larsflemstroms

Tor Billgren, som driver bloggen www.antigayretorik.blogspot.com har på sin blogg skrivit ett inlägg om de svåra förföljelserna av homosexuella i Irak. Jag har skrivit ett par kommentarer på Tors blogg. Diskussionen har emellertid urartat till fördömanden av islam som religion och muslimer i allmänhe, med ren rasistiska förtecken. Det är tydligen den sverigefientliga klicken inom Sverigedemokraterna som är i farten, alltså de som vill ha en jugoslavisering av Sverige, där kristna och muslimer mördar varandra.

Apropå detta, har "fiskarna" Karin Långström-Vinge (Svk-präst i Skövde) och Mikael Wendt (fp-politiker i Skövde) förfallit till feghet och kapitulation, sedan SD-sympatisörer invaderat KLV:s blogg och där försöker vända kristna mot muslimer. KLV och Wendt borde svara själva, i stället för att lita på att andra gör det. Men den sverigedemokratiska offensiven på KLV:s blogg har sin förklaring i KLV:s suveräna förakt för kristna i andra länder, och då inte minst orientaliska kristna som inte delar hennes entusiasm att förrätta samkönade vigslar i kyrkan. Denna inskränkta nationalism, svenskar vet alltid bäst, passar som hand i handske med SD:s program för Svenska kyrkan. Kritiken från ett par engelska biskopar mot brådskan att ta beslut om samkönade vigslar i Svenska kyrkan bemötte KLV med ett föraktfullt att det är viktigare att viga samkönat än att svenska biskopar får gå i procession i engelska katedraler. Vad har då KLV att säga till helsvarta afrikanska biskopar, som är ännu mer kritiska än sina engelska kollegor?

Samma sverigefientliga ultranationalism har brett ut sig bland kommentatorerna på Tors blogg, men Tor låter dem stå kvar för att de är så avslöjande. Jag vill inte dölja att jag också ser ett problem med massinvandringen av muslimer, men jag vill angripa detta problem på ett helt annat sätt.  Jag slår vakt om Sveriges nationella enhet och vill inte ha en upptrappad konflikt mellan olika religiösa och etniska grupper i Sverige. I den bemärkelse är jag en mycket bättre "sverigedemokrat" än exempelvis stridspitten Björn Söder, partisekreterare i SD.  Alltnog, så här löd min senaste kommentar på Tors blogg:

Diskussionen inleddes med en beskrivning av den barbariska och sadistiska förföljelsen av homosexuella i Irak. Mycket svåra förföljelser förekommer också mot kristna och mandéer (en kristendomen närstående religion). Det är en tydlig etnsisk rensning, som går ut på att skrämma iväg alla icke-muslimska trosutövare - trots att kristna fanns i området långt före muslimerna.

Förföljelsen av homosexuella verkar dock överträffa alla annan förföljelse i sadism. Det handlar inte bara om likskändning utan också om att offret ska dö på plåtgsammast möjliga sätt.

Jag tycker att det var fel av Tor att dra in Åke Green i detta. Varken Åke Green eller hans anhängare stöder detta. Tvärtom visar grymheterna i Irak att heterosexuelal kristna och homosexuella muslimer kan ha samma förföljare som sina fiender.

Minst 95 % av de homosexuella offren kan antas vara muslimer. Så stor var nämligen muslimernas andel av de totala iranska befolkningen innan de systematiska förföljelserna mot kristna och mandéer inleddes. Att de flesta offren för terrorismen i Irak sannolikt är heterosexuella muslimer, får inte undanskymma minoriternas utsatthet.

Att irakiska parlamentariker aktivt stödjer dessa förföljelser, eller underlåter att sätta stopp, är helt oacceptabelt. Men kan ske för att de få som protesterar fokuserar på antalet förföljda (heterosexuella muslimer) och inte på den höga andelen offer bland minoritetsgrupperna, och de uppenbart sadistiska inslagen i förföljelserna mot just homosexuella.

