Konsten att göra sig blind
Ledare av Erik Åkerlund i den katolska idétidskriften Signum 5/2008. Vad han ser som särskilt hoppfullt inom frikyrkorörelsen är Peter Halldorf och på senare tid även Ulf Ekman "som utifrån sin frikyrkliga position finner en allt större uppskattning av ikoner och som också börjar reflektera över Kristi verkliga närvaro i nattvarden."
Frågan är dock om Ulf Ekman gör detta från en renodlat frikyrklig position. Han är ju faktiskt prästvigd i Svenska kyrkan, som har "reflekterat "över Kristi verkliga närvaro i nattvarden sedan Sverige kristnades för 1000 år sedan. Att denna "reflektion" inte upphörde i och med reformationen visar likvoriststriden under 1560-talet, då ärkebiskop Laurentius Petri Nericius avgick med segern.
På sin tid fanns det de (särskilt katoliken Gunnel Vallqvist) som uppfattade det gemensamma Jesus-manifestet (se länk i spalten till höger) mellan pingstpastor Hedin och biskop Arborelius som "två slår den tredje!. Själv tyckte jag det var bra att K-G Hammar fick motstånd. Men nu har detta verkligen börjat utvecklas till "två slår den tredje". Men nu är den tredje inte ärkebiskopen, utan hela Svenska kyrkan. Eftersom detta framförs i en ledare i en ledande katolsk tidskrift, och inte av några brådmogna unga lekmän på en katolsk blogg, måste man ställa frågan om biskop Arborelius stödjer den nya katolska sekterismen.
Efter decennier av ekumeniska samtal bara mellan katoliker och lutheraner, är det väl glädjande att de frikyrkliga också börjar komma med! Men plötsligt är det bara de som inger hopp om framtiden! Särskilt märkligt är det när Signum-skribenten skriver om frikyrkornas "liturgiska vändning", när katolska kyrkan och Svenska kyrkan faktiskt har samma nattvardsliturgi. Om någon skillnad kan iakttagas är, det att nattvarden i många Svk-kyrkor mer liknar den gammalkatolska ("tridentinska") mässan, med medeltida anor, än dern nutida reformert påverkade mässan i katolska kyrkor!
Vad har då katolikerna emot Svenska kyrkan? Ja, inte kan det vara de kvinnliga prästerna (... eller?) eftersom man inte verkar ha något emot kvinnliga frikyrkopastorer. Och över huvud taget inte verkar ha något emot att nattvarden i frikyrkan handhas av personer utan giltig prästvigning. Är det då homofrågorna? (En katolik har i upprepade kommentarer på denna blogg, krävt svar på frågan om jag anser att "kvinnliga präster och homovälsignelse är uttryck för Svenska kyrkans katolicitet. Finns inget annat att diskutera?)
De svenska katoliker som hörs mest i debatten, definierar sig inte som anhängare av en viss tro, utan som en oppositionsrörelse mot Svenska kyrkan. Då blir allting som Svenska kyrkan gör per definition fel.
.
Vad katoliker har emot svk? Du frågar om individers uppfattningar, så här är mina:
betr. kvinnliga präster/pastorer i svk resp. frikyrkor:
Det rör mig inte i ryggen, eftersom inga samfund utanför den katolska och de ortodoxa/orientaliska kyrkorna har giltig prästvigning. Det sorgliga är ju när de tror att de har det, vilket svk-präster har en tendens att göra. Att "leka mässa" blir inte verkligt sakrament bara för att det råkar vara vuxna som låtsas.
Betr. nattvardshantering:
Återigen - utan giltig prästvigning finns inga sakrament, och därför ingen eukaristi. Alltså kan det inte finnas "nattvard" utanför kat/ort/ori sammanhang, utan enbart bröd och vin. Att frikyrkofolk delar ut bröd och vin har jag inget att invända mot. Det sorgliga är om det finns folk som faktiskt tror att det är Kristi Kropp och Blod.
