Vad är Svenska kyrkan nu?
Relationen mellan Katolska kyrkan och staten i de s.k. katolska länderna, och särskilt Tyskland, har varit modell för förändringen av Svenska kyrkans ställning i Sverige. Tyskland har varit särskilt intressant, eftersom den katolska och den lutherska kyrkan är jämnstora, och lika behandade, i flera delstater.
Under medeltiden var den katolska kyrkan en stat i staten, för att inte säga en stat över staten. I flera s.k. katolska länder har Katolska kyrkan ett konkordat (överenskommelse) med staten, som har givit Katolska kyrkan en särställning, som i praktiken har gjort den till en statskyrka, eller åtminstone en halvofficiell ställning. Så är fallet med Svenska kyrkan nu. Många tror att Svenska kyrkan idag är en "frikyrka" på samma sätt som t ex Pingstkyrkan. Men Svenska kyrkan styrs alltjämt av särskilda lagar, som inte gäller för frikyrkorna.
Svenska kyrkan råder idag över det kyrkliga kulturarvet, som före millennieskiftet (2000-01-01) var svenska folkets gemensamma egendom genom de kyrkliga kommunerna. Det nuvarande "trossamfundet" Svenska kyrkan kan uppfattas som en papperskonstruktion, för att inte staten skulle få det kyrkliga kulturarvet på halsen efter upplöstningen av de kyrkliga kommunerna. I stället för att kyrkorna ska stå tomma som museiföremål, till ohyggliga kostnader för staten, kan de användas för sitt ursprungliga ändamål, av en religiös gemenskap, Svenska kyrkan, som får hjälp av Skatteverket att ta in medlemsavgiften, som om denna vore en skatt.
Sedan gammalt finns i Sverige två slag av lagreglerade gemenskaper mellan människor, offentliga och privata. De offentliga är stat och kommun, med obligatoriskt medlemskap och beskattningsrätt. De privata är ekonomiska eller ideella. De ekonomiska är bl.a. aktiebolag och ekonomiska föreningar (med uppgift att genom ekonomisk verskamhet främja medlemmarnas ekonomiska intresse) . De ideella är stiftelser och ideella föreningar (med uppgift att främja medlemmarnas ideella intresse, t.ex. fackliga, politiska och religösa intressen).
Vid millenieskiftet infördes ett två slag av lagreglerade gemenskaper inom den privata sfären, nämligen registrerat trossamfund (Lag 1998:1593) - och (trossamfundet) Svenska kyrkan (Lag 1998:1591). Detta säger lagen om Svenska kyrkan:
1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.
2 § Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.
Det är bra att lagen definierar att Svk ska vara ett trossamfund inom den kristna religionen. Det kan däremot ifrågasättas att lagen definierar vilken kristen inriktning som ska råda inom Svk. Detta kan bli problem för Svk självt, om många medlemmar skulle övergå till annan lära. Det strider dessutom mot kravet på öppenhet. Något krav på bekännelsetrohet hos den enskilda medlemmen till den lutherska läran finns naturligtvis inte.
Inget annat trossamfund har fått sin tillvaro lagreglerat på detta sätt. Sveriges riksdag har inte beslutat att pingströrelsen skall finnas, att Katolska kyrkan skall finnas, att muslimska församlingar skall finnas, o.s.v. I deras fall har riksdagen nögt sig med att bestämma att de får finnas i Sverige!
Det kyrkliga kulturarvet, och kyrkans övriga förmögenhet, är uppbyggt med hjälp av de kyrkliga kommunernas beskattningsrätt, frivilliga gåvor och testamenten samt frivilligt och påtvingat arbete (dagsverken). Naturligtvis ska staten bevaka folkets rätt till sitt kulturarv - men gör detta genom en lagstiftning som utestänger andra kristna!
Kulturminneslagen (Lag 1988:950) ålägger Svenska kyrkan ett mycket stort ansvar för den kyrkliga kulturminnesvården. Alla kyrkor,som är byggda före 2000-01-01, och som vid denna tidpunkt ägdes av Svenska kyrkan är kulturminnen, och i lag skyddade mot ändringar exteriört och interiört. Svk får viss ersättning för kulturminnesvården från staten.
Sockenkyrkorna följde församlingarna vid övergången från den katolska till den lutherska läran. Borde de inte följa församlingen även om en hel församling skulle återgå till den katolska läran? Borde man inte ha skipat rättvisa i förhållande till de protestantiska frikyrkorna, genom att retroaktivt låta sockenkyrkan följa församlingsborna, när majoriten av en församling övergick till frikyrkorna? Hur ska Svk ensamt klara av sina uppgifter i en församling, där man tappar många medlemmar?
Ett svar på frågorna är att återinföra de kyrkliga kommunerna, men denna gång med alla kristna som medlemmar och lika rätt för alla kristna samfund. Mer om detta i följande inlägg!
