En anti-katolsk blogg?
Katolsk sekterism
Varifrån kommer denna katolska herrefolksmentalitet? De svenska katoliker, som hörs mest i debatten, är personer som hyllar gamla landsförrädare och Stockholms blodbad. För en del svenska katoliker är katolicismen kulturfernissa, ett sätt att visa att man är berest och världsvan. Om det hade handlat om religion, hade de inte rubbats i sin katolska tro ens om Gustav Vasa var en riktig hedersknyffel, som ville göra den påvliga nuntien till ärkebiskop i Sverige. Vilket han ville.
Ur en av de kommentarer, som jag modererat har jag klippt följande exempel på katolsk herrefolksmentalitet:
"Ett samfund som antingen lär att katolska kyrkan har helt eller delvis fel, eller har läror som katolska kyrkan slagit fast är helt eller delvis fel, är ur ett katolskt synsätt med nödvändighet ett heretiskt samfund. Vare sig mer eller mindre. Antingen finns mellan samfundet och KK läroskillnader som är oförenliga (t.ex. sådana som du behagar benämna "människopåfund") och därmed är samfundet heretiskt, eller också finns inga läroskillnader.
Om du vill låta påskina att Kyrkan skulle ha tagit avstånd från sin tidigare lära i och med eller under Andra Vatikankonciliet, så menar du att Kyrkan inte är ofelbar i lära (eftersom den isåfall ändrats), och säger därmed mot en fastslagen lära, och du är därmed heretiker. Om du hävdar att så inte är fallet, så gäller den lära som gällde innan, vilken du redan förklarat att du inte håller med om, och därmed är du heretiker. "
Upprinnelsen till detta hätska utfall mot mig personligen, är att den, som vill gå med i Katolska kyrkan inte längre behöver ta avstånd från den "lutherska heresin". I själva verket krävs av den personen att han stödjer den tridentinska bekännelsen från 1500-talet, menar de svenska sektkatolikerna, och fördömer och förbannar allting som strider mot densamma på samma sätt som kyrkan gjorde. Och det gjorde kyrkan genom att bränna heretiker på bål. För att riktigt understryka allvaret i sitt hot, skrev sektkatoliken också:
"Detta inlägg är det närmaste du hittills kommit till någon inkvisition, och ändå har jag bara först besvarat dina anklagelser med (ytterligare) ett klargörande av vad vi ser oss berättigade att få svar på när vi blir påhoppade med ogrundade anklagelser, och sedan dragit logiska konsekvenser av vad du sagt, vad Kyrkan säger, och hur dessa röster står i förhållande till varandra."
Följt av uppmaningen att det vore tacksamt om jag besvarade de frågor som "vi" ställer, alltså har "vi" försökt hålla inkvisitionsförhör med mig på min egen blogg. Vem har inbillat dem att de har sådana befogenheter? Vilka är "vi" förutom skribenten själv? Lägg märke till formuleringen "vi ser oss berättigade att få svar ... sedan ("vi") dragit logiska konsekvenser av vad du sagt." Jag ska alltså ställas inför ungkatolikernas privata inkvisitionsdomstol, inte bara för vad jag själv har sagt, utan även från de "logiska konsekvenser" av vad jag sagt, som ungkatolikerna själva har dragit. Exakt så arbetade inkvisitorerna under 1500-talet, när de dömde folk till döden.
Jag har naturligtvis frågat mig i vilken värld de lever. Det verkar var en fantasivärld, där de är mäktiga inkvisitorer, som dömer folk till evig förbannelse. Eller till den jordiska döden. Det är sant att kommunister, som talar om att "likvidera" kapitalister, inte skulle göra det om de fick chansen. Och det är sant att de flesta muslimska fundamentalister, som talar om att otrogna måste dö, inte skulle göra det om de fick chansen. Ändå är det på något sätt allvarligt att unga svenska katoliker kan bli så in i bomben fanatiska att de blir direkt mordiska i sin retorik! Förstår de vad de själva säger?
