Välkommen tillbaka till bloggosfären!
Blogg.se har blivit ett tillhåll för mycket unga mammor, några av dem har legat på 20 i topp-listan under flera månader. Runt midsommar försvann deras bloggar från listan. Det är väl dags att föda, tänkte jag. Nu har en av dem kommit tillbaka till listan. Det är sign. "15 år och gravid med tvillingar" som har kommit tillbaka under sign. "15 år och tvillingmamma". Jag lägger inte ut någon länk, för jag vill inte att hon ska få elaka kommentarer. Själv vill jag gratulera och hälsa välkommen tillbaka till bloggosfären. Du ska veta att många är avundsjuka på dig. Många har väntat för länge, eller har gjort abort, och blivit för gamla för att få barn. Risken för sterilitet ökar med ökande ålder, alltså redan före kvinnans klimakterium.
Nu kan man förstås tycka att 15 år är i yngsta laget. Men inte för ungt. Man kan tycka att de borde ha gift sig först. Men det som har hänt har hänt. Man kan få dispens från 18-årsgränsen för att ingå äktenskap. Men regeringen vill göra det svårare att få dispens, eller helt avskaffa möjligheten till dispens. Jag måste dock ställa några frågor:
1. Varför klanka på de yngsta mammorna för att de är ogifta? Varför inte i stället klanka på alla som väntar för länge på att gifta sig och skaffa barn?
2. Varför inte sänka gränsen för äktenskap till 17 år, och behålla möjligheten till dispens för den som är yngre?
3. Varför inte göra det lättare att vara ung förälder?
En absolut fördel med att få sitt första barn när man själv är relativt ung, är att man minns sin egen barndom, minns hur det är att vara barn. Första barnet har inga äldre syskon, men behöver anhöriga som inte är lastgamla. Och kan det inte vara en fördel om barnen börjar bli vuxna, när man själv är 35 - 40 år? Det är ju då som livet börjar, säger somliga. Det är sant, såtillvida att man får mer utåtriktade intressen i den åldern, ett ökat engagemang i föreningsliv och samhällsfrågor.
Jag har tittat på den unga mammans blogg, och har hittat en del saker so hon skrev medan hon fortfarande var gravid:
Jag fick en fråga av någon. Varför uppmuntrar jag inte andra unga till att skaffa barn om det är något dom vill? Eftersom jag själv skriver om hur härligt det är. Även om det är underbart att vara gravid så finns det alltid ett men: 'Jag älskar att vara gravid men jag önskar att det kom lite senare'. Missförstå mig inte. Jag sitter inte och mår dåligt över detta. Jag vill ha just de barnen jag väntar just nu. /- - -/ Det handlar inte om att bli ung mamma, det handlar om att bli mamma åt just de här barnen.
Min kommentar: Helt rätt! Det som har hänt, har hänt. Du hade aldrig kunnat bli gravid med just de här barnen en gång till!
Det är mycket som händer under 9 månader. Vissa flyttar till eget för första gången. Samtidigt får man höra 'Varför gjorde du inte abort?', 'slampa', 'hoppas ditt barn dör' och 'herregud, du är för ung.' Det är inte lätt!
Min kommentar: Det är förfärligt att läsa, men jag är inte förvånad. Desto mer beundransvärd är du, för att du fullföljde graviditeten.
Jag får sjukt många mail från flickor som är 15-17 år som har känt sig tvingade till abort av sin omgivning. Du behöver inte ta bort ditt barn om du inte vill. Dom flesta har ett val, helst ska valet göras innan man blir gravid! Jag gjorde det jag ville, jag vill absolut inget annat!