Hur fint det än kan låta med religiöst opinionskänsliga kyrkobyggnader är det inte i närheten av realistiskt. Ett katolskt kyrkorum måste ha vissa fasta element (t.ex. tabernakel och fast altare med reliker i), och bör ha både mariastaty, biktbås och korsväg. Skulle religiositetsstatistiken pendla mellan pingstvänner och katoliker skulle krig bryta ut och enorma pengar slösas på att ta bort och lägga till fasta element. Och då har vi ändå inte berört det du också påpekat: byggnaderna är "kulturminnen" dvs låsta i de senaste 400 årens mode i protestantisk inredning.
Jag uppfattar ärligt talat förslaget på sin höjd som en naiv dagdröm.
Ytterligare en fråga i sammanhanget är om det är kyrkans ursprungliga religiösa tillhörighet och bruk eller den senare lokalbefolkningens tillhörighet som avgör om kyrkan var och/eller är "katolsk".
Är det inte stöld av kyrkorna att fördriva eller tvångsomvända präster och biskopar, att staten roffar åt sig alla ägor som inte behövs för förvaltarens överlevnad, att tvinga fram gudstjänster som inte står i kontinuitet med byggnadens och ortsbefolkningens tidigare bruk?
Att ortsbefolkningen förblir kristen och fortsätter att bistå sin tvångskonverterade församlings lokaler, administrator och ägor är inte alls samma sak som att kyrkan står kvar i samma ägo.
En katolsk församling skulle inte säga sig "äga" kyrkan de går till. Kyrkan tillhör och lyder under stiftet, som tillhör och lyder under den universella Kyrkans ledning. Att jag ger pengar till min kyrkas underhåll och utfodring av dess personal gör mig inte till ägare, bara till välgörare.
Lite parentetiskt kan jag passa på att säga att det är felaktigt att tro att "trossamfundet romersk-katolska kyrkan":s namn eller juridiska status i Sverige skulle kunna ge otvivelaktiga svar om vad Kyrkans närvaro i Sverige är, innebär eller har för förhållande till Kyrkan globalt sett. Den enda slutsats man kan dra är att man på papperet måste få Katolska Kyrkans nationslösa hierarki att passa in i olika regimers och systems rutnät av olika lagar. Att Kyrkans representation i Sverige råkar kallas "romersk-katolsk" trots att den består av över 100 nationaliteter och minst 4 riter (varav minst tre icke-latinska), eller att civil och kanonisk lag ibland krockar ändrar inte på detta faktum. Kyrkan definierar sig själv, inte sekulära lag- eller andra system.
Ja, jag ser ingen anledning till att vi ska ändra någon lagstiftning för att skipa någon rättvisa i förhållande till kristna samfund som har brutit sig ur Svenska kyrkan och inte heller till RKK i Sverige. Däremot är det inget om hindrar att andra kristna samfund tar över kyrkor om alternativet är att de står tomma och förfaller. Svenska kyrkan i Nacksta (som förvisso är modern), SUndsvall har den katolska församlingen där tagit över, efter att ha gjort vissa anpassningar.
Nej Svenska kyrkan ska inte ha mer lagreglering utan mindre. Den kan få svara för begravningsverksamheten men annars ska lagbestämmelserna upphäva. Det ska inte vara några val till kyrkan, inga kyrkopolitiker, all makt och härlighet bör tillkomma ärkebiskopen och biskopskollegiet, och i församlingarna kyrkoherden. Lekmän kan få sköta ekonomiska frågor och liknande, men i trosfrågor så ska de som har det apostoliska uppdraget med den Helige Andes hjälp bestämma. Kyrkan ska inte vara någon demokrati utan en teokrati. Det är min uppfattning.
Betydande penningbelopp och dagsverken har lagts ner av frikyrkofolkets anfäder på uppbyggnaden av det kyrkliga kulturarvet samt Svenska kyrkans ekonomiska förmögenhet. De katoliker, som levde i Sverige under medeltiden, är lika mycket anfäder tíll frikyrkofolket som de är anfäder till de nutida katolikerna.
Symeon!
Om de kyrkliga kommunerna återinförs, ska de vara till för alla kristna, på lika villkor. Om Katolska kyrkan har såå exklusiva anspråk, som Symeon ger uttryck för, får väl katolikerna stå utanför gemenskapen!
Jonas!
Det är bara politikerna, som kan avskaffa det politiska inflytande över kyrkan, och det har de inte minsta tanke på, speciellt inte om man säger att kyrkan ska vara en teokrati. Å andra sidan rimmar det illa med religionsfriheten att politiker ska bestämma över lära och liturgi i ett enskilt samfund, även om det råkar vara Svk.
