Vadå, kyrkokommun?
Irland har katolsk majoritet. Öns medeltidskyrkor har dock på grund av någon historisk händelse hamnat i den protestantiska kyrkans ägo. Och den protestantiska kyrkan har på grund av få medlemmar och små intäkter inte haft råd att använda och underhålla dem. De flesta av öns medeltidskyrkor är ruiner. Detta är dock bättre än det som nu sker i England, där kyrkor har sålts och gjorts om till hotell och restauranger. Den katolska kyrkan har fått bygga nytt, och har därigenom blivit berövade sina rötter bakåt.
Den katolska kyrkan tappar nu medlemmar och inflytande, eftersom kyrkan inte längre behövs som symbol för frihetskapen mot England. Irland blev en självständig stat efter första världskriget, och är numera en av vinnarna på EU-medlemsskapet. Men. Att vara kristen handlar väl inte om politik och kulturminnesvård? Min motfråga: Varför var det så viktigt för tidigare kristna generationer att bygga kyrkor - inte tänkte de väl "Låt oss bygga kulturminnen, för att framtidens ateister ska få något att glo på"?
De svenska sockenkyrkorna ägdes från början av socknarna / församlingarna, och följde naturligtvis församlingarna vid reformationen. Därför har de bevarats och påminner om den katolska tiden. En del medeltidskyrkor är så kraftigt ombyggda, så att man kan tro att de är nybyggen under 1700-talet. En del medeltidskyrkor har rivits och ersatts av s.k. Tegnérlador från 1800-talet. De har aldrig blivit populära. En del rivna kyrkor har återuppbyggts, ödekyrkor har tagits i bruk igen. Alla medeltidskyrkor, som inte är alltför kraftigt ombyggna, har blivit pietetsfullt restaurerade till urspungligt skick. Därmed inte sagt att man har rivit bort all inredning, som tillkommit senare.
Det ekumeniska Stockholmsmötet 1925 - som syftade till återförening av de katolska, ortodoxa och lutherska kyrkorna - har säkerligen bidragit till restaureringsivern. Men det var ändå inte katolska kyrkan som jag hade i åtanke under 1990-talet, när jag började fundera på åtgärder för att hindra att f.d. kyrkor kommer ut på den kommersiella fastighetsmarknaden. Men om Sverige skulle bli katolskt igen, är det väl självklart att sockenkyrkorna ska följa församlingarna, som de gjorde under 1500-talet. Församlingarna ska inte tvingas köpa tillbaka sina egna kyrkor från kommersiella fastighetshajar - i konkurrens med krögare och hotellkedjor!
Mitt huvudsyfte har varit, att vad som än händer med Svenska kyrkan, ska kyrkorna stanna inom kristenheten, och ägas av kristna samfund med tillräckligt god ekonomi för att ta hand om kyrkorna. Spelar då ingen roll om det blir Livets ord, pingströrelsen, katolska kyrkan, eller assyriska kyrkan. Eller någon utbrytargrupp inom Svenska kyrkan, med tillräckligt många medlemmar och tillräckligt god ekonomi för att vårda svenska folkets kyrkliga kulturarv. Om Svenska kyrkan skulle splittras, får det inte bli så att en liten, halvkristen sekt sitter på kyrkorna, med någon grupp för kyrklig förnyelse har medlemmarna.
Sedan 1990-talet har jag funderat på olika lösningar, huvudsakligen 1) Förbud mot att sälja f.d. Svk-kyrkor till andra köpare än kristna samfund, 2) Organisatorisk delning av Svenska kyrkan i ett fastighetsbolag och ett trossamfund - med möjlighet att även för andra kristna samfund att använda fastighetsbolagets kyrkor, 3) Återinförande av de kyrkliga kommunerna, som avskaffades 2000-01-01, med - till skillnad mot tidigare - nyttjanderätt för alla kristna samfund.
Ett klart intressant förslag. Det tål att tänkas vidare på ett tag.
Någonstans i Sverige finns en liten stad med bara 5000 invånare, sex kyrkor/kapell och fem kristna trossamfund, inklusive Svenska kyrkan, som är ägare till två rejält stora kyrkor från 1600-talet, som använts växelvis varannan söndag. Det finns säkert många liknande städer.
Medelåldern på gudstjänstbesökarna är snarare över än under 80 år. Liväl har man ungdomsverksamhet. Kanske det i framtiden blir en andlig nytändning, som det var när denna mångfald av frikyrksamfund blomstrade. Men den närmaste framtiden är mycket kritisk.
Renovera befintliga frikyrkor till hiskliga belopp, riva och bygga nytt, eller slå ihop frikyrkosamfunden, är frågor som har diskuterats. Svenska kyrkan, som har precis samma problem med stigande medelålder och krypande medlemstal har inte ens varit med i diskussionerna.
Den lokala Svk-församlingen har tillfälligt löst sina problem genom bidrag från statens kyrkoantikvariska anslag (som alla skattebetalare bidrar till) för renovering av sina stora kyrkor... Jag gissar att frikyrkofolket inte ens har vågat tänka tanken "Svk-kyrkorna tillhör oss också".