Det behövs diplomatiska påtryckningar från Sveriges regering, men även protester från svenska muslimer. Frågan måste tas upp i alla diskussioner mellan kristna och muslimer här i Sverige. Ett särskilt ansvar vilar på de kristna ledare, som är motståndare till exempelvis homovigslar i kyrkan. De kan inte avfärdas som något slags homolobby.

Det handlar givetvis om Iraks anseende som ett civiliserat samhälle. Vi måste visa, oavsett vad vi i övrigt tycker om homorörelsens krav, att detta kan ingen civiliserad människa acceptera.

Jag är alltså kritisk mot att Tor har blandat in Åke Green och andra kristna. Därmed riskerar han att själv blockera stöd från dessa mot de sadistiska morden på homosexuella i Irak. Där handlar det idag inte precis om att homosexuella ska få samma rättigheter som i Sverige. Även i Sverige har homosexuella handlingar varit ett brott enligt strafflagen (upphävdes 1944) .Vad de stackars homosexuella fångarna utsattes för av andra fångar kan vi föreställa oss, men det som sker i Irak idag är ännu värre. För en irakisk homosexuell, som fått ändtarmen ingenklistrad för att han ska dö på plågsammast möjliga sätt, vore en svensk isoleringscell anno 1943 att nåd att stilla drömma om. Tor har lagt ut länkar till inlägg, som han tidigare har skrivit, t. ex. detta inlägg:

Vad vi ser är alltså samma mönster som i t.ex. Uganda, där kristna ledare hetsar och sprider negativ skräckpropaganda med stöd och inspiration från kristna ledare i USA. Homosexuella hängs ut i tidningarna, något som innebär fara för livet.

Det är i denna kontext det massiva motstånd mot försök att förbättra situationen för världens homosexuella ska ses. I december motsatte sig bland annat Vatikanen en FN-resolution som syftade till att avkriminalisera homosexualitet och hindra diskriminering. Inte ens detta kan de alltså skriva under på. Och katolska bloggare rusade genast till Den Heliga Stolens försvar med ihåliga hänvisningar till sluttande plan och katekesen. Det är självfallet de som utför morden och står i minareter och predikstolar och bräker ut lögner som ska fördömas hårdast. Men de som låter det ske och blockerar försök till förbättring av villkoren kommer inte långt efter på skamlistan.

Behandlingen av homosexuella i Uganda vet jag strängt taget inget om , och kan varken bekräfta eller dementera Tors påståenden. Men han är säkert bättre informerad än mig, och dessutom är det fel, oförenligt med rättsstatens principer, att hänga ut sexuella "avvikare" - eller misstänkta brottslingar i media. Det senare har jag  själv har drabbats av, fastän det inte finns en enda prick i rikspolisstyrelsens belastningsregister. Även svenska journalister utmanar rättsstaten genom att leka domare. Dessa svenska - och ugandiska - journalister utmanar det statliga rättsskipningsmonopolet. Vad är syftet, om inte att den uthängda personen ska dömas och straffas av något slags folkdomstol? Hur svenska journalister, som slår sig för bröstet med att vara antirasister, kan ställa upp som hantlangare åt SD:s ryktesspridning skulle jag vilja veta. I detta land kan man alltså inte ta avstånd från SD:s nazistiska retorik, utan att själv bli utmålad som en mycket klandervärd person av journalisthyenorna.

Och vad menar Tor med att  "Det är självfallet de som utför morden och står i minareter och predikstolar och bräker ut lögner som ska fördömas hårdast"?  Menar han att de, som predikar om homosexualiteten (företeelserna) är samma personer som de som mördar homosexuella (människorna)? Eller menar han att varje antydan om att utlevd homosexualitet är en synd, är detsamma som en anstiftan till mord på homosexuella?

Den som predikar mot homosexualiteten, men underlåter att fördöma brott mot homosexuella tillhör snarare kategorin "de som låter det ske", som - enligt Tor - "inte kommer långt efter på skamlistan". På den punkten kan jag kanske hålla med Tor. Vi måste fördöma brott mot homosexuella. Vi måste göra klart för brottslingarna att de inte har någon sympati att hämta hos vare sig kristna eller muslimer, som tar sin tro på allvar.


