larsflemstroms

 Ska kyrkvigseln ställas utanför lagen?

Ett äktenskap är inte ett avtal vilket som helst. Men löften utväxlas och det har likheter med ett avtal. Avtal tillhör civilrättens område, och därför är äktenskapet till sin juridiska natur civilrättsligt. Vigselförrättaren borde ju därmed inte bedriva någon form av myndighetsutövning. Men ändå gör han / hon det. Per definition. Det här med myndighetsutövning har skrämt upp många religiösa vigselförrättare, så att de  beter sig som blinda möss och vill avsäga sig vigselrätten.

Ett avtal kan ingås muntligt, skriftligt eller på annat sätt, och då vanligen genom realhandling. Det finns som regel inga formkrav på att avtal ska ingås på ena eller andra sättet, men ibland finns det formkrav, och då vanligen att det ska vara skriftligt. Äktenskap mellan man och kvinna har sedan urminnes tider ingåtts i former som närmast liknar realhandling. Detta var ju uppenbart en realhandling när bruden skulle sängledas. Under den skriftlösa tiden var olika former av realhandlingar (ceremonier och symbolhandlingar) mycket viktiga. Om man enbart hade ingått ett muntligt avtal, uppstod det lätt tvister om man verkligen hade ingått något avtal. Med en ceremoni eller symbolhandling gjordes det tydligt att man verkligen hade ingått ett avtal.

Ett typexempel på avtal genom realhandling är när en person går in på en restaurang, beställer mat och börjar äta. Ätandet är den realhandling som sluter avtalet och betalningsskyldighet uppstår.

Namnet Olov Skötkonung kommer har många förklaringar, men mest troligt har det att göra med den symbolhandling som ´krävdes när mark bytte ägare*. Köpeavtalet slöts genom att säljaren tog ett spadtag av den mark som såldes och lade i köparens sköte, som var en flik av dennes mantel. (Den egentliga betydelsen av ordet "sköte".) Troligen gjordes detta inför vittnen, som efteråt kunde intyga att köpare och säljare inte bara hade pratat, utan också skridit till handling.

En vigsel måste väsentligen anses vara en realhandling, eftersom en viss procedur ska följas. Det finns obligatoriska inslag, som måste följas av både religiösa och borgerliga vigselförrättare, för att vigseln ska bli juridiskt giltig. Dessutom står det faktiskt i lagen att varje kyrkas egna bestämmelser (viss liturgi, mm) ska följas. Äktenskapet uppstår under vigselakten, som varken är en registrering eller bekräftelse av något som redan har hänt.

Detta har inget att göra med registrering. Vigselförrättaren är skyldig att anmäla ett ingånget äktenskap till folkbokföringsmyndigheten, där makarna registreras som gifta. Denna registrering är myndighetsutövning, och tillhör alltså det offentligrättsliga området. Kristdemokraterna bluddrar rejält när de vill ersätta kyrkvigseln med "civilrättslig registering" **.

Man måste alltså skilja mellan det som realt sker, att äktenskap ingås, och registreringen av det som har hänt. Som jämförelse: Om en kvinna föder ett barn utan myndigheternas kännedom blir barnet inte registrerat av folkbokföringen, men finns ändå. Barnets tillblivelse är ingen myndighetsutövning. De rättsliga konsekvenserna för kvinnan och mannen (försörjningsansvar, mm) tillhör det civilrättsliga området. Den enda anledningen till att vigseln anses som myndighetsutövning är den internationella rätten att ingå äktenskap inför  "myndigheterna".

Detta innebär dock inte att kyran är en myndighet, eller att den enskilda vigselförrättaren sysslar med myndighetsutövning i egentlig bemärkelse. Vigselförrättaren går in i och ut ur myndighetsrollen under själva vigselakten, då han / hon representerar staten. Mycket mer avancerad myndighetsutövning än så läggs numera ut på privata rättssubjekt. Kd är i vanliga fall ett borgerligt parti, som är helfrälsta på privatiseringar. Men när kd nu vill avskaffa kyrkvigselns juridiska giltighet, hemfaller partiet åt kommunism: privata rättssubjekt ska inte på minsta vis syssla med myndighetsutövning! Vi  förväntar oss nu, att kd stoppar alla privatiseringar i sjukvården... Jojo, där skivs ju vissa läkarintyg! Aborter förekommer, och eutanasi föreslås**.*

Ordet "myndighetsutövning" är ett modeord, som uppkom under senare delan av 1900-talet som beskrivning av domstolarnas och vissa förvaltningsmyndigheters verksamhet. Innebörden är ingalunda klar. Man skiljer mellan myndighetsutövning och faktiskt handlande. Undervsning  och botandet av sjukdomar är normalt inte myndighetsutövning. Med detta ord avses vanligen beviljandet av en förmån (t ex sjukersättning) eller beslutet att frånta någon en rättighet (t ex frihetsberövande). Verkställigheten av sådana beslut, speciellt när det sker genom tvång, anses också normalt vara myndighetsutövning. Gränsen är dock flytande när verkställighet ska anses vara myndighetsutövning.

