Från fri abort till abortplikt
När nu socialminister Göran Hägglund, kd, pressat upp aborttalen med ytterligare några tusen, gör han en "helomvändning" och ska bekämpa de "oönskade" graviditeterna. Jodå, det ska vara ordnad ekonomi, fullbordad utbildning, rätt man, osv, så att den blivande modern inte ligger samhället till last. Underförstått: aborträtten har i kd-Sverige ersatts med abortplikt. Aborterna belastar ju sjukvårdsbugdeten, varför de av regeringen oönskade graviditeterna måste bekämpas på billigare sätt! Och varför inte klamydian samtidigt?
Göran Hägglund företräder vad förre påven Johannes Paulus II kallade "dödens kultur". Alltså en i grunden livsfientlig inställning, där barn har blivit ett över- och medelklassprivilegium. Jag vänder mig starkt mot kd:s sammanblandning av begreppen "abortförebyggande" och "graviditetsförebyggande" och att man dessutom kopplar graviditet (som inte är en sjukdom) till klamydiabekämpningen.
Ungdomens avancerande sexualvanor är iofs alarmerande, t ex att en genomsnittlig 19-åring har haft lika många sexkontakter som en genomsnittlig 50 ellere 60-åring under hela sitt liv. Och vi som är i den åldern har haft ganska många, medan generationen före oss ofta inte hade mer än en enda.Den avgörande förändringen har emellertid skett under de senaste 10 åren.
Den förändrade synen på sexualitet och fortplanting, som vi nu ser, är resultatet av en medveten kampanj som har drivits av kulturradikala kretsar i ganska exakt 100 år, under de senaste åren under täckmantel av kamp för homosexuellas rättigheter. Så det kan nog behövas en diskussion om den framtida samhällsutvecklingen, där ifrågasättandet av utvecklingen inte längre får vara "tabu".
Att vrida samhällsutvecklingen rätt igen, görs inte under de få veckor som en gravid kvinna har att bestämma sig för abort eller ej. Att det poppar upp grupper som Claphaminstitutet, som skuldbeläggeer kvinnor som bär på barn som är oönskade av socialministern, verkar ju skumt. Här är det verkligen skillnad mellan långsiktigt och kortsiktigt.
Eftersom sexualitet och fortplantning hör ihop, är graviditet en del av kvinnors sexualitet. Att bli fäder är en del av den manliga sexualiteten. Detta talar iofs för äktenskapet och mot den promiskuösa livsstilen. Men barn måste ju födas även under rådande förhållanden. Barn föddes ju faktiskt innan Sverige kristnades och innan det fanns några kyrkvigslar öht. Barnafödander får inte hindras av att vi först måste återuppbygga äktenskapet som samhällilig institution.
Tidningen berättar om en ensamlevande kvinna, som blivit gravid genom insemination. Nu har hon inte råd att behålla barnet. Med kd i regeringsställningen är framtiden inte längre förutsebar. Den brutalt skärpta "jobblinjen" i socialförsäkringssystemen går före ofödda barns rätt att leva. Men givetvis läggs den yttersta ansvaret på den gravida kvinnan. Göran Hägglund tvår sina händer med sin kombinerade antiklamydia- och antigraviditetskampanj.
