Har jag inte rätt?
Fråga med omvänd ordföljd. En promiskuös livsstil är kanske det enda rätta och naturliga? Katoliken Gert Gelotte, som är ledarskribent på Göteborgs-Posten har kanske rätt med sitt tryckkokrteorem. Jag minns mycket väl att detta teorem formulerades under 1950-talet av en då ansedd kollega till Gelotte i publicistbranschen, porrföräggaren Curth Hson-Nilsson, som tryckte sina alster på socialdemokratiska Sjuhäradsbygdens trycker i Borås. I folkmun kallat "Sexhäradsbygdens tryckeri". Där trycktes också Västgöta-Demokraten.
Detta tryckeri var en följetong på de socialdemokratiska partikongresserna. Hson-förlagets alster behövdes nämligen för att säkra tryckeriets existens, som behövdes för att säkra Västgöta-Demokratens existens. Och Västgöta-Demokraten behövdes ju som motvikt mot det liberala tidningsmonopolet i Västsverige, Göteborgs-Posten. Nu verkar det som om GP inte bara har tagit över VD:s prenumeranter, utan även de åsikter som framfördes på ledarplats i Hson-förlagets tidningar. Jojomänsan, det var porrtidningar som kvalificerade sig för en plats i den fina tidningsvärlden, som en seriös "pressröst" med ledare och allt.
Ledarskribent var förstås Curth Hson-Nilsson själv. Han hade ett förflutet som journalist på Norrländska Socialdemokraten och utgivare av Serie-Magasinet, som vände sig till pojkar i nedre tonåren, och odlade en kultbild kring utgivaren själv, som framträdde som "kapten Curth". Så var han en etablerad profil både i den fina tidningsvärlden och bland vanliga läsare. Hans porrtidningar fanns hos de flesta herrfrisörer. Och det kan jag säga att de var de äckligaste porrtidningar, som någonsin har lämnat en svensk tryckpress. Medan andra porrtidningar hade som strategi att kringgå censuren genom att satsa på erotik och romantik, satsade Hson-förlaget enbart på snusk. Sådant som verkar sexuellt avtändande på en normalt funtad man.
Men Curth Hson-Nilsson stöddes av sina kollegor i tidningsbranschen - och inte minst det faktum att utan hans porrtidningar skulle en mer seriös "pressröst" i Västsverige tystas, och det liberala åsiktsmonopolet bli ett faktum. Curth Hson-Nilssons, och de andra porrförläggarnas kamp för "yttrandefrihet" (han skrev ju ledare!) stöddes av det liberala media-etablissemanget. Det var också samma retorik om att "myndigförklara" svenska folket, som låg bakom avskaffandet av motboken. Det var upprörda reportage om tryckfrihetsrättegångar i Finland och Norge (Agnar Mykles: Sången om den röda rubinen.)
Det är väl inte helt fel att tala om Sverige som den våldtagna nationen - våldtagen av sin egen sexliberala press. Och alltså att tala om Svenska kyrkan idag som den våldtagna kyrkan.
Curth Hson-Nilssons tryckkokareteorem, som för ett år sedan nylancerades av Gert Gelotte i Göteborgs-Posten säger att sexuell avhållsamhet hos män är direkt skadlig. Sexualiteten pyser åt fel håll, skrev Gelotte - med tydlig adress till landets katolska präster, som lever i celibat. Men i det fördolda ett angrepp på Svenska kyrkans traditionella åsikter om sex och samlevnad.
Att sexuell återhållsamhet leder till psykiska sjukdomar, särskilt hos män, var en ständig följetong hos den sexliberala delen av media (alltså inte bara Hson-förlagets egna alster) för 50 år sedan. "Vi måste släppa till våra unga flickor", var fältropet som bl.a. Svenska kyrkan reagerade mot. Men om det nu är så livsviktigt att ha sex, måste ju någon ställa upp och leverera de sexuella tjänsterna. Nu trummas samma budskap ut mer försåtligt, med särskild inriktning på den yngsta. Förvånande att alltfler våldtäkter begås av minderåriga pojkar i 12- 13-årsåldern?
