larsflemstroms

Påståendet att kyrkorna inte har något möjlighet att bestämma abortpolitiken, är naturligtvis "en sanning med modifikation". Det är riktigt att kyrkorna saknar formella möjligheter, men kan ju driva opinionsbildning. Faktum är emellertid att kyrkans linje har förlorat i länder, där man har folkomröstat om krav från Katolska kyrkan om en skärpning av abortlagstiftningen.

Det handlar om länder som redan tidigare haft en mycket restriktiv abortpolitik. Det är tydligt att kyrkan inte haft folkmajoriteten med sig, vilket är nödvändigt om man vill förändra lagstiftningen i demokratiska länder.

Därför gäller med nödvändighet att staten och kyrkan inte kan tycka lika. Och att kyrkan vågar vara tydlig i sina råd till de som själva vill följa kyrkans lära. Det handlar snarare om rätten för troende att praktisera en kristen livsstil, än att via lagstiftningen påtvinga icke troende en kristen livsstil.

Detta är självklart för de flesta, när det exempelvis gäller utlevd homosexualitet. Kyrkan rekommenderar celibat för de troende, men accepterar att icke troende gör som de vill - med stöd av det profana samhällets lagar. Med abort, som dock handlar om dödande av mänskligt liv, är det annorlunda. Man har ju ingen rätt att döda, bara för att man är ateist.

Kyrkan bör alltså inte nöja sig med att rekommendera de troende att avstå från abort, utan bör också så mycket kyrkan kan, försöka påverka statens lagstiftning. Men likväl gäller, att vad kyrkan kan åstadkomma i lagstiftningsväg, är beroende av att kunna samla en majoritet bakom sina krav. Detta är en uppgift för kristna politiker, och de måste vara beredda att kompromissa för att samla majoritet för delmål.

När man har uppnått ett delmål, för man försöka samla en ny majoritet för nästa delmål, o.s.v. Att samla en majoritet för ett första delmål, borde inte vara svårt, eftersom den nuvarande svenska abortlagen är unik i hela Europa i fråga om cynism - och detta även i jämförelse med andra länder med s.k. fri abort.

Den svenska abortlagen framstår som särskilt makaber i jämförelse med den holländska abortlagen - trots att abort är fullständigt tillåten även i Holland. Detta visar sig tydligt i abortstatistiken för de båda länderna. Abortstatistiken visar att abortbesluten i Sverige, jämfört med Holland, är betydligt mer påverkade av omgivningens värderingar än av de aborterande kvinnornas egen vilja.

Att bygga allianser genom kompromisser för att uppnå delmål står inte i motsättning till att delar av antiabortrrölsen ställer mer radikala krav. För att en kompromiss verkligen ska framstå som en kompromiss, måste det finnas en tydlig "ytterlighetsståndpunkt". Antiabortrörelsen måste alltså ha två grenar, varav den ena arbetar med kompromisser (delmål) och den andra med mer radikala krav (slutmål).

Vad som bör vara slutmålet är jag däremot lite osäker på, eftersom det faktiskt finns svåra graviditeter. Men att barn riskerar att födas till dåliga sociala miljöer, kan inte accepteras som argument för abort, eftersom det är något som samhället kan göra något åt!