Kd - fel tänkt från början?
Var kd fel tänkt från början, eller har det gått snett på vägen till riksdagen?
Folkpartiet grundades under 1930-talet genom sammanslagning av två partier: Liberalerna och De frisinnade, vilka hade sitt starkaste stöd hos den kulturradikala övre medelklassen i de större städerna respektive kulturkonservativa frikyrkokristna och nykterhetsvänner i landsorten. Broderskapsrörelsen, organisationen för kristna socialdemokrater, bildades 1928 som protest mot ateisternas växande inflytande inom partiet. Svenska kyrkans präster och andra framträdande Svk-medlemmar var i hög grad moderater (eller högerpartister, som de kallade sig då).
Folkpartiet var allstå ett väldigt heterogent parti. "Att vara folkpartist är att vara kluven", blev snabbt ett talesätt. Ateisternas och drogliberalernas växande inflytande under folkpartisten Herbert Tingstens tid som chefredaktör för DN, var en drivkraft bakom bildandet av KDS - Kristen Demokratisk Samling, som Kd hette då.Tanken var nog aldrig att samla alla kristna i samma parti, utan snarare att samla kristna folkpartister och kristna moderater i samma parti. KDS profilerade sig dock som "varken höger eller vänster", trots att man uppenbarligen sökte sitt väljarstöd inom det borgerliga blocket. Men det blev i stort sett bara folkpartiet som fick släppa till väljare till KDS.
Diskussionerna om KDS kom under de första årtiondena att kretsa kring frågan om KDS omintetgjorde en borgerlig valseger, genom att rösterna på KDS i riksdagsvalen var bortkastade. Och skulle KDS komma att spräcka en eventuell borgerlig regering, om partiet kom in i riksdagen? Det blev en hård press på KDS att "sitta still i båten" och avstå från att driva kristna särkrav i en borgerlig regering.
Någon större överströmning av kristna med borgerliga partisympatier till KDS blev det aldrig, men likväl bidrog KDS till en allvarlig försvagning av det kristna inflytandet i fp, i det borgerliga blocket och i politiken som helhet.
KDS var fel tänkt från början.
Men det har också gått snett på vägen till riksdag och regering. Det var förre partiledaren, den relativt populäre Alf Svenssons idé att "sitta still i båten". Det var Alf Svensson som med emfas hävdade att kd inte var ett hinder utan en förutsättning för en borgerlig regering. Det var Alf Svensson, som med sitt dåliga humör varje gång han blev motsagd, förvandlade riksdagsgruppen till en hop ja-sägare. Och det var Alf Svensson som med sina divalater gjorde partiet synomymt med sig själv. Och det var Alf Svensson som gjorde tråkmånsen Göran Hägglund till sin kronprins.
Under tiden har RFSL, som valt att inte bildat parti, tagit kommandot i alla partier i sina frågor.
Det enda praktiska resultatet av kd:s drygt 40-åriga verksamhet blev allså en fullständig eliminering av det kristna inflytandet i politiken - och dessutom en allvarlig försvagning av den traditionella kristna trons ställning i Sveriges största kristna samfund, Svenska kyrkan.
Min uppmaning till kristna med borgerliga partisympatier är alltså: Gå med i något annat borgerligt parti! Rädda det värdekonservativa arvet i Moderaterna, återuppbygg det kristna inflytandet i Folkpartiet, återinför den traditionella kristna tron till Centerpartiet!
Min uppmaning till kristna med socialistiska partisympatier är likaledes: Gå med i det parti som står dig närmast politiskt, kräv hemortsrätt för traditionell kristen tro i det partiet!
Folkpartiet grundades under 1930-talet genom sammanslagning av två partier: Liberalerna och De frisinnade, vilka hade sitt starkaste stöd hos den kulturradikala övre medelklassen i de större städerna respektive kulturkonservativa frikyrkokristna och nykterhetsvänner i landsorten. Broderskapsrörelsen, organisationen för kristna socialdemokrater, bildades 1928 som protest mot ateisternas växande inflytande inom partiet. Svenska kyrkans präster och andra framträdande Svk-medlemmar var i hög grad moderater (eller högerpartister, som de kallade sig då).
Folkpartiet var allstå ett väldigt heterogent parti. "Att vara folkpartist är att vara kluven", blev snabbt ett talesätt. Ateisternas och drogliberalernas växande inflytande under folkpartisten Herbert Tingstens tid som chefredaktör för DN, var en drivkraft bakom bildandet av KDS - Kristen Demokratisk Samling, som Kd hette då.Tanken var nog aldrig att samla alla kristna i samma parti, utan snarare att samla kristna folkpartister och kristna moderater i samma parti. KDS profilerade sig dock som "varken höger eller vänster", trots att man uppenbarligen sökte sitt väljarstöd inom det borgerliga blocket. Men det blev i stort sett bara folkpartiet som fick släppa till väljare till KDS.
Diskussionerna om KDS kom under de första årtiondena att kretsa kring frågan om KDS omintetgjorde en borgerlig valseger, genom att rösterna på KDS i riksdagsvalen var bortkastade. Och skulle KDS komma att spräcka en eventuell borgerlig regering, om partiet kom in i riksdagen? Det blev en hård press på KDS att "sitta still i båten" och avstå från att driva kristna särkrav i en borgerlig regering.
Någon större överströmning av kristna med borgerliga partisympatier till KDS blev det aldrig, men likväl bidrog KDS till en allvarlig försvagning av det kristna inflytandet i fp, i det borgerliga blocket och i politiken som helhet.
KDS var fel tänkt från början.
Men det har också gått snett på vägen till riksdag och regering. Det var förre partiledaren, den relativt populäre Alf Svenssons idé att "sitta still i båten". Det var Alf Svensson som med emfas hävdade att kd inte var ett hinder utan en förutsättning för en borgerlig regering. Det var Alf Svensson, som med sitt dåliga humör varje gång han blev motsagd, förvandlade riksdagsgruppen till en hop ja-sägare. Och det var Alf Svensson som med sina divalater gjorde partiet synomymt med sig själv. Och det var Alf Svensson som gjorde tråkmånsen Göran Hägglund till sin kronprins.
Under tiden har RFSL, som valt att inte bildat parti, tagit kommandot i alla partier i sina frågor.
Det enda praktiska resultatet av kd:s drygt 40-åriga verksamhet blev allså en fullständig eliminering av det kristna inflytandet i politiken - och dessutom en allvarlig försvagning av den traditionella kristna trons ställning i Sveriges största kristna samfund, Svenska kyrkan.
Min uppmaning till kristna med borgerliga partisympatier är alltså: Gå med i något annat borgerligt parti! Rädda det värdekonservativa arvet i Moderaterna, återuppbygg det kristna inflytandet i Folkpartiet, återinför den traditionella kristna tron till Centerpartiet!
Min uppmaning till kristna med socialistiska partisympatier är likaledes: Gå med i det parti som står dig närmast politiskt, kräv hemortsrätt för traditionell kristen tro i det partiet!
Kommentarer
Trackback