Min kommentar: Formellt frivilliga tvångsaborter, ja! Hur kan man tvinga så unga kvinnor att göra abort? Deras första barn! Tänk om de inte lyckas bli gravida igen! Den kvinna som redan har barn, har lite lättare att komma ifrån en abort. De kan rikta sina moderskänslor till sina redan födda barn. Men en del av dessa kvinnor kommer att få svårt att acceptera att deras redan födda barn växer och blir äldre och kan leva ett självständigt liv. De kan inte glömma den där lilla som inte fick födas. Och hur går det för de kvinnor, som har aborterat sitt första barn? De får "medicin" som stoppar mjölkproduktionen, men känsloregistret kan inte stängas av. De blir en kolumn i statistiken: Unga kvinnors psykiska hälsa. (Som är ett katastrofområde i Sverige.) En del av dem kommer att "knulla runt" med nästan vem som helst, för att bli gravida på nytt. Blir de det, övertalas de att göra abort en gång till. Regeringen kommer att tillsätta ännu en utredning, som föreslår intensifierad sexualundervisning, gratis kondomer p-piller samt ett nytt abortregister med namn och personnummer på kvinnor som gjort abort.
Så här står det (enligt Annika Damirjian) i den abortutredning, som redan är gjord: "I en studie om tonårsflickor som genomgår abort framkommer att den närmaste omgivningen, i första hand partner och föräldrar, är mycket negativa till att flickorna fullföljer graviditeten, inte bara mycket unga flickor utan även de som är runt 20 år".
Varken sjukvården, politikerna eller opinionsbildarna vill erkänna att tvångsaborter är en realitet i Sverige. Men tvångsaborter förekommer. Men det får inte erkännas. Lika lite som man ville erkänna tvångssteriliseringarna medan de pågick (1935 - 1974). De var ju också formellt frivilliga. Samma politik då som nu, men med andra medel!
Om någon skulle tvinga en ung kvinna att döda sitt nyfödda barn, skulle han / hon dömas till fängelse i minst 10 år för anstiftan till mord. För att vi har s.k. fri abort är det inte ens straffbart att tvinga en kvinna att abortera sitt ofödda barn. Detta kallas "kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp". Jag tycker att i det fallet är det någon annan som bestämmer över henne. Själv tycker jag att detta borde vara straffbart. Se mitt förslag till ny abortlag, 10 §!
http://larsflemstroms.blogg.se/2009/july/forslag-till-ny-abortlag.html
Unga kvinnor som vägrar göra abort är vår tids hjältar. De står i första ledet i kampen mot dödsrikets legioner. De behöver allt stöd de kan få.
Nu kan man förstås tycka att 15 år är i yngsta laget. Men inte för ungt. Man kan tycka att de borde ha gift sig först. Men det som har hänt har hänt. Man kan få dispens från 18-årsgränsen för att ingå äktenskap. Men regeringen vill göra det svårare att få dispens, eller helt avskaffa möjligheten till dispens. Jag måste dock ställa några frågor:
1. Varför klanka på de yngsta mammorna för att de är ogifta? Varför inte i stället klanka på alla som väntar för länge på att gifta sig och skaffa barn?
2. Varför inte sänka gränsen för äktenskap till 17 år, och behålla möjligheten till dispens för den som är yngre?
3. Varför inte göra det lättare att vara ung förälder?
En absolut fördel med att få sitt första barn när man själv är relativt ung, är att man minns sin egen barndom, minns hur det är att vara barn. Första barnet har inga äldre syskon, men behöver anhöriga som inte är lastgamla. Och kan det inte vara en fördel om barnen börjar bli vuxna, när man själv är 35 - 40 år? Det är ju då som livet börjar, säger somliga. Det är sant, såtillvida att man får mer utåtriktade intressen i den åldern, ett ökat engagemang i föreningsliv och samhällsfrågor.
