larsflemstroms

 Ruin efter det medeltida stiftet på Grönland. Den sista biskopen påstås ha fungerat som informell ärkebiskop i Sverige sedan hans eget stift hade dött.ut.

1800-talets skildringar reformationstidevarvet under 1500-talet är rika på intressanta detaljer, men slutsatserna är inte helt tillförlitliga. Historieämnet omvandlades först i början av 1900-talet från "lärdom" (vetande utan ifrågasättande) till vetenskap, under ledning av bröderna Weibull, som båda var professorer i historia i Lund. All historieskrivning från tiden före c:a 1920 måste därför läsas extra kritiskt. Intresset för katolicismens "ljus" över den svenska kyrkohistorien ökade alldeles påtagligt under slutet av 1800-talet, varför den tidens kyrkohistoria kan vara en märklig blandning mellan storvulen svensk nationalism, där Gustav Vasa är hjälten,  och katolska konspirationsteorier som framställer i synnerhet Gustav Vasa i en skurkaktig dager.

I nationens intresse - och kyrkans
Den av Gustav Vasa återupprättade svenska staten och den efterreformatoriska svenska kyrkan har säkerligen haft ett gemensamt intresse av att framstå som ett tvillingpar med gemensam födelsedag. Två goda ting i förening förgyller ju varandra. Således framställs Gustav Vasa -. även i den svensknationalistiska litteraturen - som en ränksmidare, som redan under befrielsekriget hade överegått till den lutherska läran, men försökte dölja detta genom fagra löften om slå vakt om den gamla tron och respektera kyrkans rättigheter.

På samma sätt har det legat i "nationens intresse" att förneka att en liknande tvilligfödsel skett under medeltiden av den medeltida svenska staten och den medeltida svenska kyrkan. I stället har man skjutit statsgrundandet långt tillbaka i hednatiden, bl a för att ge senmedelltidens befrielsekrig historisk legitimitet och förringa den medeltida "påvekyrkans" bidrag till det medeltida riksgrundandet.

"Skyldiga" till denna historieförfalskning var 1400-talsärkebiskopen Nicolaus Ragvaldi samt Johannes Magnus, som var svensk titulärärkebiskop i Rom under 1500-talet. Deras  funderingar kom att tjäna svenska stormaktsintressen under 1600-talet. Inte ens den till slut  landsflyktige Johannes Magnus såg någon motsättning mellan katolsk tro och svensk nationalism, vilket däremot många nutida svenska katoliker gör! Ragvaldi ville - med mytomspunna historiska argument - ge Sverige en mer framskjuten plats vid det betydelsefulla Basel-konciliet, där han var svensk delegat.

Jag ifrågasatte denna historieskrivning när jag läste fornkunskap och historia vid universitet, vilket fick till följd att jag inte fullföljde studierna. Denna min - hos  dagens historiker så populära - syn på det ursprungliga riksgrundandet ansågs då "ovenskaplig". Så min egentliga behållning av studierna  blev att jag fick lära mig bröderna Weibulls källkritik-metod. Och på den grunden dömer jag ut teologernas s.k. bibelkritik - som dömer ut de kristna sanningarna med naturvetenskapliga argument - som ovetenskaplig. Naturvetenskap, t.ex. jungfrufödselns biologiskja orimlighet, har intet att göra med vetenskaplig historieforskning, som ska ta ställning till de historiska källornas äkthet, och inget annat!

Teologi ("vetenskapen om Gud") är enligt min mening en "lärdom" och inte en vetenskap. Eftersom objektet för denna s.k. vetenskap (Gud) inte låter sig utforskas med vetenskapliga metoder. Det vi vet om Gud är den kunskap har har givit oss genom uppenbarelsen, och är alltså inget som vi själv har utforskat!

Inget av mina inlägg på denna blogg gör anspråk på att uppfylla historievetenskapliga krav. Detta saknar jag resurser till, trots viss kännedom om historievetenskapliga metoder.

Påven drev Gustav Vasa i armarna på lutheranerna.
Detta blev en lång utvikning. Johannes Magnus var alltså den man, som Gustav Vasa ville göra till ärkebiskop, sedan han skickats hem till Sverige för att bekämpa de reformatoriska idéerna. Men den då nye påven Clemens VII vägrade ge sitt confirmatio, och drev därigenom den svenske kungen i armarna på lutheranerna. Clemens var beroende av den österrikiske kejsaren Karl V, som var svärfar till Kristian Tyrann som tagit biskopsmördaren Gustav Trolle under sitt beskydd. Clemens skyllde på att anklagelserna mot Trolle först måste utredas och Trolle formellt avsättas, innan han kunde bekärfta Johannes Magnus som ärkebiskop.

