Övertaliga kyrkor, prästbrist och brist på gudstjänstbesökare.
På småländska höglandet tas nu krafttag för att stoppa kyrkdöden. Kanske borde jag skriva församlingsdöden? Barndopen visar en skrämmande minskning, vilket inger allvarliga farhågor för pastoratets ekonomi på sikt. Men det har naturliga förklaringar,som man inte kan göra något åt. Och det vore ju osmakligt att tala om aborterna i sammanhanget. (Aha, det handlar alltså om tillväxten...)
Pastoratets gamla kyrka blir huvudkyrka för de söndagliga högmässorna. Den nya stora kyrkan från början av 1900-talet blir reservkyrka för de stora högtidernas stora meningheter. De stora högtiderna, som julottan, är fortfarande populära. Gudstjänslivet koncentreras alltså till centralorten. Antalet präster minskas från tre till två. Antal nattvardsgudstjänster reduceras till ett minimum. Pastoratets statistik kan inte feltolkas (eller?): Besökarantalet vid gudstjänster utan nattvard har inte minskat lika mycket som vid gudstjänsterna med nattvard. Sång och musik ska däremot öka. Mer underhållning!
Krispaketet verkar på något sätt vara välbekant. Nattvarden skrämmer bort folk. Bort med den. Trosbekännelsen skrämmer kanske också bort folk? Bort med den! Själv har jag alltid tycket att "pinad under Pontius Pilatus" låter otäckt. Bort det!
Är jag nu orättvis mot kyrkopolitiker, som försöker ta tag i problemen. Ja, absolut! I stället för att lägga upp kampanjer mot heteronormativiten och liknande, försöker de faktiskt att lösa kyrkans problem och skapa en hållbar utveckling på sikt.
Jag läste för något halvår sedan i KT att gudstjänsterna är ett hot mot kyrkans verksamhet! Alltså kravet på minst en gudstjänst var fjärde vecka i församlingens alla kyrkor... Detta går på något vis på tvären mot koncentrationen av kyrkbesöken till de stora högtiderna. Det finns präster som har fyra - fem julottor samma dag. Men då kan det väl inte vara julotta i ottan? Man kan ju inte ha helårsjänster, när det bara finns jobb åt alla på juldagen! I stället för att präst, vaktmästare, och kanske någon kyrkosångare (för att locka folk) ska åka ut till varje kyrka var fjärde söndag för att hålla gudstjäst för de lokala kyrkvärdarna, gamla prästparet den numera helårsboende sommartorparen, är det ju mer ekonomiskt skicka ut en kyrktaxi, som kör de sistnämnda till huvudkyrkan i centralorten.
Jodå, för några år sedan hittade jag på att man skulle skilja prästvigningen från anställningsavtalet. Detta för att kvinnoprästmoståndare skulle få rätt att prästvigas igen. Däremot skulle de inte ha rätt till några tjänster, bara tillfälliga inhopp vid julottan och så. Den förväntade protestkören från luttrade motståndare uteblev, kanske därför att jag fick fullt sjå med att försvara mig mot en brådmogen församlingspedagog, som försökte undervisa mig gamla gubbe i inklusivitet.
Den som motsätter sig kyrkans inklusivitet måste allså exkluderas!
Men. Med den förestående ekonomiska krisen, de minskande gudstjänstbesöken vanliga söndagar och koncentrationen av gudstjänstbesöken till storhelgerna kommer fler präster att behövas än antalet tjänster. Därför måste prästvigningen skiljas från anställningsavtalet. Och då kan man också ha olika krav för prästvigningen och anställningen. För att få anställning som kräst krävs samarbetsförmåga. Att man ska vara chef. Att man ska vara en ledartyp i det ideella arbetet. Och dessutom får man inte vara alltför religiös, åtminstone inte utåt. Ytterst få människor torde förena alla dessa goda egenskaper med egenskapen att uppväcka tro hos andra människor. Visst finns de. Men jag menar alltså att det finns många goda skäl att skilja prästvigningen från anställningsavtalet.
Därmed inte sagt att alla som vill, och som har en teologisk utbildning, ska ha rätt till prästvigning. Det måste t ex finnas en viss proportionalitet mellan antalet prästvigda personer och behovet av präster för tillfällig tjänstgöring. Och det får ju inte bli alltör sällan. Samma funktion fyllde faktiskt medeltidens kringvandrande prästvigda tiggarmunkar.
