Jarlabanke byggde denna bro för sin själs frälsning - Nu ligger julottan i Vägverkets händer!


Jarlabankes bro under 1700-talet.


Inledning I: Jarlabankes bro är väl ett av de mer magnifika byggnadsverken från slutet av hednatiden. Om jag minns rätt lyder inskriften på en av de många runstenar som kantar bron "Jarlabanke byggde denna bro för sin själs frälsning." Men det kan vara någon annan bro. Det fanns många liknande broar i Sverige för tusen år sedan. Broar, för resten! Det var snarare i ordninggjorda vadställen, så att man kunde korsa vattendragen torrskodd på hästryggen. Den som saknade häst fick kavla upp byxbenen eller lyfta på kjolarnas. Historien kring dessa "broar" är att prästen skulle hinna fram med sista smörjelsen, när brons byggherre låg för döden. Och i andra riktningen kunde församlingsborna ta sig till kyrkan, även om det inte fanns någon is som bar.

Mig veterligt var dessa "broar" de första avsiktligt anlagda delarna av det svenska vägnätet. De ännu äldre vägarna, som man fortfarande kan skönja här och var i landsskapet (framför allt på åsryggarna) var snarare upptrampade stigar. Så småningom blev det en fördjupning i marken, en s.k. hålvägar, ofta omgivna av gravar från hednatiden.

En sådan väg gick från Gamla Uppsala till Domberget (där domkyrkan nu ligger) i Uppsala, med vadställe nedanför domkyrkan. Nedströms vadstället hölls Distingsmarknad, en årlig marknad i februari.

Inledning II:
 Åke Bonnier, som är domprost i Stockholm har skrivit på sin blogg om sitt firande av först midnattsmässa och sedan julotta i Storkyrkan. När han kom till julottan var kyrkan stängd! Bonnier skriver att det var SL:s fel att vaktmästaren kom i sista stund och låste upp. Men det kan finnas en annan förklaring, som du kanske kan gissa dig till efter att ha läst nedanstående! Under julnatten händer märkliga saker, som vi levande helst inte bör se!

"Nikolai kammarkör sjöng vackert under Christian Ljunggrens ledning (tack alla!) och vi firade att
ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6 ).

Det blev ett fint födelsedagsfirande! Och vi kan alla, lutheraner, katoliker, anglikaner, reformerta, pingstvänner, baptister m.fl., oavsett alla tolkningar och kyrkotraditioner, önska varandra en riktigt God Jul med Jesusbarnet i centrum!"

Så skriver alltså Åke Bonnier på sin blogg. Och jag har svarat:




<< Ja, så är det! Han som ska komma (och faktiskt har kommit) nämns på flera ställen i GT "Och vi kan alla, lutheraner, katoliker, anglikaner, reformerta, pingstvänner, baptister m.fl., oavsett alla tolkningar och kyrkotraditioner, önska varandra en riktigt God Jul med Jesusbarnet i centrum!"

Men inte nog med det. Vi alla (de nämnda, och några till)kan gemensamt bekänna Han som ska komma (och faktiskt har kommit) han som nämns på flera ställen i GT - oavsett olika tolkningar av ANDRA (och mindre frälsningsavgörande) bibelställen - och kyrkotraditioner. (Kan kvinnor verkligen vara präster? Kan icke-prästvigda frikyrkopastorer verkligen konsekrera nattvarden? Är barndopet öht ett riktigt dop?)

Låt oss inte överdriva oenigheten! Låt oss se de förenande frågorna lika mycket som de samfundsskiljande frågorna! Men å andra sidan måste vi kristna samlas desto mer kring de gemensamma, allkristna dogmerna. (För 50 år sedan var "dogm" ännu inte ett skällsord, utan en adekvat benämning på den kristna trons grundläggande sanningar.)

Det var alltså inte helt problemfritt att hålla både midnattsmässa och julotta i Stockholms domkyrkoförsamling. Och det klarades kanske tack vare att domprosten haft det goda omdömet att bosätta sig i domprostvåningen intill kyrkan.

I andra församlingar har prästen (t.o.m. kyrkoherden) flera mils bilresa till "arbetsplatsen". Julottans öde ligger i Vägverkets händer. Men å andra sidan får ju de avlidna fira sin julotta i fred. Min far har berättat att - när han var barn - träffade han gamla människor, som - när de var barn - kommit för tidigt till julottan, och då sett det som ingen levande hade rätt att se: De avlidna, som stigit upp ur sina gravar firande julotta. Jo. man fick ju vara beredd på dåligt väglag då också!

Men prästbristen är en realitet. Om församlingen har två präster och fyra kyrkor, så går det rent matematiskt inte att ha både midnattsmässa och julotta - trots att somliga landsbygdspräster kan ha upp till tre julottor. Men alla tre kan ju inte vara i ottan. Och det går ju inte att börja julottan för tidigt (eller avsluta midnattsmässan för sent) för då inkräktasr man ju på de avlidnas mässa. För Kristi kyrka består ju inte bara av de nu levande!

Var de, som levde för 100 eller 150 år sedan alltför vidskepliga? Eller är vi nu levande alltför centrerade till vår egen tid? Skillnaden mellan svenskkyrkliga lutheraner, baptister och katoliker var väl i huvudsak desamma då som nu? Den kristna tron är väl något bestående, en fixpunkt, i en föränderlig värld? Den kristna trons grundläggande sanningar förenar oss väl inte bara över samfundsgränserna, utan även över generationsgränserna i vår egen kyrka?

