Religionsfriheten enligt lagen
Svenska kyrkan är i ett en särskild lag lagreglerat trossamfund, och alltså inte att jämföra med en förening vilken som helst.
Som grundlag i Sverige gäller numera inte bara Sveriges grundlag, utan även Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Efter EU-inträdet är Europakonventgionen överordnad den svenska grundlagen. Dessutom är lagar överordnade alla andra bestämmelser. En viktig skillnad mellan grundlagen och Europakonvenventionen, är att grundlagen gäller offentlig verksamhet, medan Europakonventionen ger staten en skyldighet att genom lagstiftning upprätthålla rättigheterna öven i den privata sektorn.
Följande laghierarki gäller alltså beträffande religionsfriheten: Bestämmelserna om religionsfrihet i Europakonventionen, bestämmelserna om religionsfrihet i Sveriges grundlag, bestämmelser, som eventuellt är mot religionsfriheten, i Jämställdhetslagen. Svenska kyrkans Kyrkoordning.
Det totala prästvigningsstoppet för kvinnoprästmotståndare anser jag strider mot både Europakonventionen och Sveriges grundlag. Om Svenska kyrkan ska fortsätta med detta, bör man lämna tillbaka all egendom som man fick från de kyrkliga kommunerna, när de avskaffades, och bli en frikyrka som alla andra, som börjar från noll.
Jag menar alltså att Svenska kyrkans speciella ställning, som ett av staten särskilt reglerat och gynnat trossamfund, medför en speciell skyldighet för Svenska kyrkan att respektera religionsfriheten - för båda sidor i kvinnoprästkonflikten.
Min ståndpunkt har under flera år varit att skilja prästvigningen från anställningsavtalet. Det betyder inte att alla som vill ska prästvigas. Antal prästvigningar i varje stift ska avgöras av behovet av präster i det stiftet, men prästerna ska vara fler än antalet fasta tjänster. Behovet av "fritidspräster", som får sin huvudsakliga försörjning genom annat arbete, kommer att öka, genom gudstjänstlivets koncentration till storhelger och vissa tider på året. Jag menar då att kvinnoprästmotståndarna huvudsakligen ska tjänstgöra som "fritidspräster", när det inte behöver bli några konflikter. Eftersom församlingarna numera anställer präster, ska en församling dock ha rätt att anställa en kvinnoprästmotståndasre om den så vill. Kyrkokommunidén innebär, om den genomförs, att ingen behörig präst eller pastor får nekas tillträde till en viss kyrka. Jag anser att huvudprincipen ska vara - oavsett vem som har rätt teologiskt - ska vara att den, som inte kan samarbeta med någon annan ,ska stiga åt sidan. MEN INTE UTESTÄNGAS HELT! En kvinnlig präst ska alltså inte mot sin vilja tvingas stigas åt sidan för en kvinnoprästmotståndare. Men kvinnor, som inte ens kan acceptera kvinnoprästmotståndarnas existens, bör nog välja ett annat yrke än präst. Det som man personligen inte besväras av, får man tåla!
Kära Karin Långström-Vinge! Vi som inte är folkpartister får ju stå ut med att du är det.
