Myndighetsutövning?
Detta inlägg är ett svar til sign P, som kommenterat föregående inlägg. Avsikten föranleds också av en undran om detta med myndighetsutövning på en annan blogg.
Nej, det finns ingen anledning alls att ta ifrån de religiösa samfunden den juridiskt giltiga vigselrätten. Ingen utanför de religiösa samfunden själva behöver ta hänsyn till några teologiska spetsfundigheter. S.k. borgerlig vigsel infördes redan 1908 för de fall då ingen religiös vigselförrättare ville viga. Alla som har rätt att gifta sig enligt statens lagar har alltså möjlighet att ingå äktenskap. Detta kommer naturligtvis även att gälla homopar om (när) vi får en könsneutral äktenskapslag. Då kan homopar ingå äktenskap - utan att blanda in något religiöst samfund. Så varför ska de fråntas rätten att viga sina egna medlemmar?
Svenska kyrkan är sedan år 2000, i lihet med frikyrkosamfunden ett privat rättssubjekt. (Med detta ord avses privatpersoner, ideella föreningar, stiftelser, trossamfund, aktiebolag etc.) Att myndighetsutövning läggs ut på privata rättssubjekt blir allt vanligare. Varför ska de religiösa samfunden diskrimineras i förhållande till andra privata rättssubjekt?
En vigselförrättning är dessutom myndighetsutövning endast per definition*, och detta för att uppfylla en internationell bestämmelse i syfte att i Sverige ingångna äktenskap ska vara giltiga utomlands. I övrigt saknar vigselförrättningar alla de kriterier som kan ställas upp för att något kan kallas myndighetsutövning.
En religiös vigselförrättare har ingen uppdrag från staten att avgöra vilka som får gifta sig. Ett eventuellt beslut av en präst, pastor eller imam att inte viga någon har alltså ingen giltighet utanför hans eget samfund.
Med "juridisk vigselrätt" avses allså inte något uppdrag från staten att avgöra vem som får gifta sig enligt statens lagar, utan syftar enbart på att den vigsel som förrättas blir juridiskt giltig, och är därmed (i praktiken) att jämföra med juridiskt bindande rättshandlingar, vilka som helst.
För att en rättshandling ska vara juridiskt bindande behöver i normalfallet ingen myndighet alls vara inblandad. Juridiskt bindande rättshandlingar kan vara skriftliga eller muntliga eller avtal genom realhandling. Ett exempel på en juridiskt bindande realhandling är att man beställer mat på en restaurang och börjar äta. Genom ätandet har man ingått ett juridiskt bindande avtal med rewstaurangägaren att betala.
Det vore väl väldigt märkligt om man kan fortsätta att ingå juridiskt giltiga avtal inför en anställd servitör på en restaurang men inte inför prästen i kyrkan? Sett till formerna för den juridiska bindningen är kyrkvigseln nämligen jämförbar med att äta på en restuarang: Vissa ord ska sägas och vissa ceremonier ska utföras. (Rättshandlig muntligt och genom realhandling.)
Det som är myndighetsutövning i egentlig mening, och som förr sköttes av Svenska kyrkan, nämligen hindersprövningen (om äktenskapet är tillåtet enligt statens lagar) och registreringen av ingångna äktenskap utförs sedan 1992 av Skatteverket (folkbokföringsmyndighetet). Ett beslut av Skatteverket att inte medge rätt för någon att gifta sig, gäller inte bara inom det samfund som vederbörande hade tänkt gifta sig i, utan hos alla religiösa och borgerliga vigselförrättare.
Detta förklarar skillnaden mellan att ha ett uppdrag från staten (besluten gäller generellt och i hela landet) och från de egna samfundet (besluten gäller bara i det egna samfundet*). Detta kan jämföras med att inte få teckna en försäkring i ett visst försäkringsbolag. Försäkringsbolagstjänstemannens beslut gäller bara i det egan bolaget. Du kan kanske få en försäkring i ett annat bolag. Även försäkringsbolag är privata rättssubjekt.
Trots att beslut av försäkringsbolag formellt inte är myndighetsutövning har deras verksamhet betydligt större likheter med verklig myndighetsutövning än kyrkvigslarna.
Kyrkviglseln är alltså en juridiskt giltig rättshandling, som formellt, men inte i praktiken, är myndighetstutövning.
Även dopet är en juridiskt bindande rättshandling. Gäller det barndop är det dessutom en rättshandling som är bindande för "tredje person" (barnet), som åläggs skyldighet att betala kyrkoavgift på sina eventuella inkomster.
