larsflemstroms

Jag borde kanske också legat lågt ett tag. Men i stället blev det ett oplanerat avbrott i skrivandet p.g.a akut sjukhusbesök under tre dagar. Alltnog, såg jag i Världen idag en artikel som protesterar mot katolskfientliga insändare. Jag protesterar också gärna mot katolskfientliga påståenden, men också mot bristen på ödmjukhet på den katolska sidan, mot protestantfientligapåståenden, mot förvrängningar av protestantisk tro, och mot osynliggörandet av kristtrogna i Svenska kyrkan -och attityden att proterstanter är överens om allting och ingenting.

Jag har förut protesterat mot svenska katolikers sekterism, som yttrar sig i fientlighet mot just de kristtrogna i Svenska kyrkan, som i lära och liturgi står Katolska kyrkan närmast. "Förväxlingsrisken är för stor."

Jag håller fullständigt med den katolska biskop, som nyligen sagt att "vi måste lära oss av protestanterna". Det handlade om att läsa Bibeln och göra Bibeln till centrum i den kristna tron. Självklart finns katoliker, som är experter på Bibeln, men Bibeln har en ganska undanskymd plats i den Katolska kyrkan, vilket biskopen klagade på.

Artikelförfattaren i ViD uppmanar oss att gå direkt till källan, Katolska katekesen (!). Det är just vad jag har gjort under flera år. Men våra svenska katoliker läser den k. Katekesen på samma sätt som de anklagar protestanter för att läsa Bibeln: plockar ut det som passar dem!

Exempelvis skriver artikelförfattaren att den katolska teologin bygger på "vad som blivit uppenbarat i kyrkan under århundradena". I den k. Katekesen står det emellertid att uppenbarelsen blev fullbordad under biblisk tid, och att ingenting nytt har uppenbarats därefter. Svenska katoliker dyrkar katolska kyrkan som en gud, som kontinuerligt uppenbarar nya sanningar! Denna svensk-katolska "heresi" strider faktiskt mot påven Paul VI:s uttalande, att kyrkans uppgift är att förklara samma budskap som alltid,. så att det blir begripligt för var tids folk! Detta påve-ord citeras aldrig av svenska katoliker, som annar gärna och ofta upphöjer påve-ord till gudomliga sanningar!

Artikelförfattaren påstår också att "Katolska kyrkan har till skillnad mot protestantiska kyrkan en troskongregation som förvaltar trosarvet ända från den första kyrkan". Denna troskongregation grundades 1542 i kamp mot protestantismen, och i synnerhet i lutherdomen, och innebar ett avsteg från det gemensamma trosarvet - som däremot har förvaltats i bl. a. Svenska kyrkan.

Vidar beskyller artikelförfattaren just protestanterna för att plocka bibelord här och där och göra sig en egen teologisk variant. Katolikerna plockar alltså i stället påve-ord här och där och gör sig en egen teologisk variant. Missbruk av Guds ord, genom citat ryckta ur sina sammanhang förekommer förvisso. Men det är inget som någon traditionell protestantisk riktning, vare sig den svenskkyrkliga eller den frikyrkliga, rekommenderar!

Här dras alla "protestanter" över en kam, och pådyvlas en liberalteologiska missbruk, som odlas främst av vissa avfälliga Svk-präster med anknytning till den s.k. kontextuella teologin. Som även har katolska anhängare! Men det är ju bra att "vi protestanter" får hjälp av våra präktiga sektkatoliker att förstå vad protestantisk kristendom går ut på. ..

Den kvinnliga prästen som höll dagens högmässa i sockenkyrkan skulle nog behöva undervisas om den saken. Sedan hon sagt att varje tid tenderar att tolka Bibeln på sitt sätt, sa hon - högst oprotestantiskt, om artikelförfattaren har rätt  - att "det innebär givetvis inte att man kan tolka Bibeln hur som helst eller att det inte skulle finnas gudomlig vägledning."

Det är en katolsk fördom mot protestanter att det finns lika många bibeltolkningar som det finns medlemmar i de protestantiska kyrkorna - medan det bara skulle finnas en enda inom Katolska kyrkan. I botten på splittringen ligger förstås olika tolkningar av vissa bibelord m.m. 

Men inom varje protestantiskt samfund är man minst lika enig om samfundets tolkning, som man är inom Katolska kyrkan. Ofta går meningsskiljaktligheterna mellan samfunden tillbaka till oklarheter och delade meningar hos kyrkofäderna eller olika bruk i urkyrkan. Detta gäller t. ex. konflikten om spädbarndop eller vuxendop (eller troendedop, som det egentligen heter).

Vi kan också konstatera att i en del av dessa tvistefrågor finns det en gemensam katolsk-luthersk mening, som står mot den frikyrkliga. I andra tvistefrågor finns det en gemensam protestantisk (svenskkyrklig-frikyrklig) mening, som står mot den katolska. Att man kan tolka Bibeln hur som helst är varken en luthersk eller frikyrklig ståndpunkt. Den frikyrkliga ståndpunkten är snarare att Bibeln inte alls ska tolkas.

Således är alla kristna överens om det allra mesta. Vilket framgår av den katolska biskopen Anders  Arborelius' och pingstpastorn Sten-Gunnar Hedins gemensamma Jesus-manifest (se länk i spalten till höger).  De splittringar av kristenheten, vilka resulterat i de historiska kyrkobildningarna, har alltså handlat om vissa specifika frågor. Det här att Bibeln kan tolkas hur som helst, är ingen protestantisk tanke alls.