Men Clemens vägrade också att tillsätta  biskopar i övriga biskopslösa stift,. med Västerås som enda undantag. Clemens vägrade gå med på Sveriges rimliga begäran om anstånd med de dryga avgifter som skulle betalass till den heliga stolen för påvens bekräftelse av biskopsval. Sina rätta avsikter visade Clemens när han självsvåldigt utnämnde en italienare, som stod det danska hovet nära, till biskop i Skara. Vilket inte godkändes av den svenska kungen. Clemens agerande var så klandervärt, att han, enligt min mening, måste anses ha upphört att vara påve. Tack vare sina politiska ränker, räddades han av kejsaren, sedan franska trupper invaderat Rom.

När biskop Ingemar i Växjö hade avlidit 1530 var Petrus Magnus  i Västerås troligen den enda biskopen i Sverige med påvlig confirmatio. 1531 överförde han den apostoliska successionen, som han själv mottagit i Rom 1524, till Laurentius Petri, som anses vara Sveriges första lutherska ärkebiskop. Han var en yngre bror till reformatorn Olaus Petri, men mer olik denne än vad som framgår av den konventionella historieskrivningen. Laurentius Petris ambition verkar ha varit att rädda vad som räddas kunde av arvet från medeltidskyrkan.  Han var snarare "reformkatolik" än "protestant".

Naturligtvis måste vi slå vakt om reformationens positiva värden. Katolska kyrkans halvhjärtade självkritik vid mötet i Trient 1545 - 1549, räcker inte. Och bidrog dessutom till den slutgiltiga splittring av kyrkan, som Gustav Vasa hade försökt förhindra under 1520-talet. Svenska kyrkan har alltså inte brutit sig ur Katolska kyrkan, utan det var ett ömsesidigt fjärmande.

Ärkebiskopen sattes fängelse för sin lutherska tros skull
Detta för över till den svårbesvarade frågan när reformationen i Sverige egentligen segrade. Västerås riksdag 1527? Västerås ordonantia 1544? Kyrkoordningen 1571? Uppsala möte 1593? Stängningen av Vadstena kloster 1595? Slaget vid Stångebro 1598? Den första kyrkolagen efter reformationen, vilken kom först 1686?

Bakgrunden till slaget vid Stångebro var hertig Karls statskupp mot den lagliga kungen, Sigismund. Omedelbart efter slaget vid Stångebro arresterades ärkebiskopen, Abraham Angermannus, som hade varit lojal med kungen, för högförräderi. Ärkebiskopen frikändes av domstolen, Sigismund var ju laglig kung, men Karl vägrade släppa honom ur fängelset. Den egentliga anledningen till detta fortsatta olagliga frihetsberövande var inte lojaliteten med den besegrade kungen, utan ärkebiskopens  trohet mot den lutherska läran. Han avled i fängelse 1607.

Angermannus var - trots sin lojalitet med den katolske kungen Sigismund - en fanatisk lutheran. Angermannus var så fanatisk i sin nitälskan för den luterska läran, så att hertig Karl - som påverkad av reformerta idéer själv måste beskrivas som extrem protestant - befarade att Angermannus, om han försattes på fri fot, skulle provocera fram ett nytt inbördeskrig. Katoliker mot protestanter. Och så började 1600-talet i Sverige!. Ärkebiskopen i fängelse för sin lutherksa tros skull. Som kung kallades Karl för "Gråkappan" för sina resor, anonym förklädd till bonde, runtom i landet för att lyssna av stämningarna bland folket. En föregångare till vår tids opinionsundersökningar.

Karl tvekade även när det gällde en ny kyrkolag, som otvetydig skulle slå fast de lutherska läran, som den enda rätta. Det kom att dröja ända till 1686 innan Sverige fick sin första riktiga kyrkolag efter reformationen - och inte heller den är helt tydlig om vilken lära som gäller för Svenska kyrkan. Och enligt senaste lag ska Svenska kyrkan vara "evangelisk-luthersk." Klargörande, eller ... ?

