Biskopslösa stift - och en biskop utan stift
Vi kan nu sammanfatta situationen i Sverige under de första åren av Gustav Vasas regeringstid. Det är viktigt att en "episkkopalkyrka" har biskopar och att de står i förbindelse med den universella kyrkan.
Biskokparna i Skara och Strängnäs hade mördats av ärkebiskopen. Ärkebiskopen hade flytt ur landet för att inte gripas och rannsakas för sina brott. Biskopen i Åbo hade omkommit under försök att ta sig till Sverige, sedan han utnämnts till ny ärkebiskop. Eventuellt blev hans fartyg sänkt av den danska flottan. Brask i Linköping var den enda fungeande biskopen. Otto i Västerås hade lett väpnat motstånd mot Gustav Vasas befrielsearmé och flytt till Stockholm, där han avled innan staden hade befriats av Gustavs styrkor. Ingemar i Växjö levde visserligen til 1530, men var gammal och saknade handlingskraft. Brask gick frivilligt i landsflykt 1526. Johannes Magnus, som inte var biskop, skickades samma på diplomatiska uppdrag, och återvände inte till Sverige. Vincentius' (biskopen av Grönland) fortsatta öden känner jag inte till. Efter Ingemars död 1530 var Petrus Magnus i Västerås enda kvarvarande biskop med påvligt confirmatio.
De personer, som valts till biskopar av respektive domkapitel under 1520-talet, hade sannolikt vigts till biskopar av biskopen av Grönland, och hade i så fall giltig biskopsvigning, men var inte godkända av påven. Som troligen försökte krossa den svenska staten, återinsätta den danska kungen som kung i Sverige och biskopsmördaren Gustav Trolle som ärkebiskop genom att ställa till maximalt kaos inom den svenska kyrkan.
Man kan ju då fråga sig varför inte Gustav Vasa lät Vincenius viga Johannes Magnus till ärkebiskop. Men Gustav dröjde ända till 1531 med att tillsätta en ärkebiskop, som inte var godkänd av påven. En ärkebiskop som inte står i förbindelse med påven är i det närmaste otänkbart i ett katolskt land. Gustav stödde den österrikiska kejsarens krav att lärokonflikten i kyrkan skulle lösas av ett koncilium, som kejsaren ville sammankalla själv, men med påvens stöd. Efter att under sina två första regeringsår klart ha stött den katolska kyrkan, var Gustav neutral i lärostriden åtminstone till 1531, eventuellt längre. Laurentius Petri kan
Biskokparna i Skara och Strängnäs hade mördats av ärkebiskopen. Ärkebiskopen hade flytt ur landet för att inte gripas och rannsakas för sina brott. Biskopen i Åbo hade omkommit under försök att ta sig till Sverige, sedan han utnämnts till ny ärkebiskop. Eventuellt blev hans fartyg sänkt av den danska flottan. Brask i Linköping var den enda fungeande biskopen. Otto i Västerås hade lett väpnat motstånd mot Gustav Vasas befrielsearmé och flytt till Stockholm, där han avled innan staden hade befriats av Gustavs styrkor. Ingemar i Växjö levde visserligen til 1530, men var gammal och saknade handlingskraft. Brask gick frivilligt i landsflykt 1526. Johannes Magnus, som inte var biskop, skickades samma på diplomatiska uppdrag, och återvände inte till Sverige. Vincentius' (biskopen av Grönland) fortsatta öden känner jag inte till. Efter Ingemars död 1530 var Petrus Magnus i Västerås enda kvarvarande biskop med påvligt confirmatio.
De personer, som valts till biskopar av respektive domkapitel under 1520-talet, hade sannolikt vigts till biskopar av biskopen av Grönland, och hade i så fall giltig biskopsvigning, men var inte godkända av påven. Som troligen försökte krossa den svenska staten, återinsätta den danska kungen som kung i Sverige och biskopsmördaren Gustav Trolle som ärkebiskop genom att ställa till maximalt kaos inom den svenska kyrkan.
Man kan ju då fråga sig varför inte Gustav Vasa lät Vincenius viga Johannes Magnus till ärkebiskop. Men Gustav dröjde ända till 1531 med att tillsätta en ärkebiskop, som inte var godkänd av påven. En ärkebiskop som inte står i förbindelse med påven är i det närmaste otänkbart i ett katolskt land. Gustav stödde den österrikiska kejsarens krav att lärokonflikten i kyrkan skulle lösas av ett koncilium, som kejsaren ville sammankalla själv, men med påvens stöd. Efter att under sina två första regeringsår klart ha stött den katolska kyrkan, var Gustav neutral i lärostriden åtminstone till 1531, eventuellt längre. Laurentius Petri kan
Kommentarer
Trackback
