Claphaminstitutet
"Många förknippar kristendomen med konservativa högerkrafter. När man säger att man är kristen tänker många att man är en sån där som inte gillar kvinnliga präster, att man är emot aborter och att man absolut inte gillar homosexuella. Själv är jag kristen och vänster och det är jag inte ensam om. I Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokrater, där jag arbetar, är vi 3200 medlemmar som anser att man inte behöver vara konservativ och höger bara för att man är kristen. Istället anser vi att det är det kristna kärleksbudskapet som är en av de viktigaste delarna av vår religion, kärleken till alla våra medmänniskor. Vi anser också att religion kan användas som en radikal kraft för att förändra världen och skapa ett bättre samhälle. Just nu skriver vi på ett manifest för den kristna vänstern..."
Så skriver socialdemokraten Daniel Carlstedt på sin blogg. Jag reagerade mot att vissa teolologiska åsikter stämpas som "höger". Sedan läste jag utkastet till manifestet. Där utpekas Claphaminstitutet som exempel på "kristen höger". Katoliken Bengt Malmgren är en av grundarna till institutet. Han vill inte bli inföst i någon högerfålla, ocjh frågar kategoriskt om världens alla katoliker är "höger". Men om man läser artiklar, som publicerats hittills av Claphamninstitutet, finner man följande:
"I början på året startade den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. På den politiska skalan placerar man sig som center-höger. /---/ Nya frontlinjer ritas upp inom svensk politik när den kristna borgerligheten mobiliserar och startar tankesmedja på samma gång som den kristna vänstern samlas till motangrepp."
Nog ger väl detta associationer åt högerhållet?
Den kristdemokratiska politikerna Josef Bengtsson har skrivit att kristet samhällsengagemang känns igen på en blandning av höger- och vänsterståndpunkter, och kritiserar Claphamnistitutet för en rädsla att framstå som socialistiskt - utan motsvarande rädsla för att framstå som borgerligt. Varpå Claphaminstitutet självt har placerat sig som höger på den politiska skalan.
En politisk profil utmejslas inte bara av vad som sägs, utan även av vad som inte sägs: "...kan man se högerns syn på moralfrågor, det blir abort, homosexualitet och andra privatmoraliska frågor. Där har vänstern en bredare syn", menar socialdemokraten Peter Weiderud. Hans uttalande kan förstås uppfattas så att man har en "bredare" syn på de privatmoraliska frågorna, t.ex. att man vill ha en "bredare" syn på äktenskapet än man - kvinna. Men med en bredare syn på moralfrågor, kan också förstås så att vänstern vill bredda moralfrågorna till att också handla om rättvisefrågorna.
Här har alltså Claphaminstitutet valt att inte framstå som "socialistiskt", utan definierar sig självt som "den kristna borgerligheten". Varigenom traditionella kristna värderingar i de privatmoraliska frågorna kommer att framstå som exklusivt höger.
Claphamninstitutets omsorg om alliansregeringen, att den inte ska spricka på äktenskapsfrågan, framstår som något märklig, om det inte är ren högerpolitik som man bedriver under något slags kristen täckmantel. Det kan väl inte vara ett allkristet intresse att rädda en viss regering och regeringschef? Och slutligen: Om man nu menar allvar med att ställa de kristna värdena i centrum för samhällsbygget, varför dra upp en ny frontlinje mot det mest sannolika regeringspartiet efter nästa val?
Claphaminstitutet försöker alltså att göra kristendomen och kyrkan till ett slagfält för politiska drabbningar. Jag menar då att det är fel av "den kristna vänstern" att rycka in i kyrkan i full rustning, utan i stället ska man plocka ut claphamisterna ur kyrkan och ställa dem i den politiska skamvrån. Kyrkan ska vara en plats för gemensam tro mellan de politiska drabbningarna utanför kyrkan. För det är, som Leo skriver, att man kan arbeta för olika politiska lösningar utifrån en kristen tro.
Claphamninstitutet verkar närmast vara en personlig plattform för förre kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg, som har ställts ut i kylan av ateisterna i kd-toppen, att göra come-back i partiet. Dessutom är institutet ett forum för akademisk titelsjuka. Med "den kristna borgerligheten" menas tydligen inte bara borgerlig partitillhärighet utan även borgerlig socialgruppstillhörighet. Arbetare göre sig ej besvär! Nej, ställ claphamisterna i skamvrån!
