Ur anonymitetens mörka vrå

När jag skriver något kritisk mot katoliker eller Katolska kyrkan, blir det tillrättavisning. Däremot kan katoliker skälla på Svenska kyrkan hur mycket som helst. En högkyrklig präst har skrivit många kritiska inlägg om Svenska kyrkan idag på sin blogg. Varje kritiskt inlägg mot Svk följs av kommentarer från en anonym katolik, som spetsar till kritiken ytterligare. Sedan en annan präst, en f.d. kvinnoprästmoståndare, råkat avslöja att han har bytt åsikt i kvinnoprästfrågan, kommenterade den anonyma katoliken:

"Om ämbetet vore grundat på mänskliga behov eller politiska idéer skulle det vara möjligt att byta 'åsikt'  Men nu bygger inte det apostoliska ämbetet på mänskliga idéer och åsikter. Prosten F.  och andra som i praktiken bytt åsikt borde därför i ärlighetens namn säga att man för pragmatiska skäl har övergett det apostoliska ämbetet. För partipolitiskt bundna i Sv Ky:s nomineringsgrupper 'Pisk' gäller varken Herrens bud eller helig Skrift. För dem gäller partipiskan och då offras ämbete såväl som äktenskap."

Lägg märke till hur den anonyme i slutet av sin tillrättavisning av prosten F. lyckats klämma in homoäktenskapsfrågan, som debatten inte alls handlade om. När katolikerna får vara anonyma står homofobin som spön i backen. När de framträder under sina rätta namn vill de motverka diskriminering av homosexuella genom att ta vigselräten från Svenska kyrkan! "Pisk" är naturlgtvis en anspelning på den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen POSK i kyrkovalet, men kan också vara en anspelning på de partianslutna. Lägg också märke till hur föraktfullt den anonyme katoliken avfärdar den demokratiska beslutsapparaten.

Katolska kyrkan erkänner inte den apostoliska successionen i Svenska kyrkan, och då kan det ju ur katolsk synvinkel inte finnas något apostoliskt ämbete i Svk.  Varför skulle då prosten F. "i ärlighetens namn" säga att han har övergett det apostoliska ämbetet? Och är det, om man erkänner den apostoliska successionen i Svk, att överge sitt eget apostoliska ämbet, att ändra åsikt från kvinnoprästmotståndare till kvinnoprästanhängare? I så fall har den anonyme stora problem i sin egen kyrka, t,o.m. bland kardinalerna. De fronderar visserligen inte mot sin egen kyrka, utan försvarar utåt den linje som företräds av majoriteten av de katolska biskoparna. Men genom sina åsikter har de övergett sina ämbeten, enligt den anonyma svenska katolikens sätt att se på saken.

Kritisera ska man göra för att få en ändring till det bättre. Vi behöver en ökad acceptans inom Svenska kyrkan för åsikten att kvinnor inte kan vara präster. Vi behöver inga nidskriverirer om kvinnliga präster och deras anhängare. De ska också respekt. Vi ska inte byta en sorts intolerans mot en annan sorts intolerans. Vi behöver ökad förståelse, inte minst bland ledamöterna i kyrkomötet, för åsikten att staten och kyrkan inte behöver tycka lika, samt för åsikten att Gud har instiftat äktenskapet för man och kvinna.  Vi behöver inte gnöla i alla möjliga sammanhang mot att homosexuella har fått en rättighet. Genom att blåsa upp den interna kritiken mot Svk till orimliga proportioner, bidrar våra "hjälpsamma" katoliker till att bekännelsetrogna kristna fråntas alltmer inflytande i Svk. Men det är ju dit katolikerna vill komma, som plåster på sären för sin egen kyrkas oförmåga att nå ut till den infödda svenska befolkningen.

Kommentarer
Postat av: Leif Ekstedt

Man kan notera en förflyttning i åsiktsfrågor sedan den tid KT hade bloggning på programmet.

Hörde i dag en äldre präst i vår kyrka. Han höll en utmärkt predikan. Men jag tror han är ganska nöjd med att vara pensionär. Svenska Kyrkan är min kyrka, men jag anser att den byter fot i religiösa frågor en aning för frekvent. Politiskt anfäktad kan man kanske säga. Folkkyrkan är för infekterad av de politiska partierna.

2009-04-19 @ 22:00:23
URL: http://stnkavtvivel.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0