats, där det tidigare har funnits en kyrka, av vilket inget eller endast grundstenarna är kvar.
Kyrklig anläggning: Ruin eller annat byggnadsverk utan tak, t ex kyrkogårdsmur .
"Svenska Kyrkors Bevarande" SKB, är redan intresserade av att inköpa S:t Jacobs kyrka och har ekonomiska medel att bevara den samt återuppväcka Gudstjänstlivet i den kyrkan, utan att på nåt sätt ändra S:t Jacobs användande. Man har medel och de har en stark ekumenisk invandrarvänlig inriktning som dock grundar sig först och främst på Evangeliets spridande i Stockholms City som klart kompletterar S:ta Clara-kyrkans utbud.
Så kan då S:ta Clara och S:t Jacob vara varsitt ben på den Kristna vitala kroppen uti Stockholms city-kärna.
Så slipper då domkyrkoförsamlingen ifrån den svåra ekonomiska belastningen för S:t Jacob med den totala frånvaron av kyrkobesökare.
Åke Bonnier har ju genom alla åren fullständigt lyckats med konststycket att jaga ut alla kristna ur S:t Jacob.
Men så här kan han då äntlige bli av med själva kyrkan också som annars står där dagligen tom och hånflinanade påminner alla och envar om hans misslyckande.
Sälj den till SKB !