Privata företag, t ex försäkringsbolag, sysslar ju faktiskt med en liknande verksamhet, man beviljar försäkringar, man beslutar om ersättningar, eller så avslår man ansökningar. Vad skiljer då försäkringsbolaget från domstolar - och privata rättssubjekt (t ex aktiebolag), som faktikst bedriver myndighetsutövning? Om man nekas försäkring i ett bolag, kan man ju gå till en konkurrande bolag och kanske få en försäkring. Det finns däremot ingen konkurrens mellan domstolarna. - Om ett privat rättssubjekt ska bedriva myndighetsutövning, ska det ha uppdrag därtill från staten med stöd av en särskild lag. - Myndighetsutövning inom socialtjänstens område för enligt lag inte läggas ut på privata rättssubjekt. Verkställigheten får däremot ske i form av privata entreprenader.

En religiös vigselförrättare, som vägrar viga någon, bedriver inte myndighetsutövning. Det är först när han / hon har åtagit sig uppdraget, under själva vigselaktien, som han / hon går in i myndighetsrollen. Först då ska alla par behandlas lika. Det ska bli intressant att se hur man klarar detta liturgiskt i en kyrka som accepterar homoäktenskap. Den religiösa vigselförrättaren beslutar endast om vigseln är förenlig med kyrkans lära och hans / hennes religiösa övertygelse. Inga religiösa vigselförrättare beslutar längre om någons rätt enligt lagen att ingå äktenskap. Hindersprövningen görs numera av Skatteverket eller Försäkringskassan. Och hindersprövningen är den verkliga myndighetsutövningen, som beslutar om två personer har rätt att ingå äktenskap med varandra. Vigselakten är endast verkställighet.

Raligiösa vigselförrättare är dock skyldiga att kontrollera att hindersprövning har gjorts. Men i princip samma skyldighet har biluthurare, som är skyldiga att kontrollera att kunden har körkort. Denna kontroll är ingen myndighetsutövning - det är ju en kontroll att den beslutande myndigheten har tillstyrkt. Denna kontroll kan ibland kännas betungande för en religiös vigselförrättare. Om någon är utländsk medborgare, ska kanske hindersprövningen göras i dennes hemland, och det kan ju vara svårt att veta hur det går till i det landet. Detta problem är dock inget godtagbart skäl för kyrkorna att avstå från vigelrätten. Problemet skulle kunna lösas genom att utländska hindersprövningar valideras av Skatteverket.

Sten-Gunnar Hedin verkar ha kommit på rätt köl igen, efter fadäsen då han ville avskaffa äktenskapet tillsammans med den katolske biskopen, RFSU och ateisterna Sturmark och Morgan Johannson. Nu skrver han (Världen idag 14/11):

" 'Äktenskap' är för trossamfunden den i Sverige den legalt reglerade samlevnaden mellan man och kvinna i en gemenskap som Skapren själv instiftat och vars övergripande mål åär att skapa trygghet för det uppväxande släktet." (MIn understrykning.  Förstår han nu att kd:s könsneutrala partnerskap inte är ett äktenskap?)

-------
*) På en annan blogg har en motdebattör till mig påstått att jord inte kunde säljas före 1200-talet, eftersom ätten ägde jorden. Påståendet är i princip riktigt. Men tydligen fanns det konkurrerande rättssystem. Att jorden ägdes av ätten, medförde att den enskilde brukaren inte kunde testamentera jorden till kyrkan, utan endast donera brukningsrätten under sin egen livstid. Kyrkan stred, i eget intresse, hårt för att ändra på detta. Under medeltiden förekom åtskilliga rättsprocesser mellan kyrkan och de lagliga arvingarna. Detta kom att bli en av anklagelsepunkterna mot kyrkan under Gustav Vasas regeringstid. Se vidare inlägg under kategorin Kyrkohistoria!

**) Enligt partnerskapslagen kan två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. Att döma av lagformuleringen handlar det här om registrering  av något som redan har skett, att de har ingått partnerskap. Det är lätt att förstå hur missuppfattningen att vigseln bara är en bekärftelse av parets kärlek. I övrigt har parnerskap samma rättsverkningar (med marginella undantag) som ett äktenskap. Kd:s "civilrättsliga registrirng" liknar ett partnerskap även för heterosexuella - som ska följas av en "kyrkvigsel" som är en juridisk nullitet. Vet de själva vad de vill?

***) Eftersom kärnan i all myndighetsutövning är att besluta om förmåner eller förlust av rättigheter, så är det väl i allra högsta grad myndighetsutövning att frånta någon rätten att leva?