Uppdatering 2009-08-21 kl 14.00

Debatten mellan mig och Tor Billgren på hans blogg antigyretorik fortsätter. Tor skrev:

Lars F
"En allvarlig sjuksom i samhället"... Det är faktiskt mildare än "en djup cancersvulst på samhällskroppen". En sjukdom kan botas med medicin eller behandling. En cancersvulst måste ovillkorligen skäras bort, avlägsnas. Jag påstår självfallet inte att Åke Green förordar avlivning av homosexuella - men jag tycker att det är självklart att man kan ställas till svars för sin retorik och sina metaforer, och inte bara väljer dem godtyckligt.

Jag anser att det var relevant att nämna Green, för att han och bögjägaren har exakt samma syn på homosexualitet. Hur man sedan väljer att lösa problemet, är mest en gradskillnad. Islamisterna förordar förintelse, Green frälsning. Men konsekvensen och premisserna är desamma: homosexualitet är ett stort problem för samhället som måste försvinna.

Det jag vill sätta fokus på är alltså inte själva metoderna och tillvägagångssättet, utan de föreställningar om homosexualitet (det vill säga antigayretoriken) som leder fram till slutsatsen att något måste göras.

Jag svarade:

Naturligtvis reagerade jag inte bara mot metoderna, utan även mot att homosexuella över huvud taget förföljs. Men kristna förföljs också i muslimska länder, där även de är en utsatt minoritet. Varför ska vi då bli särskilt upprörda av förföljelserna mot just homosexuella, om inte metoderna som används mot dem vore särskilt sadistiska?

Green är inte alls relevant i sammanhanget. Som kristen pastor arbetar han för varje människas individuella frälsning - för den enskilda individens egen skull.

Cancermetaforen är inget som Green har hittat på. Den var vanligt förekommande, innan Lars Gårdfeldt förvrängde det som Green sade. Det är alltså Gårdfeldt och inte Green som har sagt att homosexuella är en cancersvulst, som ska skäras bort - ord som han har lagt i Greens mun.

Detta har vi redan haft en debatt om, så varför upprepa Gårdfelds förvrängningar? Jag uppfattade ditt inlägg så, att du ville mobilisera största möjliga stöd för Iraks homosexuella - inte så att du ville dra upp någon inhemsk träta i Sverige genom något slags guilt by association.

Tor är dessutom fel ute när han i detta sammanhang diskuterar om homosexualitet är ett problem, eller inte. Det finns andra synder, som erkänns som problem, även av Tor. Det finns helt enkelt "problemlösningar" som inte är acceptabla. Även den som faktiskt uppfattar homosexualiteten som problem måste protestera mot förföljelserna mot homosexuella i Irak.

Enligt kristen tro finns det ett grundläggande människovärde som är oberoende av den enskildes brister eller förtjänster. Jag utesluter inte att detta erkänns även av de flesta muslimer. Antigayretorik driver tesen att kristendomen är omänsklig och måste ersättas av en ny religion, som förföriskt ska säljas med kristet omslagspapper. Antigayretorik driver ox´ckså tesen att de sexuella läggningen är hart när omöjlig att påverka. Medan religiös tro bara skulle vara ett knippe godtyckliga åsikter.

Tor kräver rätt att få fortsätta att leva sitt homosexuella liv. Och jag tänker inte hindra honom. Men då måste väl även de, som vill leva ett kristet liv, få göra det ? Vi har rätt att kritisera varandras val - men kritikrätten ska vara ömsesidit så att inte bara kristna kritiseras. Och kritikrätten får inte hindra gemensam kamp för grundläggande mänskliga rättigheter.

Uppdatering 2009-08-21 kl 18.00

Tor har nu svarat på mitt senaste svar (se ovan). Han skriver:

Det handlar inte om en förvrängning. Det är i båda fallen tal om "homosexualitet" som sjukdom respektive cancersvulst. Inte homosexuella.

Det är inte vad homosexuella (eller kristna) utsätts för som är grundproblemet. Det är föreställningarna som leder fram till åtgärderna som är det viktiga och centrala.