Biskopen av Grönland räddade situationen i Sverige?
Hans hårda omdömen om prästernas leverne under de första åren av hans regeringstid, har ibland anförts som bevis för Gustav Vasas fientlighet mot kyrkan. Men Sverige hade nyligen genomlidit en hel serie av förödande krig, med en allt värre moralisk upplösning i släptåg. Fem av sju stift saknade biskopar, varför tillsynen av prästerna inte fungerade. Stockholms blodbad och kung Kristians mordorgie under hemvägen, hade sänt en chockvåg genom den krigströtta nationen, gamla fiender hade enats och ställt sig bakom Gustav Vasa och hans befrielskrig. Sverige var fortfarande ett ättesamhälle, där olika "krigsherrar" (för att använda ett nutida ord) ur de högadliga ätterna bekämpade varandra - och vädjade om allmogens stöd för sin sak.

När segern över Kristian var vunnen, splittrades alliansen bakom Gustav Vasa. Motståndarna spred ut falska rykten om att den nye kungen hade avfallit från den rätta läran. Klostren drogs in kampen mot kungen. Jag ska i korthet kommentera Magnus Nymans "Förlorarnas historia" med att man måste ha förståelse för "förlorarnas" motiv, missledda som de var. Men tyvärr bidrog klosterfolket själva till klostrens avveckling, sedan Gustav Vasa trots indragning av kyrkilig egendom sörjt för bevarandet av klostren.

Men man måste också förstå den svenska förbittringen mot "papismen", som under nästan hela 1500-talet ställde svenskar mot svenskar i onödiga uppror som var dömda att misslyckas och - förutom alla liv som gick till spillo -  kostade mycket pengar att slå ner. Pengar som den svenska kyrkan fick betala.

Johannes Magnus  upprätthöll de flesta av ärkebiskons funktioner under sin tid i Sverige. Men han var inte biskop. Sådant som bara en biskop fick göra, överlät han till en munk som hette Vincentius. Denne doldis i den svenska kyrkohistorien var av påven godkänd biskop av Grönland - ett sift som under 1500-talet torde ha saknat levande medlemmar. Hela den nordiska befolkningen på Grönland, som kommit dit under vikingatiden, hade av okänd orsak utdött under 1400-talet eller de första åren av 1500-talet.

Ett utdött sift.
Hade då det utdöda stiftet på Grönland fått betala för att få sin biskop godkänd av påven? Nej, naturligtvis inte. Det finns en uppgift från 1492 att det grönländska stiftet sluppit betala för en biskopsutnämning. Vid den utnämningen hade man inte säkert vetat om det fortfarande fanns överlevande i stiftet. Man hade först utnämnt biskopen, och sedan skickat honom till Grönland för att undersöka saken. Därefter har man tillsatt minst ännu en biskop på Grönland men han hamnade i ett annat land vid "världens ände", nämligen Sverige. Det är en slående skillnad mellan påvarnas höga ambtion  att behålla Grönland inom kyrkan och Clemens monumentala ointresse för att rädda den katolska kyrkan i Sverige.

Clemens drev en cynisk maktpolitik, som gynnade hans egen ställning som världslig furster i den mellanitalienska kyrkostaten, samt den florentinska dynastins di Medicis ställning som världens ledande finansfamilj. Clemens var själv född utom äktenskapet i denna familj. I detta perspektiv framstår intre den lutherska statskyrkoidén - som de flesta nutida lutheraner tagit avstånd från - som särskilt orimlig.

Uppgiften att biskopen av Grönland hade hjälpt Johannes Magnus att fullfölja ärkebiskopens plikter har jag hittat i en minnesskrift om valet av Gustav Vasa till kung- På vilket sätt har Vincentius hjälpt Johannes Magnus? Har även han någon del i bevarandet av de apostoliska successionen i Sverige?

Den nordiska befolkningens försvinnande på Grönland är ett av historiens olösta mysterier. Få verkar ha tänkt på att ett liknande försvinnande skedde i de svenska fjälltrakterna vid ungefär samma tid, då den nordiska befolkning som bott där åtminstone sedan vikingatiden försvann. I bägge fallen var det jordbrukarbefolkningar som försvann. De ersattes av jägarbefolkningar: eskimåerna på Grönland och samerna i norra Sverige.Samernas existens i Sverige är  med säkerhet känd åtminstone sedan högmedeltiden, och de verkar ha nått sin största utbredning under senmedeltiden.