Men om ekumenik hade handlat om ytliga likheter är det klart att svk hade varit intressant. Visst har de "katolska" kläder, liturgier och kyrkobyggnader. Men ekumenik handlar om ett närmande enhet i trosbekännelse. Därefter får man lösa de praktiska strukturella frågorna som blir konsekvensen av denna trosmässiga enhet. Någon sådan närmandeprocess finns det dock inget rimligt hopp om med svk.
Jag finner (och många med mig) därför svk fullständigt ointressant vad beträffar katolska kyrkans religiösa samtal med andra samfund. Man kan inte ignorera dem, eftersom de fortfarande har många medlemmar och kontrollerar fina kyrkobyggnader, men det är knappast underlag för en teologisk dialog.
Rulla ner en bit och läs mina historiska inlägg, särskilt Länk till apostolisks succession, Johannes Magnus samt Påven abdikerade, samt Rickard Linds kommentarer till dessa inlägg!
Om något fattas (sett ur katolsk synvinkel) i de svenska prästvigningarna, så är det påvens godkännande. Detta kan nuvarande påve rätta till, men, och därför är vissa svenska katolikers desinformation och fientlighet mot den svenska kyrkan allvarlig. De hindrar alltså genomförandet av Katolska kyrkans uttalade mål att Kristi kyrka ska återförenas.
När samma attityd visas av medlemmar i protestantiska smågrupper mot Katolska kyrkan, som vissa svenska katoliker visar mot Svenska kyrkan, kallas det med rätta för "sekterism". Att man är medlem i en kyrka som är jättestor i andra länder, fritar inte från sekterismanklagelse. Detta är en bestämning av en ekumenisk position, attityden mot andra kristna, och har inget att göra med personliga egenskaper.
Jag blev själv åsyna vittne till hur en tysk turist, som tillhör den lutherska kyrkan i sitt hemland, blev avvisad från nattvarden i Katolska domkyrkan i Stockolm. Av den dispyt som sedan utspann sig mellan den tyska turisten och den "svenska" prästen, framgick att nattvardsgemenskap redan hade införts i turistens tyska hemstad. Katoliker och lutheraner brukar växelvis besöka varandras kyrkor, och får utan urskillning nattvarden.
Tydligen har en del lokala kyrkoherdar i Tyskland "gått händelserna i förväg", för någon överenskommelse om gemensam nattvard har man ännu inte kommit fram till i dialogen mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Påvens tillrättavisning av dessa katolska kyrkoherdar i Tyskland, används nu av katolska lekmän i Sverige som slagträ mot ekumenik över huvud taget med Svenska kyrkan.
Det är mycket sorgligt, särskilt för oss som faktiskt hade hoppats på en come-back för Katolska kyrkan i Sverige.
Bäste Symeon,
Eftersom du så djärvt slagit an okyrkotonarten så vill jag ställa ett antal frågor.
Det är inte så att du är instängd i ett rum av tillrättalagda mänskligt uttänkta påståenden som är underordnat mänsklig lydnad? Är det så att det kanske är omöjligt för dig att transcendera din kontext eftersom du ätit upp nyckeln till dörren ut eller kanske gett bort den till någon annan? En sorts babylonisk fångenskap kanske?
Sätter du några skiljetecken mellan personlig tro och religiös åsiktsgemenskap? Det är inte så att din logik bara är bakvänd?
... bara några små korta frågor i all enkelhet till dig som tycks uttrycka ett så tvärsäkert mandat att slutgiltigt skriva Guds sanningar i sten för alla oss vilsna får...
Ska jag säga tack?
Imorses var jag på det du kallar att "leka mässa". Det stod en man klädd i högst traditionell mässhake vid altaret och utförde de liturgiska handlingarna. Mig veterligen har han aldrig försökt köra ner religiösa åsikter i halsen på mig. Däremot har han fått mig att skämmas över mitt högmod och annan synd genom sin enkla och ärliga uppenbarelse i kyrkorummet. Vad jag sedan frivilligt tog emot av honom i kommunionen vet Gud mycket bättre än jag, eftersom han ser allt klart och jag endast kan vittna om att DET VAR Kristi kropp och blod i bröd och vin.