Jag har tittat på den unga mammans blogg, och har hittat en del saker so hon skrev medan hon fortfarande var gravid:
Jag fick en fråga av någon. Varför uppmuntrar jag inte andra unga till att skaffa barn om det är något dom vill? Eftersom jag själv skriver om hur härligt det är. Även om det är underbart att vara gravid så finns det alltid ett men: 'Jag älskar att vara gravid men jag önskar att det kom lite senare'. Missförstå mig inte. Jag sitter inte och mår dåligt över detta. Jag vill ha just de barnen jag väntar just nu. /- - -/ Det handlar inte om att bli ung mamma, det handlar om att bli mamma åt just de här barnen.
Min kommentar: Helt rätt! Det som har hänt, har hänt. Du hade aldrig kunnat bli gravid med just de här barnen en gång till!
Det är mycket som händer under 9 månader. Vissa flyttar till eget för första gången. Samtidigt får man höra 'Varför gjorde du inte abort?', 'slampa', 'hoppas ditt barn dör' och 'herregud, du är för ung.' Det är inte lätt!
Min kommentar: Det är förfärligt att läsa, men jag är inte förvånad. Desto mer beundransvärd är du, för att du fullföljde graviditeten.
Jag får sjukt många mail från flickor som är 15-17 år som har känt sig tvingade till abort av sin omgivning. Du behöver inte ta bort ditt barn om du inte vill. Dom flesta har ett val, helst ska valet göras innan man blir gravid! Jag gjorde det jag ville, jag vill absolut inget annat!
Min kommentar: Formellt frivilliga tvångsaborter, ja! Hur kan man tvinga så unga kvinnor att göra abort? Deras första barn! Tänk om de inte lyckas bli gravida igen! Den kvinna som redan har barn, har lite lättare att komma ifrån en abort. De kan rikta sina moderskänslor till sina redan födda barn. Men en del av dessa kvinnor kommer att få svårt att acceptera att deras redan födda barn växer och blir äldre och kan leva ett självständigt liv. De kan inte glömma den där lilla som inte fick födas. Och hur går det för de kvinnor, som har aborterat sitt första barn? De får "medicin" som stoppar mjölkproduktionen, men känsloregistret kan inte stängas av. De blir en kolumn i statistiken: Unga kvinnors psykiska hälsa. (Som är ett katastrofområde i Sverige.) En del av dem kommer att "knulla runt" med nästan vem som helst, för att bli gravida på nytt. Blir de det, övertalas de att göra abort en gång till. Regeringen kommer att tillsätta ännu en utredning, som föreslår intensifierad sexualundervisning, gratis kondomer p-piller samt ett nytt abortregister med namn och personnummer på kvinnor som gjort abort.
Så här står det (enligt Annika Damirjian) i den abortutredning, som redan är gjord: "I en studie om tonårsflickor som genomgår abort framkommer att den närmaste omgivningen, i första hand partner och föräldrar, är mycket negativa till att flickorna fullföljer graviditeten, inte bara mycket unga flickor utan även de som är runt 20 år".
Varken sjukvården, politikerna eller opinionsbildarna vill erkänna att tvångsaborter är en realitet i Sverige. Men tvångsaborter förekommer. Men det får inte erkännas. Lika lite som man ville erkänna tvångssteriliseringarna medan de pågick (1935 - 1974). De var ju också formellt frivilliga. Samma politik då som nu, men med andra medel!
Om någon skulle tvinga en ung kvinna att döda sitt nyfödda barn, skulle han / hon dömas till fängelse i minst 10 år för anstiftan till mord. För att vi har s.k. fri abort är det inte ens straffbart att tvinga en kvinna att abortera sitt ofödda barn. Detta kallas "kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp". Jag tycker att i det fallet är det någon annan som bestämmer över henne. Själv tycker jag att detta borde vara straffbart. Se mitt förslag till ny abortlag, 10 §!
http://larsflemstroms.blogg.se/2009/july/forslag-till-ny-abortlag.html
Unga kvinnor som vägrar göra abort är vår tids hjältar. De står i första ledet i kampen mot dödsrikets legioner. De behöver allt stöd de kan få.
Kommentarer
Trackback