Rubriken över detta inlägg (Har jag inte rätt?) syftar på frågan om sexuell avhållsamhet verkligen inte är farlig. Gelotte är välkommen att skriva om eventuella egna erfarenhet av försök att leva i celibat, då hans sexualitet har pyst åt fel håll. Har han inga fakta att stödja sig på, har han förtalat hundtatusentals svenska män. Alla dessa lever förvisso inte i ett självvalt celibat, men många i en mer eller mindre oönskad sexuell avhållsamhet. Det gör också hundratusentals svenska kvinnor, men risken att deras sexualitet pyser åt fel håll är tydligen mindre.
Gelotte borde kanske be alla män, som han har förolämpat om ursäkt. Vad är för resten "fel håll" för en katolik? Kanske något, som är ganska oskyldigt enligt det profana samhällets värderingar. Men när man läser sådant i en stor dagstidning, som GP, tänker man närmast på pedofili och våldtäkter. Ledarredaktörerns tankevärld framstår för mig som en säregen blandning av katolsk prydhet och svenska könsmyter från 50-talet (stark manlig, och svag kvinnlig könsdrift.)
Rubriken över detta inlägg (Har jag inte rätt?) syftar på frågan om det verkligen skadar 13- och 14-åringar ha ett avancerat sexualliv och prova på alla de persversiteter, som så utförligt beskrivs och propageras för av Umo.
Det kanske inte finns så mycket erfarenhet i världen, och några måste ju gå före och prova. Och inte bara några utan väldigt många, för att vi ska få veta om det fungerar på nationell nivå. Men är inte detta, i så fall, en uppgift för vuxenvärlden? Den liberala pressen förfasar sig (om det inte är de vanliga dubbelmoralen) över att det finns swingersklubbar (alla ligger med alla) för vuxna. Men inte ens kyrkorna vågar säga ett ord av prostest mot att minderåriga används till ett fullskale-experiment med "fria" sexualvanor. Och bakom detta står Sveriges regering och landstingen.
Visserligen handlar det till minst 95 % om heterosexuella, men det hela maskeras som kamp för homosexuellas rättigheter.
Detta tryckeri var en följetong på de socialdemokratiska partikongresserna. Hson-förlagets alster behövdes nämligen för att säkra tryckeriets existens, som behövdes för att säkra Västgöta-Demokratens existens. Och Västgöta-Demokraten behövdes ju som motvikt mot det liberala tidningsmonopolet i Västsverige, Göteborgs-Posten. Nu verkar det som om GP inte bara har tagit över VD:s prenumeranter, utan även de åsikter som framfördes på ledarplats i Hson-förlagets tidningar. Jojomänsan, det var porrtidningar som kvalificerade sig för en plats i den fina tidningsvärlden, som en seriös "pressröst" med ledare och allt.
Ledarskribent var förstås Curth Hson-Nilsson själv. Han hade ett förflutet som journalist på Norrländska Socialdemokraten och utgivare av Serie-Magasinet, som vände sig till pojkar i nedre tonåren, och odlade en kultbild kring utgivaren själv, som framträdde som "kapten Curth". Så var han en etablerad profil både i den fina tidningsvärlden och bland vanliga läsare. Hans porrtidningar fanns hos de flesta herrfrisörer. Och det kan jag säga att de var de äckligaste porrtidningar, som någonsin har lämnat en svensk tryckpress. Medan andra porrtidningar hade som strategi att kringgå censuren genom att satsa på erotik och romantik, satsade Hson-förlaget enbart på snusk. Sådant som verkar sexuellt avtändande på en normalt funtad man.