Finns något mer traditionsbundet än en svensk julotta? >> 


Så har jag alltså svarat. Någon chans att gå i julottan anno 2009 fick jag inte! Det var lite tråkigt. Men prästerna hade väl fullt upp i pastoratets övriga kyrkor - de som inte förärades med någon midnattsmässa. Måste man verkligen välja det ena eller det andra? Midnattsmässor väl ingen tradition i den lutherskas kyrkan, utan är väl en katolsk sedvänja som har kommit med TV-utsändningarna från midnattsmässan i Peterskyrkan i Rom. Och det är väl också något som passar med vår tids sena kvällsvanor.  Midnattsmässan slutar faktiskt innan det är stängningsdags på krogen, må vara att få krogar är öppna under julnatten. Annars hade man kanske kunnat gå direkt från krogen till julottan i kyrkan. När julottan är slut är det läggdags för många i vårt land. Ett nytt tidsfenomen, utöver julnattsmässa, är påskottan. Som kanske passar sena kroggäster. Kommer påskottan att konkurrera ut högmässan under påskdagen?

Antal gudstjänstbesök minskar, totalt sett. Men minskar verkligen antalet "unika besökare". Alla som har en blogg vet vad som därmed menas. Somliga besökare på min blogg loggar ju in flera gånger om dagen. Statistiken visar antalet besök, totalt, och antalet unika besökare per dag. Om jag summerar antal unika besökare per dag blir det några hundra besökare per vecka. Men en del av dem, kanske läser min blogg varje dag? Någon säker uppgift om antal besökare per vecka har jag inte. Och naturligtvis inte per månad eller per år.

Det finns ett litet gäng som går i kyrkan i stort sett varje söndag - och dessutom andra veckodagar, om det är gudstjänst då också. Sedan finns de som går i kyrkan i stort sett bara under storhelger eller under familjehögtider. Eftersom vi talar om "kvällsmänniskor" och "morgonmänniskor" är det lätt att tänka att det är olika besökare under en kvällsmässa / midnattsmässa och en morgonmässa. Eller är det samma personer, som kommer tillbaka? Hur är det med de kristna sommarlägren? Det är uppenbarligen samma personer, som deltar i flera gudstjänster under dagen eller veckan. Antalet gudstjänstbesök är större än antalet unika besökare.

Kyrkans planering, i synnerhet predikoämnena, utgår från att gudstjänsbesöken är jämnt fördelade över året. Som det var innan det fanns radio, TV och andra nöjen. Koncentrationen av gudstjänstbesöken till vissa tider på året medför att många gudstjänstbesökare får höra julevangeliet flera gånger. Och det är inte fel med  repitition, men... Andra delar av det kristna budskapet förbehålls de regelbundna gudstjänstbesökarna. Och det är inte bra.

Och det är inte heller bra om kyrkan är stängd, när folk har tid och vill gå i kyrkan! Samtidigt med att både antalet kyrkomedlemmar och antalet gudstjänstbesök, totalt sett, minskar har vi prästbrist! Och medan prästbristen bara blir värre och värre, vägrar styvnackade politrucker att prästviga unga män, som tror att prästämvetet är förbehållet män. Jag har under flera år krävt att de ska prästvigas, men försörja sig på andra yrken och rycka in extra när det är prästbrist.

Hur länge ska vägrare, som Anders Wejryd, få fortsätta att förstöra Svenska kyrkan med sin utstuderade intolerans mot alla som inte dyrkar Sveriges riksdag som en gud?

Jag är inte kvinnoprästmoståndare. I konfliktsituationer stödjer jag den kvinnliga prästen. Men jag är inte heller "motståndar-motståndare".


Kommentarer
Postat av: Populisten

Lars, följande lilla breättelse om gudtjänstlivet undre nyss avslutade Jul i min uppväxtförsamling kommer du säkert tycka speglar förfallet rätt bra.



Söndagen efter Jul visar det sig vara s.k. söndagsgudtjänst och kvinnorna i familjen bestämmer sig för att gå till kyrkan. Själv stannade jag i förärldrahemmet och tog hand om barn och disk och upptäckte till min förvåning att jag inte alls hunnit klart med disken då kyrkobesökarna hunnit hem.



- Blev det inget? frågade jag.



- Jo, men vi var de ända som kom.



Tacka fasen för det! Vem orkar hålla reda på när det är gudstjänst då det bara är det ibland.



Själva gudstjänstem var förutom ganska exklusiv synnerligen kort då prästen expiderade den på 12 minuter, varpå min mor begärde en psalm extra och fick upp hela spektaklet i en hel kvart.



Oklart föresten vad prästen behövedes till då inga sakrament delades ut. Dessa moderna söndagsgudstjänster kan väl vilken lekman som helst leda.



Det händer mycket på 25-30 år. Jag mins min barndoms Julottor med fullsatt kyrka. Den rymmer 350 personer, i socknen bor det 500. Då som nu. Men det tog man död på genom att börja ha den 5 på morgonen (ganska fullt även då, men det kan ju ha varit döda i bänkarna) och sedan gå över till midnattsmässa.

2010-01-04 @ 12:50:15
URL: http://populisten.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0