Nej till partipolitiserad kristendom
Ja, jag hoppas att Mona Sahlin tar Broderskap i örat och gör klart: "Ska ni göra socialdemokratin till en religion, kommer vi att få både bekännelsetrogna kristna, ateister och muslimer mot oss." Uppfiften för ett politiskt parti är väl ändå att söka maximalt väljarstöd. Det gäller både s och b.
Men jag tycker att kristna borde demonstera för kd, att nu är det slut på kd:s svek och användning av kristna som röstboskap. Och jag menar inte att kristna ska välja något särskilt parti i stället, utan varje kristen ska undersöka var hans/hennes politiska åsikter hamnar på höger - vänsterskalan. Teologiska åsikter kan inte delas in i höger eller vänster. Personer med samma kyrkotillhörighet och teologiska övertygelse kan hamna helt olika politiskt. Men det är väl ingen nackdel om kristna sprider ut sig över hela den politiska skalan? Det har ju RFSL gjort, med resulatat att de faktiskt har alla partier med sig!
Partipolitisk tillhörighet beror på en rad faktorer, såsom social position, inkomst, arv (typ farfar var bonde och centerpartist), vilka man umgås med, och personlig erfarenhet.
Den kristna religionen består, förutom av läror om det övernaturliga, av ett antal "moraliska imperativ", främst tio Guds bud men även andra, som norm för det mänskliga handlandet, men Bibeln är ingen detaljerad politisk handbok. Utan det är nog så att man kan ha olika politiska strategier, arbeta inom olika partier, för att nå samma mål.
Som jag ser det, har Claphaminstitutet bidragit till den partipolitisering av teologin, som Broderskap nu fullbordar. När Tuve Skånberg fick frågan om Ci är "höger" hade han svarat med att definera "höger" som förbud mot aborter mm (tydlig association till "de kristna högern" i USA, varpå han definierat Ci som "center-right", vilket på svenska blir "center-höger". Tyvärr finns flera partipolitiska markörer i uttalanden och artiklar från Ci. Som därigenom faktiskt HAR stämplat traditionell kristendom som "center-höger-extrem höger". För mig var det väntat att Broderskap skulle svara med att uppfinna en ny teologi, "vänsterkristendomen". Har inte Skånberg varit riksdagsman? Vet han ingenting om socialdemokratiska ryggmärsgsreflexer?
Det finns fullt med nyhedningska rörelser, som maskerar sig som kristna "förnyare" och ligger på socialdemokratiska politiker med kristen tro men klena teologiska och kyrkohistoriska kunskaper. Och erbjuder "enkla lösningar" på problemet med motstridiga krav från de kristna väljarna och t.ex. RFSL. Det borde Skånberg känna till. Är han inte doktor i kyrkohistoria?
Sedan gammalt har vi en vertikal delning av kristenheten, i katoliker, ortodoxa, lutheraner, frikyrkliga m.fl. Sedan en tid har vi dessutom en horisontell klyvning i frågor om evolutionsläran, homosexualitet, aborter etc (bekännelsetrogen kristendom resp. liberalteologi). Frågan är föratås hur långt från Bibeln och bekännelsen man kan komma, utan att man har grundat en ny religion. Att behålla de kristna socialdemokraterna, och de är många, inom den kristna tron, måste stå högre på dagordningen i kristna sammanhang än att stödja det ena eller andra partiet.
Broderskap borde vara en rörelse för människor, som förenas av samma politiska övertygelse, men har alla förekommande kristna teologiska åsikter. Om Broderskap ombildas från kristet politiskt förbund till en kyrka med egen teologi, kan inte alla s-sympatisörer vara med. Kristenheten i stort, som splittras ännu mer, och socialdemokratiska partiet, som mister potentiella väljare, kommer att stå som förlorare.
Det finns bara ett sant kristet kyrkoparti och det är Frimodig kyrka, som dessutom arbetar för att minska dess inflytande. Vi måste bort från den politiska folkkyrkan och istället ha en rent episkopal kyrka där biskoparna har alla makt i de teologiska frågorna.
Det behövs kvalificerad majoritet för att det politiskt valda kyrkomötet ska köra över Läronämnden, som består av biskoparna och åtta lekmän. Jag vet inte vilka dessa är, men det påstås att de har teologiska kvalifikationer för sina uppdrag. Att t. ex. teologiprofessorer har inflytande i lärofrågor är inget nytt, men förr ställdes ju andra krav på professorerna.
Biskoparna är alldeles för opinions- och trendkänsliga. Man kan inte jämföra det katolska läroämbetet, som består av 4500 biskopar spridda över hela världen, mede 13 biskopar i ett enda land.
De partipolitiska valen till kyrkan ser jag som en nödvändig övergångslösning, som måste fasas ut och eersättas av opolitiska nomineringsgrupper som t. ex. Frimodig kyrka. Alla partier måste då tillåta sina medlemmamr att ställa upp för de opolitiska nomineringsgrupperna.