Att viga homopar i kyrkan är som att döpa båtar.
Brudkrona. Gåva till Svenska kyrkan 1935.
Redan glömt att riksdagsmajoritetens förslag är att en könsneutral äktenskapslag införs samt att de religiösa samfundenm får behålla sin vigselrätt utan vigseltvång för de religiösa vigselförrättarna?
Varför ska då Svenska kyrkan anta en vigselritual för homopar? Borde inte en sådan, om majoriteten vill det, beställas av kyrkomötet? Läronämnden borde väl också yttra sig i frågan om det öht är möjligt för enkönade personer (eller vad de kallas) att ingå äktenskap med varandra.
Nu handlar det inte om juridik, utan om teologi! Nu handlar det inte om anti-diskriminering utan om religionsfrihet!
Svenska kyrkan borde säga blankt nej till homoäktenskap. Giftaslystna homopar har förstås sin religionsfrihet. De kan gifta sig borgerligt eller starta egna samfund. Kyrkliga homovigslar är inte i första hand ett brott mot heteroparen utan mot de homosexuella själva, som blir grundlurade. Det tror att de blir gifta, men det blir de inte - förutom i juridisk bemärkelse.
Bananer blir inte apelsiner för att de kallas apelsiner. Och apelsiner upphör inte att vara apelsiner för att bananer kallas apelsiner.
Det är i alla fall bra om vi gemensamt kan säga nej till Kristdemokraternas försla att avskaffa äkténskapet även för heteroparen och ersätta det med en obligatorisk partnerskapsregistering även för heteroparen, följt av (för dem som så önskar, med en partnerskapsvälsignelse som är en juridisk nullitet i kyrkan.
Svenska staten och Svenska kyrkan behöver inte tycka lika. Juridiken och teologin kan använda samma begrepp ("äktenskap") om olika företeelser.
Eller ska vi sluta "döpa" människor i kyrkan för att man i profana sammanhang talar om att "döpa" båtar?
Fast nu är väl äktenskap traditionellt en juridisk term snarare än en teologisk? Kyrkan blev väl ju inte inblandad i äktenskapsfrågan förrän någon gång under 16-1700-talet.
P
Du skrev: "Kyrkan blev väl ju inte inblandad i äktenskapsfrågan förrän någon gång under 16-1700-talet."
Är det en fråga eller ett påstående?
Svaret på frågan är att kristen kyrkvigsel har varit i bruk i Sverige sedan Sverige kristnades. Om detta vittnar bl.a. bruket av brudkronor, som är en medeltida sed, som symboliserar Marias jungfrudom.
Jag tror att du blandar ihop detta med lagstiftningen. Redan under medeltiden krävdes kyrkvigsel för att man skulle vara riktigt gift. Sverige fick sin första kyrkolag efter reformationen först 1686 och sin första heltäckande allmänna lag efter befrielsen från danskväldet först 1734. Dessförinnan användes de medeltida lagarna.
Desinformation om den äktenskapsrättsliga utvecklingen har flitigt används för att underminera tilltron till den kristna traditionen. Äktenskapet är idag ett av den katolska kyrkans sju sakrament och var det även under medeltiden.
Den kristna kyrkvigseln hade dock under medeltiden svår konkurrens av kvarlevande hedniska sedvänjor om hur äktenskap skulle ingås. Detta var alltså en religiös angelägenhet redan innan Sverige kristnades.
Ordet "äktenskap" är en både teologisk och juridisk term av hedniskt ursprung, med ursprunglig betydelse "äkta börd", d.vs. att någon är född av någons lagvigda hustru. Rätten (juridiken) är en produkt av religionen. Inte tvärtom. Detta gäller de judiska (gammaltestamentliga) lagarna, den hedniska romerska rätten, den kristna romerska rätten (som var en reformering av den hedniska romerska rätten under kristet inflytande) och den hedniska germanska rätten.
De medeltida svenska landskapslagarna påstås ofta var en nedskrivning av den hedniska sedvanerätten, men är i själva verket en produkt av den s.k. katolska rättsfilosofin. Detta ledde till konfliker med gammal rättspraxis vilket till följd att de yngre landskapslagarna är mer "svenska" än de äldre.
För ytterligare utredning av kyrkvigseln bör man studera hur denna har hanterats inom den kristna kyrkan innan Sverige kristnades.
Det är märkligt hur man i debatten kan förbigå tio Guds bud och "Du skall icke begå äktenskapsbrott". Att äktenskapet är instiftat av Gud styrks av flera bibelord.
Ok, det är möjligt att du har rätt. Själv är jag dock mer benägen att tro att den juridiska regleringen av äktenskapet föregick det religiösa intresset av att välsigna detsamma. Egendomshantering är oftast ett starkare intresse än religion.
I den dagsaktuella frågan verkar vi vara överens(?); ta ifrån kyrkorna den juridiska vigselrätten och låt de själva bestämma vilka äktenskap de vill välsigna. Ur min synvinkel som icke-kristen vinns det också med det att vi i samhällsdebatten slipper ta hänsyn till de teologiska spetsfundigheterna.
Nej, det finns ingen anledning alls att ta ifrån de religiösa samfunden den juridiskt giltiga vigselrätten. Ingen utanför de religiösa samfunden själva behöver ta hänsyn till några juridiska spetsfundigheter. Restem av svaret finner du i det nya inlägget Myndighetsutövning?