Och därmed kan ju kravet på minst en gudstjänst var fjärde vecka i alla kyrkor ändras till gudstjänst vissa tider på året, såsom storhelger och hemvändardagar. S k övertaliga kyrkor kan användas som julottekyrkor, hemvändarkyrkor, turistsäsongkyrkor och retreatkyrkor. För alla kristna samfund. Vilket underlättas med återinförda kyrkokommuner, som alla kristna trossamfund är delaktiga i.
Pastoratets gamla kyrka blir huvudkyrka för de söndagliga högmässorna. Den nya stora kyrkan från början av 1900-talet blir reservkyrka för de stora högtidernas stora meningheter. De stora högtiderna, som julottan, är fortfarande populära. Gudstjänslivet koncentreras alltså till centralorten. Antalet präster minskas från tre till två. Antal nattvardsgudstjänster reduceras till ett minimum. Pastoratets statistik kan inte feltolkas (eller?): Besökarantalet vid gudstjänster utan nattvard har inte minskat lika mycket som vid gudstjänsterna med nattvard. Sång och musik ska däremot öka. Mer underhållning!
Krispaketet verkar på något sätt vara välbekant. Nattvarden skrämmer bort folk. Bort med den. Trosbekännelsen skrämmer kanske också bort folk? Bort med den! Själv har jag alltid tycket att "pinad under Pontius Pilatus" låter otäckt. Bort det!
Är jag nu orättvis mot kyrkopolitiker, som försöker ta tag i problemen. Ja, absolut! I stället för att lägga upp kampanjer mot heteronormativiten och liknande, försöker de faktiskt att lösa kyrkans problem och skapa en hållbar utveckling på sikt.
Jag läste för något halvår sedan i KT att gudstjänsterna är ett hot mot kyrkans verksamhet! Alltså kravet på minst en gudstjänst var fjärde vecka i församlingens alla kyrkor... Detta går på något vis på tvären mot koncentrationen av kyrkbesöken till de stora högtiderna. Det finns präster som har fyra - fem julottor samma dag. Men då kan det väl inte vara julotta i ottan? Man kan ju inte ha helårsjänster, när det bara finns jobb åt alla på juldagen! I stället för att präst, vaktmästare, och kanske någon kyrkosångare (för att locka folk) ska åka ut till varje kyrka var fjärde söndag för att hålla gudstjäst för de lokala kyrkvärdarna, gamla prästparet den numera helårsboende sommartorparen, är det ju mer ekonomiskt skicka ut en kyrktaxi, som kör de sistnämnda till huvudkyrkan i centralorten.
Jodå, för några år sedan hittade jag på att man skulle skilja prästvigningen från anställningsavtalet. Detta för att kvinnoprästmoståndare skulle få rätt att prästvigas igen. Däremot skulle de inte ha rätt till några tjänster, bara tillfälliga inhopp vid julottan och så. Den förväntade protestkören från luttrade motståndare uteblev, kanske därför att jag fick fullt sjå med att försvara mig mot en brådmogen församlingspedagog, som försökte undervisa mig gamla gubbe i inklusivitet.
Den som motsätter sig kyrkans inklusivitet måste allså exkluderas!
Men. Med den förestående ekonomiska krisen, de minskande gudstjänstbesöken vanliga söndagar och koncentrationen av gudstjänstbesöken till storhelgerna kommer fler präster att behövas än antalet tjänster. Därför måste prästvigningen skiljas från anställningsavtalet. Och då kan man också ha olika krav för prästvigningen och anställningen. För att få anställning som kräst krävs samarbetsförmåga. Att man ska vara chef. Att man ska vara en ledartyp i det ideella arbetet. Och dessutom får man inte vara alltför religiös, åtminstone inte utåt. Ytterst få människor torde förena alla dessa goda egenskaper med egenskapen att uppväcka tro hos andra människor. Visst finns de. Men jag menar alltså att det finns många goda skäl att skilja prästvigningen från anställningsavtalet.
Därmed inte sagt att alla som vill, och som har en teologisk utbildning, ska ha rätt till prästvigning. Det måste t ex finnas en viss proportionalitet mellan antalet prästvigda personer och behovet av präster för tillfällig tjänstgöring. Och det får ju inte bli alltör sällan. Samma funktion fyllde faktiskt medeltidens kringvandrande prästvigda tiggarmunkar.
Och därmed kan ju kravet på minst en gudstjänst var fjärde vecka i alla kyrkor ändras till gudstjänst vissa tider på året, såsom storhelger och hemvändardagar. S k övertaliga kyrkor kan användas som julottekyrkor, hemvändarkyrkor, turistsäsongkyrkor och retreatkyrkor. För alla kristna samfund. Vilket underlättas med återinförda kyrkokommuner, som alla kristna trossamfund är delaktiga i.
Kommentarer
Trackback
