Avskräckande exempel

Kyrkorna visar en enorm flathet, som låter de trendiga sexatletarna på landstingens webbplats Umo indoktrinera unga människor. Så här skriver umo om äktenskap:

"Att gifta sig handlar för de flesta om att man vill leva ihop med någon och visa sin kärlek till den personen. Men man kan gifta sig av många andra anledningar. Det kan finnas ekonomiska eller juridiska anledningar till att man vill gifta sig, om man har barn kan man känna att det skapar en större trygghet för barnen.

Betydelsen av ett äktenskap skiljer sig förstås från person till person och mellan olika grupper, religioner och kulturer."
http://www.umo.se/Familj/Aktenskap/

Inga invändningar? Umo erkänner ju t.o.m. att synen på äktenskap skiljer mellan olika religioner, etc. Men varför då inte låta de religiösa samfunden själva ha hand om undervisningen i sex och samlevnad?

Hur det är att vara gift beskriver Umo genom berättelsen om en kurdisk flicka som blev bortgift när hon var 13 år. Vem kan försvara barnäktenskap? De, som så flitigt propagerar för att 13-åringar ska ha sex, borde göra det. Är det inte dubbelmoral av värsta sort att tillstyrka sex men avråda från äktenskap? Men denna förförelse av ungdom sitter våra politiker, och även Kristdemokraterna, och röstar ja till. För ingen vill ju anklagas för "moralism". Vem vill vara gift, om det blir som i Sibels fall?

"Sibel ser ut som en helt vanlig 24-åring. Mörkt lockigt hår, lila klänning och diskret sminkning. Men Sibel lever ett helt annat liv än det flesta 24-åringar. På dagarna pluggar hon på universitetet, sitter på biblioteket och läser och fikar med kompisar. Men på eftermiddagen hämtar hon sina två barn på dagis och går hem till den man som hon varit gift med i 11 år. En man som hon velat skiljas från lika länge.

Sibel kommer från en stor kurdisk familj. Hon flyttade till Sverige med sina föräldrar innan hon började skolan."

Vi kan ju först konstatera att Sibel inte längre är 13 år. Och problemet är ju inte bara att hon är gift med "fel" man, vilket hon för övrigt verkar ha accepterat. I varje fall är han vara det största problemet för Sibel, som gift 24-åring.

"I efterhand kan hon också tycka synd om sin man. Han köpte grisen i säcken, säger hon, och syftar på att hon inte alls var den tjej som han hade hoppats på."

Utan det tycks vara alla regler, som han sätter upp, vilka begränsar hennes frihet. Och alla plikter hon har som gift kvinna, enligt traditionella kurdiska könsroller.

"När hon började i sjuan på hösten såg hennes liv helt annorlunda ut. Plötsligt hade hon ett hem att ta hand om. Hon förväntades städa, diska och laga mat. Någonting som hon aldrig behövt göra så länge hon bodde hemma och därför inte heller visste hur hon skulle göra."

Samma regler och begränsade frihet gäller förstås nu, när hon är 24 år. Nu håller hennes man på och förlorar sin fru. Hon vill ha skiljsmässa. Men det är förstås inte lika lätt för Sibel att skilja sig, som för en svensk tjej. Har ingen försökt tala om för hennes man, att han kan förlora sin fru om han fortsätter att behandla henne, som han gör? Och att han lever i Sverige nu?

Han skulle säkert ha lättare att anpassa sig till svenska ideal, om inte skillnaden vore fullt stor. Det handlar ju inte bara om jämställdhet, utan om en helt annan sexualmoral.

Varför har sextremisterna (sex-extremisterna) på Umo valt just den här berättelsen för att skildra det äktenskapkliga livet? Varför inte ett lyckat exempel? Hur reagerar de unga, de som säger att de hellre skulle döööö än att bli 40 år? De som tror att livet är slut, när man är 40, som tror att man inte kan ha roligt längre utan måste sitta inne hela tiden. Umo-sextremisterna lyckas verkligen framställa Sibel som en kvinna som har åldrats i förtid.

Jag kan berätta  om en annan ung, kurdisk kvinna, Edime. Hon gifte sig - frivilligt - med en kurdiska man, som verkligen gått in för att leva som en svensk. Han var Sverigedemokraternas ideal-invandrare. Sibel var tydligen inte den husliga typen. Men det var Edime. Hon ville ha man och barn. Hon ville ha hemmakvällar med sin man, som hon ville skämma bort med kurdisk mat. Men han ville hellre hänga på McDonalds med sina svenska kompisar, för att sedan dra hem till någon av dem och dricka öl framför TV:n. Han var inte otrogen. När kompisarna raggade brudar, stack han hem och satte på frun. Hans ständiga var: "Varför går du inte ut med dina väninnor, som du gjorde inann vi gifte oss? Jag litar ju på dig. Och för resten skulle jag förlåta dig om du är otrogen."

Hans tankevärld var otänkbar för Edime. Hon hade aldrig varit hårt hållen. Hennes föräldrar hade accepterat hennes eget val av make. "Tur att det inte var en svensk. Man kan inte lita på svenska män." Det hade de sagt när hon gifte sig. Och det upprepade de ( att man inte kan lita på svenska män) när hon - utan att vara formellt skiljd - tog sina barn och flyttade hem till sina föräldrar. "Men har än ju inte svensk", sa hon. "Han har blivit svensk. Han uppför sig som en svensk. Han struntar i fru och barn." Svarade hennes far.

Berättelsen om Edime kan tyckas vara ett argument mot unga äktenskap. Verkligen?

I ena fallet en kurdisk man, som inte tillät sin fru att göra något av det hon själv ville. I andra fallet en kurdisk man som tillät sin fru att göra allt, t.o.m. att vara otrogen. Men det ville hon inte själv. Borde inte Sverige - de kristna kyrkorna, trots att båda paren var muslimer - erbjuda något så typiskt svenskt som "en gyllene medelväg" mellan dessa båda ytterligheter? Men inte då! Det enda de svenska landstingens webbplats Umo har att erbjuda är svartmålningar och äktenskapet och vitmålningar av avancerat sex utanför äktenskapet - för 13-åringar.

Vad har Svenska kyrkan att erbjuda på äktenskapsfronten, förutom samkönade kyrkvigslar på hemmaplan och dödsstraff för homosexuella på bortaplan, som rekyleffekt. Ja, jag anklagar faktiskt sexatleterna i kyrkomötet och på ärkebiskopsstolen för att afrikanska länder överäger dödsstraff för homoexuella. Hade det inte varit bättre att gå i takt, geneneral Wejryd, än att till varje pris sticka ut och mästra andra. Du har splittrat den svenska nationen, svenskar mot invandrare och tvärtom. Och du har splittrat den globala kristenheten. Du har dragit skam över Svenska kyrkan! Som ärkebiskop borde du protestera mot landstingens tilltag med Umo!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0