Bikt är ingen rättshandling från den enskildes sida, eftersom den endilde inte påläggs några juridiskt bindande skyldigheter, men prästen åläggs en juridiskt bindande tystnadsplikt. Man kan eventuellt säga att en präst som åtar sig att höra bikt, därigenom ingår ett juridiskt bindande avtal (genom realhandling) med den enskilde, att inte röja något.
Präster och andra , som talar om att kyrkan frivilligt ska avstå från vigselrätten, är ute på farliga vägar. Om kyrkan skulle jämställas med t. ex. ideella föreningar, kan följden bli att domstolar kan förelägga präster att röja bikthemligheter. Det är en sådan rättsutveckling som är syftet med förslagen att ta vigselrätten från samfunden., Detta är alltså bara första steget.
Själva ordet "myndighetsutövning" kom under senare delen av 1900-talet som ett modeord för den verksamhet som vissa typiska "myndigheter" sysslar med. Det finns inga solklara definitioner. Om man frågar någon, som sysslar medx myndighetsutövning kan man få till svar: "Ja, det som jag gör är ju myndighetsutövning, mer vet jag inte". En vägledning är JO:s lista över verksamheter som står under JO:s tillsyn. Enligt denna lista bedriver Svenska kyrkan numera myndighetsutövning bara i två fall (åtminstone då jag frågade, för ett par år sedan), nämligen beslut om gravrätter och fördelning av pengar ur ur en utjämningsfond mellan församlingar.
JO (Karl-Gustav Tryblom) har gjort en utredning om gränserna för myndighetsutövning inom socialtjänsten område. Viss vägledning kan också fås av Norstedts Juridiskas Handbok. Jag har personlig erfarenhet av myndighetsutövning. Enligt min mening stämmer domstolkarnas rättspraxis inte alltid med Trybloms utredning. (Privata rättssubjekt får inte anlitas för att göra utredningar om rätt att adoptera barn. Däremot anlitas privata rättssubjekt ofta för att göra utredningar,som leder till att barn tas från de biologiska föräldrarna.)
När det gäller just vigselförrättning kan man vända sig till Kammarkollegium, som delar ut vigselrätterna till de religiösa samfunden. En vigselförrättare bedriver myndighetsutövning endast under själva vigselakten, inte före och efter. En religiös vigselförrättare bedriver alltså ingen myndighetsutövning mellan vigslarna. Att vägra viga någon är inte myndighetsutövning, efter vägraren aldrig går in i myndighetsrollen i förhållande till det paret som han vägrar viga.
Myndighetsutövning innebär i normalfallet.
1. Beslut att bevilja någon en förmån eller rättighet, som inte tilldelas automatiskt. (Gynnande beslut.) Exempel: godkänd hindersprövning.
2) Beslut att frånta någon en förmån eller rättighet. (Belastande beslut) Exempel: Återkallande av körkort.
3) Verkställighet av belastande beslut, särskilt om det sker under tvång. Exempel: Polisen griper en efterlyst person.
I samtliga fall måste besluten tas för statens räkning, med stöd av en särskild lag. En försäkringsbolags-tjänsteman som beslutar om försäkringsförmåner gör det för bolagets, inte statens, räkning.
Verkställighet av gynnande beslut är som regel inte myndighetsutövning, och därför borde vigslar inte heller vara myndighetsutövning. Den egentliga myndighetsutövningen sker ju vid hindersprövningen. Vigselförrättarens kontroll av att hindersprövning har skett, är inte myndighetsutövning (- utan bara själva vigseln. Inte p.ga. vigselns rättsverkningar, utan per definition.) Jämför m,ed biluthyrares skyldighet att kontrollera att hyresmannen har körkort. Det är inte heller myndighetuövning.
När det gäller hanteringen av vigselrätten inom Svenska kyrkan p.g.a den förväntade könsneutrala äktenskapslagen hänvisar jag till Karin Långström-Vinges blogg (länk i spalten till höger).
För förklaring av de juridiska termerna, begreppet "rättshandling" och partbindningen enligt avtalslagen, hänvisas till standardverket inom området: Aadlercreutz: Avtalslagen.
_________
*) Envar har rätt att gifta sig inför "authorities". Vigselns rättsverkningar i Sverige borde kunna uppnås utan att vigselförrättningen är myndighetsutövning. Men i så fall skulle svenska äktenskap bli ogiltiga utomlands. (Detta innebär att envar har rätt att gifta sig med person av motsatt kön. Det nuvarande förbudet i Sverige mot att ingå äktenskap med person av samma kön strider intre mot FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Rätten att ingå äktenskap är ingen rätt att ingå äktenskap med vem som helst. Varje stat har dock rätt att ge sina invånare vidare rättigheter än de som FN-deklarationen kräver. Svenska homoäktenskap kommer därför bara att bli giltiga i länder som själva tillåter homoäktenskap.)
