larsflemstroms

     "Religionen är en privatsak".

Samfunden måste ta tillbaka vigselrätten från staten!

Detta är innebörden i en insändare från Lars Malmbjörk i tidningen Dagen 25 februari. Åtminstone om jag har förstått LM  rätt. Jag letar förgäves efter insändaren på Dagens webbplats. Den finns inte där. Nej någon webbredaktör har väl tyckt att insändaren strider mot tidningens franskrevolutionära idéer om att marginalisera kyrkan och avskaffa kristendomen. Dagen har trummat för att de franskrevolutionära idéerna att marginalisera kyrkan är "teologi", medan åsikten att religionen bör vara mer än en "privatsak", är "politik". Och så har Dagen i bästa krigsreporterstil målat upp en batalj mellan "teologer" och "politiker". Som andra tidningar vill Dagen ha en god story. Om den är sann är underordnat. Finns inte nyheterna, gör man dem själv. Sóm tidningskungen som sålde sina aktier för att börsen skulle krascha och småspararna förlora sina pengar. För att tidningsimperiet behövde snyftreportage för att höja upplagan.

Claphaminstitutets ordförande Stefan Swärd, som även i är ordförande (chefsideolog?) i Evangeliska Frikyrkan (EFK) klagar på sin personliga blogg på att franska revolutionen ännu inte har nått Sverige. Han har även skrivit att han är motståndare till både statskyrkan och folkkyrkan. Vad blir det då kvar av kristenheten. Kanske någon liten frireligiös sekt? Någon har skrivit i en kommentar att under franska revolutionen högg man huvudena av adeln. Men just det tycker inte Swärd, svarar han. Det fanns andra idéer också.

Jaja, Stalin förförde tusentals svenska kommunister med att han hade andra idéer också. Stalin och Robespierre, som ledde skräckväldet under franska revolutionen, har faktiskt mer gemensamt än att de tog livet av folk. De gjorde religionen till en  "privatsak". 

Men nu skulle jag skriva om förslaget att samfunden ska ta tillbaka vigselrätten. För visst är det något bakvänt med att samfunden får vigselrätten av staten? Nu är det sant att staten delar ut busskörkort också. Men vi säger ju inte att det är något som man får från staten. Utan det är väl något man kvalificerar sig för, genom att uppfylla fodringarna? Hur skulle det vara om riksdagens plötsligt bestämde: Nähej, nu återkallar vi alla busskörkort. Bara statligt utsedda förare får köra buss hädanefter. Förare, som bussbolagen utbildar själva, godkännes icke!

LM konstaterar att samfunden har åtagit sig att rapportera vigseln till staten, så att det äkta paret blir registrerat och faller under den lagstiftning som gäller för gifta. LM besvarar inte frågan om han vill behålla rapporteringsskyldigheten, men ha skriver att hindersprövningen kan fortsätta att gälla, men att staten inte ska utse vigselförrättare. Det kan samfunden göra själva, tycker LM. Han skriver:

"Den egenlliga vigseln sker i samfunden (eller kommunalt *) inte vid den statliga registreringen för folkbokföringens räkning, Det bör ingå i religionsfriheten att samfunden får viga, vilket staten inte ska hindra."
Det håller jag verkligen med om. Att ta ifrån samfunden vigselrätten, eller villkora den, strider mot religionsfriheten. Vad Robespierre och hans adept  Stefan Swärd än må säga.

Nu finns det emellertid vissa komplikationer, som LM inte har tänkt på. Det finns nämligen en FN-konvention om både behörig vigselförrättare och officiellt register över gifta par. Men staten skulle ju kunna delegera kontrollen av behörigheten till samfunden. Jag har haft åtskilliga diskussioner om vigselförrättningen är att anse som myndighetsutövning eller ej. Själva vigselförrättningen uppfyller inte rimliga kriterier för att något ska kallas myndighetsutövning, men anses "per definition" vara myndighetsutövning. Den religiösa vigselförrättningen får därigenom i Sverige karaktären av myndighetsutövning som har anförtrotts ett privat rättssubjekt. Efter att ha läst en del internationell litteratur i ämnet,. misstänker jag att vi i Sverige har tolkat konventionen fel. Vigselförrättaren ska vara en "legal auktoritet", men det gör ju inte vigselförrättningen i sig till myndighetutövning. Det är snarare myndighetsutövning att utfärda bevis, t. ex busskörkort, om att någon är en "legal auktoritet" inom sitt område.

