larsflemstroms

 En av de få bevarade bilderna av Sankta Lucia från det medeltida Sverige. Broderi på mässhake från 1500-talets början, Småland. Lucias martyrium visas på flera bilder. På just denna bild tar hon emot nattvarden. Enligt legenden fick hon sin sista nattvard strax innan hon dog av svår tortyr på väg till bordellen, dit hon transporterades som straff för sin kristna tro.



Både biskopen och domprosten i Stockholms stift (samt biskopen i Skara stift) förnekar jungfrufödseln. Det är skandalöst att man kan bli präst, och dessutom biskop, på sådana "meriter". Domprosten har förklarat sin inställning med att "dogmen" om jungfrufödseln är ett resultat av maktstriderna under 300-talet, att den romerska statsmakten (kejsare Konstantin) ville ha en enhetlig tro i sitt delvis kristna imperium. Men hur kom det sig då att han jämställde kristendomen, vad avser rättigheter, med den gamla hednareligionen? Som ingalunda förbjöds.

Saken var snarare den, att när de kristna prästerna tillerkändes samma förmåner som de hedniska prästerna, påstod alla möjliga ockulta sällskap att de var kristna och krävde förmåner. Visst behövde staten definitioner av kristendomen. Men de definitioner som fastställdes i den nicenska trosbekännelsen från år 325 sammanfaller med vad den underjordiska kristna kyrkan har lärt från början. År 325 hade det bara gått åtta år sedan de svåra förföljelserna av de kristna upphörde. De värsta förföljelserna under kristenhetens historia torde ha inträffat under 300-talets första decennium. En av dem, som då miste livet - på ett oerhört plågsamt sätt - var Sankta Lucia, som mördades på väg till bordellen. Dit hon transporterades som hämnd för att hon ville förbli jungfru, i Marias efterföljd. Hon mördades när hennes fångvaktare förstod att hon inte skulle bli en hora, som villigt betjänar sina kunder.

Den sanna berättelsen om Sankta Lucia, har skändats av den så kallade prästen Lars Gårdfeldt, som i sin "Helgonkalender" påstår att Sankta Lucia var lesbisk och därför inte ville ligga med män. Men hon gav sitt liv för en gestalt, som faktisk var en man - Jesus. Man kan säga att hon ville vara Kristi brud. På den tiden var skulle en brud vara oskuld, när hon mötte sin tillkommande. Och hon var oskuld när hon befordrades till Härligheten, som Frälsningarmén uttrycker saken. Hon mördades alltså på vägen till bordellen.

Här följer ett inlägg, som jag har skrivit på en annan blogg, som svar på påståendet att vad som helst är kristendom. Naturligtvis kan man inte kräva att varje kyrkomedlem ska tro på jungfrufödseln. Men det borde vara ett krav för prästvigning att man gör det. För att inte tala om biskopsvigning! En biskop ska ju vara en "tillsynsman" som ser till att prästerna håller sig till det kristna budskapet, och inte sprider villoläror. Det värsta med biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, är inte att hon lever i synd (vi är många som lever i synd på ena eller andra sättet) i ett äktenskapsliknande förhållande med en annan kvinna. Utan detta att hon förnekar jungfrufödseln.

Jag har skrivit om jungfrufödslar i insektsvärlden i mina första inlägg om bin och biodling. Men här följer alltså vad jag skrivit om traditionell kristendom:

Detta kristna budskap har lämnats över (ordet tradition betyder lämna över) från generation till generation - och slutligen till min generation. Universitetsanställda "bibelvetare" (och Gardell) kan inte veta bättre vad Jesus menade än hans egna lärjungar, som startade denna tradition. Gud kunde ha avslutat mitt liv för länge sedan. Någon mening är det väl med att han inte har gjort det.

Min mor ville att vi skulle läsa julevangeliet före julklappstudelningen, om en jungfrufödd Jesus. Detta budskap har inte bara traderats i helmanliga miljöer, utan också från unga mödrar till deras små söner (och döttrar, som fört budskapet vidare till SINA söner och döttrar.)

Det är för mig en motsägelse att man kan vara feminist och samtidigt lyfta ut kvinnohistoria under 2000 år. Som om kvinnans historia började först när kvinnorna gick in i tidigare manliga yrken. Och hur kan man vara feminist och samtidigt förneka att ingen annan människa har stått Gud så nära som jungfru Maria, som burit vår Frälsare och Gud under sitt eget hjärta? Enligt judisk sed adopetarade hon lärjungen Johannes (som skrev Johannes-evangeliet), som därigenom blev skyldig att försörja henne som om hon varit hans egen mor. Ljög hon för apostlarna om sin graviditet - eller kommer uppgiften om jungfrufödseln från henne? Evangelisterna själva var ju faktiskt inte med innan Jesus var en vuxen man.

Varför ersätter man det kvinnliga bidraget, Marias bidrag till den stora berättellsen, med påsåtdda manliga intriger under 300-talet? Till skillnad mot katolikerna BER vi inte till "Guds moder", men för den skull ska vi väl inte förneka henne?