Men Curth Hson-Nilsson stöddes av sina kollegor i tidningsbranschen - och inte minst det faktum att utan hans porrtidningar skulle en mer seriös "pressröst" i Västsverige tystas, och det liberala åsiktsmonopolet bli ett faktum. Curth Hson-Nilssons, och de andra porrförläggarnas kamp för "yttrandefrihet" (han skrev ju ledare!) stöddes av det liberala media-etablissemanget. Det var också samma retorik om att "myndigförklara" svenska folket, som låg bakom avskaffandet av motboken. Det var upprörda reportage om tryckfrihetsrättegångar i Finland och Norge (Agnar Mykles: Sången om den röda rubinen.)
Det är väl inte helt fel att tala om Sverige som den våldtagna nationen - våldtagen av sin egen sexliberala press. Och alltså att tala om Svenska kyrkan idag som den våldtagna kyrkan.
Curth Hson-Nilssons tryckkokareteorem, som för ett år sedan nylancerades av Gert Gelotte i Göteborgs-Posten säger att sexuell avhållsamhet hos män är direkt skadlig. Sexualiteten pyser åt fel håll, skrev Gelotte - med tydlig adress till landets katolska präster, som lever i celibat. Men i det fördolda ett angrepp på Svenska kyrkans traditionella åsikter om sex och samlevnad.
Att sexuell återhållsamhet leder till psykiska sjukdomar, särskilt hos män, var en ständig följetong hos den sexliberala delen av media (alltså inte bara Hson-förlagets egna alster) för 50 år sedan. "Vi måste släppa till våra unga flickor", var fältropet som bl.a. Svenska kyrkan reagerade mot. Men om det nu är så livsviktigt att ha sex, måste ju någon ställa upp och leverera de sexuella tjänsterna. Nu trummas samma budskap ut mer försåtligt, med särskild inriktning på den yngsta. Förvånande att alltfler våldtäkter begås av minderåriga pojkar i 12- 13-årsåldern?
Rubriken över detta inlägg (Har jag inte rätt?) syftar på frågan om sexuell avhållsamhet verkligen inte är farlig. Gelotte är välkommen att skriva om eventuella egna erfarenhet av försök att leva i celibat, då hans sexualitet har pyst åt fel håll. Har han inga fakta att stödja sig på, har han förtalat hundtatusentals svenska män. Alla dessa lever förvisso inte i ett självvalt celibat, men många i en mer eller mindre oönskad sexuell avhållsamhet. Det gör också hundratusentals svenska kvinnor, men risken att deras sexualitet pyser åt fel håll är tydligen mindre.
Gelotte borde kanske be alla män, som han har förolämpat om ursäkt. Vad är för resten "fel håll" för en katolik? Kanske något, som är ganska oskyldigt enligt det profana samhällets värderingar. Men när man läser sådant i en stor dagstidning, som GP, tänker man närmast på pedofili och våldtäkter. Ledarredaktörerns tankevärld framstår för mig som en säregen blandning av katolsk prydhet och svenska könsmyter från 50-talet (stark manlig, och svag kvinnlig könsdrift.)
Rubriken över detta inlägg (Har jag inte rätt?) syftar på frågan om det verkligen skadar 13- och 14-åringar ha ett avancerat sexualliv och prova på alla de persversiteter, som så utförligt beskrivs och propageras för av Umo.
Det kanske inte finns så mycket erfarenhet i världen, och några måste ju gå före och prova. Och inte bara några utan väldigt många, för att vi ska få veta om det fungerar på nationell nivå. Men är inte detta, i så fall, en uppgift för vuxenvärlden? Den liberala pressen förfasar sig (om det inte är de vanliga dubbelmoralen) över att det finns swingersklubbar (alla ligger med alla) för vuxna. Men inte ens kyrkorna vågar säga ett ord av prostest mot att minderåriga används till ett fullskale-experiment med "fria" sexualvanor. Och bakom detta står Sveriges regering och landstingen.
Visserligen handlar det till minst 95 % om heterosexuella, men det hela maskeras som kamp för homosexuellas rättigheter.
Kommentarer
Trackback