Staten bör alltså släppa kravet att själv utse vigselförrättare til samfunden, men måste då delegera till samfunden att kontrollera att vigselförrättarna har den nödvändiga komptetens som behövs för att vigseln ska bli juridiskt giltig i Sverige och internationellt. Alternativt att staten examinerar de vigselförrattare som anmäls av samfunden, och utfärdar "körkort'" för vigselförrättare. Detta gör staten i så fall som en service gentemot samfunden, i stället för att delegera vigselrätten till samfunden.

Det är nu sant att ordet "äktenskap" inte ursprungligen är ett kristet eller teologiskt begrepp, eftersom ordet "äktenskap" syftar på ett rättsligt förhållande (att någon är barn till någons lagvigda hustru) med rötter i hedendomen. Men lägg märke till att under den nordiska hednatiden fanns det över huvudtaget ingen statsmakt som kunde dela ut någon vigselrätt till det hedniska prästerskapet. Eller sköta det juridiska kring äktenskapet. Även det tillhörde den religiösa sfären.

Äktenskapet, dess ingående och rättsliga konsekvenser, har alltså sedan uråldriga tider tillhört den religiösa sfären, och bör naturligtvis återlämnas dit - oavsett vilken religiös tro vi har.

Men här har kd:s försök att spela spelet på den profana planhalvan, de regler och den retorik som gäller där, rört till begreppen ganska så rejält. I stället för att slå fast att äktenskapet är en religiös angelägenhet och därför ett förbund mellan man och kvinna, har kd fokuserat helt på äktenskapets positiva effekter i ett sekulariserat samhälle, och att uppnåendet av de effekterna kräver att äktenskap bara kan ingås mellan man och kvinna. Men det är helt enkelt inte sant. Kd har avfört de teologiska argumenten från dagordningen - och inte bara de teologiska argumenten, utan även de troendes tro som ett faktum. En ateist kan förneka Guds existens som en realitet. Men det är svårare - för en ateist - aff förneka tron på Guds existens som en realitet. Och politiskt borde ju tron på Guds existens väga åtminstone lika tungt som tron på Guds icke-existens. Kan man bygga politiska beslut på det ena antagandet, kan man bygga politiska beslut på det andra antagandet. Men det gör inte kd, som bygger hela sin pollitik på premissen att Gud inte finns - och alltså söker icke-religösa argument som halmstrån.

Ateister behöver egentligen  inte alls gifta sig. Deras rättsliga förhållanden kan regleras ändå. Däremot kräver de flesta religioner att en man och en kvinna, som lever ihop sexuellt, har ingått äktenskap. Staten bör därför lämna tillbaka vigselrätten till samfunden, men som en service gentemot samfunden tillhandahålla de tjänster (kontroll av vigselförrättarnas kompetens,. hindersprövning och registrering av ingångna äktenskap) som är nödvändiga för att de ingångna äktenskapen ska uppfylla FN-konventionen. Vilket inte hindrar att staten utser egna vigselförrättare för de fall då ingen religiös vigselförrättare vill viga, samt sådana fall då ett par, som vill ingå äktenskap, inte vill ha en kyrklig vigsel.

_____
*) LM menar sannolikt "borgerligt". Visserligen är de flesta borgerliga vigselförrättare kommunalpolitiker eller kommunaltjänstemän,. men de har sitt förordnande från länsstyrelsen,. som är en statlig myndighet.

**) Haggaj på bloggen Aletheia har träffande skrivit om kd: "Jag har inga kommentarer på abortchefen Hägglund. Men jag hörde Ella Bolin i SR idag. På frågan om hon trodde Gud skapat jorden så ville hon inte svara utan hänvisade sådana frågor till präster och pastorer. Hon var minsann politiker och inte präst. Hmmm ... Varför rösta på sådana människor överhuvudtaget?"

Jag hedrar Ella Bolin med en bild på hennes meningsfrände Josef Stalin, som också tyckte att religionen är en privatsak. Jag kan inte undanhålla vad Stalins mor, som uppenbarligen inte delade sin sons och Ella Bolins åkter i religionsfrågan, sa när Stalin stog på toppen av sin politiska karriär "Du borde ha  blivit präst i stället. Då hade du haft (verklig) makt." Och precis så är det med kd. Precis som Stalin har de avstått från den verkliga makten för att få jordisk makt, ära och rikedom för egen del.