Symeon, jag påstår tvärsäkert att de teorier till närmande i ekumenik som du företräder är dömda att misslyckas eftersom de sätter plogen framför hästen.
Om du kan lyckas berätta för mig vad jag menar med hästen i föregående mening så ska jag personligen försöka skicka dig en flaska garanterat okonsekrerat nattvardsvin för dig att bruka som du finner lämpligt, om det så bara är att hälla ut det direkt i slasken!
Och Symeon, att skriva en kommentar på en blog antyder att man finner någonting högst intressant...
Jag tycker förresten inte om att du kallar dig katolik, jag föredrar att du i fortsättningen använder etiketten romersk katolik. Det har något med namnregistrering att göra. Rätt ska vara rätt!
Symeon,
En liten och för dig säkerligen enkel sak till innan jag glömmer bort det...
Skulle du kunna bevisa för mig och alla andra att de romersk-katolska prästvigningarna är giltiga?
Att handpåläggningskedjan verkligen går tillbaka till apostlarna går inte längre att belägga historiskt. De nuvarande romersk-katolska biskoparnas succession går historiskt att härleda tillbaka till 12 mars 1566 då ärkebiskop Scipione Kardinal Rebiba och biskop Annibale Caracciolo biskopsvigde Giulio Antonio Santorio. Tre år efter det att konciliet i Trient avslutades. För SvK:s del så biskopsvigdes Petrus Magni första maj 1524 av biskop Paris de Grassi. SvK:s historiskt dokumenterade vigningslinje är således av något äldre datum än den romersk-katolska. Sen finns ju problematiken kring 1968-års vigningsliturgi som du också måste överbrygga.
Giltiga prästvigningar är således en trosfråga.
Hej,
jag vill inte ge mig in i debatten i stort, men bara göra ett litet påpekande rörande epiteten "katolik" och "romersk katolik":
romersk katolska kyrkan brukar referera till den del av katolska kyrkan som har latinsk (också kallad romersk) rit. Förutom denna finns andra kyrkor 'sui generis' (ungefär "i egen rätt") inom den katolska kyrkogemenskapen (t.ex. kaldeiska och maronitiska kyrkor). Hela denna gemenskap av kyrkor, som alltså bland annat utmärks av att de leds av dessa biskopar i gemenskap och med biskopen i Rom såsom den främste i detta kollegium, brukar kallas den katolska kyrkan, och utgör alltså tillsammans också en odelad kyrka.
För en katolik av latinsk rit skulle det alltså vara korrekt att både kalla sig romersk katolik, såväl som bara katolik.
Så har i alla fall jag förstått det.
Vänligen,
Jo, jag förstår det. Men i Sverige är det Svenska kyrkan, som är den katolska kyrkan.
Bara för att förstå vad detta betyder när du skriver det: är Svenska kyrkan också den ortodoxa kyrkan i Sverige?
Den rätta översättningen av katolsk till svenska är "allmännelig", som är ett gammalt fornsvenskt ord, som inte har samma innebörd som allmän.
Med den lutherska ortodoxin menas den av statsmakterna för Svenska kyrkan påbjudna läran under ffa 1600-talet. Det närmaste man kan komma ortoxin idag är väl den kristendomstolkning som förespråkas av Biblicum (se länk i spalten till höger). Med Henric Shartau, som mycket riktigt kritiseras av Biblicum, avlägsnade sig Svenska kyrkan från den lutherska ortodoxin. (Se inlägg om Schartau!)
Östkyrkans (den s.k Ortodoxa kyrkofamiljen) påverkan på Svenska kyrkan under tidig medeltid är ett i stort sett outforskat område, men mycket tyder på att de motsättningar som ledde till kyrkosplittringen 1053 även nådde Sverige, och att östkyrkliga influenser redan från början kom att prägla Svenska kyrkan och hennes självständiga upprädande gentemot Rom redan under medeltiden.