Varifrån kommer denna katolska herrefolksmentalitet? De svenska katoliker, som hörs mest i debatten, är personer som hyllar gamla landsförrädare och Stockholms blodbad. För en del svenska katoliker är katolicismen kulturfernissa, ett sätt att visa att man är berest och världsvan. Om det hade handlat om religion, hade de inte rubbats i sin katolska tro ens om Gustav Vasa var en riktig hedersknyffel, som ville göra den påvliga nuntien till ärkebiskop i Sverige. Vilket han ville.
Ur en av de kommentarer, som jag modererat har jag klippt följande exempel på katolsk herrefolksmentalitet:
"Ett samfund som antingen lär att katolska kyrkan har helt eller delvis fel, eller har läror som katolska kyrkan slagit fast är helt eller delvis fel, är ur ett katolskt synsätt med nödvändighet ett heretiskt samfund. Vare sig mer eller mindre. Antingen finns mellan samfundet och KK läroskillnader som är oförenliga (t.ex. sådana som du behagar benämna "människopåfund") och därmed är samfundet heretiskt, eller också finns inga läroskillnader.
Om du vill låta påskina att Kyrkan skulle ha tagit avstånd från sin tidigare lära i och med eller under Andra Vatikankonciliet, så menar du att Kyrkan inte är ofelbar i lära (eftersom den isåfall ändrats), och säger därmed mot en fastslagen lära, och du är därmed heretiker. Om du hävdar att så inte är fallet, så gäller den lära som gällde innan, vilken du redan förklarat att du inte håller med om, och därmed är du heretiker. "
Upprinnelsen till detta hätska utfall mot mig personligen, är att den, som vill gå med i Katolska kyrkan inte längre behöver ta avstånd från den "lutherska heresin". I själva verket krävs av den personen att han stödjer den tridentinska bekännelsen från 1500-talet, menar de svenska sektkatolikerna, och fördömer och förbannar allting som strider mot densamma på samma sätt som kyrkan gjorde. Och det gjorde kyrkan genom att bränna heretiker på bål. För att riktigt understryka allvaret i sitt hot, skrev sektkatoliken också:
"Detta inlägg är det närmaste du hittills kommit till någon inkvisition, och ändå har jag bara först besvarat dina anklagelser med (ytterligare) ett klargörande av vad vi ser oss berättigade att få svar på när vi blir påhoppade med ogrundade anklagelser, och sedan dragit logiska konsekvenser av vad du sagt, vad Kyrkan säger, och hur dessa röster står i förhållande till varandra."
Följt av uppmaningen att det vore tacksamt om jag besvarade de frågor som "vi" ställer, alltså har "vi" försökt hålla inkvisitionsförhör med mig på min egen blogg. Vem har inbillat dem att de har sådana befogenheter? Vilka är "vi" förutom skribenten själv? Lägg märke till formuleringen "vi ser oss berättigade att få svar ... sedan ("vi") dragit logiska konsekvenser av vad du sagt." Jag ska alltså ställas inför ungkatolikernas privata inkvisitionsdomstol, inte bara för vad jag själv har sagt, utan även från de "logiska konsekvenser" av vad jag sagt, som ungkatolikerna själva har dragit. Exakt så arbetade inkvisitorerna under 1500-talet, när de dömde folk till döden.
Jag har naturligtvis frågat mig i vilken värld de lever. Det verkar var en fantasivärld, där de är mäktiga inkvisitorer, som dömer folk till evig förbannelse. Eller till den jordiska döden. Det är sant att kommunister, som talar om att "likvidera" kapitalister, inte skulle göra det om de fick chansen. Och det är sant att de flesta muslimska fundamentalister, som talar om att otrogna måste dö, inte skulle göra det om de fick chansen. Ändå är det på något sätt allvarligt att unga svenska katoliker kan bli så in i bomben fanatiska att de blir direkt mordiska i sin retorik! Förstår de vad de själva säger?
Kommentarer
Trackback
