larsflemstroms

Mitt förslag är att de kyrkliga kommunerna, som fanns 1862 - 1999 med anor från medeltiden, återinförs, dock inte i exakt samma skepnad som förut. Innan vi diskuterar detta, ska jag beskriva vad en kommun egentligen är.

I Sverige har det funnits tre slag av kommuner, varav två fortfarande finns kvar, nämligen primärkommuner (samma som tidigare kallades borgerliga kommuner) och landstingskommuner. Före 2000-01-01 fanns dessutom kyrkliga kommuner. Alla kommuner (alltså även de kyrkliga kommunerna, så länge de fanns) lyder under kommunallagen (Lag 1991:950). Det har funnits flera tidigare kommunallagar sedan 1862. Lagstiftningen har förändrats ganska mycket. Det finns inget som säger att den nuvarande kommunallagen ska gälla för de kyrkliga kommunerna, om de återinförs. Det vore bättre med en särskild kyrkokommunallag, som i adekvata delar liknar kommunallagen.

En kommun är en offentlig förvaltning, med vissa myndighetsuppgifter, på regional (landstingen) eller lokal (primärkommunerna och de kyrkliga kommunerna) nivå. Med förvaltning menas att de ska utföra vissa tjänster samt sköta eller ansvara för vissa praktiska uppgifter. Med myndighetsutövning menas att de ska bestämma förmåner och skyldigheter (i den mån detta inte ankommer på staten) för enskilda (privatpersoner, företag och föreningar). Kommuner har rätt att utfärda ordningsföreskrifter, med samma verkan för enskilda som en lag.

Kommunen bygger på obligatoriskt medlemskap för alla privatpersoner, som är bosatta inom kommunens territorium.  Rätt att utträda ur den kyrkliga kommunen, fastän man bodde kvar, infördes redan 1873 (dissenterlagen) för medlemmar i Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan samt Franska reformerta kyrkan). Fri utträdesrätt infördes 1952. Detta att man kunde utträda ur en kommun var inkonsekvent, och medförde i praktiken förlust av medborgerliga rättigheter, såsom rösträtten och valbarhet i kyrkovalen, och därmed möjligheten att påverka skola och fattigvård/socialtjänst. Men möjligheten till utträde ur en kyrklig kommun av religionsfrihetsskäl är därmed fastslagen, i "gammal lag".

Kommuner har beskattningsrätt, vilken mostvaras av skattskyldighet för den enskilda. Medlemsavgifter till föreningar bygger däremot på frivillighet. Man är ju inte i lag skyldig att tillhöra föreningen. Genom de nya lagarna om trossamfund  är medlemsavgiften till Svenska kyrkan och de registrerade trossamfunden, som valt att ordna det så, bl a Katolska kyrkan, ett mellanting mellan skatt och avgift.

Kommunens verksamhet skall bedrivas under lagarna. Kommunen ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Europakonventionens och grundlagens bestämmelser och religionsfrihet gäller givetvis. De lagar som gäller är bl a grundlagen om allmänna handlingars offentlighet, kommunallagen (jag föreslår en särskild kyrkokommunallag), förvaltningslagen (hur ärendena ska handläggas) och vallagen. Kommunala beslut kan av medlem i kommunen överklagas till länsrätten. Kommunernas verksamhet står under tillsyn av en statlig myndighet. (Länstyrelsen för primärkommun. Stiften hade samma funktion beträffande de kyrkliga kommunerna.)  Att ärendena handläggs rätt står under tillsyn av JO.
 
Kommunens styrande organ (kommunfullmäktige) utses genom allmänna val, med allmän och lika rösträtt för kommunens alla vuxna medlemmar, som är svenska medborgare, eller beträffande primärkommun, har bott i Sverige en viss tid. Den som har rösträtt i kommunalvalen är även valbar till kommunala uppdrag. Man behöver inte tillhöra ett politiskt parti eller annan typ av nomineringsgrupp för att vara valbar. Kommunfullmäktige utser ledamöter i styrelser och nämnder.

Kommunallagen innehåller bestämmelser om begränsningar för kommunernas rätt att bedriva verskamhet samt ikläda sig kostnader. Olika speciallagar (t ex socialtjänstlagen) innehåller bestämmelser om verksamheter som kommunerna måste bedrivas. Jag föreslår att motsvarande bestämmelser om begränsningar i rätten att bedriva verksamheter, samt skyldighet att bedriva verksamheter, ska intas i den särskilda kyrkokommunallag, som jag föreslår.

Detta innebär att de kyrkliga kommunerna får en del obligatoriska uppgifter,  t ex att vårda och underhålla kyrkan och upplåta den för gudstjänster och för enskilda besökare, samt att sköta begravningsväsendet. Därtill kan de kyrkliga kommunerna ta på sig en del frivilliga uppgifter, som beslutas lokalt, t ex att anordna ekumeniska gudstjänster och bedriva viss gemensam diakoni. Medan andra uppgifter, även om de är frivilliga blir helt förbjudna, t ex att bestämma över lära och liturgi för de enskilda samfunden. Det kommer inte att bli möjligt att inskränka religionsfriheten för enskilda samfund eller för enskilda personer genom beslut i de kyrkliga kommunerna.

I nästa inlägg har jag tänkt beskriva mitt förslag till kyrkliga kommuner.