Varför ska alla trosriktningar, utom just "evangeliska lutheraner" i Svk, ha full religionsfrihet? Det kan kallas otillbörligt missgynnande. Men man kan också fråga: Varför ska ett enda samfund, d.v.s Svk, ensamt få tillgodogöra sig frukterna kyrkans beskattningsrätt, donationer och testamenten under flera generationer? Det kan kallas otillbörligt gynnande.
Jag tycker det låter som att du anser att byggnadsgemenskap är ett självändamål. Detta kanske samfund med förkunnelsen som enda fokus kan gå med på. Men de kyrkor som även lägger vikt på liturgi och sakrament vill ha kyrkorum anpassade för sina liturgiska aktiviteter. Därför kommer ditt förslag inte fungera utanför ett protestantiskt sammanhang. Däremot kan man säkert samarbeta karitativt och ha gemensamma ickeliturgiska aktiviteter, så kanske en gemensam församlingssal kunde vara aktuellt på vissa orter?
Det är kyrkan själv som har bestämt att till exempel biskoparna inte får vara med i det högsta styrelseorganet. Biskoparna med ärkebiskop Anders i spetsen borde tala ur skägget och säga helt ärligt att: I Kyrkan så ska det inte vara någon annan än Herren som bestämmer och de som företräder honom. Därför ska JAG och mina biskopskollegor ha makten och inte våra politiker. Om de säger de så händer det säkert saker, likadant borde våra kyrkoherdar göra.
Detta har dock inte direkt med religionsfriheten att göra, i och för sig. Andra kristna i Sverige har inte mindre religionsfrihet än de i SvK - istället har de MER religionsfrihet eftersom man i SvK kritiseras i media och av politiker mycket mer om man t.ex. har en klassisk katolsk tro och får goda omdömen om man är liberalteolog.
Jag är för övrigt jurist, och något otillbörligt gynnande innebär det inte om någon testamenterar pengar till Svenska kyrkan eller om den får avkastning på det kapital man äger. Har någon testamenterat pengar till dig så kan ju ingen annan göra anspråk på dina pengar. Kyrkan har för övrigt ingen beskattningsrätt. Medlemmar betalar en kyrkoavgift, icke medlemmar betalar begravningsavgift vilket beror på att kyrkan har ansvaret för det.
Hej, Jonas. Kul att du är jurist, själv har jag uppdrag som nämndeman i länsrätt, så jag tror mig veta en del om förvaltninsrätt. Det är helt rätt, som du skriver, att kyrkan inte har någon beskattningsrätt. Men det hade den t.o.m 1999-12-31 (om vi bortser från att det inte är samma rättssubjekt). Det är också rätt, som du skriver, att det inte är otillbörligt gynnande om någon testamenterar sin kvarlåtenskap till ett visst trossamfund. Men den, som avled vid mitten av 1900-talet, har ingenting testamenterat till trossamfundet Svenska kyrkan, utan till den då otvivelaktigt lutherska s.k. statskyrkan.
Trossamfundet Svenska kyrkan är en ny juridisk person, som grundades efter ett riksdagsbeslut i slutet av 1990-talet. Det är egentligen makalöst att staten har skänkt egendom för flera miljarder, som inte ens har ägts av staten, till ett nybildat privat rättssubjekt. Må vara att detssama har grundats av riksdagen och lyder under en särskild lag (1998:1591).
Se mitt senaste inlägg, om hur Svk styrs idag.
Ja, det kan ju diskuteras om beslutet var riktigt, men samtidigt får du inte glömma bort att staten konfiskerade kyrkans egendom för en väldig massa pengar på 1500-talet, vidare så har kyrkan att betala löner till präster och anställda och att sköta kyrkorna. Det är ingen annan som har gjort anspråk på detta. Ser inte att det fanns någon anledning att göra på något annat sätt.
Nej, det hade väl varit ganska ansvarslöst av politikerna att lämna svenska folkets kyrkliga kulturarv och kyrkans oerhörda förmögenhet helt vind för våg. Men när man har lagt detta i händerna på ett enskilt samfund (ett privat rättssubjekt) tar politikerna ansvar genom att de politiska partierna går in och styr detta samfund. Om politikerna hade nöjt sig med att styra över förvaltningen av kulturarvet och förmögenheten - enligt en tydlig lag som sätter tydliga gränser för politikernas befogenheter - hade det ínte varit mycket att orda om.
Men när allt flyter juridiskt och kyrkans egen överklagandenämnd har tagit över förvaltningsdomstolarnas uppgifter, och politikerna i "kyrkans riksdag" (kyrkomötet) har givit sig själva mandat att bestämma i lärofrågor, med biskopskonferensen endast rådgivande...
Därför säger jag: Återinför de kyrkliga kommunerna för fastighets- och förmögenhetsförvaltningen i hela kristenhetens tjänst, men befria Svenska kyrkans rent religiösa verksamhet från den politiska tvångströjan!
